Julkalendern 24 dec - Chucky

Äntligen är julafton här! Det glimmar och glittrar i den nyfallna snön. En hare skuttar nyfiket fram till tallriken med varm gröt som ställts fram åt Tomten. Ett rådjur pulsar obekymrat genom det decimetertjocka snötäcket. Inne i huset doftar det ljuvligt av julens alla smaker. Familjen är samlad runt granen. Barnet har precis öppnat det stora paketet. En docka! Hurra! Hurra! Men, vad gör dockan? Varför tar den kniven? Varför...? Aj aj aj. Hjälp! Hjääääälp! HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄAAAARRGGGHHHHHH!!!!!!!..........................

Tystnad råder. Endast Chucky är vaken.

Den Onda Dockan (1988)
@@@
Snabb resumé för de av er som inte har koll på en av skräckfilmhistoriens klassiska mördare. En bindgalen seriemördare - Charles Lee Ray även kallad Chucky -  blir skjuten av polis men kan voodoo och skickar in sin själ in i en docka. Dockan hamnar hos en familj där Chuckys enda chans till att återfå en normal kropp är att använda sin voodoo för att slunga in sin själ i lillgrabbens kropp. Så påbörjas en katt-och-råttalek där Chucky jagar grabben och dödar lite annat folk på vägen. Detta är alltså premissen. Mördare i dockkropp. Hahahaha! Det här hade lätt kunnat bli hur fånigt som helst men av nån jäkla anledning funkar det. Visst har effekterna en hel del år på nacken, men smarta kameravinklar, rätt användande av dvärgar i docksminkning och en hyfsat schysst robotdocka gör att det oftast funkar. Sen älskar jag alltid alla 80-talsfilmer för att de går pang på rödbetan och inte tjafsar runt så mycket. Denna är inget undantag. Det är fullt ös i 85 minuter och så är det över. Och ingen annan galen filmmördare har väl kört klassiska "död-men-ändå-inte-död" så många gånger som Chucky? Han blir "dödad" och hoppar upp som gubben i lådan typ fem gånger i slutet på den här hahahaha!
/Surskägget

@@@-
Den första i Chuckyserien har sina poänger och räknas väl halvt som halvt till en liten klassiker i genren. Bitvis spännande och nervig men också bitvis skitlarvig. Nä, då gjorde regissören Tom Holland ett bättre jobb med regidebuten Skräcknatten (Fright Night) från 1985.
/Vrångmannen


Den Onda Dockan 2 (1990)
@@
Tar vid där ettan slutade. Chucky vill fortfarande ha ihjäl lillgrabben som nu bor hos fosterfamilj. Det jag blir lite besviken på är att man inte köttar på med fler mord i tvåan. Man vill alltid ha mer och större i uppföljaren. Här följer det ungefär samma mönster men lite tråkigare speciellt med en slutscen i en industrilokal som tar alldeles för lång tid. Överlag okej, men inte mer.
/Surskägget

@
Meh!
/Vrångmannen


Den Onda Dockan 3 (1991)
@@+
Det är bara ett år mellan filmerna men i filmvärlden har typ 10 år förflutit. Lillgrabben är nu tonåring och går på militärskola för att han är så busig och stökig hos de fosterfamiljer han blivit placerad hos gång på gång. Chucky hittar givetvis dit och så sätts det igång igen. Här får vi två filmer i en. Dels en slasher och dels en tonårsrulle. Borde kunnat bli superhit för mig som älskar bägge genrer men det lyfter aldrig riktigt av oklara anledningar. Kanske för att de borde slängt med mer dödsfall. Det är ju ändå en slasher liksom. Andrew Robinson kliver in som helfläng frisör(!) hahahaha och stämningen från Lumparkompisar är liksom aldrig långt borta. På ett dåligt sätt.
/Surskägget

@
Å gu nej.
/Vrångmannen


Bride of Chucky (1998)
@@
I och med del tre avslutades den första Chuckytrilogin och en ny påbörjas med denna. Lillgrabben från de tre första filmerna är borta ur leken och nu ska vi höja upp Chucky till en cool mördare med oneliners som Freddy Krueger. För att göra det lite ballare får Chucky även en flickvän - dockan Tiffany som besitter Chuckys gamla flickvän Tiffanys själ (spelas av Jennifer Tilly mums!). Det här är mer en rocknrollslasher där oneliners haglar, det är lite halvball MTV-klippning och soundtracket består av Rob Zombie. Trodde filmskaparna. För de når inte dit. Första halvtimmen är lysande (med John Ritter som arg sheriff hahaha!) men sen planar det ut och blir rätt segt ett tag innan det tar fart igen. Borde varit så mycket mer. PS. Alla romcomfans kan glädja sig åt att Katherine Heigl är med i kvinnliga huvudrollen.
/Surskägget

@@
Här börjar humorn ta skruv och då blir det naturligtvis lite roligare. Dessvärre inte otäck för fem öre men det är bara ettan som "lyckas" med det.
/Vrångmannen


Seed of Chucky (2004)
@@@@
HAHAHAHAHAHA! JAAAAAAAAAAA! Det är precis såhär som Bride of Chucky borde ha varit. Det här är löjligt underhållande hela tiden med oneliner på oneliner och massa knäppa karaktärer som gör knäppa saker samtidigt som Chucky och Tiffany dödar allt och alla på löpande band. Dessutom är det mängder med metahumor som jag älskar samt att Jennifer Tilly får spela sig själv utöver rösten till Tiffany. Mer sånt här Hollywoood! Det här är Entourage med en seriemördare inslängd i soppan för skojs skull. Lika mycket skratt som skräck och givetvis har Chucky och Tiffany en unge vid det här laget. Ja en galen dockunge. HAHAHAHAHAHA!
/Surskägget

@@+
Hehehe! Som komedi är den bitvis inte helt fel. Som skräckfilm duger den dock inte alls.
/Vrångmannen


Curse of Chucky (2013)
@
Ingen bryr sig längre. Det här gått för lång tid. Och istället för att bygga vidare på skratt-och-skräck-festen från Seed of Chucky går man här tillbaka till ettans lite mörkare stämning. Det funkar inte alls. Dessutom har man gjort om Chuckydockan så att han ser ovanligt fånig ut. Det här är lite som sista Hellraiserfilmen. Trist, tråkigt och onödigt.
/Surskägget

@
Dockjävel.
/Vrångmannen


Och därmed stänger vi julkalendern för i år och efter 55 dagar skräckfilm på raken här på bloggen med runt 80 filmer totalt så vill vare sig jag eller Vrångmannen se en skräckfilm igen på bra länge. Jisses vad många ettor det blev! Vi önskar er alla en God Jul & ett Gott Nytt År!!!