Darren Aronofsky började som prettoregissörernas prettoregissör med Pi (som jag vägrat se) och Requiem For A Dream (som alla hyllar men som är så uselt sopig så jag blir förbannad bara jag tänker på att jag har sett den överhuvudtaget). Sen kom The Fountain som ingen såg tror jag. Sedan hände något. Aronofsky chockade både mig och alla andra med The Wrestler. Ett gripande porträtt av en före detta wrestlingstjärna på dekis med en lysande Mickey Rourke i huvudrollen. Efter det kom mästerverket Black Swan! Med två så tunga filmer på raken hoppades man på en tredje fullpott. Men icke. Noah är i sina bästa stunder okej, och i sina sämsta stunder ett enormt sömnpiller. Russell Crowe i huvudrollen som Noak är okej, faktum är att han är bättre än på länge vilket dock inte säger så mycket (Body of Lies, Robin Hood, The Next Three Days, Broken City...kom igen, vad är det här!) och man har nånstans redan mentalt förpassat honom in i Nic Cagelandet Medioker. Jennifer Connelly har en roll så liten att den knappt är en biroll och som mest går ut på att grina och säga "nej nej Noak snälla nej nej" medan han skiter i henne. Den enda som sticker ut lite är Emma Watson som adopterad dotter till Noak. Henne är det lite liv i. Resten, not so much. Sen är det intressant att se hur Noak blir som vilken annan religiös fanatiker som helst och ska göra allt möjligt korkat och dumt för att "Gud vill". Yeah right. Ta ansvar för egna egna handlingar och gnäll inte över att Gud vill hela tiden era jävla religiösa muppar!
/Surskägget
@
Stolpe ut.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar