Visst skrämde Carpenter skiten ur en med Halloween, och visst var Jason med sin hockeymask och machete en skrämmande uppenbarelse, men för min egen del var helt klart Freddy favoriten av två anledningar. Till skillnad från de andra två herrarna på listan pratade han. De andra två stod där stumma och dumma och gled runt och högg och styckade. Freddy öste på med elaka gliringar, oneliners och skrämmande anekdoter. Och så fanns han inte i den "riktiga världen". Bara i ens drömmar. Myers och Jason må vara odöda men de finns fysiskt här och som sådana kan man slåss och kämpa mot dem. Eller försöka undvika dem helt och hållet. Men hur undviker man ett monster som finns i ens drömmar? Det går inte. Alla måste sova förr eller senare och då är han där. Läskigt värre. Visst fick vi andra skräckpärlor från Craven som The Hills Have Eyes, The Serpent & The Rainbow (får gåshud bara jag tänker på den), The People Under The Stairs (rätt underskattad) och givetvis Screamfilmerna men för mig är det främst A Nightmare On Elm Street som jag alltid kommer att förknippa Craven med. I och med Freddy Kreuger skapade Craven en ikonisk filmskurk som kommer att leva länge, länge i folks medvetanden. Hatten av för denne regissör som gjorde vardagen lite mer kul och underhållande för oss.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar