Gedigen, välspelad och actionglad krigsfilm som i mångt och mycket glöms bort litegrann. Kanske för att Mel Gibsons privatliv och alla dess tokerier tog över? Jag har alltid fått en känsla av att denna rulle är bespottad (jag kan ha fel) men jag har alltid gillat den. Det är lite lagom blandning av Plutonen och Saving Private Ryan med en släng pangpangaction som pricken över i. Riktigt varför den inte kryper hela vägen upp på en fyra har jag inget bra svar på. Kanske för att den är något för lång (2.20 som kunde klippts ner till 2 timmar jämnt), kanske för att det blir lite samma sak om och om igen när vietnameserna anfaller och jänkarna slår tillbaka dem med minsta möjliga odds. Även om den är baserad på en sann historia är ju Gibsons och Elliotts karaktärer lite för mycket Hollywoodmacho för att det ska kännas äkta fast å andra sidan finns det ju såna typer i verkliga livet och då kanske framförallt inom armén så man ska aldrig säga aldrig. En sak stör mig dock och det är Madeleine Stowes ankläppar. Sluta spruta in en massa skit i läpparna som får dig att se ut som en anka när du var supersöt som du var från början (spruta för övrigt inte in skit i läpparna även om du ser ut som att du sprungit in i en dörr, ankläppar är ett stort no-no). Vi ser även Chris Klein, Keri Russell, Greg Kinnear och Barry Pepper i biroller.
/Surskägget
2 kommentarer:
Håller med om ALLT, speciellt ankläpparna. Madeleine som var så snygg!
Men ger den dock en 4:a då stridsscenerna är riktigt najsa.
:) Fyran ligger nära till hands, men är man ett surt skägg så är man...
Skicka en kommentar