Steven Soderbergh är en av få artsy-fartsyregissörer jag klarar av. Visst gör han stora blockbusterrullar som följer Hollywoodmallen när han vill (se Ocean Elevenfilmerna) men han gör också artsy-fartsyfilmer när han känner för det. Som bäst blir det när han blandar Hollywood med artsy-fartsy som t ex i Out of Sight, The Limey eller här i Haywire. För det här är en standardactionrulle som följer alla mallar i handlingen. En spion (supertuffa Gina Carano) blir blåst av sin spionchef (Ewan McGregor) som utan att skämmas sätter andra spioner på att döda henne (bl a Channing Tatum och Michael Fassbender). Hon spöar skiten ur alla och med hjälp av toppspionen (Michael Douglas) lyckas hon få rätt info så att hon kan döda alla som står i vägen. Vi har sett det förr i Mission:Impossiblefilmerna, Bournefilmerna och i stort sett alla andra spionfilmer. Men det är här Soderberghs geni kliver in. Sättet han berättar det hela på är allt annat än klassiskt och följer inga mallar alls. När det ska vara tuff musik är det knäpptyst och allt som hörs är sparkar och slag. När historien borde vara linjär hoppar den än hit och än dit. Och där det alltid är en cool snubbe med massa muskler i huvudrollen är det en cool brud med massa muskler istället. Jag gillar det här som fan. Action med hjärna utan att kompromissa med musklerna.
/Surskägget
PS. Vrångmannen höll i stort med, men ändå inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar