Det finns usla filmer och så finns det usla filmer. Jag stör mig alltid lite mer på de usla filmerna som har schyssta skådisar och en hyfsad budget till skillnad från de usla filmerna som har noll budget och skådisar som är polare till regissören. Förutsättningarna är inte alltid på topp och då är det svårt att skaka ur sig nåt bra (och i de fall det går som t ex Kevin Smiths magiskt bra Clerks blir man nästan dubbelt så impad som om nån gjort samma film med fet budget). Den här filmen faller in i kategorin hög budget och namnkunniga skådisar. Ändå blir det pannkaka. Som alla vet vid det här laget är jag sjukt allergisk mot artsy-fartsyfilmer och den här är så jävla artsy-fartsy så det stundtals är pinsamt. Men en artsy-fartsy med bra manus kan fortfarande vara sevärd. Här är det dock så sjukt illa skrivet så det blir snudd på patetiskt. Man får en känsla av att det är en studentregissör som tror att han är nästa stora konstnäääääär men som knappt är en fyraårings streckgubbeteckning. Trots den känslan är det här en hyfsat etablerad regissör med flera filmer under bältet (kändast är väl Cyclo och Norwegian Wood av de filmerna, regissören är Tran Angh Hun). Det här är katastrofuselt. Det går knappt att titta på. Josh Hartnett glider runt och verkar inte alls veta vad han ska göra, Elias Koteas ser ut att skämmas så fort han är i bild och Byung-Hun Lee är mest glad att han trots detta fiasko fick chans att vara med i G.I. Joe och dra in lite stålars där. Vad ni än gör undvik denna film som pesten.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar