Hacksaw Ridge

@@@@
Här har vi en sann historia väl värd att berätta. Andrew Garfield (känd som den dålige Spindelmannen) spelar Desmond Doss, en from ung man som mot sluttampen av andra världskriget känner att han måste ut och hjälpa till att slåss mot ondskan. Det är helt enkelt moraliskt fel att låta andra unga amerikanska män slåss och inte hjälpa till. Det finns bara ett litet bekymmer. Desmonds religiösa övertygelse tillåter honom inte att ta i ett vapen, än mindre att skjuta och döda någon. Det spelar liksom ingen roll att det är krig och att ondskan måste bekämpas. Doss vill hjälpa till men han vägrar bära vapen. Han vill vara sjukvårdare och hjälpa så många som möjligt. Det här ställer till en del oreda för militären. Här har vi en kille som anmäler sig frivilligt men som vägrar döda. Befälen vet knappt vad de ska ta sig till och den pluton Doss hamnar i tittar snett på honom. Väl ute i fält visar det sig snart att Doss har större kulor än samtliga i hela plutonen tillsammans och ju fler han räddar desto mer respekt vinner han. Regissör Mel Gibson må ha tvivelaktig syn på svarta och på kvinnor men jäklar vad han kan berätta en historia. Det här är löjligt snyggt genomfört och filmens andra halva är en veritabel massaker när jänkarna försöker inta klippformationen Hacksaw Ridge. Inte sedan Spielberg släppte loss intet ont anande amerikanska soldater på Frankrikes stränder bara för att bli totalt nermejade har jag sett sådan intensiv och realistisk krigsskildring som här. Man vill vara ungefär exakt varsomhelst förutom på Hacksaw Ridge helt enkelt. Det är svettigt, blodigt och mardrömslikt. Kudos också till Garfield som lyckas förmedla Doss som person med sina styrkor och svagheter. Tack och lov har han kommit en bra bit sedan Spindelmannen. Vill även nämna Hugo Weaving som gör ett snyggt porträtt av den alkoholiserade pappan, Teresa Palmer som Doss' fru och Vince Vaughn som skrikande armésergeant i en typ av roll han brukade göra förr innan pruttkomedierna tog över.
/Surskägget