The Painted Veil

@@

Doktor Walter (Edward Norton) är jättekär i Kitty (Naomi Watts) som är uttråkad med sitt överklassliv och vill bort från sin mor. När Walter friar tackar Kitty sålunda ja trots att de egentligen inte känner varandra. Huvudsaken är att Walter jobbar i Kina och Kitty därmed kommer ordentligt bort från mamma. Väl på plats visar det sig att Kitty och Walter är ganska olika vilket leder till att Kitty är otrogen. Som hämnd bestämmer sig Walter för att åka till en avsides by där kolera härjar. Kitty har inget val utan måste följa med. Den som inte tror att de hittar tillbaka till varandra har aldrig sett en film, och den som inte förstår att en av dem dör i kolera strax efter att de åter är kära förstår inget om hur ett drama är konstruerat.

Filmen är kanske inte så dålig som en tvåa antyder (betyder i det här fallet okej) men det finns vissa saker jag stör mig på:

1. Edward Norton pratar dålig brittisk dialekt.

2. Edward Norton glömmer sin dåliga brittiska dialekt och pratar med sin vanliga dialekt.

3. Karaktärerna är stiffa överklassbritter som är så jävla stiffa så man vill ha ihjäl dem med en American Piedvd.

4. Filmen är alldeles för låååååångsam.

Utöver det är den helt okej.

/Surskägget

PS. Det är jättekul att Naomi Watts karaktär heter Kitty Fane. Det är antingen namnet på en blond porraktris eller en mörk superhjältinna. Och så är hon en bajsnödig brittisk överklasskaraktär på 20-talet. HAHAHAHAHAHAHAHA!

How To Lose Friends And Alienate People

@@@
Sidney Young (Simon Pegg från Shaun of the Dead och Hot Fuzz)) är en nöjesjournalist vars stora mål i livet är att bli inbjuden till alla coola filmfester och mingla med det fina folket. Problemet är att hans tidning är en liten skittidning i London som inte har råd att betala löner till dem som jobbar där. Räddningen kommer när han får jobb på världens största modemagasin i New York på just skvallersidorna. Dock är det så att de stela, coola och modemedvetna NewYorkarna inte förstår sig på Sidneys ironiska, bitska och smarta brittiska humor som han slänger ur sig stup i kvarten. Det hjälper heller inte till att han vägrar anpassa sig till att skriva artiklar om stjärnor som sedan redigeras av stjärnornas pressagenter. Han vill vara en fri journalist som skriver om det han vill hur han vill.
Det sköna med den här filmen är att kulturkrockarna aldrig skrivs en på näsan. Sidney kör sin grej och folk skakar på huvudet åt honom, men det är lika mycket för att han är ett rätt stort svin som skiter i allt och alla. Filmen ger dessutom en ganska detaljerad inblick i hur livet bakom kulisserna ser ut med pressagenter och tidningsmoguler som styr precis allt kring vilken stjärna som ska bli stor och vilken som ska bli utfryst. Utöver Pegg ser vi Kirsten Dunst, Jeff Bridges, Gillian Anderson och underbart vackra Megan ”Transformers” Fox i en roll som passar henne som gjuten, nämligen den som det nya stjärnskottet.
/Surskägget