A Futile and Stupid Gesture

@@
Det finns vissa filmer som man så gärna vill ska vara lysande och fantastiska men som tyvärr mest blir sådär. Det här är en sådan film. Vi har en fantastisk ensemble med Will Forte i täten och Domhnall Gleeson, Natasha Lyonne, Ed Helms, Seth Green, Emmy Rossum och Joe Lo Truglio i diverse större eller mindre biroller och framförallt Joel McHale som Chevy Chase som gör Chase helt makalöst otroligt bra hahahahaha. Vi har även en intressant story om en av grundarna till National Lampoon som från början var en humortidning för collegestudenter och som växte till både teve och film och som gett oss genier som John Hughes och Ett Päron Till Farsafilmerna. Samma typ av satir och grova humor som vi hade i tidningen får vi här i filmen. Men det blir också lite för knäppt ibland och efter första briljanta halvtimmen segnar tempot rejält. Man kanske skulle ansträngt sig en vända eller två till på manusstadiet för filmen håller tyvärr inte hela vägen. Synd för jag hade höga förväntningar på den här. Sevärd egentligen bara för de allra största fansen av National Lampoon och filmer som Animal House, Ett Päron Till Farsa och Caddyshack.
/Surskägget

Unbroken

@@
Angelina Jolie tar på sig regihatten för andra gången i karriären (okej tredje då om man räknar en tidig dokumentärfilm). Resultatet är sådär. Konceptet "kill your darlings" är tydligen inget Jolie hört talas om och det finns rätt så många, långa scener som kunde klippts bort utan problem. Filmen är baserad på en sann historia om en olympisk löpare som under andra världskriget tjänstgör på ett bombplan. Efter att ha kraschat i havet driver han och två kamrater runt på en gummiflotte i 47(!) dagar innan japanerna plockar upp dem och skickar dem till fångstläger där en sadistisk kommendant ser till att göra livet surt för denne stackars olympier. Tittar man på bakom-scenerna-intervjuerna pratar alla vitt och brett om vilken fantastiskt inspirerande story det här är och hur inspirerande denna vår hjälte är. Javisst, att överleva 47 dagar på en gummiflotte på öppet hav är imponerande. Att överleva en sadistisk fångvakt också imponerande. Men särskilt inspirerande? Nja. Åtminstone lyckas man inte fånga det på film. För vår hjälte gör inte så mycket mer än att han har en sjujäkla massa tur och så är han lite lagom envis på sina håll. That's it. Inga brandtal, inga strategier för hur han ska sätta käppar i hjulet för kommendanten, inga upp-till-kamp-scener där han visar att han kan springa snabbare än alla japaner i världen (tvärtom vinner de mot honom den enda gången han ställer upp). Inte heller offrar han sig för att rädda nån annan. Hela filmen känns därför lite som en axelryckning. Jaha? Han hade det svårt. Det hade ett par hundra miljoner till under andra världskriget. Att dessutom dra ut på flottscenerna så det i princip känns som att det förflyter 47 dagar medan man tittar är oförlåtligt. 2 timmar och 20 minuter kunde klippts ner till 90 minuter och ändå fångat allt som behövde fångas. Jolie som skådis gillar jag fortfarande skarpt, men Jolie som regissör har inte imponerat.
/Surskägget

Ex Machina

@@@@
Alex Garland blev först superhyllad för sin roman The Beach som sedermera blev en sådär film med Leo Di Caprio. Sedan skrev han manus till helt ok 28 Dagar Senare som hyllades för mycket, men som absolut var bra. Sen kom en riktigt intressant film, Sunshine, med manus av Garland som visade att här fanns det verkligen prov på nåt mer än bara din gamla vanliga sci-fithriller. Och när han nu får regissera för första gången (givetvis med eget manus) visar han att det kanske är det här han skulle gjort hela tiden. Med skicklig hand styr han det lilla kammardramat med iskall precision. Karaktärerna är intressanta. Dialogen känns fräsch. Och frågorna som ställs och lyfts är av den typen som: "vad är egentligen meningen med livet?" och "vad är egentligen intelligens?". Tunga ämnen i vad som och grund och botten är en sci-fithriller. Detta är en film som tungt vilar på skådisarna då det är helt och hållet karaktärsdrivet. Och de tre skådisarna i huvudrollerna, Domhnall Gleeson (hittills kanske mest känd för att ha varit med sista Harry Potterfilmen), Oscar Isaac (numer superkändis från Star Wars: The Force Awakens) och allas vår Alicia Vikander är alla tre underbart bra. Jag vill säga att Vikander snor filmen, men det kanske bara är mitt patriotiska svenska hjärta som talar då både Gleeson och Isaac faktiskt också är väldigt, väldigt bra. Hursomhelst en klart annorlunda film med både hjärta och hjärna som också innehåller en del samhällskritik. Bravo!
/Surskägget