@@@@
Oscarsjuryn gillar sina "baserade-på-en-sann-story-filmer". I år är fyra av tio nominerade i kategorin Bästa Film baserade på en sann story. The King's Speech handlar om den märkliga vänskapen som uppstod mellan prins Albert (sedermera omdöpt till Kung George VI) och talpedagogen Lionel. Albert, eller Bertie som han kallades i familjen, led av en fruktansvärd stamning framförallt i offentliga sammanhang. Är man prins skickas man iväg på diverse invigningar etc och förväntas hålla tal i tid och otid vilket förstås var en katastrof för den stackars mannen som knappt kunde ta sig igenom första meningen utan att stamma sönder sig. Den stackars Bertie testade alla doktorer han kunde få tag på men ingen kunde hjälpa honom. Inte förrän han i ett sista desperat försök via sin fru gick med på att träffa Lionel som hade lite udda metoder, t ex blev han väldigt familjär med prinsen på ett sätt som i strikta, klassindelade England inte gick för sig på 30-talet. En fascinerande berättelse dels om två totalt motsatta personer som lyckas bli vänner för livet, del den historiska aspekten där vi får följa den krokiga väg från prinstitel till kungtitel och andra världskrigets början där kungens tal över radio var en viktig faktor till att ingjuta mod i det brittiska folket. Trots att det är hyfsat nära i tid hade i alla fall jag (och misstänker jag de flesta av er) väldigt lite koll på alla prinsar och kungar innan drottning Elizabeth som sitter nu och det var kul och informativt att lära sig lite kring den delen av Englands historia. Men framförallt är det här en film där man kan njuta av väldigt skickliga skådespelare. Colin Firth som Bertie är klockren. Att låtsasstamma kan lätt bli en parodi men Firth lyckas få det väldigt naturligt och man lider verkligen med honom. Geoffrey Rush som talpedagogen Lionel är även han riktigt, riktigt bra (och är det inte så att hans näsa bara blir större och större för varje film han är med i?) och när herrarna är i samma scen är det bara att luta sig tillbaka och njuta av skickligheten i skådespeleriet de bjussar på. Båda är nominerade, Firth för Bästa Huvudroll och Rush för Bästa Biroll. Även Helena Bonham Carter är nominerad för Bästa Biroll, men även om hon bjussar på en bra prestation känns det som att man nominerade henne lite av bara farten. Hennes roll är tämligen liten och utan större betydelse för filmen och så jävla bra är hon inte. Personligen hade jag hellre sett Mila Kunis bli nominerad för Black Swan för hon rockade skiten ur den rollen. Oh well.
/Surskägget
