Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales

@@@
Ibland kan nåt så urbota dumt som att göra film av en åkattraktion på Disneyland bli en underhållande och miljardinbringande serie filmer. Pirates of the Caribbean är precis en sån urbota dum idé. Den som har åkt attraktionen vet att det är ganska halvmysig och stillsam lite båttur genom fejkade piratstäder. Varför film av det liksom? Filmerna är förstås allt annat än stillsamma. Det fäktas, skjuts, sprängs och slåss mest hela tiden. Dessutom får vi mängder med pirater och spöken och havsmonster så att det står härliga till. Från början var jag lite skeptisk till det hela men har nu köpt hela konceptet. Vad fan det här är exakt vad Errol Flynn hade gjort om de haft datoranimerade effekter för 300 miljarder på hans tid. Det är svärdsfäktande underhållning och tar man det bara för vad det är så har man ju sig en härlig och underhållande åktur på sisådär två timmar. Johnny Depp som den förvirrade, alkoholiserade och smått galna kapten Sparrow balanserar perfekt på gränsen till överspel och lyckas gång på gång vara rolig och charmig precis som en tvättäkta matinéhjälte ska vara. Vad femte delen i serien handlar om? Vem bryr sig? Det är pirater, spöken, skatter och en massa fäktande pangpangaction. Mer mer mer.
/Surskägget

Gods of Egypt

@
CGI-film där 99% av allt vi ser är CGI förutom skådisarna (bl a Gerard Butler, Nikolaj Costner-Waldau, Elodie "Elektra" Yung, Rufus Sewell och Geoffrey Rush). Gör man en film så baserad på specialeffekter kanske man ska se till att specialeffekterna är bra. Här är det den sämsta CGI jag sett på länge. Då hjälper det inte direkt till att manuset är ett skämt och att det som kunde ha blivit ett roligt litet äventyrsspektakel är så tråkigt så klockarna stannade. Costner-Waldau verkar försöka göra det bästa av det hela, Butler verkar inte bry sig alls, Sewell orkar knappt vara närvarande och Rush verkar mest skämmas att han blev lurad att vara med. Yung är väl den som kan hålla huvudet högst av skådisarna, men jag ser mer framemot att se henne i nästa säsong av Daredevil än att någonsin ens tänka på den här filmen igen.
/Surskägget

Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides

@@@
Den som sett minst en av de tidigare tre filmerna vet vad man har att vänta. Johnny Depp i högform i en av sina livs bästa karaktärer som Captain Jack Sparrow, massa fartfyllda galenheter, mäktiga skepp, övernaturliga pirater och tuffa, snygga brudar. Varför fucka med ett vinnande koncept liksom? Fjärde delen i serien är verkligen inget undantag. Det pangas och fäktas och intrigeras och mystifieras och jagas skatter så det står härliga till. Och sjörövare och myter finns det gott om att plocka från (den här gången får vi möta den livsfarliga Svartskägg i jakten på Ungdomens Källa). Men plocka bort Johnny Depp ur denna filmserie och du får direkt problem. Det är så ytligt pangpang att jag redan glömt bort vad större delen av filmen handlade om. Det ska vara som en berg-och-dalbana (vilket det ju faktiskt är baserat på) och när man sitter i biosalongen smäller det för högt och händer för mycket för att man ska vara annat än underhållen, men när eftertexterna rullar och popcornsmaken börjar försvinna har man glömt vad man sett. Undantaget är förstås Depp som är sjukt jävla briljant i sin roll och som snurrar upp alla andra skådisar på läktaren så fort han är med i en scen. Utan honom är samtliga filmer knappt okej. Men vad fan. Min tioåring älskar de här rullarna och jag hade själv gjort likadant när jag var tio. Jag fick Indiana Jones istället så jag vann, men det hör inte hit. Jack Sparrow är en fullgod ersättare för gamle Indy, men filmerna per se är ju miltals bättre när det svingas piska och hålls i hatt och dödas nazister. Det kommer säkert komma både en femma och sexa i serien och jag välkomnar dem alla. Så länge Depp är med vill säga. Savy?
/Surskägget

The King's Speech

@@@@

Oscarsjuryn gillar sina "baserade-på-en-sann-story-filmer". I år är fyra av tio nominerade i kategorin Bästa Film baserade på en sann story. The King's Speech handlar om den märkliga vänskapen som uppstod mellan prins Albert (sedermera omdöpt till Kung George VI) och talpedagogen Lionel. Albert, eller Bertie som han kallades i familjen, led av en fruktansvärd stamning framförallt i offentliga sammanhang. Är man prins skickas man iväg på diverse invigningar etc och förväntas hålla tal i tid och otid vilket förstås var en katastrof för den stackars mannen som knappt kunde ta sig igenom första meningen utan att stamma sönder sig. Den stackars Bertie testade alla doktorer han kunde få tag på men ingen kunde hjälpa honom. Inte förrän han i ett sista desperat försök via sin fru gick med på att träffa Lionel som hade lite udda metoder, t ex blev han väldigt familjär med prinsen på ett sätt som i strikta, klassindelade England inte gick för sig på 30-talet. En fascinerande berättelse dels om två totalt motsatta personer som lyckas bli vänner för livet, del den historiska aspekten där vi får följa den krokiga väg från prinstitel till kungtitel och andra världskrigets början där kungens tal över radio var en viktig faktor till att ingjuta mod i det brittiska folket. Trots att det är hyfsat nära i tid hade i alla fall jag (och misstänker jag de flesta av er) väldigt lite koll på alla prinsar och kungar innan drottning Elizabeth som sitter nu och det var kul och informativt att lära sig lite kring den delen av Englands historia. Men framförallt är det här en film där man kan njuta av väldigt skickliga skådespelare. Colin Firth som Bertie är klockren. Att låtsasstamma kan lätt bli en parodi men Firth lyckas få det väldigt naturligt och man lider verkligen med honom. Geoffrey Rush som talpedagogen Lionel är även han riktigt, riktigt bra (och är det inte så att hans näsa bara blir större och större för varje film han är med i?) och när herrarna är i samma scen är det bara att luta sig tillbaka och njuta av skickligheten i skådespeleriet de bjussar på. Båda är nominerade, Firth för Bästa Huvudroll och Rush för Bästa Biroll. Även Helena Bonham Carter är nominerad för Bästa Biroll, men även om hon bjussar på en bra prestation känns det som att man nominerade henne lite av bara farten. Hennes roll är tämligen liten och utan större betydelse för filmen och så jävla bra är hon inte. Personligen hade jag hellre sett Mila Kunis bli nominerad för Black Swan för hon rockade skiten ur den rollen. Oh well.

/Surskägget