The Directors: Roman Polanski

Roman Polanski föddes 1933 i Paris men växte upp i Krakow, Polen. 1968 flyttade han till Hollywood och sparkade igång sin karriär ordentligt, även om han redan gjort några rullar som kritikerna gillade. 1969 blev hans gravida fru Sharon Tate mördad av Charles Mansonsekten och 1977 blev Polanski åtalad för att ha haft sex med en minderårig, varpå han kort därefter flydde landet tillbaka till Europa. Allt det där, och mer därtill, finns att läsa mer om här och här och det finns också en dokumentärfilm som gräver djupt i fallet. Nedan följer ett axplock recensioner av gubbjä... regissörens mycket intressanta filmer genom åren.

Kniven i vattnet (1962)

@@@

"Vad är det här för svartvitt skit?" tänkte jag när jag såg filmen första gången på någon filmskola back in the day. Tack och lov har jag ju mognat sen dess (hahahahahaaa!) och sett om filmen på senare år. Det här är bra och många håller den idag högt som en klassiker. Jag skulle inte riktigt gå så långt, men det är helt klart en intressant debutfilm och jag gillar ju mina nerviga kammarspel.

/Vrångmannen

Repulsion (1965)

@@@@

"Vad är det här för ett svartvitt mästerverk?" tänkte jag när jag... Repulsion är en otäck och välgjord skildring av besatthet, ensamhet och förföljelsemani. En näst intill perfekt psykologisk rysare som är mer David Lynch än Lynch själv. Catherine Deneuve är lysande i rollen som den trasiga Carol och fotot är briljant. Varför kan inte filmer se ut såhär idag?

/Vrångmannen

Cul-de-sac (1966)

@@@@

Thriller-komedi-drama där ett gäng gangsters håller en rik familj gisslan i ett slott. Ytterligare ett slags kammarspel där humorn är nattsvart och karaktärerna känns tredimensionella. Ett klassiskt stockholmsyndrom, innan detta ens blev en grej. Snyggt, välspelat och skamligt underhållande med en ung Donald Pleasence i en av huvudrollerna.

/Vrångmannen

Vampyrernas Natt (1967)

@@@@

Hahahaha! Sluuuuta! Skräckkomedi som håller än idag. Det kan kännas som ett märkligt steg av Polanski att gå från de lite tyngre ämnen i hans tidigare alster till den här busiga och småläskiga farsen, men ett genialt sådant. Tung stämning, vansinnigt roligt och åter igen skitsnyggt. Polanski själv spelar här assistenten till Professor Abronsius som jagar vampyrer till höger och vänster i den snöiga transylvanska byn. Fantastiskt.

/Vrångmannen

Rosemary's Baby (1968)

@@@@
Polanskis första film i Hollywood. Recensioner här.

/Vrångmannen

Chinatown (1974)

@@@@

Film-noir-deckare med Jack Nicholson och Faye Dunaway, som trots att den utspelas i 30-talets soliga Los Angeles döljer ett stort mörker. Hyllats överallt som ett Hollywoodmästerverk och manuset av Robert Towne används som facit på alla dyliga filmskolor runt om i världen. Plockade hem Oscars för bästa-allt-allt-allt när det begav sig, vilket var helt korrekt. Chinatown blev också den sista filmen som Roman Polanski spelade in i USA.

/Vrångmannen

@@@@@
Det här är ett frippin' mästerverk, inget snack om saken. Att ge filmen en fyra i betyg är fan nästintill oförskämt. Nicholson har sällan varit bättre, Dunaway är kanon och gamle John Huston är ondare än Satan själv. Kanske Polanskis finaste stund.
/Surskägget

Hyresgästen (1976)

@@@@

Den avslutande delen i vad Polanski vill kalla för sin paranoiatrilogi (de första två var Repulsion och Rosemary's Baby). Polanski spelar själv huvudrollen som mannen som flyttar in i en lägenhet i Paris, som blivit ledig efter att en ung kvinna utan förklaring hoppat från vardagsrumsfönstret mot en säker död. Här bjuds vi på galna karaktärer, otäck stämning och ett snyggt porträtt av Paris. Svart humor blandas med psykologisk skräck. Det här är klassisk Polanski och det är mycket bra.

/Vrångmannen

Pirater (1986)

@

Påkostat piratäventyr med Walter Matthau i huvudrollen som blev en gigantisk flopp på biograferna runt om i världen. Jag minns den endast från movieboxens glada dagar som rörig och skittråkig,

/Vrångmannen

@
Gääääääääääääsp!
/Surskägget

Frantic (1988)

@@@@
Recension här i thrillerspecialen (om du orkar att scrolla ihjäl dig...)

/Vrångmannen

Bitter Moon (1992)

@@@@

Polanski tillbaka i högform (även om Frantic också bitvis var riktigt bra). Här bjuder han på det han kan bäst - intressanta och djupt störda kammarspel. Ett äkta par med uppenbara problem i äktenskapet (Hugh Grant och Kristin Scott Thomas) träffar den rullstolsbundne författaren Oscar (Peter Coyote) och hans fru Mimi (Emanuelle Seigner). Oscar börjar att berätta historien om hur han träffade Mimi i Paris och vad som börjar som en vacker kärleksberättelse förvandlas snart till någonting helt annat.
/Vrångmannen

@@@
Ja den är intressant och djupt störd. Men också lite långdragen på sina ställen. Dessutom har jag lite svårt för Grant i just den rollen samt att Kristin Scott Thomas är en av de där skådisarna jag bara inte gillar. Bra men saknar det lilla extra.
/Surskägget

Death and the Maiden (1994)
@@
Baserad på pjäsen med samma namn. Paulina (Sigourney Weaver), en politisk aktivist i ungdomen, blir övertygad om att hennes gäst är en man som torterade henne i på uppdrag av regeringen. Filmen blev väl mottagen när den hade premiär. Själv tycker jag att den är välspelad men väldigt seg och jag saknar den där mörka och bitska humorn.
/Vrångmannen

@
Vet att jag sett den, men kan för mitt liv inte minnas en sekund ur den. Med andra ord gjorde den inga större avtryck och därmed måste den varit sopig.
/Surskägget

The Ninth Gate (1999)
@@@
Hygglig djävulsthriller med Johnny Depp och Lena Olin. Jag gillar ju den här typen av filmer och The Ninth Gate hamnar väl någonstans i mellanlandet. Har inte så många av Polanskis trademarks kanske, men det är hyfsat underhållande även om det samtidigt ibland är lite larvigt och styltigt. Ok rulle för stunden som man glömt bort lika fort efter att ha sett den.
/Vrångmannen

@@@+
Gillar den här, och har sett den flertalet gånger. Lite samma stämning som i Rosemary's Baby kanske med en släng av Angel Heart och Eyes Wide Shut. Depp är solid i sin roll även om han varit betydligt bättre i andra filmer. Håller med om att den är lite styltigt på sina ställen, samtidigt är det nästan medvetet gjort för att skapa en konstig känsla och stämning. Kan inte riktigt ge den en fyra trots att det är nära.
/Surskägget

The Ghost Writer (2010)
@@@@
En mycket skicklig, underhållande och spännande thriller om en spökskrivare som får i uppdrag att skriva den fd brittiske premiärministers memoarer. Det visar sig vara lättare sagt än gjort och snart befinner sig spökskrivaren i ett spindelnät av livsfarliga intriger. Ewan McGregor och Pierce Brosnan i högform såväl som Polanski.
/Vrångmannen

@@@@
Recension här.
/Surskägget

Carnage (2011)
@@@@
Ytterligare en pjäs som blivit Polanskifilm. Fyra föräldrar träffas i en lägenhet och diskuterar vems unge som har rätt eller fel, i efterspelet av ett skolbråk. Artig och vuxen diskussion börjar sakta men säkert förvandlas till någonting helt annat. John C. Reilly, Jodie Foster, Kate Winslet och Christoph Waltz är alla utsökta i den här tragikomiska och dialogdrivna berättelsen. Kammarspel någon?! En liten pärla någon?!
/Vrångmannen

Roman Polanski: Efterlyst och Eftertraktad

@@@
Roman Polanski är känd som en av de artistiskt främsta regissörerna på planeten. Mer eller mindre alla stora filmstjärnor köar för att få chans att jobba med honom, och han har även plockat hem Oscarsstatyetten för Bästa Regi. Han är också känd för att i slutet av 70-talet ha drogat och våldtagit en 13-årig flicka i Jack Nicholsons hus (Nicholson var bortrest och Polanski lånade huset) för att sedan fly landet när det började bli uppenbart att han skulle bli dömd till fängelse för detta. Polanski motsatte sig våldtäktsanklagelsen men inte det faktum att han hade sex med flickan. Det var han väldigt öppen med att erkänna och verkade inte alls tycka att det är märkligt att en 44-årig man ligger med en 13-åring flicka. Den här dokumentären handlar dels om hela den rättshärvan och dels om hans storhet som regissör och pendlar mellan att berätta händelserna lite kors och tvärs utan någon direkt sammankoppling. Man har lyckats få tag på en hel del bildmaterial från 70-talet och rättegångarna liksom på hans privatliv och bakom-scenerna på filminspelningar. Det är en fascinerande och intressant historia, speciellt om man gillar sin filmhistoria. Dock är filmen feg som inte vågar fördöma Polanski för att han knullar/knullade barn. Visst har vi en fantastisk förmåga att förlåta artistiskt duktiga människor deras märkligheter (Jerry Lee Lewis gifte sig ju med sin 14-åriga kusin t ex) men att inte säga högt och tydligt att en fullvuxen man inte ska sätta på 13-åriga flickor är ju bara befängt och fel.
/Surskägget

Skräckfilm nr 6

Rosemary’s Baby (1968)
@@@@
Redan i öppningen när kameran sveper över New York och vi hör en kvinna nynna på en enslig vaggvisa så vet vi att något inte står rätt till i den stora staden. Det unga och lyckliga paret Rosemary (Mia Farrow) och Guy (John Cassavetes) flyttar in i en stor lägenhet. De blir snart väldigt goda vänner med grannarna i huset som märkligt nog är pensionärer hela bunten. Parets plan är att snarast skaffa ett barn och plötsligt börjar märkliga och skrämmande saker hända runt Rosemary. Är det bara i hennes fantasi eller sker det på riktigt? Det lilla liv hon bär på inom sig verkar ha en större betydelse än hon kunnat ana. Roman Polanskis adaption av Ira Levins roman är idag en märklig men rätt rik upplevelse. Jag såg filmen för 25-26 år sedan så det kändes som om jag kunde se om den idag med färska ögon. Rosemary’s Baby är verkligen en helt annan film än den jag minns från tidiga tonåren. Sakta men säkert bygger den upp spänningen och bjuder samtidigt på en hel del kolsvart humor. Jag ser faktiskt filmen mer som en mörk komedi än övernaturlig thriller även om det ofta går hand i hand. Polanski är ju en galen gubbstrutt till vardags men film kunde han. En gedigen mysrysare och ett gott hantverk hela vägen.
/Vrångmannen

@@@@
Det här är ju creepy som fan hela vägen från förtexter till sluttexter. Den kusliga stämningen är ständigt närvarande även i scener där det egentligen inte händer något som bör uppfattas som kusligt. Givetvis manipulerar Polanski oss med kameravinklar, åkningar och musik, liksom med miljöer och skådisar för att få till den här obehagliga känslan. Mia Farrow är klockren som den storögda, lite naiva och oskyldiga hjältinnan som sakta men säkert inser att hon är utsatt för någon typ av komplott. Eller är hon bara galen? Det fina är att vi aldrig får veta säkert förrän precis i slutscenen som därmed också blir så mycket starkare. Sen både kan och bör man tycka rätt så illa om Polanski med tanke på våldtäkten han flytt från. Genialitet inom ett kulturellt område förlåter inte idioti i livet.
/Surskägget

The Ghost Writer

@@@@

Ett grått och regnigt landskap genomsyrar hela Polanskis täta och spännande politiska thriller. Det är nästan som att väder och vind blir en extern karaktär som ligger som en matta under den lågmälda handlingen. Ewan McGregor spelar en spökskrivare som ska hjälpa före detta brittiska premiärministern (Pierce Brosnan) att skriva sina memoarer. Det som på ytan verkar vara ett hyfsat enkelt uppdrag har mängder med underliggande svårigheter. Framförallt måste Ewan leva upp till sin föregångares jobb med boken. Kruxet är att förre spökskrivaren nyligen tagit livet av sig. Eller blev han mördad?

Polanski låter karaktärerna berätta historien och genom dem nystas sanningen sakta men säkert upp. Det är en stillsam film på ytan med många turbulenta strömmar under. Det var längesen jag såg en politisk thriller av den här sorten. Det är inte mängder med explosioner, skjutvapen och datoreffekter. Istället är det mångbottnade karaktärer och riktigt grymma skådisar som lever i en värld som känns verklig och genuin och där saker och ting utspelar sig ungefär som man kan tänka sig att de faktiskt skulle göra i verkliga livet. Utöver Ewan är det de två kvinnliga huvudrollerna som sticker ut. Kim Cattrall som premiärministerns sekreterare och älskarinna och Olivia Williams som premiärministerns högra hand och fru gör båda två ett fantastiskt jobb. En film man vill se om.

/Surskägget