@
Såg en trailer på den här rullen för ett år sen. Vince Vaughn och Paul Giamatti i en komedi där Vaughn är jultomtens äldre och desillusionerade bror. Kändes helt okej och med tanke på den våg Vaughn red på just då (Dodgeball, Wedding Crashers) trodde jag den här kunde bli riktigt bra. Lite som Elf med Will Ferrell fast med Vaughns superpratiga, nonchalanta stil. Sen hände...ingenting. Filmen försvann totalt från radarn. Det var till och med så att jag glömt att den existerade innan jag råkade stöta på den av misstag. Efter att ha sett den kan jag förstå varför. Jag gillar Vaughn och ville verkligen att det här skulle vara kul, men tyvärr, det är ett rejält magplask. Visst, det är en julfilm så lite får man köpa att det är puttenuttigt och familjeinriktat, men med skådisar som Kevin Spacey, Paul Giamatti, Miranda Richardson, Kathy Bates och Rachel Weisz har man ändå rätt att förvänta sig mer än att se alla vara där för lönechecken i slutet av dagen. I vissa scener blir t o m Vaughn en parodi på sig själv där han babblar på med sina halvcyniska oneliners. Undvik!
/Surskägget
måndag 10 november 2008
Taken
@@@
Nej det är inte teveserien proddat av Spielberg utan en actionrulle med manus av Luc Besson med Liam Neeson i huvudrollen. Neeson är en gammal CIA-agent (eller liknande det framkommer faktiskt inte helt hundra) som är grym på att döda människor med sina bara händer. Hans 17-åriga dotter blir kidnappad i Paris av en traffickingliga som säljer vidare unga tjejer som slavar till alla möjliga delar av världen. Neeson åker över till Paris och så kan blodbadet börja när han letar efter sin dotter.
Det här är en standardaction som ändå höjer sig snäppet över nivån standardaction. Neeson är faktiskt trovärdig som livsfarlig mördaragent (vilket jag inte trodde) och ger dessutom filmen ett lyft rent skådespelarmässigt jämfört med om det varit t ex van Damme i huvudrollen. Storyn är visserligen basic men aktuell och actionsekvenserna påminner mycket om Bournefilmerna. Som actionrulle räknat bjuder den på mer än bara lite pangpang, även om den inte gräver sig alltför djupt ner i ett socialt patos som kanske kan göra sig lämpligare i en dramafilm. En riktig one-man-army-rulle väl värd att se.
/Surskägget
@@@+
Som Surskägget skrev så är Taken en klart sevärd actionrulle med lite extra stjärtspark. Mycket överraskande att se Liam Neeson bryta nackar och ta namn för att finna sin kidnappade dotter. Sådär skönt våldsamt är det också. Man skjuter gärna någon många ggr på skeva ställen där det gör ont. Taken är lite lagom överdriven så att man precis ändå ska känna att det kanske kan hända i verkligheten. Jag ploppar på ett plus på betyget faktiskt för jag tyckte det här var spännande och mysigt. Klyschigt javisst och rullen visar kanske inte upp Paris bästa sidor men det är kul att höja på ögonbrynen ibland åt sånt man trodde skulle vara en dussinrulle. Seagal, Norris, Stallone, Schwarzenegger, Bronson, Eastwood och nu Neeson! Hur otippat coolt är inte det egentligen?
Bon chance!
/Vrångmannen
Nej det är inte teveserien proddat av Spielberg utan en actionrulle med manus av Luc Besson med Liam Neeson i huvudrollen. Neeson är en gammal CIA-agent (eller liknande det framkommer faktiskt inte helt hundra) som är grym på att döda människor med sina bara händer. Hans 17-åriga dotter blir kidnappad i Paris av en traffickingliga som säljer vidare unga tjejer som slavar till alla möjliga delar av världen. Neeson åker över till Paris och så kan blodbadet börja när han letar efter sin dotter.
Det här är en standardaction som ändå höjer sig snäppet över nivån standardaction. Neeson är faktiskt trovärdig som livsfarlig mördaragent (vilket jag inte trodde) och ger dessutom filmen ett lyft rent skådespelarmässigt jämfört med om det varit t ex van Damme i huvudrollen. Storyn är visserligen basic men aktuell och actionsekvenserna påminner mycket om Bournefilmerna. Som actionrulle räknat bjuder den på mer än bara lite pangpang, även om den inte gräver sig alltför djupt ner i ett socialt patos som kanske kan göra sig lämpligare i en dramafilm. En riktig one-man-army-rulle väl värd att se.
/Surskägget
@@@+
Som Surskägget skrev så är Taken en klart sevärd actionrulle med lite extra stjärtspark. Mycket överraskande att se Liam Neeson bryta nackar och ta namn för att finna sin kidnappade dotter. Sådär skönt våldsamt är det också. Man skjuter gärna någon många ggr på skeva ställen där det gör ont. Taken är lite lagom överdriven så att man precis ändå ska känna att det kanske kan hända i verkligheten. Jag ploppar på ett plus på betyget faktiskt för jag tyckte det här var spännande och mysigt. Klyschigt javisst och rullen visar kanske inte upp Paris bästa sidor men det är kul att höja på ögonbrynen ibland åt sånt man trodde skulle vara en dussinrulle. Seagal, Norris, Stallone, Schwarzenegger, Bronson, Eastwood och nu Neeson! Hur otippat coolt är inte det egentligen?
Bon chance!
/Vrångmannen
söndag 9 november 2008
Rush Hour
@
Att det här har blivit en av världens mest inkomstbringande filmsuccéer med två uppföljare är för mig en stor gåta. Jag såg den när den gick på bio way back when och mindes den knappt. När jag för ett tag sen fick den av Vrångmannen på dvd tänkte jag, okej, jag ger den en chans till. Men det blev inte bättre andra gången heller, snarare sämre. Chris Tucker är och förblir en gapig, skrikig och trist efterapning av Eddie Murphy när Murphy var som bäst. Jackie Chan börjar bli gammal och pallar inte att göra de där riktigt extraordinära stuntsen han är känd för. Tillsammans är de tämligen bleka och kan inte lyfta den här sörjan från den smuts den härstammar från. Det finns mängder med bra filmer i den här genren (Snuten I Hollywood, Dödligt Vapen, The Rookie) men Rush Hour tillhör bottenskiktet. Tvingas jag genomlida Chris Tuckers gnälliga pipröst en gång till åker jag fan över till USA och slår ihjäl honom. Blä!
/Surskägget
Att det här har blivit en av världens mest inkomstbringande filmsuccéer med två uppföljare är för mig en stor gåta. Jag såg den när den gick på bio way back when och mindes den knappt. När jag för ett tag sen fick den av Vrångmannen på dvd tänkte jag, okej, jag ger den en chans till. Men det blev inte bättre andra gången heller, snarare sämre. Chris Tucker är och förblir en gapig, skrikig och trist efterapning av Eddie Murphy när Murphy var som bäst. Jackie Chan börjar bli gammal och pallar inte att göra de där riktigt extraordinära stuntsen han är känd för. Tillsammans är de tämligen bleka och kan inte lyfta den här sörjan från den smuts den härstammar från. Det finns mängder med bra filmer i den här genren (Snuten I Hollywood, Dödligt Vapen, The Rookie) men Rush Hour tillhör bottenskiktet. Tvingas jag genomlida Chris Tuckers gnälliga pipröst en gång till åker jag fan över till USA och slår ihjäl honom. Blä!
/Surskägget
Hellboy 2: The Golden Army
@@@
Jag är ett stort fan av Mike Mignolas fantastiskt vackra, spännande och smarta serier om Hellboy. Därför var jag spänd av förväntan när första Hellboyfilmen kom för ett par år sedan. Och blev ungefär lika besviken som jag varit förväntansfull. Filmen kändes blek och tam i jämförelse med seriealbumen och skulle du så hota att döda mig skulle jag inte kunna återberätta handlingen i filmen eller ens en minnesvärd scen. Förväntningarna på tvåan var därför noll. Och till min förvåning levererar plötsligt uppföljaren precis det som ettan borde varit. Okej, det är fortfarande långt kvar till seriealbumens genialitet, men nu är man helt klart på rätt spår. Det är snyggt, spektakulärt och fartfyllt hela vägen men en för genre ganska okej story som i korthet går ut på att bitter alv vill återuppväcka den gamla "gyllene armén" bestående av en sorts oförstörbara robotar för att på så vis utrota mänskligheten. I hans väg står hans tvillingsyster och så Hellboy och kompani förstås. Sen är det mest pang på i en starkt datorgenererad visuellt vacker värld. Popcornunderhållning för stunden som funkar klockrent en fredagkväll.
Vrångmannen skrev nåt liknande här.
/Surskägget
Jag är ett stort fan av Mike Mignolas fantastiskt vackra, spännande och smarta serier om Hellboy. Därför var jag spänd av förväntan när första Hellboyfilmen kom för ett par år sedan. Och blev ungefär lika besviken som jag varit förväntansfull. Filmen kändes blek och tam i jämförelse med seriealbumen och skulle du så hota att döda mig skulle jag inte kunna återberätta handlingen i filmen eller ens en minnesvärd scen. Förväntningarna på tvåan var därför noll. Och till min förvåning levererar plötsligt uppföljaren precis det som ettan borde varit. Okej, det är fortfarande långt kvar till seriealbumens genialitet, men nu är man helt klart på rätt spår. Det är snyggt, spektakulärt och fartfyllt hela vägen men en för genre ganska okej story som i korthet går ut på att bitter alv vill återuppväcka den gamla "gyllene armén" bestående av en sorts oförstörbara robotar för att på så vis utrota mänskligheten. I hans väg står hans tvillingsyster och så Hellboy och kompani förstås. Sen är det mest pang på i en starkt datorgenererad visuellt vacker värld. Popcornunderhållning för stunden som funkar klockrent en fredagkväll.
Vrångmannen skrev nåt liknande här.
/Surskägget
Futurama: Bender's Game
@@@@
Futurama är ju teveserien som tyvärr aldrig gick mer än fyra säsonger, men som bjussat på några av de roligaste stunderna någonsin på teve. Tack och lov gav herr Matt "Simpsons" Groening inte upp utan har nu istället gjort om Futurama till långfilmsformat som släpps direkt på dvd. Första filmen var riktigt bra, den andra var okej, och nu kommer så nummer tre i serien. Den börjar hyfsat. En stadig trea utan större överraskningar men med Futuramahjärtat på rätt ställe. Vi får det vill förväntar oss och det vi vill ha. Storymässigt handlar det främst om Bender som börjar spela rollspel trots att han inte har fantasi. När han väl lyckas få till fantasin i sitt robotskal händer det grejer och våra hjältar hamnar i en parallell fantasydimension. Och det är nu sista halvtimmen som Futuramagänget verkligen drar i högsta växeln och visar varför de är roligast. Främst är det självklart Sagan Om Ringenfilmerna som parodieras men även fantasygenren överlag. Och det är sjukt kul. Dumt, plumpt och roligt roligt roligt. Hade hela filmen hållt samma klass som sista halvtimmen hade det här varit ett mästerverk i genren och en framtida klassiker, nu lyckas sista halvtimmen göra mig på så bra humör att betyget höjs upp från tre till fyra.
/Surskägget
@@@
Jag är inte lika imponerad som Surskägget, å andra sidan gillar jag det här och sista halvtimmen ÄR fantastisk. Inget slår serien dock men eftersom den är nerlagd så får man väl nöja sig med de långfilmslånga avsnitten som bjuds och det är väl kanske inte så tokigt.
/Vrångmannen
Futurama är ju teveserien som tyvärr aldrig gick mer än fyra säsonger, men som bjussat på några av de roligaste stunderna någonsin på teve. Tack och lov gav herr Matt "Simpsons" Groening inte upp utan har nu istället gjort om Futurama till långfilmsformat som släpps direkt på dvd. Första filmen var riktigt bra, den andra var okej, och nu kommer så nummer tre i serien. Den börjar hyfsat. En stadig trea utan större överraskningar men med Futuramahjärtat på rätt ställe. Vi får det vill förväntar oss och det vi vill ha. Storymässigt handlar det främst om Bender som börjar spela rollspel trots att han inte har fantasi. När han väl lyckas få till fantasin i sitt robotskal händer det grejer och våra hjältar hamnar i en parallell fantasydimension. Och det är nu sista halvtimmen som Futuramagänget verkligen drar i högsta växeln och visar varför de är roligast. Främst är det självklart Sagan Om Ringenfilmerna som parodieras men även fantasygenren överlag. Och det är sjukt kul. Dumt, plumpt och roligt roligt roligt. Hade hela filmen hållt samma klass som sista halvtimmen hade det här varit ett mästerverk i genren och en framtida klassiker, nu lyckas sista halvtimmen göra mig på så bra humör att betyget höjs upp från tre till fyra.
/Surskägget
@@@
Jag är inte lika imponerad som Surskägget, å andra sidan gillar jag det här och sista halvtimmen ÄR fantastisk. Inget slår serien dock men eftersom den är nerlagd så får man väl nöja sig med de långfilmslånga avsnitten som bjuds och det är väl kanske inte så tokigt.
/Vrångmannen
onsdag 5 november 2008
Step Brothers
@@@@
Will Ferrell och John C Reilly gjorde succé som radarpar i Talladega Nights, och självklart var det bara en tidsfråga innan de slog sina påsar ihop och gjorde om bedriften. Som vanligt när man gör om en grej kan man ta ut svängarna betydligt mer (även om detta förstås inte är en uppföljare till Talladega så är det ändå mer eller mindre samma team inblandat). Ni kan storyn vid det här laget, men en snabb version för de av er som bott i en grotta ett tag. Ferrell och Reilly är två losers som fortfarande bor hemma hos mamma respektive pappa. Deras föräldrar träffas och gifter sig vilket leder till att Ferrell och Reilly tvingas leva under samma tak. Låt kriget börja.
Att Ferrell och Reilly lyckas gestalta dessa herrar som två tolvåriga tjuriga grabbar och komma undan med det säger en hel del om den komiska talang vi har att göra med här (Ferrell gör verkligen allt av sin enastående talang att se helt tom ut, det är nästan skrämmande på sina ställen). Det ena lysande skämtet avlöser det andra, och birollerna är minst lika magiskt bra som huvudrollerna. Bäst är Kathryn Hahn som spelar Ferrells brors fru som är heeeeeeeeeeelt bindgalen och så Adam Scott som spelar Ferrells brorsa som är såååååååååååå dryg och jävlig hahahahahhahahahahaha!
Läs Vrångmannens hylling här.
/Surskägget
Will Ferrell och John C Reilly gjorde succé som radarpar i Talladega Nights, och självklart var det bara en tidsfråga innan de slog sina påsar ihop och gjorde om bedriften. Som vanligt när man gör om en grej kan man ta ut svängarna betydligt mer (även om detta förstås inte är en uppföljare till Talladega så är det ändå mer eller mindre samma team inblandat). Ni kan storyn vid det här laget, men en snabb version för de av er som bott i en grotta ett tag. Ferrell och Reilly är två losers som fortfarande bor hemma hos mamma respektive pappa. Deras föräldrar träffas och gifter sig vilket leder till att Ferrell och Reilly tvingas leva under samma tak. Låt kriget börja.
Att Ferrell och Reilly lyckas gestalta dessa herrar som två tolvåriga tjuriga grabbar och komma undan med det säger en hel del om den komiska talang vi har att göra med här (Ferrell gör verkligen allt av sin enastående talang att se helt tom ut, det är nästan skrämmande på sina ställen). Det ena lysande skämtet avlöser det andra, och birollerna är minst lika magiskt bra som huvudrollerna. Bäst är Kathryn Hahn som spelar Ferrells brors fru som är heeeeeeeeeeelt bindgalen och så Adam Scott som spelar Ferrells brorsa som är såååååååååååå dryg och jävlig hahahahahhahahahahaha!
Läs Vrångmannens hylling här.
/Surskägget
Hell Ride
@
Quentin Tarantino har fått en hel del efterapare. Inte så konstigt med tanke hur populära hans filmer är och vilken skönt galet geni han är när det kommer till dialog, handling och presentation. En av dessa lärjungar är Larry Bishop, en när det kommer till kritan ganska talanglös lirare som av nån anledning fått Tarantino att producera sin lilla bikerrulle. Jag var på vippen att ge den här rullen en tvåa för det finns vissa bitar i den som är rätt så schyssta (lite tuttar, lite slagsmål, lite sköna skådisar) men ju mer jag tänkte på det desto mer insåg jag att nej, som helhet är det här bedrövligt och då ska ettan fram. Handlingen, som egentligen är väldigt straight forward, känns otroligt rörig bara för att Bishop väljer att göra en Tarantino och korsklippa fram och tillbaka mellan dåtid, nutid och framtid tills man inte vet vad som är vad längre. Görs det med finess är det alltid snyggt, görs det som här är det bara slöseri med tid.
/Surskägget
@
Visst är det här en etta. Bedrövligt. Tarantino får skärpa sig och skaffa glasögon. For fuck sake! (dot-blogspot-dot-com)
/Vrångmannen
Quentin Tarantino har fått en hel del efterapare. Inte så konstigt med tanke hur populära hans filmer är och vilken skönt galet geni han är när det kommer till dialog, handling och presentation. En av dessa lärjungar är Larry Bishop, en när det kommer till kritan ganska talanglös lirare som av nån anledning fått Tarantino att producera sin lilla bikerrulle. Jag var på vippen att ge den här rullen en tvåa för det finns vissa bitar i den som är rätt så schyssta (lite tuttar, lite slagsmål, lite sköna skådisar) men ju mer jag tänkte på det desto mer insåg jag att nej, som helhet är det här bedrövligt och då ska ettan fram. Handlingen, som egentligen är väldigt straight forward, känns otroligt rörig bara för att Bishop väljer att göra en Tarantino och korsklippa fram och tillbaka mellan dåtid, nutid och framtid tills man inte vet vad som är vad längre. Görs det med finess är det alltid snyggt, görs det som här är det bara slöseri med tid.
/Surskägget
@
Visst är det här en etta. Bedrövligt. Tarantino får skärpa sig och skaffa glasögon. For fuck sake! (dot-blogspot-dot-com)
/Vrångmannen
måndag 3 november 2008
Del 2 - år 1973 till 1985 - The Roger Moore years
Live and Let Die (1973)Betyg: KKKK
Definitivt en av de bättre filmerna med mycket locations, bra skurkar, bra planer och bra tempo. Roger Moore gör jättebra debut och det funkar t o m att filmen flirtar med dåtidens populära blaxploitation-rullar.
En av seriens tuffaste scener där alla henchmen som ska jaga Bond i träsket får en hård order av sin chef: "the man who catches Bond lives!". Det är en hård dag på jobbet det.
+ Bra action i bilar, på tåg och på båtar. Bra skurkar men stackars Kananga - ingen är väl värd att dö på det här sättet…
- Det blir bitvis lite väl mycket voodoo och kortlekar med spådomar
The man with the golden gun (1974)
Betyg: KKK-
Jag har aldrig gillat när de plockar in kändisar i skurkrollerna - här steltråkiga Christopher Lee som ska vara tuff assassin men inte funkar alls. Filmen är rörig och hittar aldrig något riktigt flyt, flera bra idéer lyfter aldrig. Det klassiska bilstuntet som hoppsnurrar över bron är förstås skitcoolt men förstörs av regissörens vision om att vara Åsa-Nisse varpå man lägger in ett "lustigt" flöjtljud som visslar till under stuntet. Idioter.
+ Idén med en mördare som endast använder en kula är cool
- Rörig story, slutstriden är inte spännande på nåt vis, Britt Ekland har en extra jobbig roll och de borde gjort mer av Nick Nack
The Spy Who Loved Me (1977)
Betyg: KKKKK
Den allra bästa. Här är precis allt perfekt. Man vill nästan att alla filmer ska kopiera just den här mallen för att fortsätta vara schysst coola hela tiden. Dom har iof försökt göra just det men har aldrig varit så lyckat som här. Som taglinen sade "It´s the biggest, it´s the best, it´s Bond. And b-e-y-o-n-d!"
+ Jaws!, Stromberg och hans plan, den bilen, helikopterjakten (troligen nr 1 i hela serien), scoret, titellåten - ja nästan allt
- Barbara Bach som ju iof ser rysk ut men alldeles för ugly för det här jobbet.
Moonraker (1979)
Betyg: KKK
Löjlig, fånig och uppblåst bortom alla proportioner men trots sitt galna infall att rida på Star Wars-vågen så är den här knäppa leksaksfilmen nånstans ändå ok. Ingen annan film är så här utflippad, har så många krystade actionsscener och galna idéer. Hela röran håller ändå högt tempo och har en fantastisk plan där skurken vill utrota hela mänskligheten och starta en ny, superras ute i rymden - det slår Jönssonligans "planer" det. :
+ Bra teaser, många locations och Hugo Drax perfekt bov som också får ett schysst avslut…
- En del fåniga actionscener och Jaws ska inte vara en fjolla…
For Your Eyes Only (1981)
Betyg: KKKK+
Efter Moonrakers lekstuga så tog man ner allt ner på jorden igen. En stabil agentthriller som är mycket sevärd och där det mesta levererar på bra nivå. Precis lagom av allt och är välproducerad som håller väl än i dag. Ok story och välfyllt med skön action om än med en del ganska krystade scener (varför hyra några hockeyspelare som ska ta 007 i en isrink?).
+ Rolig teaser, skönt agentig story, titellåten och originell action med bilar, båtar, helikopter motorcyklar i en bob-bana (!) med mera.
- Skridsko-Bibi är som Jar-Jar Binks för 007 och vem är rädd för Kristatos?
Octopussy (1983)
Betyg: KKKK+
Indien och cirkus är schyssta locations och här finns många bra idéer i ett utförande som aldrig går över styr. En av de bättre filmerna, mycket tack vare att manuset nu faktiskt är lite originellt och ger skön agentig touch till en historia med ett bra flyt. Maud Adams är också klassig Bond-brud.
+ Tågjakten är bland det bästa i hela serien, fantastisk mix av skurkar - Gobinda som krossar tärningar i näven, knivkastande tvillingar med namnen Mischa och Grischa och assassins med cirkelsågar - allt detta i samma film!
- Octopussys privata armé är löjlig.
A View to a Kill (1985)
Betyg: KKKK+
En film många verkar hata men som jag själv anser vara mycket underskattad. Ok att Roger M är på tok för skröplig men filmen har mycket som rockar. Många bra actionscener och schyssta locations. En skön mix av alla andra Bond-filmer samlade i en med några extra twister.
+ Max Zorin är GALEN och OND (plus har världens tuffaste skurknamn samt en plan som heter Grand Slam!). Duran Duran gör en av de bästa låtarna och bra action med biljakt, zeppelinare, hästar, brandbilar mm...
- Roger Moore är för gammal och här Tanya Roberts är ointressant. De borde också gjort mer av MayDay.
/Kuntza
Scarlett
Jaha, de flesta tjejer skulle välja Scarlett Johansson för en oförglömlig kväll i sänghalmen. Kan inte annat än hålla med. Och på tal om Scarlett vill jag bara lyfta fram en lite bortglömd pärla hon var med i precis innan karriären fick det där riktiga genombrottet. Det är en film som tyvärr är lite bespottad och missförstådd men som är lysande. Dessutom visar Scarlett i den här att hon lätt skulle kunna bli en cool actionhjältinna. Det jag pratar om är naturligtvis Eight Legged Freaks (@@@@) med bl a David Arquette, Kari Wuhrer och så oförglömliga Scarlett förstås. Det är en perfekt blandning av 50-talsmonsterfilm, humor och action. Den är inte tänkt att lösa världsfreden eller nåt sånt, men som 90 minuters underhållning är den perfekt. Se eller se om!
/Surskägget
/Surskägget
lördag 1 november 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)