måndag 25 augusti 2008

Forgetting Sarah Marshall

@@@@
Ibland dyker det upp komedier som vågar ha en seriös underton och som lyckas balansera på den där berömda gränsen mellan galen slapstickhumor och en vanlig dramatisk kärlekshistoria. Den här lyckas dessutom peta in karaktärer som ibland agerar utanför den givna mallen och som ger mig lite sånt jag inte sett en miljard gånger förr. Sånt är bra. Bara en sån sak att vi har en amerikansk komedi där vi får se den manliga huvudrollsinnehavaren helnäck men knappt en tutte säger väl allt.
Jason Segel spelar huvudrollen och har även skrivit filmen och han gör en härlig roll där han utan att missa ett beat snedsnubblar nerför stup med samma stilfullhet som han rullar ihop sig i sin egen misär (snubben påminner mig lite om Judge Reinhold faktiskt av nån anledning). Men skönast är britten Russel Brand (stor i England, okänd för mig) som spelar divig supermegarockstjärna och som är heeeeeeeeelt slut i huvudet och dessutom fått några av de allra bästa replikerna (I was gonna listen to that, but then, um, I just carried on living my life hahahahahahahahaha) tätt följd av en lysande Paul Rudd som en surfarinstruktör som inte har alla surfarbrädor hemma. Skrattfest rakt igenom. Se nu.
/Surskägget

PS. Såhär skrev Vrångmannen om filmen för nån månad sen.
@@@@
Från dårarna som gav oss såna sköningar som The 40-year old virgin, Knocked Up & Superbad kommer Dumpad (som den här heter på svenska..). Peter är tillsammans med den självupptagne Sarah (spelas av Kristen Bell från smarriga deckarserien Veronica Mars) som är tv-stjärna i het polisserie. Plötsligt en dag så dumpar hon honom för en sångare i ett stort rockband och Peter går ner i avgrunden totalt. Han drar till Hawaii för att komma från allt men gissa vilka som är där. Ett klassiskt screwball upplägg med modern touch. Jason Segel (som spelar den förkrossade Peter och har även skrivit manuset) balanserar mellankoli, personlighet och slapstick väl och filmen påminner mest om The 40-year old virgin då det finns en skön romantisk historia bakom alla gags (som även Knocked Up har men liiiite för många knarkskämt hehe). Forgetting Sarah Marshall är riktigt skoj och går sällan på tomgång. Inte långt mellan de stora garven men tillåter sig också slappna av och vara en knivsudd allvarlig. Känns som man sett en hel del av gagsen för men det gör inget. Med Hawaii som backdrop och några fantastiska biroller. Den (för mig) okände britten som spelar den totalt bombade rockstjärnan Aldous Snow ska vi se upp för i framtiden. Han är helt otrolig hahahahaaha! Se den här filmen nångång nurå! Man kan aldrig garva för mycket.
/Vrångmannen

1 kommentar:

Kicko sa...

Håller med helt och hållet. Skön film, liiite förutsägbar men underhållande. Själva storyn har väl inte mycket att ge i sig själv men alla bikaraktärer är snudd på fantastiska. Men man bör inte släppa koncentrationen från rutan då de bästa gagsen händer snabbt och ofta inte ens i fokus. Bra rulle!