Mannen På Balkongen

@@@
En gång i tiden, innan Peter Haber blev Beck och Persbrandt fick små utbrott som Gunvald Larsson, fanns Beckfilmerna med Gösta Ekman i huvudrollen (och tvärilskna Rolf Lassgård som Gunvald). I mina ögon är dessa Beckfilmer klart bättre än de som släppts på senare år. Inte kvalitetsmässigt kanske, hantverket är nog vassare i den nya generationens Beck, men känslan går inte att toppa i det tidiga 90-talets Beckfilmer. Ekman är för alltid snubbelgubben Papphammar, även som Beck (inte lika out of control förstås, men tendenserna finns där), Kjell Bergquist är grymt kul, småcynisk och bitterljuv som alltid och Lassgård som sagt är ilsket butter hela tiden mot allt och alla (nästan mer mot sina kollegor ibland än skurkarna han jagar). Storyn i denna del kretsar kring en barnmördare som våldtar och dödar småflickor i Stockholm. Beck och hans team påbörjar en jakt för att få stopp på eländet, och lyckas så klart i slutet. Charmen, glimten i ögat och den underliggande humorn gör detta till ett måste även om betyget aldrig kan bli mer än en trea.
/Surskägget