tisdag 1 juni 2010

Inglorious Bastards double bill

Att Tarantino gillar sin b-action vet väl alla. Att han lyckas bli inspirerad av b-action och röra om det i sitt huvud och spotta ut det med briljant dialog, knivskarpa karaktärer och lysande resultat har han visat gång på gång. Tills Death Proof kom som var så fasansfullt usel att jag hade svårt att förlåta honom. Det dröjde därför länge, länge innan jag vågade sätta mig med hans version av gamla örhänget The Inglorious Bastards. Svek Tarantino ännu en gång eller är han tillbaka? Den som läser vidare får se. Först originalet.

The Inglorious Bastards (1978)
@@@
Tarantino ska ha sagt att detta är en av hans absoluta favoritfilmer. Förmodligen en stark överdrift för även om det smälls och smattras en hel del så är detta långt ifrån ett mästerverk. Ett gäng amerikanska soldater under andra världskriget ska ställas inför krigsrätt för diverse brott. Men dersas konvoj blir attackerad av nazisterna och de lyckas fly från både fångvaktare och naziskurkar. Nu börjar en kamp om överlevnad på fientlig mark. Mitt i villervallan av shoot-outs råkar våra hjältar ha ihjäl en grupp soldater som jobbar undercover som nazister för att spränga ett tåg. Nu måste de ta sig an rollerna som elakingar och se till att tåget aldrig kommer fram. Som sagt, det smälls, skjuts och exploderas en hel del. Dessutom ser man till att lite omotiverat slänga in en bunt nakna fruntimmer så filmen får två minuter tuttar också. Skådisar som Bo Svensson och Fred Williamson garanterar b-rulle med talang och man sitter underhållen mest hela tiden. Visst, i det stora hela är det kanske inget speciellt, men en bra actionstänkare är det helt klart.
/Surskägget

Inglourious Basterds (2009)
@@@@@
Quentin! Allt är förlåtet! Välkommen tillbaka! Men för Guds skull sluta hävda att du gör en remake på en film när du i själva verket gör en helt fristående film som har noll förutom titeln att göra med den där gamla 70-talsstänkaren. Redan i öppningsscenen är den gamla hederliga Tarantinodialogen tillbaka i en på ytan stillsam men under ytan fruktat nervkittlande scen mellan två män som försöker spela schack om liv med varandra via sina ord. Denna är upptakten till en av Tarantinos bästa hittills. Ja, jag har strött femmor omkring mig förr i Tarantinosammanhang (Reservoir Dogs och Pulp Fiction är moderna mästerverk, Jackie Brown är @@@@, Kill Bill 1+2 likaså, egentligen bara sjukt usla Death Proof som dragit namnet Tarantino i smutsen tidigare) men jävlar om inte den här rullen tog upp det hela till en helt ny nivå. Allt från hämndmotiven som driver karaktärerna, till dialogen, casting, foto och musik är superbt. Det här är film när film är som bäst. Den krypande, tryckande spänningen som då och då bokstavligen exploderar i vilda skottlossningar är perfekt avvägd och tillåter alla karaktärerna, från naziskurkar till jänkarhjältar, att vara levande och engagerande. Det finns inte mycket mer att tillägga. Gillar du inte Inglourious Basterds kan du hyra senaste Beckfilmen och hålla käften för då fattar du ändå inte vad bra film är.
Vrångmannen tyckte mer eller mindre samma sak utan att riktigt inse det mästerverk som precis passerat hans näthinnor.
/Surskägget

7 kommentarer:

Henrik sa...

Death Proof ÄR sjukt usel.

Anna Nio sa...

Nej, NEJ, "Inglourious Basterds" är en lam, ojämn, stolpig skitfilm! Tarantino har helt tappat sin mojo och har inte gjort nåt riktigt bra sedan "Pulp Fiction" (eller sedan han skrev manuset till "Natural Born Killers" om man ska räkna in "bara" skrivandet). FOR REALZ!

CSI-avsnitten var helt okej förvisso, men vafan, karln lever på hybris i tron att han är så kool som han blev hypad till att vara, och det är då som koolhet dör - när man försöker, när man tror på den själv, då slutar man vara kool DIREKT. Sorry Quentin, du är bara en trött gammal nörd för mig. It was fun while it lasted.

Surskägget sa...

Anna - Du straffas härmed för din Tarantinohädelse att enbart få se Beckfilmer fr o m nu och evig tid framåt.

Vrångmannen sa...

Pulp Fiction ÄR överhypat skräp. Hehehe det blev ju riktigt roligt det här!

Anna Nio sa...

Skäggis: NOOOOOOOOOOOO! *slowmotion-dör* Det enda bra som kommit av Beck-filmerna är i den filmen det gäller balla nymodigheter som Ecstacy och wörld wajd wäbb, och kommentaren rörande en smiley med x:ade ögon är "Det betyder död på internet", hahaha, jag dör fortfarande åt det, så jävla hippt och fräckt!

Men jag filar faktiskt på ett Tarantino-inlägg hemma på min gata där jag bor, i staaaan (also known as min egen blogg dårå) där jag ska gå till botten med den mannens verk. Just you wait, you'll rue the day!

Vrångis: Ameh, gud så besvärlig du ska vara nu då! DEN gillar jag, det mesta övriga är mestadels pretentiös skit. :D

Vrångmannen sa...

"mjööööp bläp bjopp blapp quarter pounder with cheese blapp bjopp bläpp Royale bläpp bläpp Zed's dead..." zzzzzzzzzzzZZZZZZZZZZZ :D

Mike the Bike sa...

Amen vad fan! Vad är det för mobb-bashing av Death Proof egentligen? Ok, jag kanske kissade i byxan lite väl mycket när jag tyckte det var Quentins bästa film när den kom, men den ÄR ju grym. Kurt Russel gör en av sina två bästa roller i karriären (kanske den bästa), ingen film (inte ens Smokey and the Bandit) har bättre bilscener, bilen i sig är sjukt tuff, titellåten är hans bästa, man slipper Sam Jackson och andra trötta jävlar och som Grindhouse doublebill med Planet Terror - Hell Yeah!
Ok, dialogen är rätt skitnödig ibland, det blir lite väl mycket girl-power då och då, Eli Roth är såklart skitjobbig etc. Men den blåser åtminstone Kill Bill och Jackie Brown av vägen som det skräp de är!

P.s. Inglorious Basterds är helt ok. Det har ju dock som sagt inget att göra med originalet förutom lite nazism.