Inglorious Basterds

@@@@
Quentin Tarantinos krigsrulle har man ju sett fram emot ända sen det ryktades att den skulle göras med Stallone och Schwarzenegger i huvdrollerna en gång i tiden. Förväntningarna har varit skyhöga under hela resan. I och med att det tagit så lång tid att skriva manuset och få filmen gjord så har mycket hänt. Från det som i början skulle vara en damn-dirty-action-epic har rullen nu förvandlats till en klassisk Tarantinofilm med sköna karaktärer, filmreferenser i filmen om film för film, bitvis lysande dialog och långa scener (utan att för den skull tappa tempo eller vara tråkig). Handlingen i kort då: Frankrike ockuperat av nazisterna under andra världskriget. Brad Pitt (bitvis riktigt rolig) spelar en jänkarofficer som drar ihop ett gäng galna soldater för att sätta skräck i nazisterna genom att döda och skalpera så många som möjligt. Dessa är de s.k ”Basterds”. Samtidigt har en ung judinna lyckats fly nazisterna och planerar hämnd i sin biograf i Paris då det mer än ryktas att alla nazisttoppar ska använda biografen för en propagandafilmvisning. Jag har en hatkärlek till Tarantino där flera filmer i hans stall är sådär men andra är skitbra. Den här hör definitivt till den senare i kategorin. Filmen är en komplett mix av spänning, våld, drama och humor (tonvis med humor faktiskt). Nästan tre timmar i biomörkret har sällan passerat så fort. Ett stort popcorntuggande leende på den här vrångmannens läppar hela vägen. Se den!
/Vrångmannen