måndag 20 augusti 2018

Ant-Man and the Wasp

@@@+
Marvel spottar ur sig filmer till höger och vänster hela tiden känns det som. Det mesta håller mycket hög klass dessutom. Ant-Man är väl ingen av mina favorithjältar men Paul Rudd gör faktiskt ett kanonjobb att hålla mig underhållen trots att hjälten jag glor på är sådär i ärlighetens namn. Första filmen tyckte jag var helt okej om än inte sådär superimponerande. Och det är väl exakt samma lika med tvåan. Visserligen är betygsfyran betydligt närmare, därav ett plus, men jag blir helt enkelt inte lika impad av den här hjälten som av andra. Paul Rudd gör återigen ett toppenjobb i rollen som Ant-Man och favoriten Michael Pena får mer utrymme som comic relief vilket är fantastisk. Evangeline Lilly som vi såg lite för lite av i första filmen är nu också av naturliga skäl med betydligt mer (det är trots allt hon som är The Wasp). Även Michael Douglas är tillbaka som gamle gubben och Laurence Fishburne dyker upp som halvskurk. Den riktiga skurken spelas dock av Hannah John-Kamen och hon gör ett bra jobb även om jag återigen känner att skurken i sig är lite platt jämfört med andra skurkar i Marvelvärlden. Sedan måste jag bara nämna att Michelle Pfeiffers entré är bland det mest konstiga jag sett på film. Här har vi en kvinna som levt i årtionden i en märklig dimension där inget existerar men ändå lyckas komma fullt sminkad och fönad i ett par kläder hennes karaktär definitivt inte hade på sig när hon hamnade i dimensionen. Weird.
/Surskägget

2x Will Ferrell

The House
@@@
Will Ferrell och Amy Poehler är alltid en bra kombo. Här spelar de ett äkta par som blir av med dotterns collegefond. För att kunna skicka dottern till college ändå bestämmer de sig för att inrätta ett illegalt kasino nere i källaren. Hahahaha! Sedan går ju allting rätt åt helvete med en jäkla massa garv naturligtvis. Det är inget supernytt under solen, men det är kul och underhållande hela vägen och både Poehler och Ferrell bjussar på sina främsta styrkor. Värd att nämnas är även Jason Mantzoukas (Brooklyn Nine-Nine, The Dictator, Dirty Grandpa) som är sjukt rolig i den här.
/Surskägget

Daddy's Home 2
@@@@
Ferrell och Mark Wahlberg är tillbaka som papporna/styvpapporna. I första filmen blev de ju sams på slutet och nu gäller det att hitta på nya vägar till lite bråk och intriger som ska leda till skratten. Vad göra? Jo, släng in papporna till papporna hahahaha. Ferrells pappa spelas av John Lithgow och han är minst lika mesigt töntig som Ferrells karaktär. Wahlbergs farsa spelas av Mel Gibson och han är givetvis arton resor tuffare än Wahlbergs karaktär hahaha. Nu kör vi! Tycker man tog fasta på det jag skrev i min recension om ettan och ger oss här mer av allt. Större bråk, större garv, större busigheter. Då den utspelar sig kring jul är den numera också en framtida julklassiker i paritet med Ett Päron Till Farsa Firar Jul.
/Surskägget

Woodlawn

@
Oj oj oj. Jag gillar ju i regel mina amerikanska fotbollsfilmer. Gillar också filmer baserade på verkliga händelser. Det jag inte gillar är övertydligt religiösa handlingar där allt blir bra tack vare att man tror på Jesus. Här får vi följa ett high schoollag på 70-talet där svarta och vita spelare hatar varandra på grund av sina respektive hudfärger. Efter ett upplopp i skolan bestämmer sig coachen för att ta in en motivationstalare. Det visar sig snabbt att den snubben är djupt kristen och han får med sig hela laget att bli djupt religiösa, be till Gud varje sekund och springa i kyrkan mest hela tiden. Pang tjoff så älskar alla grabbarna i laget varandra med hjälp of the power of Jebus amen! Sedan är det mest superöverdriven kristen propaganda i 90 minuter. Suck.
/Surskägget

Out of the Furnace

@@@@
Jobbigt mörk och dyster film där allt går åt helvete för alla våra karaktärer hela tiden. Det finns liksom inte en endaste strimma hopp eller ljus överhuvudtaget, allt är nattsvart från start till slut. Christian Bale och Casey Affleck spelar två brorsor i en dyster Pennsylvaniastad där man antingen är arbetslös (Affleck) eller jobbar i stålfabriken (Bale). För att dra in lite pengar börjar Affleck boxas på illegala klubbar med hjälp av "managern" Willem Dafoe som sedan motvilligt introducerar Affleck till storskurken Woody Harrelson som genast har ihjäl bägge två efter att först ha blåst dem på alla deras stålars. Det här måste givetvis Bale hämnas på och lurar snart in Harrelson i en dödlig fälla. Samtidigt är snuten efter Bale och Bale måste bestämma sig om hämnd och fängelse eller ingen hämnd och ett grått och trist liv på stålfabriken är att föredra. Sa jag nattsvart? Sjukt välspelat är det i alla fall och värt både en titt och två trots allt mörker.
/Surskägget

The Man With The Iron Fists

@@@
Jag gillar ju mina karaterullar som bekant och här får vi en rätt schysst variant som för den sakens skull inte är något mästerverk. Två fans från väst som älskar sin film från öst går ihop och levererar en gammal klassisk karatefilm (ja ja ja, kung-fufilm om man ska vara petig, men som jag redan en gång sagt så kallar jag alla rullar i den här genren för karatefilmer för det blir enklare så). Hjärnan bakom Wu-Tang Clan, RZA, regisserar och har även skrivit manuset ihop med Tarantinos skyddsling Eli Roth. Vi får en salig blandning av skådisar där Russell Crowe, Lucy Liu, Rick Yune och Jamie Chung är de mest kända (utöver RZA själv som också har en roll, titelrollen givetvis) och lika många karaktärer som det finns trådar i storyn. Det är rätt rörigt men handlar om kejsarens guld och en by som ska räddas. Detta öppnar upp för många slagsmål och givetvis en hel del kung-fufighter. Filmen är en enda stor hyllning till gamla karaterullar från 70-talet men med en modern touch.
/Surskägget

2xSportfilmer


I, Tonya
@@@@
De av er som är tillräckligt gamla minns säkert den stora skandalen inom konståkning mellan Tonya Harding och Nancy Kerrigan där Kerrigan fick knäet avslaget av hejdukar lejda av Harding så att Kerrigan skulle missa det kommande OS:et så att Harding rätt ohotad skulle kunna plocka hem guldmedaljen. Åtminstone var det så pressen målade upp det hela och Harding var ett tag den mest hatade människa i hela USA. Nu får vi en mer nyanserad bild där vi får följa Hardings rätt så tuffa och hårda liv och också se hur det egentligen gick till (filmen är till stor del baserad på FBI's utredning så vi får anta att det är hyfsat nära sanningen). Mest av allt ska man se detta för Margot Robbies skull som gör en kanontolkning av Harding. Oscarsstatyetter borde kastats på henne för denna men istället fick hon nöja sig med en nominering utan vinst. Intressant och välspelat drama med en hel del komiska inslag. Och ja, tydligen finns det såhär dumma bad guys där ute i världen hahahaha.
/Surskägget

Eddie the Eagle
@@@
Alla älskar en vinnare, men alla älskar en riktigt skön förlorare också. Eddie Edwards hade en enda dröm sedan barnsben. Han skulle vara med i OS. Efter att ha prövat och misslyckats i nästan alla OS-sporter han kunde hitta bestämde han sig för backhoppning som sista försök. Tilläggas här bör göras att Eddie är britt och britterna inte har backhoppare. Den siste backhopparen innan Eddie var nånstans femtio år innan honom och rekordet för ett hopp låg på typ 20 meter. Men såna smådetaljer stoppade inte Eddie som genom galet mod och en stor portion tur lyckades ta sig till OS och dessutom slog de brittiska rekordet med råge på vägen. Det här är en fin feelgoodfilm för alla med en dröm. Ge aldrig upp!
/Surskägget

Den of Thieves

@@
Heatkopia med betydligt lägre budget. Gerard Butler spelar Al Pacinos roll som snut. Pablo Schreiber spelar Robert De Niros roll som skurk. I princip allt som händer i Heat händer här också. Fast sämre.
/Surskägget

Security

@@
Antonio Banderas dödar skurkar i ett nattstängt köpcenter. Ben Kingsley är skurk. Spelar som att han ska få en Oscar igen. Det får han inte. Det finns nån sorts story och röd tråd kring alla actionscener så att det liksom ska knytas ihop på nåt sätt. Ingen bryr sig. Mer skurkar skjuts, huggs och slås ihjäl. Okej actionstänkare en tisdag.
/Surskägget

2xFarsor

Father of the Year
@@@@
Hahahahahaha! Komedi när den är som enklast och härligast. David "räkna aldrig ut mig" Spade är tillbaka som alkoholiserad white trashfarsa till smarta sonen Ben (spelad av Joey Bragg som du aldrig sett såvida du inte tittar på Disney Channel där han enligt imdb verkar ha spelat in en drös filmer och teveserier). Ben är bästa polare med Larry (Matt Shively som du heller aldrig sett i nåt såvida du inte tittar på Winx vad det nu än är för teveserie) vars pappa är propra och försiktiga Mardy (spelad av Nat Faxon från fantastiska teveserien Friends From College och röst i nya Groeningserien Disenchantment). Givetvis sätts dessa pappor mot varandra och spelen kan börja hahaha. Det här är Sandlerproducerat och då vet man vad man får för typ av humor. Kul nästan oavbrutet och de unga skådisarna visar prov på lika bra komisk tajming som herrar Spade och Faxon.
/Surskägget

Like Father
@@
Standardmall 1A. Kristen Bell har växt upp hela sitt liv utan pappa. På hennes bröllopsdag dyker han upp (spelad av Kelsey Grammer). Det slumpar sig inte bättre än att bröllopet blir inställt och Bell och Grammer hamnar på tvåveckorskryssning där de äntligen kan få lära känna varandra. Vi har sett exakt allt förr och vi vet vad som kommer hända scen till scen. Men Bell är alltid bra och Grammer håller hög klass och kemin mellan dem är toppen. Det räcker till en tvåa. Och ja just det, de blir bästa kompisar i slutet. Förstås.
/Surskägget

Jumanji: Welcome To The Jungle

@@
Då var det dags att återuppväcka den gamla klassikerna Jumanji från 1995 som hade Robin Williams i huvudrollen. Eftersom att det nu är 20 år senare och vi är mer hippa och coola och har bättre specialeffekter nöjer sig inte filmskaparna med ett gammalt, dammigt brädspel utan man uppgraderar hela idén till tevespelsvärlden. För er som inte sett första filmen eller den här går det i korthet ut på att man spelar ett spel och dras in i den världen. De monster som attackeras på brädet (eller i tevespelet i detta fall) attackerar på riktigt och du som spelare riskerar att dö på riktigt. Oj oj oj, nu blev det spännande! Man slänger in två av världens absolut största filmstjärnor för tillfället, Dwayne Johnson och Kevin Hart, och ger dem sällskap med relativa nykomlingen Karen Gillan (från Guardians of the Galaxy och Avengers 3) samt gamle stöten Jack Black. Det här är busig matinéunderhållning för hela familjen. Lagom mycket av allt utan att det blir för läskigt, spännande eller roligt utan bara puttrar på sådär lite lagom. Mellanmjölk och Bregott helt enkelt. Funkar för stunden, men man glömmer bort det när eftertexterna rullar.
/Surskägget

onsdag 25 juli 2018

Terminal

@
När Tarantino slog igenom (ordentligt) med Pulp Fiction 1994 så dreglade många indieregissörer (och tusentals filmstudenter) och försökte i sina lågbudgetproduktioner att kopiera hans lite unika vision. Terminal känns som en sådan efterapning. Tyvärr över tjugo år för sent. Den är snygg att titta på, men utan vare sig finess, finurlig dialog, humor eller s.k Tarantinovåld. Terminal är ett fruktansvärt tråkigt och poänglöst försök till spännande noirfilm. Margot Robbie är enda behållningen och jag förstår varför hon tackade ja till den här dyngan. Hon har de bästa replikerna och coolaste momenten i en film som klockar in på trevliga 95 minuter, men som känns ungefär fyra gånger så lång.
/Vrångmannen

lördag 21 juli 2018

The Dark Tower

@@@
Stephen Kings stora superdupermegaepos om revolvermannen Roland och hans jakt på mannen i svart och det mörka tornet som King skrivit åtta officiella och en inofficell bok om hittills har blivit en film på 90 minuter. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det här borde givetvis vara HBO's nästa stora satsning med åtta säsonger av det ballaste som setts på teve, istället får vi en jävligt urvattnad biofilm som inte fångar ens en hundradel av detta mästerverk. Med det sagt är det här en helt okej filmatisering. Idris Elba som Roland och Matthew McConaughey som mannen i svart är båda väldigt bra i sina roller och det lilla man fångar av Kings värld fångar man bra. Men det här är verkligen en film som löst är baserad på böckerna snarare än att den faktiskt är en filmatisering av en bok. Producenterna har helt enkelt försökt fånga känslan i böckerna och halvt om halvt hittat på en egen story. Känns lite sådär med tanke på böckerna, så jag hoppas verkligen detta blir en rejält bra teveserie på sikt så vi får det böckerna förtjänar.
/Surskägget

@
Tv-serie på väg! King har också önskat att serien ska vara mörkare och brutalare än den här näst intill barntillåtna filmen (plus HATT på revolvermannen för vad är det här?!). Med det sagt så satt jag mest och var förbannad i 90 minuter på det här dravlet. Heligt förbannad.
/Vrångmannen

IT (2017)

@@@
En av skräckmästaren Stephen Kings mest kända och bästa romaner? Kanske det. Han har ju en del att välja mellan om man säger så. Den är i särklass den tjockaste i alla fall med sina 1100 sidor (om man inte räknar hans originalversion av Pestens tid som ligger kring 1400 sidor men som sedan bantades ner till ca 800 vid publicering innan den kom som "director's cut" i originalform ett gäng år senare). Har filmatiserats som tevefilm på 90-talet och där valde man att korsklippa mellan ungdomsåren och vuxenåren. Här och nu väljer man att dela upp det hela i två olika filmer och den första utspelar sig alltså kring ungdomsåren. Det är nog ett ganska smart grepp. I boken funkar det bäst att korsklippa men för en film är det bättre att få varje story för sig. I övrigt följer man boken hyfsat troget även om man förlagt det hela till 80-tal istället för 50-tal som det är i boken. Barnskådisarna är bra, Bill Skarsgård som Pennywise the dancing clown är bra och det är snyggt och välregisserat raka vägen igenom. Men speciellt läskigt är det inte utan man får se det mer som en popcornrulle. Helt okej utan att bli något speciellt. Vrångmannen var lite mer lyrisk än jag.
/Surskägget

måndag 25 juni 2018

Röda Tråden - 3 Filmer med en röd tråd

Okej, bara sådär för att det är en måndag i juni bestämde jag mig för att ni ska få Röda Tråden. Tre filmer som hänger ihop med en röd tråd.

Chronicle
@@@@
Filmer som låtsas var dokumentärer har det gjorts mängder av sedan The Blair Witch Project blev en sådan supersuccé. Oftast med rätt dåliga resultat. Här tycker jag konceptet med found footage funkar väldigt bra. Vi får följa tre tonårskillar (Dane DeHaan från Valerian and the City of a Thousand Planets, Alex Russell från nyinspelningen av Carrie och Michael B. Jordan från Black Panther bland annat) som råkar få märkliga krafter efter att de hittat nån sorts utomjordisk farkost. De kan t ex styra saker med hjärnan och flyga. Detta hanterar de självklart väldigt olika och konflikterna är snart ett faktum. Snyggt proddat och filmat med tre skådisar som alla har fått fina karriärer efter denna relativt okända lilla pärla.
/Surskägget

That Awkward Moment
@@@
Zac Efron är killen som studsar från den ena tjejen till den andra. Hans polare Miles Teller har precis blivit dumpad ur ett längre förhållande och vet inte riktigt vad han ska ta sig till. Och Michael B. Jordan är polaren i trion som fortfarande är i ett förhållande. Samtligas syn på livet och på förhållanden kommer självklart att ändras under filmens lopp. Vi får en hel del riktigt roliga scener och Efron visar ännu en gång prov på att han satsar stenhårt på roliga kiss- och bajskomedier och det är aldrig fel hahaha. Småbusig och lagom underhållande till ett par bira en fredag.
/Surskägget

Two Night Stand
@@@
Liten indierulle där Analeigh Tipton (Big Bang Theory) på chans hookar upp med en snubbe (Miles Teller) på en dejtingsida. På morgonen dagen efter är stämningen lite halvfrostig när hon försöker smita utan att väcka honom men tvingas tillbaka in i lägenheten för att hela New York blivit insnöat. Det visar sig att de är fast med varandra i Tellers lilla lya och självklart är de väldigt olika varandra. Det som bara skulle bli ett snabbt booty call utvecklas till nåt mer. Ja det här är delvis standard 1A men Tipton och Teller har väldigt fin kemi mellan sig och filmen håller uppe intresset med lite vinklar och grepp som gör att det inte bara är ännu en romcom i mängden.
/Surskägget

Sjukt svårt röd tråd att hänga med i va?

The Game Plan

@@
Sötsliskig familjekomedi från den lilla perioden när The Rock tyckte han skulle slå på bred front och inte bara som muskelstinn actionhjälte. Konceptet är enkelt och vi känner igen det från mängder av andra filmer. Superkänd, egotrippad sportstjärna (The Rock) får plötsligt en liten dotter på halsen utan någon som helst erfarenhet av hur man hanterar barn. Krockar uppstår varpå det skapas komiska situationer som givetvis leder till kärlek mellan pappa och dotter. Inget nytt under solen, men The Rock har ju charmen för att göra det hela tittbart.
/Surskägget

Farce of the Penguins

@@
Något så ovanligt som en mockumentary på en riktig dokumentärfilm, den charmiga Pingvinresan. Farce of the Penguins har tagit mer eller mindre samma material som man har filmat i Pingvinresan och sedan lagt på en helt annan berättarröst. Istället för en faktabaserad text sitter man här och blajar till det hårt. Hahaha. Idé och regi är det dåren Bob Saget som står för så det är bara att hålla i sig hehehe. Tyvärr blir det lite väl tjatigt ibland och man jobbar hårt för att få ihop filmens korta längd på 1 timme och 20 minuter. Men när det är roligt då är det sjukt roligt. Röster av Samuel L. Jackson, Alyson Hannigan, Brie Larson, Dave Coulier, John Stamos, Lori Loughlin, Jason Biggs, Jim Belushi, Whoopi Goldberg, Damon Wayans, Jason Alexander, Drea de Matteo, Christina Applegate, Lewis Black, Dane Cook, Gilbert Gottfried, Jamie Kennedy, John Lovitz, Norm MacDonald, Tracy Morgan och Saget själv.
/Surskägget

Life

@
Sedan Ridley Scott släppte Alien 1979 har alla monster-i-rymden-filmer sett likadana ut. Life är inget undantag. Det är snyggt filmat med snygga effekter och duktiga skådisar som tvingas läsa repliker ingen vill säga högt. Problemet här är just manuset. Vi har sett det förr. Många gånger förr. För många gånger förr. Man vet exakt vad som ska hända, när det ska hända och var det kommer att hända. Slutets överraskning visste vi efter en kvart. Inte ens sömnpiller funkar lika snabbt som den här filmen. Gäsp. Vrångmannens lika lysande analys här.
/Surskägget

torsdag 21 juni 2018

Brimstone

@@@@
Oj! Brimstone är ett mörkt, våldsamt och riktigt välgjort westerndrama. Man kan nästan skära genom hela jävla stämningen med en kniv. Det här gott folk är ingen må bra-rulle. Alls. Man får leta med ljus och lykta efter något slags hopp i allt galet men spännande mörker.

Det var längesen jag kände ett sådant fradgande förakt för skurken (briljant och äckligt porträtterad av Guy Pearce) och en sådan hopplös ledsamhet över vår stumma hjältinnas (en minst lika bra Dakota Fanning) öden och äventyr.

I den annars ofta ganska mediokra filmdjungeln så är det härligt att snubbla över en sån här intressant pärla. Betygsfyran är lika stark som känslan av att vilja se om Brimstone på stört, trots att den är allt annat än easy viewing.
Se. Den. Här. Filmen.
/Vrångmannen

Wind River

@@@@
Jag läser inte så mycket längre. Det är jättetråkigt men sant. Hur bra en t.ex hyllad kriminalroman än må vara så hamnar den ändå till slut halvläst på någon dammig hylla. Om jag ens plockade upp den till att börja med. Därför är det ju tur att det finns filmer som Wind River. Det känns som om man har läst en riktigt god bok, trots att det handlar om ett originalmanus och inte att den är baserad på en tryckt förlaga.

Taylor Sheridan, manusförfattaren till Sicario och Hell or High Water (bägge toppen!), har den här gången även tagit på sig regissörshatten. Kemin mellan Jeremy "The Avengers" Renner och Elisabeth "The Avengers" Olsen formligen vibrerar på den vita duken, då de tillsammans försöker lösa det kniviga mordfallet i den kalla, men ändå coola ödemarken.

Wind River är helt enkelt en spännande, autentisk och mycket välspelad mysdeckare som i princip gör alla rätt.
/Vrångmannen

tisdag 19 juni 2018

Justice League

@@@
Hörni vi har inte pratat om den här än. Av nån anledning har den ramlat lite mellan stolarna. Kanske för att DC's försök till att skapa ett Marvelliknande universum med mängder av filmer där alla hjältar äntligen kommer tillsammans i en storfilm inte har varit riktigt lika lyckat som Marvels dito. Avengers smäller helt enkelt lite högre än Justice League. Visst. Stålmannen, Wonder Woman och framförallt Batman är bra hjältar. Men Blixten, Aquaman och Cyborg är ju lite halvtråkiga om vi ska vara ärliga. Sen har ju många vänt sig emot att Zack Snyder valt att göra DC's universum lite för mörkt och allvarligt. Marvel har ju lyckats balansera fint mellan humor, spänning, action och ett uns allvar. Snyder snöar kanske ner sig lite för mycket i att göra allt mörkt och dramatiskt. Ibland kanske vi vill ha lite lättare stunder. Och de finns här i Justice League. Rykten gör dock gällande att det är de scener som Joss Whedon regisserat när Snyder hoppade av projektet pga en familjetragedi. Och det är lite det som är största problemet med Justice League. Det märks att det är två helt olika regissörer som rattat skutan. Ibland är det mörkt och dyster precis som Snyder vill ha det för att i nästa sekund vara skämtsamt, lättsamt och kul precis som Whedon alltid gör det. När hela Justice League står förenade för första gången är det helt klart lika kul som när Avengers väl stod samlade hela gänget för första gången. Men story och skurk (alltså jämför Steppenwolf med Thanos eller ens Loke och nej bara) är långt ifrån lika intressant och underhållande som Avengers. Allt som allt är det här helt okej. Men för att vara en film av den här magnituden vill vi ha mer.
/Surskägget

@@
Marvel or bust. Wonder Woman är cool. Batman är ok. Alla andra kan fara och flyga (och gör det också!)
/Vrångmannen

Nattöppet

@
Men Gud nej det här går inte att titta på. Gene Hackman strular runt med Barbara Streisand medan Hackman jobbar på nån nattöppen ICA-liknande butik. Nej. Neeeeeeeeej. Det händer ingenting. Det är inte kul (det ska vara en komedi). Det är inte känslomässigt engagerande. Det är bara trist och helt platt. Skit i att se den här hörni.
/Surskägget

Life on the Line

@
Jänkarna kan som inga andra få alla möjliga och omöjliga yrkeskategorier att verka vara de tuffaste i hela världen. Den här gången är det elektriker som målas upp som det svåraste, ballaste och hårdaste yrket i hela världen. Inte vilka elektriker som helst naturligtvis. Det här handlar om personerna som klättrar upp i elstolparna och fixar med ellinjerna 100 meter upp i luften på en ranglig stege. Helst i en orkanstorm. Eller kanske när det åskar och ösregnar. Det blir liksom lite farligare och tuffare då. Att man råkar stryka med ett gäng gubbar varje år är smällar man får ta. Det här är baserat på en sann berättelse om de här elektrikerna och en galen storm där de får jobba ihjäl sig. Bokstavligt talat. John Travolta, Devon Sawa, Kate Bosworth, Sharon Stone, Gil Bellows och Julie Benz är affischnamnen i ett trist och förutsägbart actiondrama du inte vill se.
/Surskägget

xXx: Return of Xander Cage

@@
Jag ska erkänna att jag verkligen gillade ettan när den kom. När jag sett om den nu på senare år har den tappat en hel del och känns lite föråldrad nästan, men när den kom tyckte jag det var bra ös i den och Vin Diesel kändes som den nya actionstjärnan (vilket han sen också blev när han väl kom tillbaka till Fast/Furiousfilmerna). Man gjorde en uppföljare till xXx med Ice Cube som var helt okej antar jag och nu när Diesel hittat formen i Fast/Fuirous kände han att det var dags att sparka liv i den här gamla franchisen också. Helt onödigt faktiskt. FF-filmerna har ett bättre tempo, ett bättre ös, bättre actionsekvenser och ett bättre team av karaktärer än xXx kan drömma om att komma i närheten av. Så skit i att satsa på fler filmer i den här rätt trötta franchisen när vi vill se fler FF-filmer istället.
/Surskägget

torsdag 7 juni 2018

Risen

@
Kevin Reynolds är kanske mest känd för att ha regisserat Kevin Costner i hela tre filmer varav den sista är praktfiaskot Waterworld som var snordyr att göra och inte kom i närheten av att dra in samma pengar när den gick på bio. Här har han tagit sig an berättelsen om Jesus återuppståndelse. Det hela börjar ganska bra. Vi får följa Clavius (Joseph Fiennes) en romersk militär som får i uppdrag att hitta rebellerna som uppenbarligen snott Jesus kropp för att på så sätt sprida en lögn om ett mirakel. Lite som en deckare på sitt sätt med en lite annorlunda vem-gjorde-det-vinkel. Ganska snart blir det dock uppenbart att man tänker glida in i de religiösa dimmorna och Jesus är mycket riktigt återuppstånden. Resten av filmen handlar om hur Clavius omvänds till en dyrkare av kristendomen. Gäsp.
/Surskägget

torsdag 31 maj 2018

Fifty Shades of Grey

@
Hahahahaha det här går ju inte att titta på. Vad är det här?!?!?!? Varför är boken som filmen baserad på en av de bäst säljande titlarna under 2000-talet? Seriöst? Vem köper den här skiten? Och framförallt, vem tycker att det här är bra? Det här är ju så bajsnödigt dåligt att det är pinsamt att det har kunnat bli en succé. Med x antal uppföljare dessutom. Mitt i Metoo och feministrörelsen och kvinnors rätt och jämlikhet och jämställdhet och allt annat så kommer det här dravlet där rik, snygg man plockar in grå, trist tjej och BDSM:ar skiten ur henne. Really?!?! Och eftersom att publiken till både böcker och filmer som jag förstått det i princip till 100% bara är kvinnor så bevisar väl detta nånting om vårt samhälle. Metoo och jämställdhet med högerhanden och lite piskor och smisk för lydnad med vänsterhanden. Hahahahaha! Oavsett är filmen skitusel så se den inte.
/Surskägget

@
Ingående analys och recension här.
/Vrångmannen

onsdag 30 maj 2018

A Futile and Stupid Gesture

@@
Det finns vissa filmer som man så gärna vill ska vara lysande och fantastiska men som tyvärr mest blir sådär. Det här är en sådan film. Vi har en fantastisk ensemble med Will Forte i täten och Domhnall Gleeson, Natasha Lyonne, Ed Helms, Seth Green, Emmy Rossum och Joe Lo Truglio i diverse större eller mindre biroller och framförallt Joel McHale som Chevy Chase som gör Chase helt makalöst otroligt bra hahahahaha. Vi har även en intressant story om en av grundarna till National Lampoon som från början var en humortidning för collegestudenter och som växte till både teve och film och som gett oss genier som John Hughes och Ett Päron Till Farsafilmerna. Samma typ av satir och grova humor som vi hade i tidningen får vi här i filmen. Men det blir också lite för knäppt ibland och efter första briljanta halvtimmen segnar tempot rejält. Man kanske skulle ansträngt sig en vända eller två till på manusstadiet för filmen håller tyvärr inte hela vägen. Synd för jag hade höga förväntningar på den här. Sevärd egentligen bara för de allra största fansen av National Lampoon och filmer som Animal House, Ett Päron Till Farsa och Caddyshack.
/Surskägget

tisdag 29 maj 2018

Solo: A Star Wars Story

@@@
Disney fortsätter att spotta ur sig Star Warsfilmer som om det inte fanns någon morgondag. Hade jag varit 10 bast hade det här varit himmelriket. Minst en ny Star Warsrulle varje år! Vilken dröm! Nu när man är äldre är man lite mer skeptisk till idén. För allt det handlar om i grund och botten är att Disney vill casha in på sin investering och skiter helt i kvalitet och koncept. Prångla ut filmer och merch bara så miljarderna trillar in fortare än nånsin. Det här har vi ju sett hur det har påverkat filmerna. Rogue One var katastrof och Episod 8 ett totalt fiasko. Jag var därför minst sagt skeptisk till den här filmen om min absoluta favoritkaraktär i hela Star Warsuniversumet. Tack och lov har man skärpt till sig rejält från de förra två magplasken. Utan att det för den sakens skull blir någon filmmagi. Det här är kompetent underhållning av filmvärldens Opel, herr Ron Howard. Inga större överraskningar, lagom doser action, lagom snygga effekter, lagom okej manus, lagom lagom lagom. Det är som att Howard vore svensk så mycket lagom som det är i filmen. Mest glad är jag att man lyckas göra en film som inte helt spottar på legenden Han Solo. Mest ledsen är jag över castingen för Alden Ehrenreich som axlat manteln från Harrison Ford har helt enkelt inte samma charm och karisma som Ford. Och charm och karisma är 90% till att Han är en så bra hjälte. Alden gör annars en okej insats, men sorry, det där magiska saknar han och då kunde det vara i princip vem som helst som vi glor på utan att behöva kalla karaktären för Han Solo. En okej rulle som redan sakta börjar blekna och som lär vara bortglömd inom kort.
/Surskägget

Snatched

@@@
Amy Schumer följde upp supersuccén Trainwreck med Snatched, en film som jag misstänker helt passerade under de flestas radar. Nu är Schumer bioaktuell igen med I Feel Pretty så då passar det väl utmärkt att vi slänger in Snatched mitt i allt (som en lite sidonotering vill jag bara nämna att den svenska titeln på den här filmen är Tjejresan vilket är ungefär så dum och dålig titel som jag hört på bra länge) (förmodligen ska det locka tankarna till Goldie Hawns gamla Tjejen Som... titlar från back in the day) (eftersom att Goldie också är med i den här filmen alltså). Schumer kör sin grej som alltid. Lite lagom bitska kommentarer och sköna komiska vändningar. Hon anspelar en hel del på sex och att hon är lite för tjock och ful men söt egentligen. Helt otippat visar hon tutten i en scen för att locka till garv ungefär som killar brukar visa snoppen för ett garv. Vilket är ett typiskt Schumerskämt. Fram med en tutte för att visa på sexigheten, men gör det på ett sätt som lockar till garv och inte till sex för att vända och vrida på invanda könsroller. Hahahaha. Schumer, smart, cool och rolig. Filmen i sig är helt okej men långt ifrån Schumers högre standard. Hon och Hawn spelar dotter och mor och har fin kemi mellan sig. Men storyn i sig (de blir kidnappade på semester i Syd-Amerika) är lite sådär halvgammal och vi har sett det förr. Räddningen är Schumers klockrena oneliners och Ike Barinholtz som Schumers heeeeeeeeeeeelt bindgalna brorsa.
/Surskägget

måndag 28 maj 2018

The Week Of

@@@
Som ni borde veta vid det här laget så gillar jag ju min Sandler. Netflix har gett honom fria händer till att göra vad fan han vill och det har lett till ett gäng filmer som varit både bra och dåliga men som nästan alla uteslutande varit på tok för långa. Det är som att Sandler har en miljard idéer han vill peta in i varje film och så blir det två timmar av allt varav 30-40 minuter skulle kunna klippts bort varpå man haft en bättre film. Så är även fallet med denna den senaste i ordningen. Här är Sandler den alldeles för snälle och smått fattige pappan till en dotter som ska gifta sig med grabben till Chris Rock som givetvis är Sandlers motpol i det att han knappt lyfter ett finger för sin familj och är snortät som Joakim von Anka. Den som vid det här laget inte kan lista ut att vi kommer att få två motsatta personligheter som hamnar i luven på varandra har väl aldrig sett en film förut. Sandler och Rock är ju två gamla polare och det märks. Bra kemi och bra tajming mellan dem. Men mycket av det här har vi sett förut och jag misstänker att betygstrean egentligen är väldigt generös mest för att jag verkligen gillar bägge dessa komiker väldigt mycket.
/Surskägget

söndag 27 maj 2018

Deadpool 2

@@@@
Ryan Reynolds är tillbaka som den helknäppe och vilt underhållande mutanten Deadpool. Precis som i första filmen slänger man ur sig mängder med referenser till annan popkultur och Deadpool kör mängder med metaskämt där han är väl medveten om att han är en karaktär i en film som har en publik hahahaha. Precis som sig bör i en uppföljare får vi mer av det mesta. Det är mer skämt, mer action och mer galna skurkar. Vi får också en kort och briljant cameo av Brad Pitt. Reynolds drar också på sig Deadpoolmasken mer och större delen av filmen skulle det rent teoretiskt kunna vara vem som helst under masken med Reynolds röst överdubbad. För en skådis är det ett ganska ballt val att knappt synas under hela filmen, speciellt när man har huvudrollen, så kudos till Reynolds. Ska jag vara lite petig så tycker jag att storyn i filmen är lite splittrad. Vi får direkt en historia där Deadpool ska hämnas. Detta löser han relativt omgående och sedan är det en annan story där han ska rädda en grabb. Dessa två historier vävs aldrig riktigt ihop och man får en känsla av att man försökt kräma in två historier till priset av en utan att det finns nån större anledning till det hela. Men det är smådetaljer. Som helhet är Deadpool 2 fantastiskt underhållande och gillade man ettan lär man gilla den här.
/Surskägget

fredag 27 april 2018

Avengers: Infinity War

@@@@@
Dra åt helvete med en rostig spik vad satan i gatans sjuhelvete jäkla bra det här var. Peppen inför den här har varit total och Jebus vad den levererar. Släng in alla hjältarna vi redan lärt oss att älska i sisådär 18 filmer innan den här och vi har den galnaste, mest stjärnspäckade serietidningsactionextravaganzan vi nånsin sett på en bioduk. Det här är lätt den bästa Marvelfilmen hittills och det är inte illa med tanke på konkurrensen. Marvel har ju överlag spottat ur sig 18 väldigt starka filmer innan den här med några få undantag (Guardians of the Galaxy är jag inget jättefan av, speciellt inte tvåan och Black Panther var ju sådär alltså). Det börjar med en rejäl smäll direkt och sedan tar det bara full fart framåt. Det är helt magiskt hur man lyckats smälla in så mycket actionsekvenser och fortfarande kunna berätta en historia. Dessutom har man lyckats skapa en klockren skurk i Thanos (Josh Brolin) som faktiskt på ett sätt har helt rätt i sin galenskap. Man skulle faktiskt kunna argumentera för att man borde göra exakt så som han vill med hela universum för att det då skulle bli betydligt bättre för jorden, miljön och den hälft av befolkningen som överlever. Samtidigt är det förstås en helt koko-bananas-plan så det är inget någon normal person skulle överväga. Balansen där är snygg. Filmen överlag är snygg, specialeffekterna är så bra så att allt måste vara på riktigt och inget kan vara inspelat framför en grön skärm hahaha. Funkar det då att ha ALLA hjältar i en och samma film? Absolut! Att rabbla rollistan skulle ta hela dagen så det skiter vi i, och ni vet ju ändå vilka som är med. Är det nåt jag saknar så är det att jag gärna skulle velat ha lite mer Captain America och Black Widow, de får kanske lite för lite tid på duken. Men Spindelmannen kliver in och levererar med busig entusiasm och då är jag fem bast igen med en Spiddetidning i mina händer och lever mig in i den underbara karaktär Spidde är. Eftersom att jag inte vill dra till med spoilers finns egentligen inte så mycket mer att säga än att det här lever upp till hypen utan problem och jag har redan köpt biljett för titt nummer två.
/Surskägget

måndag 23 april 2018

SUMMER BOX OFFICE 2018 - Kuntza at the Movies


Sommarens kanske finaste och mest intressanta tradition är Kuntzas träffsäkra prognos över sommarfilmernas entré. Vad blir hits? Vad blir flops? Vad är bra? Vad är blä? Alla svar kommer här:

Avengers: Infinity War
Ja det kommer kännas som ett Infinity War på Boxoffice när Marvel-maskinen nu inte går att stoppa. Superhero-genren är starkare än nånsin och här kommer Marvel krossa allt motstånd. Bröderna Russo fixade kakan på den lysande Cap America II och kommer briljera här. Alla förväntar sig stordåd och är säkra pengar - men är det bara jag som tycker trailers hitintills varit bara jaha?
Jättehit!

Deadpool 2
1:an var en busig klackspark som sprängde upp dörren för R-rated superhjältsfilmer och alla fans väntar på 2:an. Vi anar risk för lite hybris då trailern drar in väldigt många fler karaktärer vilket ställt till problem för andra rullar som Spiderman III, X-men III m fl men känns som det här ändå blir bra.
Regissör Leitch är en gamble men då han redan signat upp sig på Fast & Furious spinoffen så känns det som studion litar på honom.
Stor hit

Solo: A Star Wars Story
En helt onödig film som tyvärr känns helt fel. Disney vill såklart dra in mer pengar men inga Star Wars-fans har efterfrågat det här. Mycket strul kring inspelningen men visst, trailern är OK. Lite dålig bismak redan nu men såklart drar den in pengarna.
Stor hit – men ändå minst av alla nya Star Wars-filmerna

Ocean's 8
Heistgenren känns färdig för lång tid framåt. Lite tur med timingen att kvinnliga hjältar nu är mer populära på filmduken. Annars känns det här helt ointressant och varken Sandra Bullock, Cate Blanchett eller någon av de andra skådisarna säljer några biljetter, så…
Flopp!

Action point
Kul idé och kul trailer. Borde funka men känns som Knoxville kommer slarva bort potentialen till bara ett jaha.
Flopp

Superhjältarna 2
1:an är en klassiker och det här känns kul på pappret. MEN Pixar har haft stora problem med sina icke-Toy Story sequels där  Monsters University, Finding Dory och Cars 2 varit riktigt dåliga. Nu är det upp till bevis – vi vill verkligen att det här ska vara så hjärtligt bra som första filmen.
Stor hit

Tag
Kul idé och kul trailer. Borde funka
Medium hit

Jurassic World: Fallen Kingdom
En franschise som blandar högt och lågt. 1:an är en klassiker, 2:an genomusel, 3:an funkar med popcorn och 4:an var väl…eh, är det någon som minns något från den?
Även om inte trailern är något särskilt så kommer det här fungera i biokassan. Det finns inget kvar att berätta här så man krystar nu ur sig att dinosaurier ska hamna på fastlandet och smyga runt i hus. Pluspoäng för att Goldblum är tillbaka. Jag ser det här men tror inte jag kommer minnas det i oktober.
Stor hit

Sicario 2: Soldado
Många hyllar 1:an som ett mästerverk och njae det var det ju inte men likväl en stabil seriös thriller. Kan säkert funka med uppföljare. Regissören har bara gjort tv tidigare så kanske lite nja här.
Mindre hit

Ant-Man and the Wasp
1:an var en busig bagatell som ändå lyckades sätta Marvels fånigaste hjälte på kartan. Det här funkar säkert igen.
Stor hit

The First Purge
En franschise som bara rullar på, nu som prequel. Inget jag bryr mig om men spelar garanterat in sina billiga pengar.
Trailern är sådär och vet inte om någon bryr sig egentligen.
Medium hit. Men nu får det räcka med fler Purges!

Skyscraper
The Rock löser fallet i en skyskrapa i en story som känns som härlig ripoff på Die Hard, Towering Inferno och nästan alla action/katastrofrullar som gjorts – och allt sånt älskar jag vilket gör att vi hoppas på en skön guilty pleasure. Såklart en unge också har astma…aaah klyschorna vi älskar…
Regissören har bara gjort komedier men är klar för Cannonball remaken och den kan bli kul.
Stor hit

The Nun
Conjuring-franshisen lever gott och det här kommer locka fansen. Efter en del skakiga rullar så vet de nu hur mallen ska se ut. Det här är lugn hit. Och en av årets snyggaste posters. Hit!












Mamma Mia! Here We Go Again
Väldigt krystad och onödig sequel. Men 1:an var en megahit och det här ska vara är enkla pengar.
Det kommer funka igen, mest för att publiken är nyfiken och trogen. Men ingen tror väl att filmen ska vara bra på något sätt.
Hit!

The Equalizer 2
En uppföljare som väl ingen efterfrågat. Men bra trailer så visst kan det här funka.
Vi ses på Netflix i november.
Mindre hit

Mission: Impossible - Fallout
The Cruiser har ett skakigt CV där varannan film är flipp/flopp. De här filmerna är egentligen bara OK och väldigt lättglömda men visst kan vi se det igen. Nu ska de bara hitta någon ny höjd att klättra uppför och Cruise ska springa ikapp/ifrån något igen så är allt klart. 
Medium hit – svår prognos då förra filmen var jättehit men jag tror inte det flyger lika högt i år

The Meg
The Stat är en av historiens tråkigaste actionstjärnor. För att nu bli lite folklig så satsar han på en bredare äventyrsactionrulle från Jon Turteltaub, Hollywoods standardregissör nr 1.
De verkar ha glimten i ögat av den fåniga storyn och trailern är OK. Men känns som The Rock har kastat det här manuset i papperskorgen för länge sen. PG13 tyder på att det här inte kommer vara någon höjdare.
Hit!

Summering:
Största hit: Avengers
Bästa film: Superhjältarna 2 (snälla låt det vara så)
Största flopp: Oceans 8

onsdag 11 april 2018

Dunkirk

@@@
Vrångmannen gick ner i både brygga och spagat och tokhyllade hela vägen in i kaklet och bortom (som han alltid gör när Christopher Nolan är i farten). Jag är inte lika lättflörtad och vill bli bjuden både på middag och tre flaskor vin innan jag släpper till. Nolan är en av de mest spännande regissörerna vi har idag utan snack. Och det här är absolut riktigt bra. Stundtals är det magiskt och mästerverksnivå. Men långt ifrån hela tiden. Eftersom att det är en krigsfilm blir det också naturligt att man jämför med Spielbergs mästerverk Saving Private Ryan, Stones mästerverk Plutonen, Coppolas mästerverk Apocalypse Now och Gibsons nära-nog-mästerverk Hacksaw Ridge. Dunkirk når inte upp till någon av dessa filmer. Det är ett onödigt hoppande i tid, vi får inte lära känna karaktärerna tillräckligt mycket och för att vara såpass mycket pang-pang och action är det ovanligt långdraget och segt på sina håll. Kanske hade jag för stora förväntningar som inte gick att uppfylla, men nog tycker jag att Nolan borde lyckats skapa något betydligt bättre än det här. Inte dåligt som sagt, men inte det mästerverk man hyllar den för heller. Kul dock att detta är andra filmen Tom Hardy gör med Nolan där han sitter med en mask för hela nyllet filmen igenom.
/Surskägget

tisdag 10 april 2018

Brawl in Cellblock 99

@@@@
Hahahaha dra åt helvete vilken slakt. Vince Vaughn började sin karriär som en seriös dramaskådis innan han valde ett annat spår i livet och blev megastjärna som komiker. Med sin lite trötta blick och ordsvada som inte är av denna världen funkade han klockrent som (anti)-hjälte i filmer som Old School, Wedding Crashers, Unfinished Business, The Internship och The Watch. Men nu verkar det som att gamle Vaughn vill bli tagen på allvar igen. Nyligen hade han en biroll i krigsdramat Hacksaw Ridge och nu kliver han in i rollen som Barney, en gammal boxare som bara vill leva sitt enkla liv och ta hand om sin fru (Jennifer Carpenter) och deras snart födda bebis. Meeeeeen livet vill inte som Barney vill och det slutar illa. Riktigt illa. Bakom-galler-illa. Och sen blir det riktigt pissilla. Vaughn är perfekt i rollen och säljer in karaktären klockrent med små, små nästintill omärkliga ansiktsgester och tonlägen. Manus och regi står S. Craig Zahler för och det är tydligt att snubben studerat sin Tarantino stenhårt. Det är en karaktärsdriven och långsam film som då och då exploderar i osannolikt våld på gränsen mellan det överdrivet komiska och äckligt realistiska. Zahler är för mig helt okänd men har tidigare regisserat och skrivit Bone Tomahawk som verkar vara gjord i samma anda av långsamt och splatter (Vrångmannen recenserar här). Brawl in Cellblock 99 kommer inte att vara för alla och den stryker ingen medhårs. Fan vad jag älskar sånt.
/Surskägget

måndag 9 april 2018

Cloverfield 1-3


Cloverfield var en liten lågbudgetrulle i found footagegenren som var en Godzillahyllning som skickligt skapade bra spänning och action med små medel. Eftersom att den drog in sina stålars var uppföljarna givna. Men JJ Abrams i producentstolen var smart nog att inte göra direkt uppföljare utan filmer som utspelade sig i samma universum men som inte hade något direkt med varandra att göra. Både jag och Vrångmannen gav första filmen en trea i betyg då det begav sig (vilket är 10 år sedan nu, jebus vad det springer undan) och efter att ha sett om den nu vill jag nog sätta dit ett plus på det betyget. I övrigt håller jag med mig själv med vad jag skrev för 10 år sedan (läs här). Intressant att notera är dock att en hel del av de då ganska okända skådisarna har gått vidare och fått fina karriärer. Lizzy Caplan (The Interview, Hot Tub Time Machine, Now You See Me 2), Jessica Lucas (Gotham, Pompeii), Theo Rossi (Sons of Anarchy), TJ Miller (Deadpool 1+2) och Odette Annable (Banshee, 2 1/2 Män) är inte så illa pinkat i en och samma film. Okej, nu till del 2 och 3.

10 Cloverfield Lane
@@@@
Michelle (Mary Elizabeth Winstead) packar sin bil och drar från stan. Trött på sin pojkvän och trött på sitt liv är det dags för byte. Men hon råkar ut för en trafikolycka och tuppar av. När hon piggnar på är hon inlåst i en bunker med Howard (John Goodman) och Emmett (John Gallagher Jr). Howard hävdar att kriget brutit ut, att luften inte går att andas uppe på ytan och att kärnvapen duggar tätt från alla håll och kanter. Men det är något med Howard som inte känns helt rätt. Så Michelle slits mellan att tro att hon faktiskt är kidnappad av två dårar och att tro på Howard. Detta bygger upp en tät stämning som underhålls fint av samtliga tre skådisar. Goodman har nog inte varit såhär bra sedan The Big Lebowski och Winstead som vi sett i Scott Pilgrim vs The World, Die Hard 4.0 och A Good Day To Die Hard gör lätt sitt livs roll här. Med små medel håller man uppe spänningen konstant och när eftertexterna rullar är man lika svettig som Winsteads karaktär. Mycket bra film som rekommenderas varmt.
/Surskägget

The Cloverfield Paradox
@
Zzzzzzzzz. Vad fan är det som händer? En trist och förutsägbar sci-fi rulle som följer det klassiska mönstret att om man har ett gäng personer i en rymdstation uppe i rymden så kommer allt gå ut helvete. Så ja, allt som kan lossna och/eller explodera gör det. Men vi bryr oss inte för vi har redan sett det bättre utfört i mängder med filmer tidigare. Inget nytt under eller över solen.
/Surskägget

söndag 8 april 2018

Annihilation

@@
Manusförfattaren och regissören Alex Garland har gjort en hel del riktigt bra rullar. Med manus till 28 Dagar Senare, Sunshine och Dredd fick han så chans att även kliva in i registolen med Ex-Machina vilket han gjorde med bravur. Tyvärr är hans andra försök med både manus och regi inte helt lyckat. Mest för att vi har sett det förr. Från honom dessutom. Vi har en liten grupp forskare som ger sig ut på farligt uppdrag och en efter en blir de antingen dödade eller galna, eller både och. Garland nyttjar ofta ett lugnare tempo så att vi ska lära känna våra karaktärer ordentligt och ger oss tid att sjunka in i hans värld. Så även här. Skillnaden är att vi inte bryr oss om karaktärerna och att världen vi ska sjunka in i inte är speciellt intressant. Natalie Portman leder ensemblen, men känns ärligt lite malplacerad och obekväm i rollen. Tessa Thompson (från Thor Ragnarök, Creed och Dear White People), Jennifer Jason Leigh, Gina Rodriguez och vår egna Tuva Novotny bildar resten av truppen med Oscar Isaac i en liten men viktig biroll. Ingen sticker direkt ut vilket inte beror på skådisarna i sig som gör bra jobb, men mer på ointressant skrivna karaktärer. Manuset är överlag väldigt tomt på innehåll och i det stora hela är det här en film man absolut kan strunta i.
/Surskägget

lördag 31 mars 2018

Ready Player One

@@@@
Steven Spielberg har länge varit en riktig hjälte för detta sura skägg. Han har ju rattat några av filmhistoriens absoluta toppfilmer som Hajen, E.T., Indytrilogin (men inte fjärde filmen nej nej nej), Saving Private Ryan och Schindler's List. Och därmellan petat in busig underhållning som Minority Report, Catch Me If You Can, Tintin och Enhörningens Hemlighet och Världarnas Krig. För att nu nämna några titlar. Senaste årtiondet har dock varit allt annat än filmhistoria. Inte ens busig underhållning har han fått ur sig. Lincoln (gäsp), War Horse (men för i helv...!!!) och BFG (gud nej). Mycket trist och tråkigt helt enkelt. Har karlen helt enkelt blivit för gammal och tappat greppet? Tack och lov nej visar det sig här med Ready Player One. Det här är Spielberg i sitt busigaste humör. Det är snygg action som till största del utspelar sig i en helt datoranimerad värld som borde plocka hem alla Oscars för specialeffekter nästa år. Det är charmigt, busigt, mysigt och fullproppat med referenser till snart nog all populärkultur som någonsin sett dagens ljus. Hahaha. Det galnaste. Det här är biounderhållning när den är som bäst med ett gammalt geni bakom spakarna som visar att han fortfarande kan när han vill.
/Surskägget

fredag 30 mars 2018

Solsidan

@@@
TV-serien Solsidan funkar här helt ok i långfilmsformat. En hel del roliga scener (Henrik Dorsin som Ove står naturligtvis för de flesta), men så har det också slängts in en portion allvar för sentimentalitetens skull. Onödigt och trist.

Godkänd underhållning alltså, men serien är både roligare och bättre vilken dag i veckan som helst.

/Vrång(tjenare)mannen

torsdag 29 mars 2018

Tårtgeneralen

@@@
Här bjussas vi på den sanna historien om hur staden Köping på 80-talet blev utsedd till Sveriges tråkigaste stad av Jan Guillou i TV (hahaha!) och hur den väldigt udda och alkoholiserade outsidern Hasse P (briljant spelad av Mikael Persbrandt) hade en dröm om att sätta den lilla staden på kartan "igen".

Filmen är skriven och regisserad av tv-busfröna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, baserad på deras debutroman (och Filips egna upplevelser som barn i Köping) från 2009.

Tårtgeneralen är smårolig, varm och välspelad hela vägen. Inget att skicka till Oscarskommitén kanske (eller?) men en proffsig och underhållande film med ett stort hjärta. Betygstrean är mycket stark och tippar nästan, bara nästan, över till en fyra.

/Vrångmannen

onsdag 21 mars 2018

Logan Lucky

@@@
Steven Soderbergh hoppar mellan sina pyttesmå indieprojekt (hans senaste är inspelad på en iphone!) och större mer lättillgängliga rullar. Logan Lucky hamnar väl i det mer breda facket och även om Soderbergh här fixade finansiering själv utanför Hollywoods ramverk (för full kreativ kontroll) så är det här en lättsam kriminalkomedi om ett gäng smått korkade hillbillies som ska utföra en komplicerad stöt mitt under Nascar. Tänk Oceans 7-Eleven (som de också nämner i filmen hahaha!).

Logan Lucky är en hyfsat välgjord, underhållande och rolig bagatell. Channing Tatum, Riley Keough, Adam Driver och Daniel Craig (med galnaste sydstatsdialekten hahaha!) gör alla fint ifrån sig som det lite galna banditgänget. Seth MacFarlane (Family Guy) dyker också upp som dryg britt i värsta pudelperuken. Bara en sån sak.

Småtrevligt, lättkollat men också lättglömt helt enkelt.

/Vrångmannen

måndag 19 mars 2018

The Wailing (Gok-seong)

@@
Här har vi en film som jag har längtat efter ända sen jag läste om den för något år sen. Eftersom den aldrig dykt upp på t.ex iTunes eller Netflix och har varit lite svår att få tag på i vårt avlånga land så beställde jag glad i hågen till slut en engelsk import-dvd.

The Wailing är alltså en sydkoreansk rysarthriller av Hong-jin Na som bl.a bjussade på den pulshöjande thrillern The Chaser för några år sen. Här får vi massor av stämning, snyggt foto och en ganska mörk, blodig och gastkramande historia. En dödlig sjukdomsepidemi bryter ut i en liten koreansk stad på landsorten och folk börjar att dö som flugor. Plötsligt dyker en mystisk främling upp som misstänks ha kopplingar till det som händer, samtidigt som en av byns poliser misstänker att sin lilla dotter är besatt av någonting oförklarligt och ont.

The Wailing hade varit en alldeles utsökt rysare om det inte hade varit för den larviga humorn som slängts in. När poliserna skriker av skräck och drattar på arslet för sjätte gången åt ett konstigt ljud eller en skugga så har jag förlorat mitt tålamod. Sjukt irriterande, mitt i allt bra.

Filmen är alltså en bitvis lysande skräckrulle (men då också bitvis Helan och Halvan). Det blir helt enkelt för mycket av "det busiga" och det drar ner den här vrånga herrns betyg från en fyra till en tvåa på direkten.

Skittrist.

/Vrångmannen


tisdag 13 mars 2018

The Cold Light of Day

@
HAHAHAHAHAHA NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!
/Surskägget

måndag 12 mars 2018

By the Sea

@
Okej håll i er nu. Angelina Jolie har skrivit manus och regisserat en film om ett par spelat av henne och Brad Pitt (innan skilsmässan) som är på vippen att skilja sig. Ja, seriöst. Känns som att skilsmässan inte var helt otippad trots allt och Jolie spytt ur sig alla osäkerheter in i ett manus inför sitt äktenskap med Pitt långt innan skilsmässan blev ett faktum. Alltså det här är så artsy fartsy så jag svimmade tre gånger när jag såg filmen. Min fru var så arg så hon gick in i köket och poppade popcorn bara så att hon kunde sitta och kasta popcorn på teven och skrika hur dålig filmen är. Uppenbarligen vill Jolie bli tagen på allvar som konstnär och som regissör och lämna sina Tomb Raiderår bakom sig men det här funkar bara inte. Två timmars gnällande om hur svårt allt är när man har MILJONER PÅ BANKEN (ja även karaktärerna i filmen har det). Snälla sluta.
/Surskägget