Nyårskaramell 23 - Tag

@@@@
HAHAHAHA meeeeeen sluuuuuta hahahahaha dårarna från Flandern!!!! Det här är en så osannolik historia så den inte kan vara annat än baserad på en sann story. Verkligheten överträffar dikten som man brukar säga och även om man kryddat på lite här med vissa element i historien för komisk effekt så är grundstoryn sann och det är knäppt nog. Ett gäng grabbar, eller snarare män vid det här laget, har lekt kull med varandra i 30 år. Ja, du läste rätt. I 30 års tid har de jagat varandra kors och tvärs och kullat varandra. I filmen överdriver man ju detta en aning såklart för att det ska bli lite roligare och jävlar om man inte lyckas över förväntan. Ed Helms, Jon Hamm, Isla Fisher, Jake Johnson och Jeremy Renner bildar ett komiskt superteam som bjussar på det ena knäppare skämtet än det andra filmen igenom. En av de bättre och roligare komedier jag sett på bra länge.
/Surskägget

A Futile and Stupid Gesture

@@
Det finns vissa filmer som man så gärna vill ska vara lysande och fantastiska men som tyvärr mest blir sådär. Det här är en sådan film. Vi har en fantastisk ensemble med Will Forte i täten och Domhnall Gleeson, Natasha Lyonne, Ed Helms, Seth Green, Emmy Rossum och Joe Lo Truglio i diverse större eller mindre biroller och framförallt Joel McHale som Chevy Chase som gör Chase helt makalöst otroligt bra hahahahaha. Vi har även en intressant story om en av grundarna till National Lampoon som från början var en humortidning för collegestudenter och som växte till både teve och film och som gett oss genier som John Hughes och Ett Päron Till Farsafilmerna. Samma typ av satir och grova humor som vi hade i tidningen får vi här i filmen. Men det blir också lite för knäppt ibland och efter första briljanta halvtimmen segnar tempot rejält. Man kanske skulle ansträngt sig en vända eller två till på manusstadiet för filmen håller tyvärr inte hela vägen. Synd för jag hade höga förväntningar på den här. Sevärd egentligen bara för de allra största fansen av National Lampoon och filmer som Animal House, Ett Päron Till Farsa och Caddyshack.
/Surskägget

Vacation

@@@@
HAHAHAHAHAHA! Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk när jag fick höra att man skulle göra en reboot på gamla Päron Till Farsafilmerna. Hela serien ligger mig väldigt varmt om hjärtat och framförallt de tre första filmerna har man sett för många gånger för att det egentligen ska vara hälsosamt. Chevy Chase var kungen av blickar, miner, snubbel och knäppa oneliners och med manus av fantastiske John Hughes (R.I.P.) bjussades vi på otroligt roliga äventyr när familjen Griswold åkte på semester. Här är det sonen Rusty (spelad av Ed Helms) i vuxen ålder som gör en repris av familjens resa till Wally World från första filmen. Med sig har han sin fru (Christina Applegate) och två söner. Det bjussas på stora garv, många garv och sköna garv i princip hela tiden. Man har definitivt fångat originalfilmens stämning och känsla, framförallt att man vågar slänga in mängder med svordomar och inte helt politiskt korrekta karaktärer precis som Hughes så framgångsrikt lyckades med i första filmen. Helms är otrolig som Rusty Griswald och Applegate gör en perfekt motvikt som frugan (som är heeeeeeelt slut trots att hon först verkar så normal hahahahaha). Vi får givetvis en liten cameo av både Chase och Beverly D'Angelo som sig bör och sköna birollsinhopp från bl a Chris Hemsworth (hahahahaha!), Colin Hanks, Leslie Mann, Ron Livingston, Norman Reedus och Charlie Day (HAHAHAHAHAHAHAHA!). Såg den nyligen och längtar redan efter att se om den. Fan om det inte är en komedifemma ändå.
/Surskägget

@@@@
Chevy Chase slutade i princip att vara rolig sekunden efter att trean i serien kom ut 1989 (National Lampoon's Christmas Vacation). Underbart att se en reboot såhär lyckad. Garvade i princip hela tiden. Betyget blir som bekant därefter.
/Vrångmannen

Cedar Rapids

@
Ed Helms är rolig. John C. Reilly har flera gånger visat prov på att han kan vara roligast. Rob Corddry är en schysst birollskomiker. Anne Heche, Sigourney Weaver och Stephen Root ger en viss tyngd till rollistan. Men det spelar ingen roll. Inget verkar kunna hjälpa denna sörja av de segaste och tråkigaste "skämt" som har spelats in på film sedan...ja, jag kommer inte ens ihåg när jag var så här uttråkad av en komedi.
/Surskägget

Baksmällan 3

@@
Såg alla tre filmerna i en enda lång sittning igår kväll varav del tre för första gången. Håller kvar vid både betyget fem för första och tre för andra. Ettan är fortfarande fantastiskt briljant och tvåan helt okej uppföljare. Med trean vill man på ett sätt gå tillbaka till ettan (Las Vegas igen och lite karaktärer från ettan som kommer tillbaka) och på ett sätt skapa något helt nytt och fräscht (inget vakna upp dagen efter och pussla ihop vad fan som hänt). Jag förstår att det skulle blivit uttjatat för både filmteamet och oss tittare om man gjort samma koncept ännu en gång med en fest som spårat ur, men samtidigt är det precis det jag vill se. Nu är det ännu en i mängden av vanliga komedier som inte bjuder på några direkta överraskningar och framförallt inga direkta jätteskämt. Stora delar av tiden sitter man bara och inväntar ett garv och när garvet väl kommer är det ganska halvljummet. Man får nästan en känsla av att ingen riktigt trott på manuset men att man kört på bara för att man var kontrakterade för en tredje och avslutande(?) del. Cooper, Helms och Galifianakis har fortfarande bra kemi mellan sig men går väldigt mycket på rutin och tomgång. Det hela blir extra mycket sorgligare när eftertexterna börjar rulla för att sedan klippa till en sista "bonusscen" där gänget faktiskt vaknar upp efter ännu en galen natt och de två, tre minuterna är de bästa i hela filmen. Den filmen hade jag velat se. Som det är nu är det knappt en axelryckning och ett ganska trist avslut på vad som kunnat bli en grym trilogi.
/Surskägget

@@@
Trean kunde klart ha varit bättre men jag tycker ändå den är ett lyft från den rätt miserabla tvåan. Jag har inget emot att tonen är lite allvarligare och att det blivit lite av en heist-thriller med mer som insats för våra hjältar. Att göra om succén efter en av de absolut roligaste filmerna som gjorts (ettan) är i princip omöjligt och kanske skulle regissören Todd Phillips och de andra skippat uppföljarna och koncentrerat sig på andra roligheter. Både tvåan och trean är garanterat mest för pengarnas skull (men så är det väl alltid) och själen plus charmen lyser med sin frånvaro. Tvåan var en repetition av ettan och trean är ett försök att göra något annorlunda. Jag föredrar trean av de tvenne men lägger dom nu bakom mig och kommer bara att se om ettan, om och om igen, och garva lika hårt varje gång.
/Vrångmannen

Jeff, Who Lives At Home

@
ZZZZZZZZZ...snork, huh? What do you mean you peoplezzzzzzzzzzzzzzzzzzzz......
/Surskägget

@
ZZZZZZZZZZZZ....huh?! Who there? Who dat there?! Whoooo..zzzzzzzzzzzzz.....
/Vrångmannen

Baksmällan

@@@@@

Äntligen! Det var längesen jag garvade såhär mycket och länge åt en rulle som nästan klockar in på två timmar. ”Pacingen” är perfekt, de näst intill okända grabbarna i huvudrollerna är fantastiska och mycket komedikrut är lagt på såväl cameos som biroller. Tjejerna får tyvärr ingen stor plats i den här rullen utan krutet läggs på grabbigt värre (även om de tjejer jag såg garvade arslet av sig i salongen så den funkar nog all round ändå). Handlingen är sjukt enkel: Ett gäng grabbar (Bradley Cooper från bl.a Wedding Crashers, Ed Helms från The Office US och otroooooolige Zach Galifianakis som jag endast sett i ett avsnitt av underbara Sarah Silverman program) åker på svensexa i Las Vegas. Dom vaknar upp dan efter med århundradets baksmälla och minns inte ett jävla skit. Som om inte det räckte så är deras polare, vars svensexa man höll, spårlöst borta. Sen följer en skrattfest så av den milda grad att i alla fall jag inte höll att på gå levande ut ur biografen. Herregud hahahaha! Jag är så jävla glad att man fortfarande kan göra komedier av den här kalibern. Det är barnsligt så det förslår men det finns också lite hjärta och värme någonstans bland all galenskap. En total succé och högsta betyget är jag inte ett dugg rädd för att ge till "The Hangover" i den här genren. Det är fan i mig en kollosalt rolig film och jag hittar inget att klaga på. INGET! Regissören Todd Phillips, som tidigare gett oss adekvata Road Trip och fantastiska Old School, har gjort det igen men den här gången med mindre kända ansikten och faktiskt om möjligt ännu bättre. När sista tre minuterna av filmen sparkade mig i ansiktet så tyckte jag mig nästan genom alla tårar och garv se John Belushi, John Candy och Chris Farley ge mig tummen upp från något skinande moln i himlen. Se, se, se och se om. UNDERBAAAART!

HAHAAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAAAAAA!!
/Vrångmannen