De tidiga Disneyfilmerna är helt klart bättre att se dubbade till svenska. Men tidigt 90-tal hände nånting och sedan dess är det mer eller mindre ett måste att se filmen på originalspråket engelska. Förmodligen för att Disney satsade och plockade in mer och mer kända namn. För mig var det här tydligast 1992 när Disney släppte Aladdin. I grund och botten är det en helt okej film (naturligtvis baserad på Aladdin ur Tusen och En Natt) med flygande mattor, elaka emirer, vackra prinsessor och en osannolik hjälte. Den stora behållningen är dock anden i flaskan och anledningen till det heter förstås Robin Williams, en av vår tids stora komiska genier. Anden är till stor del baserad på Williams som får fritt blås och kör på med en miljard skämt i sekunden precis som han är känd för. Utan Williams röst och humor hade det här varit betydligt mycket mer av en standardrulle. Inte dålig på något sätt, men inte sådär supertoppen heller som den nu blev. Nämnas ska ju också musiken som vann två Oscars, så kom igen katten, det svänger ju.
/Surskägget
@@@@
Det är bara att hålla med. Full fart och fläkt och en Robin Williams i högform!
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar