tisdag 22 juli 2008

Baby Mama

@@
Tina Fey är en otroligt bra manusförfattare. Tyvärr är hon inte inblandad i den här filmens manus. Det känns som att hennes lilla ”touch” hade behövts. Hon har ett skarpt öra för bra och framförallt rolig dialog (vissa dialoger tror jag hon måste ha varit inblandad i, för det låter väldigt mycket Tina Fey om det, men hon får väl ingen cred i eftertexterna helt enkelt). Feys karaktär Kate kan inte få barn. Därför anlitar hon en firma som ordnar med surrogatmammor. In kliver Angie (underbara SNL:aren Amy Poehler) som får agera mamma åt Kates ägg. Men allt är förstås inte frid och fröjd. Kate är en skärpt karriärkvinna som har koll på läget. Angie är white trash som knappt är mentalt äldre än den bebis hon ska föda. Konflikter uppstår. Filmens stora räddning heter Amy Poehler. Hon har ett par helt underbara scener där hon visar prov på sin komiska talang. Steve Martin i en liten biroll är också helt underbar. Fey gör det hon kan med sin roll, men den är inte skriven att vara annat än normal. Det här är en rulle som hade kunnat bli hur bra som helst, men som faller lite platt tyvärr.
/Surskägget

Van Wilder 2 - The Rise of Taj

@@
Att Van Wilder fick en uppföljare förvånade mig litegrann. Det var en medioker collegerulle utan den vanliga magi som får den här typen av filmen att blixtra (kom ihåg att high school/collegefilmer är min absoluta favvogenre). Del två handlar dock inte överhuvudtaget om Van Wilder, utan om hans sidekick Taj (spelad av allas vår favorit Kal Penn a k a Kumar). Så jag tänkte att Penns naturliga charm skulle funka klockrent i en tutt- och pruttfilm. Tyvärr bestämde man sig för att göra en hyfsat seriös komedi istället för att satsa på mer-dumma-kiss-skämt-per-minut-än-nån-sett-nånsin. Vissa scener ska vara lite busiga, andra seriösa. Och det är problemet. Det funkar inte att fixa både och. Filmskaparna borde bestämt sig för den ena eller andra genren. Nu blir det ett mellanting som funkar något sånär men som aldrig lyfter. Tack och lov att vi har två delar av Harold & Kumar att se om.
/Surskägget

onsdag 16 juli 2008

Harold & Kumar Escape From Guantanamo Bay

@@@@
Uppföljaren till briljanta Harold & Kumar Go To White Castle gör en Porky’s 2 och börjar dagen efter händelserna i del ett. Grabbarna är alltså på väg till Amsterdam (ni kanske minns att ettan slutade med att tjejen Harold är kär i stack på tio dagars semester i Amsterdam) för att hitta nämnda tjej. Men det strular till sig lite när grabbarna blir misstagna för terrorister och inkastade på det beryktade Guantanamofängelset. De flyr snart och påbörjar en resa genom USA’s södra delar för att hitta den politikerkompis som kan rädda dem ur det knepiga dilemmat. Precis som i ettan blandar man kiss- och bajsskämt med marijuanaskämt och slänger in ett gäng tuttar bara för att det är en grabbfilm och grabbar gillar tuttar. Jag sitter mest och skrattar hela tiden (får jag se en helt tokig Homeland Securitykille som jagar grabbarna igen skrattar jag ihjäl mig på allvar) och ett par gånger kippar jag efter andan för att det helt enkelt blir för roligt. Visst, det här är inte humor som passar alla. Gillar du städad humor (hur fan nu den kan vara rolig, humor ska vara som en käftsmäll på pungen samtidigt som nån häller stearin i munnen på dig) får du hyra nåt med Bill Cosby. Vi andra öppnar en bira och garvar röven av oss.
/Surskägget

The Love Guru

@@@
Okej. Handlingen är bedrövlig och mest en ursäkt för att Mike Myers ska få köra sina sketcher i 85 minuter. Meeeeen Mike Myers är rolig och hans sketcher är kul. Som film är The Love Guru inte nyskapande på nåt vis, men trots att jag vet vad Mike kommer leverera så skrattar jag hjärtligt när det kommer ändå. Han gillar sina ordvitsar och insinuationer och det bjussas det gott om naturligtvis. Släng in Verne ”Minime” Troyer så vet du att du har ett par dvärgskämt på lager, och med Jessica Alba i närheten har man alltid nåt att titta på. Men självklart är det här Myers film i första hand. Han är kärleksgurun som inte har hittat kärleken i sitt eget liv men som kan lära alla andra att finna den. Han stora dröm är att hamna på Oprah så att han kan bli större än Deepak Chopra och när han får chansen att rädda en hockeyspelares giftermål vet han att om han lyckas står Oprahsoffan och väntar. Den har fått bedrövlig kritik överallt, och visst, trean är kanske lite svajig, men vad fan, Myers är Myers och gillar man honom gillar man den här.
/Surskägget

Mutant Chronicles

@@
De inledande 25 minutrarna är klockrena. Det är krig i framtiden och det utkämpas i skyttegravar som under första världskriget. Det är smutsigt, regnigt, lerigt, gyttjigt och blodigt. Det skjuts och pangas på rejält. Bomber exploderar. Folk dör. Sen kommer mutanterna som legat i dvala under jorden i tusentals år. Då jävlar börjar det smälla på allvar. Ytterligare 20 minuter eller så på filmen bygger upp en helt okej story och schysst spänning. Sen dör filmen helt när man skickar ner ett litet team på självmordsuppdrag för att förgöra maskinen som skapar mutanterna. Filmen bygger på ett kortspel som påminner lite om ett sorts rollspel där man krigar mot varandra. Därför hade jag inga större förhoppningar på den. Men första halvan av rullen bjussar ändå. Dessutom är den snyggt filmad. Tänk Sky Captain & the World Of Tomorrow möter 300 möter Sin City typ. Men slutet är bedrövligt som sagt och ett riktigt sömnpiller trots att det ska vara den stora actionfinalen. Om nån mot förmodan skulle bry sig är det Thomas Jane och Ron Perlman i huvudrollerna med John Malkovich i sedvanlig biroll (behöver han pengarna så desperat?).
/Surskägget

måndag 7 juli 2008

The Happening

@
M Night Tjosanhejsan vad fan hände gubbjävel? Efter den haltande men ok Sjätte Sinnet, den grymt underskattade Unbreakable och den fantastiska Signs (ååååååååh skägget!) så började det gå utför med The Village (grym idé men nådde inga höjder) och Lady in the water (som jag inte ens sett men hört dåligt om) så kommer här The Happening. Ett thrillerdrama om ett osynligt hot som slår ut halva östkusten i USA. Folk börjar ta livet av sig i massor och ingen vet vad som händer. Är det terrorister? Är det miljön som slår tillbaka? Är det något okänt? Ingen bryr sig. Det här är ren dynga. Mark "jag kan inte skådespela mig ur en garderob om livet hängde på det" Wahlberg är så dålig att det är ett hån från första stunden. Söta Zooey Deschanel som spelar hans fru (vilket ingen köper för det finns NOLL KEMI dem emellan) går på tomgång, stirrar lite förvirrat och vet inte var hon ska ta vägen och John Leguizamo som vi annars gillar är bara med en kvart och gör i princip ingenting. Manuset är så genomuselt att man saknar ord och dialogen ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH DIALOGEN!!! Jag försökte lägga några obetalbara kalkonklassiker på minnet men kammar nu noll som sig bör. Sen har den gode Shajmahejsan blåst på med massor av blod och kladd för första gången i sitt liv, förmodligen för att han såg vart projektet var på väg och ville locka lite gorehounds. OFATTBART! Jag visste redan innan jag såg den att den fått usel kritik på nätet och blivit en flopp i USA men jag hoppades ändå på att M Night skulle överraska mig någonstans. Om man håller ner förväntningarna så kanske...ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!! Det enda...ENDA positiva med den här filmen är filmmusiken som förtvivlat försöker blåsa liv i den obefintliga spänningen. Får jag se Mark Wahlberg bli jagad i skogen av lite vind igen så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Man skulle ha gått på sin gut instinct och skitit i den här sörjan men man hamnade i fällan. Hoppas ni håller er borta och om jag fick bestämma så hoppas jag på en till nätpetition om att även M Night lägger ner filmandet. Sorry alltså men om det här inte är hans god damn svanesång så vet inte jag. Sitta och spela över en hel film i ansiktet på mä i 95 min no less. Vet inte ens hur jag ska sluta recensionen för jag är så arg, så arg...

/Vrångmannen

Mamma Mia!

Eftersom varken jag eller Surskägget har för avsikt att se den här rullen så låter jag vår gode vän "Mr Udall" att recensera den här på bloggen:


@@@-
En miljon besökare har betalat och sjungit sig igenom musikalen och man beräknar att ca 200.000 svenskar har rest världen över för att se musikalen som har smultronen från ABBA's musik som ackompanjemang till en utomordentligt tunn historia.

Storyn är enkel med en uppenbar intrig, som måste tillkommit efter att herrarna Ulvaeus/Andersson snytit sig. En ung kvinna skall gifta sig på sin mammas grekiska ö-hotell. Hon har ingen susning om vem hennes pappa är, men vet genom sin mors dagbok att det finns tre heta kandidater, i filmen spelade av Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård och Colin Firth. Den blivande bruden bjuder in de potentiella papporna genom sin mammas namn och intrigen tätnar. Till moderns(som excellent spelas av Meryl Streep) stora fasa så ökar stressen och filmen utvecklas till en katt-och-råtta-lek med lite smäll i dörrar. Alla herrarna kommer så småningom till insikt om att de kan vara fäder utan att ha vetat om det under de senaste 20 åren och på bröllopet kulminerar spänningen. Här vill jag inte berätta mer då filmen får en uppenbar perpeti - en point of no return.

Vad överaskar då? Jo, det är fascinerande att se Brosnan brista ut i sång. Salongen drar efter andan när Brosnan blottar sitt brösthår och skiter därmed högaktningsfullt i att kvalitén är av tvivelaktig singstar-nivå. Skarsgård och Firth håller igen läpparna så när som på något enstaka ställe och det kanske är lika bra det.

Det är ett vackert konstaterande att en musikal faktiskt kan fungera 2008. Extremt löjlig historia som är så barntillåten att en nip-slip aldrig är att tänka på. Musiken är f a n t a s t i s k oavsett om man är en fan av ABBA eller inte. 22 ABBA-låtar lyfter hela filmen och räddar den från en smärtsamt magplask. Den stora frågan som man bär med sig från salongen är dock: Kan Björn och Benny se sig själva i spegeln efter den här filmen?! Givetvis skrattar de hela vägen till banken och filmen kommer med all säkerhet att bli en kioskvältare över hela världen, men om du inte gillar musiken och om du har sett musikalen och skulle bära med dig samma förväntningar till biografen så kommer du att bli gruvligt besviken.

/Mr Udall

torsdag 3 juli 2008

My Mom's New Boyfriend

@
Jag vet inte vad de har för klantkirurger i Hollywood men nåt pucko har lyckats förvandla söta Meg Ryan till en kopia av Jack Nicholsons tolkning av Jokern. Det var läskigt att se. Speciellt när hon skrattade högt och galet (vilket hon gör en del i den här filmen). Hallå alla skådisar över 40. Kan ni sluta skära er i nyllet? Ni lurar ingen och det ser för taskigt ut! Det är fan dags att dra igång en protestlista mot det här. Nån annan som kommer ihåg Madeleine Stowes megaläppar från We Were Soldiers? Eller det faktum att Leslie Nielsen ser ut att ha fått ett strykjärn i nyllet i Superhero Movie? Kom igen. Lägg ner allt sånt nu.
Filmen då? Ung FBI-agent (Colin Hanks) upptäcker att mamma (Meg Ryan) dejtar internationell konsttjuv (Antonio Banderas) samtidigt som stadens museum har fått in ovärderlig konstskatt. Självklart hatar pojkspolingen att mamma pussas med tjuven och får psykbryt över smådetaljer. OBS NU KOMMER EN SPOILER (FAST HAR NI SETT EN FILM I ERT LIV KOMMER DET HÄR INTE VARA EN SPOILER ÄNDÅ FÖR DET ÄR SÅ ÄCKLIGT UPPENBART ATT DET FAN ÄR PINSAMT)!!! Banderas visar sig förstås vara CIA-agent så allt löser sig till slut. Fy fan vilken dynga. Oengagerat hela vägen, man kan nästan se hur samtliga räknar sina pengar och hoppas att ingen ska se filmen. UNDVIK!!!!
/Surskägget

onsdag 2 juli 2008

George Carlin - R.I.P.

För ca 1 och 1/2 vecka sen (söndag 22 juni) dog en av de riktigt stora komikerna i världen - George Carlin. Förmodligen står han och drar oneliners med Richard Pryor, John Belushi och Chris Farley nånstans i komikerhimlen och har det soft. Carlin hade en sjukt vass tunga och var kungen när det gällde att genom humor kritisera organiserad religion, politik och allt som anses vara politiskt korrekt.

"Religion has convinced people that there’s an invisible man…living in the sky, who watches everything you do every minute of every day. And the invisible man has a list of ten specific things he doesn’t want you to do. And if you do any of these things, he will send you to a special place, of burning and fire and smoke and torture and anguish for you to live forever, and suffer and burn and scream until the end of time. But he loves you. He loves you and he needs money."

"I think it’s the duty of the comedian to find out where the line is drawn and cross it deliberately."

"I would never want to be a member of a group whose symbol was a man nailed to two pieces of wood."

"Have you noticed that most of the women who are against abortion are women you wouldn’t want to fuck in the first place? There’s such balance in nature."

"In America, anyone can become president. That’s the problem."

Sen var han grym på att leka med ord och komma med schyssta oneliners som inte bara är roliga utan också på sitt sätt väldigt sanna.

"Honesty may be the best policy, but it’s important to remember that apparently, by elimination, dishonesty is the second-best policy."

"Have you ever noticed that their stuff is shit and your shit is stuff?"

"Swimming is not a sport. Swimming is a way to keep from drowning. That’s just common sense!"

"The very existence of flamethrowers proves that sometime, somewhere, someone said to themselves, “You know, I want to set those people over there on fire, but I’m just not close enough to get the job done.”"

"If a movie is described as a romantic comedy, you can usually find me next door playing pinball."

"I put a dollar in a change machine. Nothing changed."

"Ever notice that anyone going slower than you is an idiot, but anyone going faster is a maniac?"

"So I say, “Live and let live.” That’s my motto. “Live and let live.” Anyone who can’t go along with that, take him outside and shoot the motherfucker. It’s a simple philosophy, but it’s always worked in our family."

Så avslutar vi med det som tyvärr ingen av oss i längden klarar av:

"I wanna live. I don’t wanna die. That’s the whole meaning of life: Not dying! I figured that shit out by myself in the third grade."

Har ni inte sett en av Carlins stand-upfilmer så skaffa nu! Det finns ett gäng att välja och vraka mellan. Jag rekommenderar de från 90-talet och framåt då han blir vassare med åren, samt att en del grejer är jävligt tidsbundna och saker som var aktuella 1971 makes no sense idag.
/Surskägget

tisdag 1 juli 2008

Road Trip

@@@@
Nu har Sex & The Cityrecensionen legat högst upp på sidan alldeles för länge som en vagel i ögat på mä! Dags att ta tillbaka den här bloggen till vårt grabbigaste smutsigaste mörkaste jag där det hör hemma. Vilken bättre film att göra det med än Road Trip? Det här är en härligt grabbig rulle med en busenkel story (kille har råkat skicka film till flickvän när han har sex med annan tjej och måste få tag på kassetten innan flickvännen) lagom sjuka omotiverade karaktärer (får jag se Tom Green mata en boaorm med en liten mus igen hahahahaha) och heeeeelt omotiverade tuttscener. Regissören Todd Phillips långfilmsdebuterade med den här och har sedan dess gjort härliga rullar som Old School och Starsky & Hutch (och inte lika bra School For Scoundrels). Det märks att han gillar sin collegefilm lika mycket som the next guy (i det här fallet jag) och han drar på med allt som krävs av en riktigt bra collegerulle (och att han faktiskt lyckas göra det ännu bättre i Old School är helt fantastiskt). Seann William Scott gör ännu en Stiffler, Amy Smart är för söt för sitt eget bästa och DJ Qualls borde inte få vara så lång, så smal och så skum rent utseendemässigt.
/Surskägget