Deepwater Horizon

@@@@
Jävlar så här ska en actionslipsten dras. Regissören/skådisen Peter Berg tycker jag går från klarhet till klarhet och började med små sköna indierullar (Very Bad Things) till lågbudgetaction (Welcome To The Jungle) till hyfsat stor budget (Friday Night Lights, The Kingdom) till blockbusters (Hancock, Battleship) till att nu göra "baserad på verkliga händelser" (Lone Survivor, Patriots Day). Det är i den sistnämnda kategorin den här filmen hamnar och liksom både Lone Survivor och Patriots Day är det Mark Wahlberg som klär sig i rollen som den verkliga person som råkade ut för händelserna. I detta fallet tar filmen med oss ut till en jättelik oljeborrigg långt ute på havet där en serie händelser leder till den ena olyckan efter den andra tills hela skiten exploderar i ett hav av flammor. Wahlberg spelar en av överlevarna som dessutom riskerade sitt liv flera gånger om för att rädda andras. Berg lotsar oss skickligt genom karaktärsuppbyggnad och sedan ett ös som verkligen är fullt ös medvetslös. Det brinner, det exploderar, det kraschar och det exploderar lite till allt medan folk gör sitt bästa för att överleva galenskapen. Att folk överhuvudtaget kom därifrån levande är ett mirakel. Sedan knyter Berg snyggt ihop säcken genom att låta de riktiga personerna få komma till tals i ett par korta klipp samt en sober och snygg hyllning till de som dog.
/Surskägget

Burn After Reading

@@@
När Coenbröderna är i farten vet man att man har en mängd udda karaktärer, oväntade tvister i handlingen och en annorlunda filmupplevelse än den vanliga Hollywoodmallen att vänta. Så även här. Grundstoryn handlar om en CIA-agents memoarer som råkar hamna i händerna på två mer eller mindre osmarta personer som sedan försöker sälja tillbaka det för en stor bunt pengar. På vägen blir både den ena och andra spionorganisationen inblandad, en hel del missförstånd försvårar saker och ting och en hel del blod spills. Coens lyckas ju alltid hitta humor även i den värsta svärtan och det är väl tur här i vissa scener som annars hade kunnat bli lite väl tunggrodda. Det är ett stabilt och gediget hantverk med mängder av stora stjärnor i rollerna (Brad Pitt, George Clooney, Frances McDormand, John Malkovich, Tilda Swinton) som dock saknar det där lilla extra och som i ärlighetens namn är rätt snabbt glömt. Jag hade helt klart förväntat mig mer.
/Surskägget
Vrångmannen gav samma betyg men av helt fel anledning.

Red 2

@
Jaha?
/Surskägget

@
Va?
/Vrångmannen

Triss i Treor - Igen!

Limitless

@@@

Bradley Cooper är en misslyckad författare och människa som via en superdrog blir hyperintelligent och genom sin nyvunna intelligens och karisma kan lägga vantarna på alla pengar i världen. Robert De Niro är inte helt förtjust och en katt-och-råtta-lek börjar. Tempot är högt, lögnerna många och vändningarna likaså. En schysst actionthriller som dock inte lämnar några bestående intryck. Vrångmannen överdrev betyget.

/Surskägget

Now You See Me

@@@

Ett gäng olika trollkarlar, illusionister och gatumagiker (spelade av Jesse Eisenberg, Woody Harrelson, Isla Fischer, Dave Franco) samlas ihop för att planera den perfekta föreställningen med magi som ingen sett maken till nånsin. Dock verkar det genast som om de faktiskt håller på och snor pengar under sina shower, något polisen (Mark Ruffalo) givetvis inte kan tillåta. En katt-och-råtta-lek börjar. Tempot är högt, lögnerna många och vändningarna likaså. En schysst actionthriller som dock inte lämnar några bestående intryck. Vrångmannen överdrev betyget.

/Surskägget

Warm Bodies

@@@

Världen har gått under i en zombieapokalyps och bara en handfull överlevande människor klamrar sig fast vid sina liv inspärrade bakom jättemurar för att skydda sig mot zombiesarna. Vaktpatrullering tillhör de dagliga uppgifterna och då och då måste man lämna skyddet för att ta sig ut i zombiesarnas områden för att hitta mediciner, mat, förnödenheter etc. Under en sån räd råkar zombien R (Nicholas Hoult) och tuffa Julie (Teresa Palmer) stöta på varandra varpå Julie väcker en känsla R inte känt på evigheter - kärlek. Så uppstår en sorts relation mellan zombie och människa. En relation Julies pappa och tillika polismästaren Grigio (John Malkovich) inte kan tillåta. En katt-och-råtta-lek börjar. Tempot är högt, skämten många och romantiken likaså. En schysst zombiekomedi som dock inte lämnar några bestående intryck.

/Surskägget

Art School Confidential

@
Såg den för två veckor sen och när jag nu satte mig ner för att skriva om den kommer jag inte ihåg den överhuvudtaget. Det säger nog allt om hur tråkig rulle det här var. John Malkovich var med som dryg konstlärare. Sen var det nån konststuderande som var kär i nån modell tror jag. Eller nåt.
/Surskägget

@
Gud. Skräpet. Se regissörens tidigare film Bad Santa istället (nej se inte Ghost World för guuuuuu!)
/Vrångmannen

Red

@@@

Bruce Willis i den roll Bruce Willis gör bäst, som stenhård actionhjälte. Här är han en pensionerad före detta superagent som gör sitt bästa för att anpassa sig till ett normalt liv i villaförorten. Han lever helt ensam för det måste superagenter göra om de inte ständigt vill vara rädda om sin familj, men han har ett sorts förhållande över telefon med sin handläggare på pensionsmyndigheten. Naturligtvis dyker det upp ett gäng skjutglada soldater för att döda honom vilket gör att han måste rädda sin handläggare och ge sig iväg på ett äventyr för att rädda livet och döda de som försöker döda honom.

Filmen är baserad på en serietidningsbok med samma namn och första halvan av filmen är fantastisk. Det är lagom bitar serietidning med lagom doser humor, karaktärer och fett överdriven action (scenen när Willis kliver ut ur en bil som håller på att göra en 360 är redan efter en titt en modern klassiker, fy fan vad coolt!!!). Men andra halvan faller ner i en standarthrillermall som vilken annan actionrulle som helst och tempot liksom bara dör av. Då hjälper det inte att det skjuts lite pang pang med jämna mellanrum och att John Malkovich dyker upp som superparanoid före detta superagent som hjälper Willis. Det blir standard mall 1A för actionthrillers utan överraskningar. Synd, för första halvan lovade så mycket mer och gör att betyget får stanna på bra istället för att halka ner på godkänt.

/Surskägget

Changeling

@@@
Angelina Jolie i regi av Clint Eastwood innebar en Oscarsnominering som helt klart var välförtjänt. Hon gör ett starkt och gripande men samtidigt enkelt och naturligt porträtt av en kvinna som råkar ut för det värsta en förälder kan råka ut för – hennes pojke försvinner en dag spårlöst. Filmen är baserad på en sann historia som utspelade sig i slutet av 20-talet i Los Angeles där polisen tydligen var exakt så korrumperad som i James Ellroys alla böcker och filmatiseringar (L.A. Konfidentiellt t ex). En dag dyker snuten upp med en grabb som de säger är hennes, men hon ser direkt att det är en annan unge. Polisen vill bara ha bra press så de insisterar att hon ska säga att ungen är hennes och när hon vägrar spärrar de in henne på ett mentalsjukhus med flera andra kvinnor som vågat ifrågasätta poliskåren. Att det här skett på riktigt är faktiskt heeeeelt sjukt. Men en radiopräst (spelad av John Malkovich) lyckas rädda Angie från dårhuset och en rättegång inleds. Filmens svaghet är att den vill för mycket. Å ena sidan är det en film om en moders sökande efter sin son. Å andra sidan en film om en korrumperad poliskår. Å ena sidan en film om en barnamördare och de ungar som lyckades fly. Å andra sidan en rättegångsfilm. Man skulle fokuserat mer på en huvudstory med ett sidospår istället för att ha typ fyra olika huvudspår. Men Clint har ändå skapat en snygg rulle som fångar 20- och 30-talet klockrent och som tar fram det bästa ur skådespelarna.
/Surskägget

Burn after reading

@@@
Det gör ont i mig. Bröderna Coen. Mästarna. Jag vet att den här har blivit hyllad genom taken och jag säger inte att den är dålig. Tvärtom är den här svarta komedin bitvis skitkul med A-skådisar på topp (George Clooney, Brad Pitt, Frances McDormand, John Malkovich) i varenda scen. Förväxlingar, förvirring, utpressning och våld i salig blandning. Det som stör mig är att filmen är på tok FÖR KORT! Jag blir vansinnig. Har ni någonsin hört en låt som ni tycker är så jävla bra och precis när ni tycker den är som bäst så tar den slut? Så känns det här. Filmen har ju ändå lika mycket att säga som Big Lebowski så varför göra den så kort? Varför inte låta oss njuta av spektaklet ordentligt. Känns som om Bröderna Coen gör det för att jävlas rent ut sagt. Därför får filmen en trea av mig, för att jävlas (inget skitbetyg, inget mästerverk).
Nu sitter dom nog där i sina miljonvillor på andra sidan jordklotet och gråter för att jag, vrångmannen gav dom en trea. Kanske lugnar jag ner mig, ser om rullen och ger den fyran den förtjänar en dag men jag är för arg för det just nu. Och för vrång.
/Vrångmannen

Mutant Chronicles

@@
De inledande 25 minutrarna är klockrena. Det är krig i framtiden och det utkämpas i skyttegravar som under första världskriget. Det är smutsigt, regnigt, lerigt, gyttjigt och blodigt. Det skjuts och pangas på rejält. Bomber exploderar. Folk dör. Sen kommer mutanterna som legat i dvala under jorden i tusentals år. Då jävlar börjar det smälla på allvar. Ytterligare 20 minuter eller så på filmen bygger upp en helt okej story och schysst spänning. Sen dör filmen helt när man skickar ner ett litet team på självmordsuppdrag för att förgöra maskinen som skapar mutanterna. Filmen bygger på ett kortspel som påminner lite om ett sorts rollspel där man krigar mot varandra. Därför hade jag inga större förhoppningar på den. Men första halvan av rullen bjussar ändå. Dessutom är den snyggt filmad. Tänk Sky Captain & the World Of Tomorrow möter 300 möter Sin City typ. Men slutet är bedrövligt som sagt och ett riktigt sömnpiller trots att det ska vara den stora actionfinalen. Om nån mot förmodan skulle bry sig är det Thomas Jane och Ron Perlman i huvudrollerna med John Malkovich i sedvanlig biroll (behöver han pengarna så desperat?).
/Surskägget