Now You See Me 2

@@
Första rullen var en sådär lite lagom underhållande romp som kanske inte lämnade några jättebestående intryck men som var småmysig medan man tittade och hade ett par rätt kul twister och svängningar i handlingen. Uppföljaren försöker sig på samma sak men trots att det bara är ett par månader sedan jag såg den minns jag den i princip inte alls. Det finns en rätt snygg lite Mission: Impossibleliknande scen i nåt sorts hypermodernt bankvalv och så är det nåt med att nåns pappa blev mördad. Ja, mer än så har inte fastnat. Vi får nästan hela gänget igen (Jesse Eisenberg, Woody Harrelson, Mark Ruffalo, Dave Franco, Michael Caine och Morgan Freeman är kvar och Lizzy Caplan och Daniel Radcliffe har kommit till) och återigen är det en rätt så underhållande liten bagatell när man tittar med skillnaden att det var mer bagatell än underhållning i rond 2.
/Surskägget

London Has Fallen

@@@
Hehehe ibland vill man bara ha sin stendumma pangpangaction med fläskiga oneliners, massa explosioner och skurkar som är superkarikatyrer av karikatyrer. På nåt sätt lyckades man alldeles ypperligt med Olympus Has Fallen, en film som egentligen inte borde varit så kul och underhållande som den visade sig vara. Då förstörde man Vita Huset. I en uppföljare måste man satsa mer och större och därmed spränger man London den här gången hahahaha. Gerard Butler är tillbaka som den buttre och livsfarlige livvakten åt Aaron Eckharts president. Dessa två herrar åker till London för att presidenten ska vara med på begravningen av Englands premiärminister. Väl på plats visar det sig nästan direkt att allt bara var en fälla för att locka dit så många statsöverhuvuden som möjligt som de onda terroristerna sedan mördar. Alla utom USA's president förstås, för han har ju Butler som skyddar honom. Butler glider sedan igenom större delen av resten av filmen och har ihjäl fler terrorister som vi inte sett sedan Arnie i Commando hahahahaha! Allt som allt är det här en löjlig guilty pleasure. Det borde inte funka, det borde inte vara bra, meeeeeeeen hahahahaha! Kör bara kör.
/Surskägget

Last Knights

@@@
Clive Owen gillar jag. Tycker att han har med sig en pondus och ett gravitas till sina karaktärer och i sina roller som är uppfriskande för de allra flesta filmer han är med i. Så även här. Detta är en Game of Thrones light möter Ocean's Eleven. I första halvan av filmen får vi nog med politiska intriger, ränkspel och mutor för att räcka till minst fem minuter i GoT (mest för att GoT har så jäkla mycket inte för att den här filmen har lite) och i andra hälften av filmen får vi se hur vårt gäng hjältar intar ett ointagligt fort på bästa Ocean's Elevenmanér med mängder av finurliga lösningar. Sedan slåss man en hel del också, detta är trots allt en film som utspelar sig under en tidsperiod när svärdet var en mans bäste vän, ens ord var mer värt än en kista guld och heder och ära var det enda viktiga i livet. Morgan Freeman är med första halvtimmen innan Owen tar över helt i huvudrollen. En helt okej svärdsfilm som vilken rollspelare som helst lär gilla.
/Surskägget

Last Vegas

@@@
Gammal är äldst och när man samlar ihop Douglas, Kline, Freeman och De Niro räcker det med efternamn för att man ska veta exakt vilka fyra skådisar vi snackar om. De fyra är gamla barndomsvänner från New York som alla hamnat i olika ställen med olika livsöden men ändå hållit kontakten genom åren. Douglas har nu hittat en ny flamma ung nog att vara hans barnbarn och ska gifta sig. För att fira detta och för att pika honom riktigt rejält att han håller på och begå barnarov bestämmer sig gubbarna för att slå till med en svensexa i Las Vegas. Allt är dock inte frid och fröjd då De Niro hatar Douglas sedan Douglas vägrat komma på De Niros frus begravning. Så Kline och Freeman gör det enda rätta och lurar med De Niro. Let the games begin! Det här är en dussinrulle och vi har sett det tusen gånger. Meeeeeeen med fyra så kompetenta och charmiga gubbar går det inte att värja sig. Det är lite för roligt och lite för mycket feelgood för att jag ska ha hjärta att ge ett lägre betyg, tvärtom vill jag egentligen ge ett högre (vilket den dock inte är värd). Som sagt, by the book, mall 1A och allt det där. Men charmen. CHARMEN!
/Surskägget

Driving Miss Daisy

@@@
Superhyllades när den kom, det regnade Oscars över den och Morgan Freeman får väl anses ha fått sitt riktigt stora genombrott med den här trots mängder av år i branschen. Jag har faktiskt aldrig sett den förrän precis nu nyligen och blev inte speciellt impad. Visst är det en helt okej dramarulle om en udda vänskap som sakta spirar mellan snofsiga miss Daisy (Jessica Tandy) och hennes chaufför (Freeman). Men att den skulle vara värd en massa Oscars och pratas om som om den ligger topp-10-bästa-filmerna-ever är helt absurt. Freeman är bra, Tandy är bra och Dan Aykroyd i biroll som Tandys son är också bra. Manuset haltar lite på sina ställen och ibland märker man att man tittar på klockan och undrar när det börjar bli dags för eftertexterna.
/Surskägget


@@@
Hear hear. En rätt fin film som samtidigt är lite småtråkig.
/Vrångmannen

Julkalendern 21 dec - Jet Li

Jet Li tillhör Hongkongeliten och är kanske främst känd för att vara en av de snabbaste snubbarna i karatefilmsbranschen (kanske med undantag för Bruce Lee) och jag har till och med hört något rykte om att att Li måste anstränga sig att hålla igen på sin snabbhet för att det ska se bra ut på film. Om det stämmer eller inte vete fan, men visst får han iväg slag och sparkar i ett rasande tempo. Liksom många av Hongkonglegenderna har han gjort en triljon filmer (eller 45 enligt imdb) och här kommer bara ett litet urval.

Unleashed (a k a Danny the Dog)
@@@+
Den här har jag aldrig riktigt trott på och därför aldrig sett. Så visade den sig vara betydligt mycket bättre än jag kunnat tro. Manuset är skrivet av Luc Besson och det märks på karaktärerna framförallt, men även en del i hur handlingen nystas upp. Li är en snubbe som är totalt psykisk nedbruten av gangsterbossen Bob Hoskins och går runt med ett hundhalsband på sig. När halsbandet åker av spöar Li skiten ur alla Hoskins pekar på. Tills en dag när Li flyr och hamnar hos snälle (vad annars) Morgan Freeman. Plötsligt får Li lära sig att det finns ett liv där man inte måste slåss och härja hela tiden utan där det är ok att bara få vara människa. Men Hoskins vill ju ha tillbaka sin "egendom" så i slutet måste Li spöa skiten ur allt och alla i en galen slutfight. Fyran är riktigt, riktigt nära och det här är en film man helt klart ska se.
/Surskägget

Badges of Fury
@
Men vad fan i helvete! Snutfilm från Hongkong som fokuserar på massa konstiga "skämt" mer än action och karatefighter. Visst får vi sånt också men "skämten" är så knäppusla och konstiga så allt annat än en etta är tjänstefel. Fightsekvenserna är hyfsat okej, men lite för mycket uppenbara nu-gör-vi-det-här-med-linor-stunt gör att man tappar intresset. Nej, det här var ingen höjdare.
/Surskägget

Cradle 2 The Grave
@@@
Hehehehe gillar ju det här. DMX (rapparen som fick för sig att han kanske var skådis också, det var han inte men men) leder en liga som specialiserat sig på avancerade inbrott. I början av den här snor de en bunt diamanter. Snart nog har de Jet Li efter sig och tätt efter honom kommer Mark Dacascos stövlande med sitt gäng skurkar. Li är snut och vill först sätta dit DMX men blir av nån anledning superkompis med honom istället på en nanosekund. Så tillsammans börjar de jaga Dacascos gäng. Det bjussas på karate, biljjakter och shoot-outs mest hela tiden. Manuset är knapertunt men vem bryr sig? Mängder med MMA-folk som Randy Couture, Tito Ortiz och Chuck Liddell dyker upp och fightas Jet Li! HAHAHAHA! JAAAAAA! Det är fan nära till en fyra, men jag behärskar mig den här gången. Den här gången!
/Surskägget

The One
@@@
Sci-fikarateaction, kan det vara nåt? Hahahaha! Filmens premiss går ut på att det inte bara finns ett universum utan ett hundratal (typ 125 om jag minns rätt). Alla människor existerar i alla universum med ungefär samma namn men med helt olika personligheter och yrken etc. I ett universum vet man hur man reser mellan de olika andra och det här problemen börjar. Jet Li i detta universum inser att om man börjar döda sig själv i de andra universumen får man livskraften hos den som dött. Därför studsar han runt från universum till universum och slaktar sig själv. Till slut är det bara han och en till Jet Li kvar, givetvis den Li som råkar bo i detta universum. Delroy Lindo är bra som snut som jagar skurk-Li, Carla Gugino helt ok som Lis sambo i alla universum och Jason Statham löjligt dålig som tuff snut på jakt efter skurk-Li. I slutet möter Li sig själv och karatesparkar sig själv i nyllet. Hahahaha! Det här är väl knäppuselt egentligen meeeeeen...
/Surskägget

Kiss of the Dragon
@@
Njae det här är väl inget vidare. Li är kinesisk knarksnut som åker till Paris för att hjälpa fransoserna sätt dit en kinesisk knarksmugglare. Snart nog visar det sig dock att snuten är den som jobbar ihop med knarkbossen. Li är plötsligt misstänkt för ett mord han inte begått och måste gömma sig från både skurksnutar och riktiga snutar. Märkligt nog pratar alla fransmän engelska hela tiden, även när det bara är franska karaktärer i bild och det dödar upplevelsen en hel del. Räddningen heter Bridget Fonda som gör en stabil insats som nerknarkad mamma samt slutfighten mellan Li och två supertestosteronstinna albino fransoser.
/Surskägget

Shaolin Temple
@@@
Jet Lis första film är en orgie i karatefighter (hahaha jaaaa det är kung-fu lugna ner er då) och en klassisk jag-ska-hämnas-story. I mångt och mycket påminner det en hel del om Clintans spaghettiwesterns med en ensam hämnare som ytterst målmedvetet ska döda den som dödat hans familj kosta vad det kosta vill. Li visar här i sin första roll direkt prov på att han skulle bli en karateskådis att räkna med i framtiden då han här med yttersta precision använder händer, fötter, spjut, svärd och en allmänt akrobatisk talang till att förpassa de onda skurkarna till alla möjliga helveten.
/Surskägget

The Enforcer
@@@
Li är en undercoversnut som är så djupt undercover att inte ens hans närmaste familj vet om att han är snut och istället tror att han är minigangster. Detta är särskilt bekymmersamt för den 10-årige sonen som blir retad i skolan för att pappsen är skurk. När Li infiltrerar ännu en maffiaorganisation hamnar sonen genom diverse händelser mitt i smeten och blir superstolt när han inser att pappa är gangstersparkande snut. Storyn puttrar på med få avbrott mellan karatefighterna och både Li och grabben som spelar hans son får karatefightas med en hel del skurkar. Inget märkvärdigt på nåt sätt men snygga stunts och rätt balla fightscener.
/Surskägget

Fist of Legend
@@@
Ännu en skådis som klär sig i Bruce Lees gamla roll som Chen Zhen (ni läste om Donnie Yens version för nån vecka sedan i lucka 10) i en film som mer eller mindre är en remake av Fist of Fury men som är tillräckligt mycket egen för att inte vara en karbonkopia. Främst ska man väl se den som en hyllning till Bruce Lee. Jet Li sparkar som alltid röv och många håller den här väldigt högt i karatefilmssammanhang. Jag tycker dock att transportsträckorna mellan fighterna är lite väl tradiga för att det ska hålla för en fyra. Men fightscenerna är fantastiska.
/Surskägget

Sen har vi recenserat Jet Li i ett par av hans filmer tidigare på bloggen (tar inte med Expendablestrilogin här då den känns mer som en Stallone/Stathamgrej):
The Forbidden Kingdom
The Mummy: Tomb of the Dragon Emperor

Edison

@@@
Liten, lågbudgetrulle med tunga namn som Morgan Freeman, Kevin Spacey och John Heard och veteranerna Cary Elwes och Dylan McDermott som alla får agera en stabil grund åt musikerna som blev skådisar: LL Cool J och Justin Timberlake. Faktum att det funkar betydligt bättre än väntat. LL är ingen Oscarsskådis men han funkar i rollen som tuff snut och Timberlake har jag många gånger redan hyllat för hans actingchops som är lite för bra för hans eget bästa (är det inte lite irriterande med folk som bara tycks vara för bra på allt de tar sig för?). Timberlake är en journalist som försöker nysta upp och avslöja korruptionen bland stadens poliskår som LL är en del av. De börjar som fiender men sakta men säkert växer en vänskap fram grundad på gemensam respekt. McDermott är dock den som stjäl filmen i rollen som helknäpp snut på fel sida lagen. Han är lite för actionfilmsskurkstuff för vad som i grunden ändå vill vara en seriös film, men alla oneliners och knäppa upptåg lyser verkligen upp filmen rejält. Allt som allt en film med stora ambitioner och liten budget som lyckas rätt bra med att göra det bästa med det lilla som finns.
/Surskägget

Lucy

@
Av alla förbannade jävla skitfilmer som någonsin gjorts någonsin någonsiiiin så måste den här ta alla pris. Åtminstone på senare år. Den är så jävla dålig på alla plan så det svider i mig att jag ens ödslar ord på den, och ännu mer varför jag ödslade min tid att se skräpet. Allt och alla är jättedåligt hela tiden i 87 minuter. ALLT och ALLA. Man skulle kunna säga att det enda bra med rullen är att den är jättekort men det skiter jag i. Den är för lång. Alldeles för lång. Jag hade skrattat åt eländet om jag inte varit så förbannad för det är MINST en kalkon, kanske två. Luc Besson var en gång i tiden en riktigt bra och intressant filmskapare. Samma kille som skapade Det stora blå (!), Nikita och Léon har alltså på äldre dar gått och blivit sämst. Uwe Boll-sämst. Skrivit halvfjärtade manus till halvfjärtade franska actionfilmer och tröttproducerat samma. Dra nåt gammalt över dig Besson (helst dig själv). Det är förhoppningsvis slutsnuskat nu men skitfilmen verkar ju ha gått rätt bra på biograferna och det gör mig ännu argare.
/Vrångmannen

Olympus Has Fallen

@@@
Jag borde inte gilla det här så mycket som jag gillar det här men vad fan, jag var väl på helt rätt humör när jag såg den antar jag. Det här är annars en by-the-book, standardmall 1A, vi-har-sett-det-förr, klichéfylld actionstänkare där man kan peka ut vem som är hemliga skurken (han som alltså är hjälte först men som sen visar sig vara skurk) direkt han visar sig i bild, vet att alla repliker egentligen bara är info för oss som karaktärerna kommer göra senare i filmen och att Gerard Butler i huvudrollen kommer att döda alla skurkar där 200 000 militärer, poliser och agenter misslyckats. Handlingen? Skojar du? Är det ens intressant? Vi snackar mer avfyrade skott och bomber på fem minuter än i Arnies och Slys samlade 80-talsverk. Vi snackar testosteronstinn adrenalinnivå av sällan skådat slag och vi snackar den kompletta förstörelsen av Vita Huset. Gerard Butler är tuffast och farligast, Morgan Freeman respektingivande och ärbar, Aaron Eckhart lagom felcastad som president, Rick Yune Bondskurksgalen och Dylan McDermott (eller var det Dermot Mulroney?) är hemliga skurken. Vadå spoiler? Du vet det när han kliver in i bild för tusan hur mycket secret serviceagent som ska skydda presidenten han än må vara. Pang pang pang! Sen smäller det och pang pang pang igen! Och igen! Sen dödar Butler några med kniv för att HAN KAN och så är det lite pang pang och bomber igen. Kör bara kör!
/Surskägget

@@@
Hehehe, skägget har klockrent fångat även min känsla. Öset. ÖSET!
/Vrångmannen

Invictus

@@@

Clintan regisserar Morgan Freeman i rollen som Nelson Mandela och koncentrerar sig kring Mandelas första tid som president för Sydafrika. En tid som naturligtvis inte var lätt för Mandela som på något mirakulöst sätt skulle hela en svårt sårad nation och som skulle fungera som en sorts vägledning för vart Sydafrika skulle ta vägen in i framtiden efter årtionden av svår apartheid. En del av svaret visade sig vara det Sydafrikanska rugbylaget som genom att göra bra ifrån sig i VM kunde ena landet (Matt Damon i rollen som lagkaptenen). Clintan regisserar som vanligt med stadig hand. Det är inget tjafs, inga onödiga scener, inget hokuspokus utan enkelt, effektivt och bra filmberättande utan krusiduller. Det lyfter aldrig till de magiska nivåerna i just det här fallet, men vi får en intressant inblick i Mandelas liv och i Sydafrikas problem och svårigheter under den här tidsepoken och vi får det presenterat på ett underhållande sätt. Räcker helt klart till en trea med plus i kanten.

/Surskägget

Now You See Me

@@@@-
En fartfylld, påkostad och busig matinérulle som blandar lite action, lite komedi, lite heist a’la Oceans Eleven och en hel del MAGIC. Filmen är späckad med stjärnor (Jesse Eisenberg, Isla Fisher, Woody Harrelson, Dave Franco, Mélanie Laurent, Morgan Freeman, Michael Caine, Mark Ruffalo..) och alla verkar ha hur kul som helst bland all fart och fläkt. Jag hade ett stort leende på läpparna under hela filmen och den tappar aldrig tempo under de dryga två timmar den underhåller. Inget som kommer att gå till historien men rackarbajsarkul för stunden. Mer sånt!
/Vrångmannen

Bruce Almighty

@@@
Jim Carrey som Bruce har inte bara en dålig dag, han har ett dåligt år. Allt som kan gå snett verkar gå snett. Han får inte den där befordran på jobbet han räknade med, han krockar bilen, han får stryk, han får sparken, han bråkar med flickvännen (spelad av Jennifer Aniston) och hans hund pissar inomhus. Bruce skyller allt elände på Gud. Så en dag får han träffa Gud (Morgan Freeman) som erbjuder Bruce att ta över ett tag. Gud känner att han behöver lite semester och eftersom att Bruce verkar veta hur en slipsten ska dras får han alla Guds krafter. Givetvis ordnar Bruce upp allt som är fel i livet men upptäcker snart att han inte blir lyckligare för det. När sedan miljontals människor böner börjar komma ikapp honom inser han att Gud har det svårare än man kan tro. En liten feelgoodrulle där Carrey bitvis briljerar och bitvis går på tomgång. Aniston kompletterar honom väl, utan att göra större väsen av sig. Ett par stora garv, lite fniss och så ett par transportsträckor. Räcker till en trea.
/Surskägget

Red

@@@

Bruce Willis i den roll Bruce Willis gör bäst, som stenhård actionhjälte. Här är han en pensionerad före detta superagent som gör sitt bästa för att anpassa sig till ett normalt liv i villaförorten. Han lever helt ensam för det måste superagenter göra om de inte ständigt vill vara rädda om sin familj, men han har ett sorts förhållande över telefon med sin handläggare på pensionsmyndigheten. Naturligtvis dyker det upp ett gäng skjutglada soldater för att döda honom vilket gör att han måste rädda sin handläggare och ge sig iväg på ett äventyr för att rädda livet och döda de som försöker döda honom.

Filmen är baserad på en serietidningsbok med samma namn och första halvan av filmen är fantastisk. Det är lagom bitar serietidning med lagom doser humor, karaktärer och fett överdriven action (scenen när Willis kliver ut ur en bil som håller på att göra en 360 är redan efter en titt en modern klassiker, fy fan vad coolt!!!). Men andra halvan faller ner i en standarthrillermall som vilken annan actionrulle som helst och tempot liksom bara dör av. Då hjälper det inte att det skjuts lite pang pang med jämna mellanrum och att John Malkovich dyker upp som superparanoid före detta superagent som hjälper Willis. Det blir standard mall 1A för actionthrillers utan överraskningar. Synd, för första halvan lovade så mycket mer och gör att betyget får stanna på bra istället för att halka ner på godkänt.

/Surskägget

Unforgiven

@@@@+
En film som mycket välförtjänt knep hem ett gäng Oscars och som jag alltid känt varit vändpunkten för Clintan vad gäller att gå från smådissad till superhyllad av de fina kritikerna. Visst, han fick mycket cred för sin regi redan för Bird, men det känns ändå som att han smutskastades lite för rullar som Heartbreak Ridge, The Dead Pool och The Rookie som kom runt samma tidpunkt. Men med Unforgiven var det som att allt var förlåtet och helt plötsligt slogs kritikerna om att hylla mannen vi fans alltid vetat var bäst och tuffast. Och Unforgiven är förstås helt fantastisk. Vi får en hård, karg och elak western som nog ligger närmare sanningen om hur det faktiskt kunde se ut i vissa små städer förr än vad man skulle kunna tro. Gene Hackman som sheriff är lika smutsig och tarvlig som skurkarna han ska försvara staden ifrån, och hade det inte varit för att han råkar bära en sheriffstjärna skulle han lika gärna kunnat vara en av busarna han spöar upp och slänger i finkan. Skottlossningarna är realistiska med vapen som inte funkar och som inte är så pricksäkra skötta av män som är nervösa och livrädda för att få en kula i sig och därmed är fumliga och skjuter ännu sämre. Tempot är långsamt, Clintan har inte bråttom att berätta sin historia, men det gör också att karaktärerna verkligen får liv och när det väl blir skottlossning och det tar hus i helvete så känns det dubbelt så spännande än i en ”vanlig” western. En sjukt bra film på alla sätt och vis helt enkelt.
/Surskägget

@@@@+
Inte en en femma men fan i mig mycket nära. Inget mer att tillägga efter Surskäggets genomgående recension.
/Vrångmannen