måndag 31 december 2018

Nyårskaramell 24 - Mission: Impossible - Fallout

@@@@
Det har hunnit bli sjätte delen i denna serie som påbörjades så långt bak i tiden som 1996. Jag menar en del av er som läser det här var inte ens födda då. Tompan, vår alldeles egna favorit här på bloggen, mr Cruise himself har knappt åldrats en dag och sparkar stjärt som Ethan Hunt mer och mer för varje film. Med ett undantag (den sjukt dåliga tvåan) har MI-serien hållit hög klass genom åren och även de lite äldre rullarna håller fortfarande hög klass. Det man framförallt har kommit att älska med de här filmerna är ju att Tom gör allt själv. Han springer nerför byggnader, han hänger utanför flygplan som lyfter och i den här kastar han sig ut från ett flygplan i ett så kallt Halohopp. Egentligen helt onödigt för filmen då man ändå klipper till CGI nånstans på vägen men för Tom spelar det roll att det ska vara så äkta så möjligt så länge som möjligt. Hahahaha. Man måste älska karlen! Givetvis springer han massor, det skjuts, det exploderas och vår egna Rebecca Ferguson återkommer som Ilsa Faust från femte delen och gör det med bravur. Gillar man de här rullarna kommer man gilla den här också, konceptet är detsamma som alltid och actionscenerna intensiva och tätt på varandra. Heja heja!!!

Med det sagt, eller snarare med det skrivet, är det dags för oss här på Sveriges, om inte rentav världens, bästa filmblogg att lyfta på hatten och tacka för oss. Vi drog igång den här bloggen i januari 2008. Tio år senare lämnar vi bakom oss ett arv av tusentals recensioner och galna inlägg. Efter tio år känns det dock som att vi har gjort vårt. Man ska lämna med flaggan i topp helt enkelt. Vi tackar för alla glada läsare vi har haft genom åren. Så, ut och drick lite skumpa med er, vad sitter ni här för och läser på Nyårsafton?

GOTT NYTT ÅR!!!!

/Surskägget och Vrångmannen

Nyårskaramell 23 - Tag

@@@@
HAHAHAHA meeeeeen sluuuuuta hahahahaha dårarna från Flandern!!!! Det här är en så osannolik historia så den inte kan vara annat än baserad på en sann story. Verkligheten överträffar dikten som man brukar säga och även om man kryddat på lite här med vissa element i historien för komisk effekt så är grundstoryn sann och det är knäppt nog. Ett gäng grabbar, eller snarare män vid det här laget, har lekt kull med varandra i 30 år. Ja, du läste rätt. I 30 års tid har de jagat varandra kors och tvärs och kullat varandra. I filmen överdriver man ju detta en aning såklart för att det ska bli lite roligare och jävlar om man inte lyckas över förväntan. Ed Helms, Jon Hamm, Isla Fisher, Jake Johnson och Jeremy Renner bildar ett komiskt superteam som bjussar på det ena knäppare skämtet än det andra filmen igenom. En av de bättre och roligare komedier jag sett på bra länge.
/Surskägget

Nyårskaramell 22 - Downsizing

@@@@
Jaha mina vänner, midnatt och tolvslaget närmar sig med stormsteg. Nu har jag spottat ur mig en massa ettor, men inte ska vi låta årets sista dag vara full av sågningar hela vägen. Nej, låt oss titta på lite bra film. Downsizing är en liten annorlunda pärla med en riktigt vass Matt Damon i en roll långt från Bourne. I en nära framtid är det möjligt att permanent förminska människor till ungefär en Barbiedockas storlek. Tanken är att så små människor inte kräver lika mycket av naturens resurser och därmed blir mycket miljövänligare vilket i sin tur kan rädda jorden på sikt. Damon och hans fru (spelad av Kristen Wiig) bestämmer sig för att genomgå programmet. Kruxet är bara att när Damon vaknar upp efter operationen och är en liten tummetott så får han veta att kära frugan backade ur i sista sekund och nu vill skiljas. Minst sagt motig start. Snart nog får han dock en antal udda vänner och en ny syn på livet. Regissören och tillika manusförfattaren Alexander Payne är känd för sina lågmälda, eftertänksamma filmer som t ex The Descendants med George Clooney och About Schmidt med Jack Nicholson. Downsizing är samma typ av väldigt långsamma, karaktärsdrivna film. De som gillar sin Payne lär gilla den här.
/Surskägget

Nyårskaramell 21 - Next Gen

@
Netflix ger sig in i de animerade filmernas värld med deras, vad jag vet i alla fall och nej jag orkade inte googla, första animerade långfilm. Netflix har ju genom åren producerat en hel del bra i både film- och teveserieväg så att denna animerade film är så totalt charmlös, stel och trist är minst sagt en besvikelse. Både Pixar och Disney är alltid duktiga på att blanda lagom delar humor, värme och spänning. Här brassar man bara på med feta actionsekvenser hela vägen som är lite för avancerade för de minsta men inte uppseendeväckande nog för oss vuxna. Platt fall.
/Surskägget

Nyårskaramell 20 - Pitch Perfect 3

@
Gud nej i helvetet vad hände här?!?!? De första två filmerna var charmiga små sockersöta komedier om de glada tjejerna i á capellalaget på college. Nu har de växt upp och då blir det nån sorts jättekonstigt actionthriller med lite sång och dans inslängt. All charm, allt bus och all glimt i ögat från de första två filmerna är som bortblåst här och hela filmen känns mest som en krass och kall chans att försöka dra in de sista stålarna på denna franchise. Synd att denna trilogi inte fick det avslut den förtjänade.
/Surskägget

Nyårskaramell 19 - Valerian and the City of a Thousand Planets

@
Det här är lite som att sparka på nån som ligger, men fyfan vad bedrövligt det här var. Det som är mest konstigt är att mannen i registolen har gett oss mästerverk som Det Stora Blå, Leon och Nikita samt riktigt schyssta rullar som Det Femte Elementet och Jeanne d'Arc. Hur kan en så begåvad kille skita ur sig en sån här bedrövlig film? Det finns ju ingen rim eller reson bakom det. Luc Besson brukade innebära en kvalitetsstämpel. Nu suckar man bara och orkar inte ens spola sig igenom en film. Det här kunde blivit hans stora comeback. Ingredienserna som han älskar finns ju här (och de funkade så väl i Det Femte Elementet). Men nix. Pannkaka av allt bara.
/Surskägget

Nyårskaramell 18 - Jurassic World: Fallen Kingdom

@
Del två i den nya Jurassictrilogin. Om ettan var lite sådär tar tvåan verkligen ut svängarna och blir patetiskt, pinsamt jävla skitdålig. Det fanns stunder då jag ville klösa ögonen ur mig. Det fanns andra stunder då jag funderade på att slänga ut teven genom fönstret för att få ett slut på det hela. Det fanns till och med stunder när jag funderade på att gå med i valfri sekt och försvinna in i Amazonas djungler för att aldrig höras av igen. Inget av det hjälpte. Filmen blev inte bättre för det. Jag har så svårt att förstå att alla dessa professionella människor som får betalt i miljoner inte kan skriva ett manus som känns någorlunda intressant, spännande och vettigt. Det gick ju förr. Indiana Jones hade allt man kunde begära av en actionstänkare. Shit, till och med första Jurassic Park var ordentligt genomtänkt. Det här? Jag brukar ibland skriva att manuset var det nån som snöt ut i en näsduk. Det här manuset var snoret som man bara drog rakt ner i halsen utan att spotta.
/Surskägget

Nyårskaramell 17 - Tomb Raider (2018)

@
Hörni vad sägs om att vi lämnar komedierna därhän ett tag? Vi har fortfarande rätt många timmar kvar på denna härliga Nyårsafton. Vi måste ju också hinna med ett par snabba ettor. Först ut bland sågningarna blir, tyvärr får jag säga, rebooten av Tomb Raider med allas vår stolthet, Oscarsvinnaren, Alicia Vikander. Jag säger tyvärr för jag ville verkligen att det här skulle bli bra. Angelina Jolies version av Lara Croft var helt okej utan att bli det superspännande Indiana Jonesäventyr det borde varit. Alicias version av Lara Croft blir ett superstort sömnpiller som är så tråkigt, intetsägande och rätt fult att man häpnar att ett filmbolag år 2018 är berett att slänga in alla de miljoner som ändå krävs för en film av den här typen efter att ha läst manuset. Fast, var det verkligen nån som lästa manus? Shit, fanns det ens ett manus? Jag vet inte om det var Alicia själv eller hennes management som tappade alla begrepp men det här borde hon aldrig lovat att göra. Jag lyckas somna hela tre gånger under filmens gång och varje gång jag vaknar är det som att inget i filmen hänt. Nej, ska jag se en äventyrsactionstänkare som Tomb Raider förväntar jag mig mer. Mycket, mycket mer.
/Surskägget

Nyårskaramell 16 - Krush Groove

@@@@
Hahahahaha! Jaaaaaa! Det här var så sjukt länge sen jag såg så jag blev superglad när den dök upp på Netflix. En gammal skön 80-talsrulle med exakt allt det innebär. Vi pratar 1985 och det lilla independentbolaget Def Jam börjar precis bli en kraft att räkna med inom musikbranschen när nästan alla deras artister formligen exploderar och blir störst. Run-DMC. LL Cool J. Beastie Boys. Ja ni ser ju själva. Gräddan av hiphopeliten som den såg ut på mitten av 80-talet. Givetvis bestämde man sig för att spela in en film som handlade om Def Jams uppgång och framgång. I princip alla spelar sig själva förutom Russell Simmons som tillsammans med Rick Rubin grundade Def Jam. Simmons roll spelar av Blair Underwood. Hahaha! Varför? Varför inte? Det är massa bra musik och det kryllar av cameos. Storyn är lite rörig på sina håll, och vem bryr sig? 80-talet rules!
/Surskägget

Nyårskaramell 15 - Game Night

@@@
Hahahaha Jason Bateman är en kille vi ständigt hyllar här på bloggen. Mycket för att han är så perfekt i roller där han är the straight guy, denna komiska term för en karaktär som är normal och som andra mer "onormala" karaktärer kan studsa sina skämt mot och som just för att han är sååååå normal blir den som verkar dum i huvudet. Bateman har en förmåga att porträttera the straight guy så jävla bra så man garvar dubbelt så mycket än skämtet kanske egentligen är värt. Här gör han denna karaktär perfekt. Den som får spela den knäppa i duon är Rachel McAdams som spelar hans rätt så utflippade fruga hahaha som bara blir knäppare och knäppare ju längre in i filmen vi kommer. Om Bateman är lysande är hon briljant. Storyn kretsar kring en festkväll som spårar ur helt. Mer behövs inte sägas. Gillar man sina knäppa komedier är det här en film att se. Inget mästerverk på nåt sätt kanske men en klart godkänt skrattrulle.
/Surskägget

Nyårskaramell 14 - Fun Mom Dinner

@@
En blekare kopia av Bad Moms som även den saknade den där lilla extra. Ett gäng uttråkade hemmafruar och mammor bestämmer sig för att gå ut och köra en helkväll. De super till, tar lite droger och ballar ur, men ballar ur sådär lite lagom ofarligt, inte som Baksmällegrabbarna som snodde en tiger av Mike Tyson. Fun Mom Dinner innehåller ett par roliga skämt, några hyfsade scener och rätt mycket mnjaha, mnjaha som glöms bort samma sekund som det passerat näthinnan.
/Surskägget

Nyårskaramell 13 - Life of the Party

@@@
Klockan är lunch och vi rullar obevekligt på denna Nyårsafton med en ny recension varje heltimme. Pust! Vi fortsätter med ett par komedier till när vi ändå håller på. Life of the Party är Melissa McCarthys variant av Rodney Dangerfields gamla pärla Back To School. Samma dag som Deanna (McCarthy) lämnar sin dotter Maddie (Molly Gordon från teveserien Animal Kingdom) på college bestämmer sig maken Dan (Matt Walsh) för att skilja sig och Deanna vet plötsligt inte vare sig ut eller in. Efter ett helt liv som mamma och husfru kan hon plötsligt ägna lite tid åt sig själv och bestämmer då för att återvända till college och plugga klart så att hon efter alla dessa år får sin examen. Självklart hamnar hon på samma skola som dottern som blir allt annat än glad att ha en efterhängsen morsa på plats. Låt de dråpliga situationerna börja! McCarthy är alltid bra och som vanligt bjussar hon sjukt mycket på sig själv. Däremot är det väldigt mycket standardformulär 1A över storyn och filmen överlag. Jag bjussar på en betygstrea mest för att jag är en schysst kille och för att det är Nyårsafton.
/Surskägget

Nyårskaramell 12 - Game Over, Man!

@@@
Adam Devine, Anders Holm och Blake Anderson är trots de svenskklingande namnen en amerikansk trio komiker som först fick sitt genombrott med sköna teveserien Workaholics som handlade om tre rätt trötta kontorskillar som försöker göra minimalt med arbete och maximalt med skoj. Efter att de alla på sitt håll gjort mer eller mindre stora karriärer är det dags för dem att återförenas i vad som blev deras första gemensamma långfilm efter Workaholics. Här spelar de tre rätt trötta hotellkillar som försöker göra minimalt med arbete och maximalt med skoj. När deras hotell tas över av terrorister blir det upp till dessa tre hjältar att rädda dagen. Vilket de gör på de mest udda sätt och det ena knäppa och sjukt roliga situationen efter den andra avlöses i snabbt tempo. Hehehehe. De är ju sköna de här dårarna och bangar inte för mycket. Det är sex-knark-blod-kiss-bajs-skämt i en stadig ström av allehanda galna äventyr. Mycket trevligt och underhållande.
/Surskägget

Nyårskaramell 11 - The Disaster Artist

@@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Neeeeeeeeeeeeeeeeej lägg ägg, sånt här orkar jag inte ens med när det är så här jävla übergenialiskt. För de av er som inte vet gjorde en helt okänd kille vid namn Tommy Wiseau en film 2003 som döptes till The Room. I Wiseaus huvud (han stod för manus och regi, producerade och hade huvudrollen) var den här filmen en given vinnare av Oscars i alla kategorier. I resten av världens ögon var det här det sämsta som nånsin setts av människa, djur eller utomjording och därmed också en skrattfest utan dess like varpå The Room omedelbart fick kultstatus världen över. Det här tyckte James Franco var så härligt knäppt att han var tvungen att regissera en film om inspelningen av The Room med sig själv i rollen som Wiseau. HAHAHAHAHA! Så underbart. Frågan är nu vem som är knäppare, Wiseau eller Franco? Hade det funnits nån som helst rättvisa hade The Disaster Artist vunnit alla Oscars i alla kategorier men den där jävla guldgubben är ju köpt av filmbolagen som plöjer ner mest pengar på att muta juryn. Det går inte ens att beskriva den här filmen för att göra den rättvisa. Det enda man ska veta är att den är sjukt makalöst jävla jätterolig hela tiden och att den bygger på en 100% sann historia. HAHAHAHAHAHA!
/Surskägget

Nyårskaramell 10 - Office Christmas Party

@@@@
Med julafton precis bakom dörren passar det väl alldeles utmärkt att denna härligt underhållande lilla julpärla dyker upp här på bloggen. Om alla julfilmer var såhär jämnt skulle jag inte göra annat än att titta på julfilmer hahaha. Vi har en kontorsfest anordnad av nervöse kontorsråttan Josh (mästerligt porträtterad av Jason Bateman som liksom är född till att spela exakt den här typen av karaktärer) som givetvis ballar ur helt i en orgie av dekadens, fylla, knark och våld. Precis vad Josh inte vill och var rädd för hahahaha. Snart nog har det spårat ur helt och skämten bara haglar det ena kiss-och-bajsskämtet värre än det andra hahahaha! Med sig på resan har Bateman en strålande cast bestående av Olivia Munn, Jennifer Aniston, Kate McKinnon (heeeeelt slut hahahaha), Vanessa Bayer, Jillian Bell, T.J. Miller och Rob Corddry. Så laddat för galna gags och sjuka skämt med andra ord.
/Surskägget

Nyårskaramell 9 - Baywatch

@@@
Då var första tredjedelen av våra 24 nyårskarameller avklarade. För er som så sakteliga börjar vakna upp denna strålande Nyårsafton så ska ni veta att vi kör 24 nyårskarameller idag. 24 recensioner. En varje heltimme. Så har vi den reklamen ur vägen. Då kör vi igen. Vad sägs om att öppna upp med lite komedier såhär på morgonkvisten? Toppen. Filminspelningen av Baywatch var den mest förväntade filmen under hela 2017...HAHAHAHAHA!!!! Eller inte. Vi ska dock inte glömma att Baywatch som teveserie var den mest sedda teveserien på hela planeten vid ett tillfälle där på 90-talet så en film är kanske inte så knäppt som man kan tro. Släng dessutom in planetens mest populäre actionhjälte för tillfället mr Dwayne Johnson i huvudrollen tillsammans med busfröet Zac Efron så vet vi att det här har chanser att bli sådär knäppkul som vi gillar. Och det blir det. Vare sig mer eller mindre. Jaaaa vi ser skämten komma från arton mil bort och jaaaaaaa vi garvar ändå när de väl poppar upp. Storyn är precis sådär lagom charmigt lam som ett riktigt Baywatchavsnitt och givetvis dyker både herr Hasselhoff och fröken Anderson upp i cameos. Precis som sig bör.
/Surskägget

Nyårskaramell 8 - Colossal

@@@
Mer gigantorobotar som slåss mot gigantomonster. Fast med en twist. Flera stycken faktiskt. Det börjar med att vi får träffa Gloria (Anne Hathaway) en trettioplussare som är singel, arbetslös och bostadslös. Hon är dessutom rätt friskt alkoholiserad vilket förklarar singelheten, arbetslösheten och bostadslösheten. Hennes enda val är att flytta hem till gamla föräldrarhuset som står tomt och bosätta sig där tills vidare. Väl hemma i gamla barndomstrakterna stöter hon ihop med Oscar (Jason Sudeikis) en trevlig kille som var lite hemligt kär i henne back in the day. Han råkar äga en bar och erbjuder henne jobb där (jag vet, kanon för en alkis att jobba i en bar). Gloria blir visserligen tankad ett par, tre gånger men börjar ta sig i kragen och ta tag i sitt liv fram till att hon inser att ett jättemonster som attackerat Tokyo i själva verket är nån sorts galen avatar av henne själv. När hon står på ett visst ställe vid en viss tidpunkt materialiserar sig monstret i Tokyo. Viftar hon med armen sveper monstret ner ett höghus. Vickar hon på arslet trasar monstret sönder ett shoppingcenter. Ja, ni fattar. Och som om detta inte är jobbigt nog att hantera börjar hon så sakteliga inse att söte, snälle och rare Oscar i själva verket är en riktigt skitstövel av rang. Plötsligt uppvisar han upp alla prov på ett kvinnomisshandlande litet äckel. Och det är här filmen tar nästa twist. Från att ha varit en småsöt relationsstory om en alkad tjej som försöker komma på rätt köl i livet trots att hon samtidigt råkar vara ett jättemonster i Tokyo blir filmen plötsligt en sjukt mörk och otrevlig historia om en kvinnomisshandlade dåre som bara är ute efter att kontrollera vår stackars hjältinna. Jebus! I did not see that one coming som man säger på ren svenska. Det här är inte en film för alla. Om man däremot ger den en chans kommer man absolut komma därifrån med en helt klart annorlunda upplevelse. Och det är inte illa.
/Surskägget

Nyårskaramell 7 - Pacific Rim: Uprising

@
Första filmen var knappt tittbar och uppföljaren är väl ungefär så uselt som det kan bli när jätterobotar slåss innan det blir Transformers 5 av det hela. Jag är ledsen men det finns ingen, INGEN, som helst anledning att se den här filmen. Allt är jättesuperduperfånigt och ganska trist hela tiden. Varför? Det är ju jätterobotar som slåss mot jättemonster. Det borde ju vara toppen. Men icke.
/Surskägget

Nyårskaramell 6 - Transformers: The Last Knight

@
Blipp Bliip Blupp. Wahlberg har en fånig frisyr. Massa robotar slåss. Hela tiden. Ingen vet varför. Nån är släkt med kung Arthur. Blupp. Blipp. Allting sprängs hela tiden. Helikoptrar i slowmotion. Bliip. Blääp. Ingen. Vet. Varför. Manus. Finns. Inte.
Blipp.
Bliip.
Blupp.
/Surskägget

Nyårskaramell 5 - Patriots Day

@@@@
Ja jävlar så här ska en slipsten dras. Regissören Peter Berg går hela tiden från klarhet till klarhet och räknas väl idag som en av de bättre out there. Han har lite specialiserat sig på att göra verklighetsbaserade filmer med Mark Wahlberg i huvudrollen och det här är inget undantag. Den här gången är det terrordådet under maratonloppet i Boston som avhandlas. Vi får följa poliser i alla möjliga och omöjliga olika organisationer (jänkarna har typ tusen olika polisorganisationer) som med ljus och lykta jagar de två bröderna som stod bakom dådet. När det väl blir konfrontation och shoot-out är det nervigt och svettigt och mycket verklighetstroget vilket Berg är lite av en expert på att skapa i alla sina actionstänkare. Mycket bra.
/Surskägget

Nyårskaramell 4 - The 15:17 To Paris

@@
Ja, ännu en film med "The" i titeln som får en tvåa. Clintan är sjutusen år gammal och still going strong även om han numera mest håller sig bakom kameran. Med den här rullen gör han dock ingen speciellt glad. Han utgår från den sanna historien om terrordådet som stoppades på ett tåg mellan Amsterdam och Paris i augusti 2015. En terrorist hade planerat att börja i ena änden av tåget och sedan med automatvapen sakta och metodiskt skjuta sig igenom hela tåget tills alla var döda. Massmord och hemskheter. Tack och lov för alla ombord befann sig tre jänkare på tåget just denna dag. Två av dem var dessutom soldater och var vana vid att hantera stor fara och stress under skottlossning. Dessa tre jänkare hoppade helt sonika på terroristen och lyckades avväpna honom och räddade sedan livet på den enda person som råkade bli skjuten. Det här gillar ju patrioten Clintan så givetvis ska det bli långfilm. Tyvärr låter han de tre riktiga killarna spela sig själva och de är ju inte direkt några Oscarsvinnare. Dessutom finns det inte så mycket att säga om dem mer än själva hjältedådet i sig vilket gör att större delen av filmen är en lååååååååång transportsträcka till själva händelsen som Clintan låter utspela sig i realtid. Intressant koncept och grepp och en riktigt tät scen ombord på tåget utan att det håller hela vägen.
/Surskägget

Nyårskaramell 3 - The Raven

@@
Som sagt alla rullar med "The" i titeln som får en tvåa drar vi av nu direkt som ett plåster. The Raven utgår från författaren Edgar Allan Poe (här spelad av John Cusack) och hans skräcknoveller som än idag räknas som stora klassiker. Poe blir inblandad i en härva där en seriemördare verkar mörda utifrån Poes berättelser. Snuten famlar lite i mörkret och börjar misstänka Poe själv efter ett tag så Poe inser att han inte har nåt val. Han måste hitta mördaren själv. Jag har ju alltid gillat John Cusack ända sedan jag såg honom i nån av alla tonårsrullarna under det tidiga 80-talet. Han har en skön naturlig stil och busig glimt i ögat som funkar väl i rollen. Med det sagt är filmen i sig ingen större hit tyvärr. Storyn försöker lite för mycket tills den liksom slår knut på sig själv i sina försök att vara originell och innovativ (den är ingetdera). Synd för potentialen finns helt klart där.
/Surskägget

Nyårskaramell 2 - The Infiltrator

@@
Vad sägs om att vi får alla filmer med "The" i titeln och som har max en tvåa i betyg ur vägen nu medan klockan ändå är mitt i natten och ingen vettig människa är uppe och läser det här ändå? Bra, då säger vi så. Den här filmen hade jag lite högre förhoppningar på måste jag säga. Bryan Cranston, Diane Kruger, John Leguizamo, Saïd Taghmaoui och Benjamin Bratt i rollistan tyder ändå på att det borde vara hyfsat bra skådespelat. Och den sanna storyn om hur CIA försöker infiltrera Pablo Escobar bara för att få FBI efter sig eftersom att man inte pratar med varandra är ju egentligen jätteintressant. Tyvärr lyfter det hela aldrig. Det är lite ofokuserat och nu när jag skriver det här ett par månader efter att ha sett filmen minns jag den knappt och det är aldrig ett bra tecken. Nja, bättre än så här borde de inblandade kunna.
/Surskägget

Nyårskaramell 1 - The Meddler

@@
Nu kör vi en riktig nyårskaramell, eller rättare sagt 24 riktiga nyårskarameller. Jupp, det stämmer. Idag på självaste Nyårsafton kommer vi bjussa på en ny recension varje timme. Every hour, on the hour som jänkarna brukar säga. The Meddler blir först ut och vi får verkligen hoppas att det blir roligare filmer än så här ju längre dagen lider. Susan Sarandon spelar mamma till Rose Byrne. Inte helt otippat har de ingen vidare relation mycket på grund av att mamma Sarandon gärna lägger sig i vad dotter Byrne gör. I tid och otid dessutom. Ja, ni fattar konceptet. Det här har vi sett ungefär en miljard gånger förut och vi lär se det minst en miljard gånger till. Sarandon och Byrne har bra kemi och räddar detta standardiserade hafsverk från totalt haveri.
/Surskägget

måndag 24 december 2018

Julkalendern 24 Dec - Bambi

@@@@
Egentligen hade jag tänkt avsluta julkalendern med gårdagens Lejonkungen då vi skulle fått en fin cirkel från första luckans femma i Snövit till en avslutande femma med Lejonkungen. Men av nån anledning känns Bambi som mycket mer julafton än Lejonkungen av nån anledning. Och vem älskar inte Bambi? Det söta lilla rådjuret (som faktiskt är en vitsvanshjort tydligen och inte ett rådjur som jag trott hela livet) som måste se sin mamma bli dödad av jägare och sedan själv fly för sitt liv innan kärleken snubblar in i hans liv. Det här är charmigt, sorgligt, roligt och spännande och det märks att det finns en sån bubblande berättariver hos Disney (på den här tiden var det fortfarande han själv som höll i tyglarna). Måste ses om man mot förmodan skulle ha missat den. Med det stänger vi årets julkalender och bjuder in till 24 heta nyårskarameller på Nyårsafton. Från midnatt till midnatt under 31 december kommer ni få en ny recension varje heltimme. Japp, ni hörde rätt. 24 recensioner på ett och samma dygn. Fan vad vi är generösa. God Jul!!!
/Surskägget

söndag 23 december 2018

Julkalendern 23 Dec - Lejonkungen

@@@@@
Näst sista luckan och självklart måste en av Disney allra mest klassiska klassiker (om kanske inte rentav den mest klassiska) vara med i en julkalender med Disneyfilmer. Allt annat hade ju varit otänkbart och helgerån. Finns det nåt man behöver säga om den här som inte redan sagts hundra gånger? Tror inte det. De allra flesta av er som läser det här har med all säkerhet sett den både en och tio gånger. Det är ju en sån film man gärna återkommer till gång på gång. Från animationerna, till karaktärerna, till musiken och handlingen med ond bråd död, hämnd och revansch som teman är det här en riktigt stark film för stora som små. Det är bara att lyfta på hatten och gratulera Disneyteamet till en riktigt lyckad rulle.
/Surskägget

lördag 22 december 2018

Julkalendern 22 Dec - Familjen Robinson

@@@
Det finns så många klassiker kvar att recensera och bara ett fåtal luckor kvar. Ändå känner jag att jag vill balansera upp det med en av de lite nyare filmerna bland alla jättegamla, dammiga rullar. Ny och ny förresten. Familjen Robinson släpptes 2007 så helt purfärsk är den ju inte. Att den nu har elva år på nacken syns här och där när det kommer till animationerna där datorernas kraft och vad de klarar av förstås har blivit en hel del bättre än då det begav sig. Storyn är däremot underhållande. Unge Lewis vill bli uppfinnare och samma dag han ska presentera en ny uppfinning i skolan dyker en kille upp och hävdar att han är från framtiden och ska rädda Lewis från en ond man i plommonstop. Först när de åker fram i tiden inser Lewis att grabben talar sanning. Nu handlar det om att stoppa skurken. Det jag kan känna drar ner betyget en aning är att den där odefinierbara Disneykänslan inte infinner sig. Det här är som att titta på vilken annan animerad långfilm som helst från nåt annat bolag. Att Pixars John Lasseter producerar kanske har med saken att göra, vad vet jag?
/Surskägget

fredag 21 december 2018

Julkalendern 21 Dec - Törnrosa

@@@@
Man kan nog inte ha en julkalender om Disneyfilmer och inte ta med Törnrosa. Om inte annat för att den innehåller så mycket klassiska scener som introscenen där elaka fén lägger en ondskefull förtrollning på lilla bebisprinsessan Aurora (sedermera Törnrosa) och en av de tre snälla féerna räddar Törnrosa så att hon inte kommer dö utan "bara" falla i sömn (koma snarare). Eller scenen när onda fén blir drake och slåss mot prinsen så tinnar och torn och broar skakar och faller. Filmen släpptes 1959 och då hade Disneystudion påbörjat projektet redan 1950! Fatta hur mycket tid och möda och besvär animatörerna fick lägga ner när de satt och gjorde allt för hand istället för att datoranimera allt på en kvart som man gör idag. Så är det ju också så mycket vackrare hantverk på alla sätt och vis. Hursomhelst. Den onda fén har blivit en av Disneys mest populära skurkar. Så poppis faktiskt att man gjorde en film om bara henne med Angelina Jolie i huvudrollen.
/Surskägget

torsdag 20 december 2018

Julkalendern 20 Dec - Aristocats

@@@
Lite skönt jazzigt influerad film om fyra katter (mamma katt och tre av hennes ungar) som blir rika när matte dör och lämnar över alla pengarna till katterna. Men gamle betjänten ser hellre att han får pengarna är en bunt lata kattjävlar så han kidnappar katterna och släpper ut dem låååååångt ute på landsbygden. Tack och lov får de hjälp av en kringstrykande, tuffing till katt och efter lite sång och dans och en hel del jazz får katterna precis alla pengar de förtjänat. En helt klart godkänd rulle som förvisso inte höjer pulsen på samma sätt som en del andra Disneyfilmer men som å andra sidan är underhållande och charmig.
/Surskägget

onsdag 19 december 2018

Julkalendern 19 Dec - Peter Pan

@@@
Ska jag vara ärlig har jag aldrig, inte ens som liten, förstått mig på Peter Pans storhet som karaktär. En bortskämd liten ungjävel som behöver sig en rejäl omgång smisk om du frågar mig. Inte undra på att Kapten Krok så gärna vill mörda slyngeln. Med det sagt är filmen Peter Pan en bra och rolig äventyrsresa in i fantasins vilda värld med en hel del kul och fartfyllda scener (speciellt mot slutet av filmen). Dock finns det ett par passager som känns lite väl mycket som transportsträckor som går lite på tomgång och det drar ner helhetsintrycket.
/Surskägget

tisdag 18 december 2018

Julkalendern 18 Dec - Askungen

@@@@
Hahahaha den här filmen skulle jag ge en fyra enbart för de två roliga mössen Jack och Gus (ha-ha-ha den äran!) HAHAHAHA! Sedan skadar det inte att Disney har lyckats skapa en förtrollande och förtjusande tolkning av den gamla sagan. Stackars, stackars Askungen får leva med sin styvmamma och två elaka styvsystrar och slava, slita och släpa hela dagarna. När det blir bal på slottet och alla bjuds in så prinsen kan hitta en fru får Askungen snällt sitta hemma. Tror styvfamiljen ja! För då rycker de snälla små söta djuren in och syr upp en klänning åt Askungen och en snäll häxa hjälper till att ordna med häst och vagn och snart nog är Askungen på bal och prinsen blir förstås förälskad. Innan midnatt gäller det dock att ge sig hemåt igen för då bryts förtrollningen. Magiskt bra film som överlevt tidens tand väl.
/Surskägget

måndag 17 december 2018

Julkalendern 17 Dec - Mulan

@@@@
Ja jävlar så här ska en slipsten dras! Betygsfemman ligger och hägrar för här finns egentligen inga fel. Vi har en tuff och stark hjältinna (alltså det där med att Frost var första filmen där en stark kvinnlig karaktär klarar sin fight utan inblandning av män håller jag inte med om för Mulan var typ 20 år före Frost) som räddar sitt hemland Kina från att bli invaderat av de elaka hunnerna. Disney lägger in ett par sköna sidekicks i form av en syrsa och en häst, en par sköna komiska bifigurer i tre tokroliga soldater och en riktigt, riktigt kul drake som är Mulans släktdrake som ska hjälpa henne men oftast stjälper henne hehehehe. Kanske är det extra kul för att Eddie Murphy gör rösten till draken (och han gjorde det minst lika bra ett par år senare som åsnan i Shrek). Om alla Disneyfilmer var så här bra skulle man inte göra annat än att glo på dem dygnet runt.
/Surskägget

söndag 16 december 2018

Julkalendern 16 Dec - Pocahontas

@@
Nej sorry den här har jag aldrig fastnat för. Jag vet att den räknas som en av de där riktigt klassiska Disneyfilmerna men mig lämnar den i princip helt oberörd. Storyn som är baserad på en sann händelse är lite för Disneyfierad för att kännas helt okej och i princip drar man ut på det hela med en massa rätt onödiga scener. Kortfattat beskrivet: vit man kommer till Amerika och blir kär i indiankvinna som sedan räddar honom från döden när han blivit tillfångatagen och därmed undviks ett krig mellan vita och indianer. Inte ens Alan Menckens låtar kan rädda det här.
/Surskägget

lördag 15 december 2018

Julkalendern 15 Dec - Skönheten och Odjuret

@@@@
Aaaaah äntligen en av de fina Disneyklassikerna. Skönheten och Odjuret står högt i kurs hos många och med all rätt. Tydligen (enligt Wikipedia) var det också den första animerade filmen som nominerades för en Oscar för Bästa Film. Sedär. Sagan om Skönheten och Odjuret är väl lika klassisk som den här filmen antar jag. Egotrippad och elak prins blir förvandlad till odjur för att lära sig lite vett och etikett (Gud vad jag skulle kunna behöva den magiska formeln varje gång jag åker tunnelbana för folk...guuuu folk...) och blir kär i byns vackraste tjej Belle (skönhet på franska d'uh!). Hon är först rädd för hans yttre men lär sig med tiden att älska hans personlighet (det är alltså inte utseendet som är viktigt vad ni än trodde) och blir kär i honom vilket leder till att förtrollningen bryts och han äntligen blir en stilig prins igen (så utseendet hade viss betydelse trots allt). Rolig, spännande och fartfylld med kanonmusik av herr Menken.
/Surskägget

fredag 14 december 2018

Julkalendern 14 Dec - Ringaren i Notre Dame

@@@
En av många Disneyfilmer under 90-talet med musik av Alan Menken som också blev Oscarsnominerad för Bästa Sång. Musiken är nog också en stark anledning till att den här filmen får en trea och inte en tvåa i betyg. Visst är Victor Hugos klassiska berättelse om puckelryggiga Quasimodo som blir kär i vackra Esmeralda och måste slåss mot den onde Frollo som mördat hans mamma just det - en klassiker. I Disneys händer blir den helt okej, men kanske lite urvattnad. Menkens musikaliska nummer är helt klart ett par rejäla lyft och slutstriden högt, högt uppe bland spirorna på Notre Dame går inte heller av för hackor. Annars är det lite tomgång och standardmall 1A vilket kan funka som söndagsmatiné om man inte vill bli mer utmanad än så.
/Surskägget

torsdag 13 december 2018

Julkalendern 13 Dec - Atlantis: En Försvunnen Värld

@@
Från och med Tarzan 1999 fram till Bolt 2008 hände nåt hos Disney och de började producera filmer som var lite sisådär som t ex just Tarzan och Skattkammarplaneten. Atlantis hör hemma under den här tidsåldern som knappast var en guldålder, knappt ens en bronsålder, för Disney. Hade de fortsatt spotta ur sig den här typen av rätt undermåliga filmer vete fan om det blivit så många fler biofilmer för Disney. Pixar hade liksom gjort slarvsylta av dem i så fall. Atlantis handlar förstås om myten om den förlorade staden Atlantis som sägs ha sjunkit ner i havet. Vi får följa unge tonåringen Milo som bla bla bla bla bla. Slut på filmen.
/Surskägget

onsdag 12 december 2018

Julkalendern 12 Dec - Frost

@@@@
Jag kollade och dubbelkollade och kan inte hitta att vi redan recenserat den här. Konstigt då vi har varit duktiga på att recensera Disneys övriga filmer från de senaste åren som Big Hero 6, Röjar-Ralf och Vaiana. Anywho. Frost är naturligtvis en riktigt lyckad familjefilm och om jag minns recensionerna rätt så var det första gången Disney hade en prinsessa som var en riktigt hjältinna utan att behöva förlita sig på nån prins eller annan hjälte att hjälpa henne. Om det stämmer eller inte vete fan, men eftersom att det är Disneyfilm nummer 53 i ordningen var det väl about damn time antar jag. Musiken är fantastisk och vi fick en jättehit härifrån med Slå Dig Fri (eller Let It Go som den heter på engelska) som välförtjänt kammade hem en Oscar för bästa sång.
/Surskägget

tisdag 11 december 2018

Julkalendern 11 Dec - Herkules

@@
Jaha? Vad hände här då? Rätt ointressant story med rätt ointressanta karaktärer i en rätt så ointressant tecknat film som inte lämnar några som helst minnen eller spår efter sig. Jag vet att jag har sett den, ändå kan jag liksom inte komma på en enda scen, en enda sång eller en enda ens halvspännande grej i hela filmen. Kanske borde betyget då egentligen vara en etta? Men det är ju Disney liksom. Ger man ettor till Disney?
/Surskägget

måndag 10 december 2018

Julkalendern 10 Dec - Djungelboken


@@@@
Var nöjd med
Allt som livet ger
Och allt det som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär!
Var glad och nöjd
För vet du vad
En björntjänst gör ju ingen glad
Var nöjd med livet som vi lever här
Varthän jag än strävar
Varthän jag än går
Står ljung och snår
Kring mina spår
Jag älskar bin och deras bon
För honung är ju min passion
Och vill du av myror få munnen full
Så ta en till under sten och mull
Och kanske - Smaka på dom..!
"Äta myror?"
Det är världens käk
Kittlar dödsskönt i kistan!
"Mowgli, se upp!"
Var nöjd med allt du ser och allt som livet ger
"Men när?"
Allt livet ger...
Var nöjd med
Allt som livet ger
Och allt det som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär!
Var glad och nöjd
För vet du vad
En björntjänst gör ju ingen glad
Var nöjd med livet som vi lever här
Om frukter de lockar
Banan eller bär
Se till att du plockar
Dom utan besvär
Vill du plocka frukter av bästa klass
Så använd din höger och vänster tass
Men klorna dom ska du dra in
Så fort du ska ta en fin apelsin
Hoppas att du har förstååått?
"O, ja. Tack Baloo!"
"Oj, oj... Så utomordentligt fånigt..."
Kom an katten, det svänger ju!
Var nöjd med livet som vi alla lever här
"Bland träd och bär!"
Vi lever här

/Surskägget

söndag 9 december 2018

Julkalendern 9 Dec - Dumbo

@@@@
Vi går tillbaka lite i tiden igen (visst är det lite kul att hoppa fram och tillbaka?) och Disneyklassiker nummer fyra i ordningen. Den som inte kan älska Dumbo måste ha ett hjärta av sten. Den lilla söta elefanten med de alldeles för stora öronen som blir mobbad av de andra djuren på cirkusen och som skyddas av sin mamma tills man upptäcker att Dumbos öron möjliggör för honom att flyga och han blir den mest populära attraktionen på hela cirkusen och alla äntligen älskar honom för den han är med jätteöron och allt. Filmen är vacker, rolig, sorglig och fartfylld och Dumbo är superdupersöt. På sätt och vis påminner historien en hel del om Den Fula Ankungen, men Dumbo är faktiskt baserad på en gammal barnbok (som sagt, Disney hade en förkärlek för att filmatisera gamla klassiska sagor). Ja jävlar om inte betyget ligger och sniffar på en femma.
/Surskägget

lördag 8 december 2018

Julkalendern 8 Dec - Skattkammarplaneten

@@
Nja. Njäe. Nix. Skulle inte riktigt tro det. Även solen har fläckar sägs det ju och med tanke på att Disneys utbud av film överlag håller väldigt hög klass så sticker den handfull filmer som är lite sådär ut desto mer. Nånstans slutet av 90-talet till slutet av 00-talet verkade det som att Disneyteamet började gå lite på tomgång med Lilo & Stitch som det egentligen enda undantaget. Först nånstans med Bolt och Prinsessan och Grodan var man tillbaka i sann form. Skattkammarplaneten är som man hör på namnet Disneys version av Robert Louis Stevensons klassiska mästerverk Skattkammarön. Fast i rymden. Med lasrar. Och robotar. Jag förstår frestelsen att försöka förnya denna många gånger filmatiserade historia men här har man inte lyckats. Tyvärr. Grundstoryn är ju spännande men i rymden kan ju ingen höra dig skrika som bekant.
/Surskägget

fredag 7 december 2018

Julkalendern 7 Dec - Lilo & Stitch

@@@@
Hahahaha busiga äventyret med den elaka utomjordingen (som är fööööööör söt trots att han är farligast) som hamnar på jorden när han flyr finkan och blir bästis med liten tjej på Hawaii som tror att han är en sockersöt liten nallebjörn. HAHAHAHAHA! Stitch (som han heter) måste gå med på Lilos alla kärleksattacker bara för att hålla sig undan rymdsnuten. Men så fort hans spår har kallnat så drar han! Ja, det är planen åtminstone men som ni alla kan lista ut med arslet så lär sig Stitch via Lilo att bli en snäll och omtänksam kille som vill alla väl. Tyckte inte den här var sådär supertoppen när den kom 2002 men har sedan dess sett om den vid ett par tillfällen och den har helt klart växt till en riktigt välförtjänt fyra i betyg. Alla Disneyingredienser finns här. Bara luta sig tillbaka, titta och njuta.
/Surskägget

torsdag 6 december 2018

Julkalendern 6 Dec - Fantasia

@@@@
En riktig gammal klassiker och en härlig hyllning till både animationen och musiken. Här har man valt ut ett par klassiska stycken musik och sedan har animatörerna fått fritt fram att tolka till musiken. Allt från den superklassiska scenen där Musse Pigg är trollkarlens lärling och dansar med en sopkvast till storslagna naturscener med stormar och orkaner till rena abstrakta visioner. Titeln känns verkligen helt korrekt för här har animatörerna fått sätta sprätt på fantasin ordentligt. Den hamnar titt som tätt över listan på Disneys bästa filmer och även på topp bästa filmerna ever. Riktigt så bra kan jag inte tycka att den är även om den är riktigt, riktigt bra. Har man inte sett den bör man verkligen göra det. Bara man inte förväntar sig en "normal" Disneyfilm med en sagostory rakt igenom, det här är något helt annat.
/Surskägget

onsdag 5 december 2018

Julkalendern 5 Dec - Tarzan

@@
Vi hoppar fram till 1999 och film nummer 37 i ordningen. Tyvärr håller det här inte det gamla hederliga Disneymåttet. Historien om Tarzan är en klassiker som de flesta redan känner till (människobarn uppfostrad av apor, växer upp och blir kär i Jane). I det här fallet tillför inte Disney något nytt eller unikt till historien som de annars är rätt duktiga på att göra även med de mesta traditionella och klassiska sagorna/historierna. Även animationerna känns rätt platta och tråkiga och då är det ju ridå direkt.
/Surskägget

tisdag 4 december 2018

Julkalendern 4 Dec - Pinocchio

@@@
Det kanske inte är så många som vet men Pinocchio var Disneys andra långfilm. Som Snövit innan (och majoriteten av filmerna som kom efter) är Pinocchio baserad på en gammal saga som Disney helt enkelt såg till att animera. Addera på en del sång och en del dans och du har de flesta ingredienser för en Disneyfilm. Kommer ihåg att jag såg Pinocchio som liten och tyckte det var rätt läskigt när Pinocchio förvandlas till åsna och får gå runt med stora åsneöron och lida, men sånt ser ju kidsen tusen gånger värre av idag när de tittar på valfri Youtuber. Pinocchio är fortfarande en bra film även om jag nog kan tycka att tidens tand inte varit lika snäll mot den som mot andra Disneyfilmer. På sina ställen är det lite långdraget och det drar ner betyget ett snäpp.
/Surskägget

måndag 3 december 2018

Julkalendern 3 Dec - Aladdin

@@@@
De tidiga Disneyfilmerna är helt klart bättre att se dubbade till svenska. Men tidigt 90-tal hände nånting och sedan dess är det mer eller mindre ett måste att se filmen på originalspråket engelska. Förmodligen för att Disney satsade och plockade in mer och mer kända namn. För mig var det här tydligast 1992 när Disney släppte Aladdin. I grund och botten är det en helt okej film (naturligtvis baserad på Aladdin ur Tusen och En Natt) med flygande mattor, elaka emirer, vackra prinsessor och en osannolik hjälte. Den stora behållningen är dock anden i flaskan och anledningen till det heter förstås Robin Williams, en av vår tids stora komiska genier. Anden är till stor del baserad på Williams som får fritt blås och kör på med en miljard skämt i sekunden precis som han är känd för. Utan Williams röst och humor hade det här varit betydligt mycket mer av en standardrulle. Inte dålig på något sätt, men inte sådär supertoppen heller som den nu blev. Nämnas ska ju också musiken som vann två Oscars, så kom igen katten, det svänger ju.
/Surskägget

@@@@
Det är bara att hålla med. Full fart och fläkt och en Robin Williams i högform!
/Vrångmannen

söndag 2 december 2018

Julkalendern 2 Dec - Robin Hood

@@@@
Vi spolar fram i tiden en rejäl bit och hoppar in direkt på den 21:a Disneyfilmen. Robin Hood är naturligtvis sjukt välkänd för oss alla som tittar på Kalle Ankas Jul varje julafton och många är de av oss som ropat ut klassiska repliker som: "Mot Sherwoodskogen!", "Det är Robin Hood jag vill ha!" eller "Var inte orolig Sheriffen, hon är säker gamla Bettan". Storyn är förstås superklassisk och välkänd, inte bara genom den här animerade filmen utan genom den uppsjö filmatiseringar som gjorts om Robin Hood genom åren. Robin tar från de rika och ger till de fattiga helt enkelt i väntan på att Englands rättmätige kung Rickard ska återvända från sitt korståg i främmande land. Spänning och äventyr och modiga män som Lille John och broder Tuck och givetvis en kärlekshistoria i vackra Marion. Som om det inte är nog har Disney skapat Sir Väs hahahaha den roligaste sidekicken i mannaminne. Klockrent filmäventyr att älska.
/Surskägget

@@@@@
Fan, jag bjussar på det högsta betyget här också. Disney's Robin Hood kan vara den tecknade långfilm jag har sett flest gånger i mitt hela liv. Sjukt rolig och spännande. Hur snyggt kan man teckna egentligen? Jebus Christmas!
/Vrångmannen

lördag 1 december 2018

Julkalendern 1 Dec - Snövit och de Sju Dvärgarna

@@@@@
Givetvis öppnar vi upp första luckan med den allra första animerade långfilmen i världshistorien. Bara det är stort nog. Att Disney sedan dessutom lyckades skapa en klassiker som stått sig genom tiderna och skänker lika mycket nöje och glädje åt stora som små måste ju anses vara helt briljant genialt. Det här är en typ av film man kan se om och om igen. Animationerna, alla för hand givetvis det här var ju långt innan datorernas tid, är underbara och alla dvärgarna får verkligen komma till liv som egna karaktärer. Dans, musik och den elakaste häxan den här sidan Blåkulla. Jäklar vilken film det här är. Se och se om!
/Surskägget

@@@@@
Superklassiker och förmodligen den bästa handtecknade långfilmen som någonsin gjorts. Superfin på alla vis men också spännande, rolig samt lite otäck för de allra minsta. Skrämde ju livet ur en annan som liten. Snövit i skräckskogen? Men hjääälp!
/Vrångmannen

Årets Julkalender

Så var det äntligen dags igen. Detta blir faktiskt den 10:e julkalendern här på denna fantastiska filmblogg och våra teman har varit många. För många, för det börjar bli svårt att hitta teman vi inte på ett eller annat sätt redan gjort. Till slut kom vi dock på det! Disneyfilmer! Vad är mer jul än Disney trots allt? Även om inte filmerna i sig utspelar sig kring jul samlas vi alla runt teven för att titta på Kalle Ankas julafton och många av Disneyfilmerna går upp på biograferna kring jul. Nu har ju Disney släppt en jäkla massa filmer och en del har vi redan recenserat så det här blir inte en komplett lista med samtliga filmer utan några väl utvalda. Så öppna jullucka ett och ta en glögg och en lussebulle så kör vi!
/Surskägget & Vrångmannen