Nyårskaramell 22 - Downsizing

@@@@
Jaha mina vänner, midnatt och tolvslaget närmar sig med stormsteg. Nu har jag spottat ur mig en massa ettor, men inte ska vi låta årets sista dag vara full av sågningar hela vägen. Nej, låt oss titta på lite bra film. Downsizing är en liten annorlunda pärla med en riktigt vass Matt Damon i en roll långt från Bourne. I en nära framtid är det möjligt att permanent förminska människor till ungefär en Barbiedockas storlek. Tanken är att så små människor inte kräver lika mycket av naturens resurser och därmed blir mycket miljövänligare vilket i sin tur kan rädda jorden på sikt. Damon och hans fru (spelad av Kristen Wiig) bestämmer sig för att genomgå programmet. Kruxet är bara att när Damon vaknar upp efter operationen och är en liten tummetott så får han veta att kära frugan backade ur i sista sekund och nu vill skiljas. Minst sagt motig start. Snart nog får han dock en antal udda vänner och en ny syn på livet. Regissören och tillika manusförfattaren Alexander Payne är känd för sina lågmälda, eftertänksamma filmer som t ex The Descendants med George Clooney och About Schmidt med Jack Nicholson. Downsizing är samma typ av väldigt långsamma, karaktärsdrivna film. De som gillar sin Payne lär gilla den här.
/Surskägget

Zoolander no. 2

@@@
Ben Stiller skapade karaktären Derek Zoolander för nåt modeprogram för en massa herrans år sen. Den totalt stendumme men snälle Zoolander blev snabbt en hit inom modevärlden och det dröjde inte länge innan Stiller gjorde långfilm av det hela. Plötsligt blev Zoolander och hans klassiska look Blue Steel ett världsfenomen. Alexander Skarsgård gjorde Hollywoodpremiär i en pytteliten biroll som minst lika korkad manlig modell och Owen Wilson klev in som Zoolanders främste fiende och sedermera bäste vän och tillika manlig modell Hansel. Will Ferrell gjorde en av sina roligaste karaktärer som den onde modeskaparen Mugatu och Billy Zane klev in i en liten men perfekt cameo som själv. Klassiska repliker som: "What is this? A center for ants?", "You didn't think I knew what an eugoogooly was, did you?" och "Moisture is the essence of wetness, and wetness is the essence of beauty." Dessutom tog man in Oscarsvinnande skådisen Jon Voight som levererade en av de roligaste karaktärerna nånsin i en film samtidigt som han spelade det som om han slogs för en ny Oscar. HAHAHAHAH! Nu femton år senare gör man en uppföljare. Visst är det kul att återse Zoolander och gänget och visst är det riktigt kul stundtals. Men den når aldrig upp till ettans charm och klass och kommer heller aldrig att få kultstatus. Ungefär som det brukar bli med uppföljare. Vrångmannen var på lite bättre humör än jag när han såg filmen men är helt klart inne på rätt spår.
/Surskägget

Sausage Party

@@@@@
HAHAHAHAHA!!!! Dra åt helvete vad kul det här var. Jag ska erkänna att jag var sjukt skeptisk när jag först fick höra talas om den här filmen. En animerad rulle om korven Frank som blir lämnad i butiken av misstag när alla andra korvkompisar blir köpta av en människa och tagna till paradiset. Frank måste kämpa sig igenom både det ena och det andra för att också få komma till paradiset och på vägen dit inser han att allt är en enda stor lögn och att paradiset egentligen är rena rama helvetet för all mat. I ärlighetens namn låter det ju lite sådär. Men bakom detta står trion Seth Rogen, Jonah Hill och Evan Goldberg som gett oss otal komediklassiker och som med denna härligt sjuka animerade film har bjussat på ännu ett mästerverk inom komedigenren. Karaktärerna är kanon, dialogen riktigt smutsig och skitig och storyn långt mycket bättre och smartare än den låter när man sammanfattar den som jag gjorde nyss. Det är sjukt uppfriskande att se en animerad film där de svär mer än i alla Tarantinofilmer ihopslagna och som inte ens låtsas vara till för kidsen. Det här är en film för tonåringar och alla vuxna som har tonåringarnas sinne kvar. Rösterna görs bland andra av Seth Rogen, Kristen Wiig, Jonah Hill, Michael Cera, James Franco, Bill Hader, Salma Hayek, Anders Holm, Danny McBride, Edward Norton, Nick Kroll, Craig Robinson och Paul Rudd så man har onekligen samlat in ett gäng sköna människor som alla är klockrena i sina karaktärer som diverse matvaror. Avslutningsorgien där all mat ligger och knullar hejvilt kan vara det sjukaste och roligaste som visats på film. HAHAHAHAHAHA! Shit, nu blev jag sugen på att se om den.
/Surskägget

Ghostbusters (2016) - Extended Cut

@@@
Ghostbusters från 1984 är en av mina absoluta favoritfilmer. Det är en sån där magisk film där alla stjärnor och planeter bara hamnar helt rätt och allt blir perfekt. Från den egentligen ganska enkla, men charmiga storyn, till karaktärerna, till skådisarna, till musiken, till regin osv. Det är faktiskt mer eller mindre självmord att ens försöka återskapa nåt som är i närheten av detta. Ghostbusters II (1989) är t ex ett haveri värre än Titanic. Så när man nu gör nån sorts remake/hyllning av den gamla superklassikern kan man inte ha några större förhoppningar. Men så har vi Kristen Wiig, Melissa McCarthy och Kate McKinnon i huvudrollerna (för de av er som aldrig tittar på film kan jag bara kortfattat säga att de tre tillhör den lilla exklusiva skaran komiker om kanske 15-20 personer som just nu är roligast och hetast) och då höjs ju intresset och förhoppningarna rejält. Och de är bra. Framförallt Wiig och McKinnon är sjukt roliga. McCarthy är faktiskt förvånansvärt anonym i jämförelse. Men när man har ett ganska rörigt manus att förhålla sig till och vissa scener aldrig tycks ta slut så tar det aldrig riktigt fart. Visst, extended cut är runt en kvart längre än bioversionen så det kan säkert spela in, men grundstoryn håller inte vare sig det är femton minuter mer eller mindre. Är den bra? Ja. Är det en klassiker? Nej. Och då spelar det ingen roll att Aykroyd/Murray/Ramis/Weaver gör små cameos.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte ungefär likadant.

Ghostbusters (2016)

@@@
WHO YOU GONNA CALL? Ghostbusters är underhållande och bitvis riktigt rolig. När titelspåret drar igång så ställer sig håren upp på armarna. Vi får några sköna hyllningar till originalet, cameos av de flesta från originalrullen samtidigt som den ändå känns ny och fräsch. Regissören Paul Feig (Bridesmaids, The Heat, Spy) kan sin grej och den sköna ensemblen släpper loss på bästa möjliga sätt. Jag är ju van att se Kristen Wiig och Melissa McCarthy i ett lite tuffare och mindre barnvänligt humorklimat, så till en början hade jag lite svårt för den lite väl busiga och snälla tonen. En annan grej är att det dras på FÖR MYCKET med datoranimerade spöken. Det blir bitvis helt enkelt för cooky-bananas för en gammal Vrångman. Nåväl. Ghostbusters är medryckande och man blir till syvende och sist glad av upplevelsen. En (något mörkare) uppföljare välkomnas. Klockrent också att få in lite kritik om näthat och ojämställdhet i manuset på ett träffande sätt. Orkar inte ens gå in på diskussionen ”kvinnor i huvudrollerna?!” och ”sluta förstör min barndom!” för det är sjukt deppigt och tragiskt IN THE YEAR OF OUR LORD AND SAVIOR (hahaha!) 2016. Män som inte ens har sett filmen... Tänk att...
 /Vrångmannen

Zoolander 2

@@@@
Jag vet inte om jag var på helt rätt humör när jag såg den här dummaste av dumma (men smarta) men urbota dumma filmen. Jag började garva redan under förtexterna och slutade faktiskt inte förrän filmen var helt slut (och den är heeelt slut). För er som gillade ettan så får ni samma/lika av varan här men ännu mer av allt. Ben Stiller spar inte på krutet och Derek Zoolander (Stiller själv) och Hansel (Owen Wilson) ger sig ut på nya idiotiska äventyr. Många kända ansikten dyker upp i cameos bl.a Kiefer Sutherland som spelar sig själv som om han sniffat en Oscar runt hörnet hahahaha! Makalöst. Det är klart att jag vet att det här inte går till filmhistorien och rullen är dummare än Zoolander själv, men garvar man non-stop i 90-minuter så bör betyget spegla detta. Om det finns något att klaga på så är det att Will Ferrell (Mugatu hahahaha!) och en HELT SLUT Kristen Wiig är med på tok för lite. Mycket svårslaget en bakissöndag helt enkelt.
/Vrångmannen

Spoilerfri fejkad reklamfilm med Kristen Wiig nedan. Hahahahaha! Orkar inte...

The Martian

@@@@
Man måste ju bara älska den här typen av rymdäventyr där människa ställs mot natur och oövervinneliga odds bara för att kliva upp och endast med hjälp av sitt intellekt kuva naturen och överleva det som inte borde kunna överlevas. Här är det Matt Damon som råkar bli kvar på mars när hans polare drar iväg i rymdskeppet. Hur ska han överleva på denna karga och ogästvänliga planet innan någon form av hjälp kan hinna dit? Genom att vara smart och uppfinningsrik förstås. Det här är en bra blandning av sci-fi, action, drama och en hel del vetenskap. Actionbitarna blir aldrig för over the top och vetenskapsbiten blir aldrig för svår att hänga med i och det skapar förstås en perfekt blandning som håller oss som tittare på nålar mest hela tiden. En sak jag brukar störa mig på i denna typ av katastrof-i-rymden-filmer är att det händer olyckor hela jävla tiden pang pang pang utan att man hinner få till en story och känslomässig tyngd bakom (Gravity är ett bra exempel på det) men här håller man det på en lagom nivå. När Damon lyckas med något bra är det inte alltid det direkt efteråt går åt helvete och det är en frisk fläkt i den här genren. Sedan skadar det inte heller att vi har en uppsjö duktiga skådisar som alla gör bra ifrån sig med Damon i spetsen. Mer sånt.
/Surskägget
Vrångmannen var mestadels häpen att Ridley "har inte gjort nåt bra på ett decennium" Scott plötsligt gjorde nåt riktigt bra.

Dubbel Trubbel (2x Kristen Stewart)

Adventureland
@@@@
Kristen Stewart blev ju vampyrtjejen med hela världen(s alla tonårstjejer) i och med sin huvudroll i Twilightfilmerna där den ena är uslare än den andra. Tyvärr för henne var Twilightfilmerna de första jag såg henne i och gav henne därmed inte speciellt mycket cred för sin skådistalang. Men ger man henne bara en chans visar det sig att det finns en hel del som unga fröken Stewart kan bjussa på. Till exempel denna charmiga dramakomedi om att växa upp från tonårslivet till vuxenlivet. Vi får följa James (Jesse Eisenberg) som istället för att åka till Europa med polarna måste hanka sig fram på ett tivoli över sommaren för att få ihop stålarna sedan farsan hans fått sparken och inte längre har råd att pynta för resan. James hänger lite med huvudet först men lär sedan känna ett gäng sköna människor som ägarna Bobby och Paulette (hysteriskt roliga Bill Hader och Kristen Wiig), mekanikern Mike (Ryan Reynolds) och så snygga, hipp och smått trasiga Em (Kristen Stewart). På plats finns också snyggast-i-stan Lisa (Margarita Levieva) som James först tror sig vara kär i tills han inser att det faktiskt är Em som stulit hans hjärta. Det skadar inte att filmen utspelar sig 1987 och vi får massa skön musik, knäppa kläder och rent allmänt den härliga 80-talskänslan som en stor fet bonus på en redan charmig och smart skriven film. Det är lite lagom kliché varvat med lite nytt och fräscht och överlag en väldigt underhållande indierulle som varmt rekommenderas.
/Surskägget

Welcome To the Rileys
@@@@
Ett äktenskap i spillror, en död tonårsdotter, en prostituerad strippa och tre trasiga människor som på något sätt lyckas finna den inre frid de så länge letat efter när de sammanstrålar. Låter rätt mörkt och dystert och det är det. Samtidigt tillåter filmen sig aldrig att glida ner i en spiral av depression och svärta utan ligger hela tiden på en gräns där det finns en strimma hopp och glädje. Det här är en film att kolla på om man gillar skådisar som levererar då det är en helt och hållet karaktärsdriven film. James Gandolfini (R.I.P.) gör en kanonroll som Doug, den äkte mannen som gett upp på sin fru och sitt äktenskap och som regelbundet har träffar med en älskarinna. När Doug ska på affärsresa till New Orleans bjuder han med älskarinnan som dock dör innan de kommer iväg. Deppig och nedbruten irrar Doug runt på strippsyltor i brist på bättre och där träffar han på Mallory (Kristen Stewart i en paradroll) en tonåring på rymmen som jobbar som strippa och prostituerad. I henne känner han igen sin döda tonårsdotter och bestämmer sig för att ta henne under sina vingar för att på nåt sätt försöka hjälpa henne till ett bättre liv. När Lois (mästerligt porträtterad av Melissa Leo) inser att hennes make inte tänker komma hem sätter hon sig i bilen och åker till New Orleans trots det faktum att hon efter dotterns död inte varit utanför dörren till huset på flera år. Det är en fröjd att se skådisar som verkligen levererar på topp och framförallt Gandolfini stjäl ju hela filmen även om Stewart och Leo gör riktiga toppeninsatser. Ännu en indierulle som varmt rekommenderas.
/Surskägget

The Secret Life of Walter Mitty (2013)

@@@@
Nyinspelning av en gammal klassiker från 1947 med Danny Kaye i huvudrollen. Här är det Ben Stiller som inte bara axlat huvudrollen som Walter Mitty utan även rollen som regissör (vilket blir fjärde gången han regisserar sig själv, Reality Bites, Zoolander, Tropic Thunder är de tre första). Som vi kan se är en film med Ben Stiller både framför och bakom kameran en succé och detta är inget undantag. Walter Mitty är en drömmare, en man som glidit genom livet utan att göra större väsen av sig. En man som ständigt halkar lite efter ute i den verkliga världen där folk med vassa armbågar tränger sig före. Tills den dag hans jobb på tidningen Life blir hotat när Life blir uppköpt av ett annat bolag och samtliga anställda hotas med uppsägning. Plötsligt tar Mitty klivet ut i det verkliga livet för att hitta ett foto taget av legendariske fotografen O'Connell (spelad av Sean Penn) som ska pryda sista utgåvan av Life. Resan tar honom kors och tvärs över hela världen och sakta men säkert växer Walter som människa. Det här är en rejäl feel-goodfilm i samma stil som Forrest Gump där vår hjälte snubblar in i det ena och andra men där vi hela tiden vet att världen vill honom väl och att han kommer att klara sig helskinnad ur äventyret. Lika delar garv som fina stunder balanseras väl och vägs upp med bra prestationer av samtliga inblandade (underbara Kristen Wiig i lite för liten biroll slarvas kanske bort en aning då man velat se mer av henne). Hatten av för Stiller.
/Surskägget

@@@@
Har svajat lite fram och tillbaka lite i betyget men har till slut landat på en svag men mysig fyra i betyg. Håller annars med om Surskäggets fina ord om filmen ovan.
/Vrångmannen

Anchorman: The Legend Continues

@@@
Första filmen är en klassiker i komedigenren. Fylld med oneliners man kan springa och citera dagarna i ända och med fyra karaktärer som är helt slut och därmed helt fantastiska. Det var på nåt sätt ganska givet att vi skulle få en uppföljare. Tvåan tar med vårt 70-talsgäng in i 80-talet och en CNN-kopia där nyhetsankaret Ron Burgundy (underbare Will Ferrell) lyckas skapa tevehistoria utan att ens veta om hur han gör det. Tvåan är en gedigen och alltigenom rolig film. Dess största, och egentligen enda, problem är att man automatiskt jämför den med ettan och ettan helt enkelt är en betydligt bättre film. Självklart är tvåan dock en given film i samling om man gillade ettan (och gillar man inte ettan kanske man ska sluta läsa den här bloggen och hitta en blogg som analyserar hur färg torkar på olika strukturer). Steve Carell har förstås blivit betydligt kändare sedan han gjorde ettan och därmed är hans roll som superkorkade Brick lika betydligt större. Det är på gott och ont. Carell är förstås svinrolig men Brick som karaktär är ju rätt begränsad så det är både många garv men också en del axelryckningar när det fokuserar på Brick för mycket. Kristen Wiig gör en biroll och stjäl hela filmen ungefär som hon alltid gör. Jag vill fortfarande se en film där Ferrell och Wiig spelar ett äkta par som är helt slut i huvudet. Det skulle garanterat blir en femma.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte typ likadant.

Julkalender 21 dec

Anchorman 2: The Legend Continues
@@@
Anchorman (2004) är en av de roligaste amerikanska komedier som gjorts under det senaste decenniet. Nu så här nio år senare var förväntningarna självklart skyhöga på uppföljaren, Anchorman 2: The Legend Continues. Jag var helt övertygad om att den skulle vara rolig men försökte hålla en slags verklighetsförankrad nivå på förhoppningarna då uppföljare sällan är lika bra eller bättre än originalet. Will Ferrell är alltså tillbaka som den misogyne, utseendefixerade och rakt genom korkade nyhetsuppläsaren Ron Burgundy. Det drar igång direkt med att hans numera fru Veronica Corningstone (Christina Applegate) blir mer framgångsrik än Ron så han lämnar henne på fläcken. Hahaha, helt slut. Efter en kort bender börjar han söka rätt på sitt gamla nyhetsteam för att än en gång bli nummer ett. Anchorman 2 är rolig. Bitvis skitkul. Den är också lite långtråkig vilket naturligtvis inte är bra. Vi har sett mycket förr och vissa skämt kan man återanvända från originalet (i lite annan tappning förstås) och vissa skämt kan man det inte. Ni kommer förstå vad jag menar när ni ser filmen. Ferrell briljerar som den omöjligt barnslige och lättstötte Burgundy och är naturligtvis en av stöttepelarna i filmen, även om han ger gott om utrymme till sina medspelare att vara roliga. Vädermannen Brick (Steve Carell) är lika slut som i ettan men har här fått en mycket större roll vilket gör att hans sköna kommentarer tyvärr inte funkar lika klockrent i längden. Kristen Wiig glänser i en roll som borde varit så mycket bättre skriven och matchat hennes komiska talang. Anchorman 2 är också fylld med små gästinhopp av kändisar både här och där. Småskoj, men hade egentligen inte behövts. Nej, filmen är naturligtvis inte lika bra som ettan. Den är kul, helt klart, men känns också lite inspirationslös och andefattig. Jag tror däremot att den kommer att växa vid en andra eller eventuellt tredje titt när den lilla känslan av besvikelse väl har lagt sig. En film som får mig att skratta så jag gråtskriker åtminstone två gånger på två timmar är värd det, oavsett hur ojämn i roligheterna den må vara i övrigt. It's kind of a big deal.
/Vrångmannen

You stay classy, San Diego.

Friends With Kids

@@@
Min absoluta favvokomiker just nu, Kristen Wiig, har äntligen fått det erkännande hon borde fått för längesen i och med Bridesmaids. Det är lätt att tro att detta är hennes uppföljare till den eftersom att hon är det givna affischnamnet samt att det här är första filmen hon gör efter Bridesmaids. Dock har hon bara en biroll och får kliva tillbaka lite för Adam Scott (ständig birollskille i t ex Step Brothers och Our Idiot Brother som nu får chansen) och Jennifer Westfeldt (mest teveserier men hade titelrollen i Kissing Jessica Stein för typ 10 år sen och den var väl hyfsat kul vill jag minnas) som spelar två polare som bestämmer sig för att skaffa barn ihop utan att vara ihop. Då kan de dela på ansvaret men ändå dejta på som de vill. Adam blir ihop med Megan Fox och Jennifer med Edward Burns meeeeeeen vi vet ju allihop att de egentligen vill ha varandra. Wiig kör några sköna scener, liksom Maya Rudolph och Jon ”seriösast i Mad Men men galnast i komedier” Hamm och de scenerna är lite höjdpunkterna. Har man ungar känner man helt klart igen sig. Ganska standard romcom med charm och glimten i ögat.
/Surskägget

Bridesmaids

@@@@
Äntligen! ÄNTLIGEN!!!! Jag har i många år sagt att Kristen Wiig förtjänar en huvudroll efter biroller i allt och lite till (Walk Hard: The Dewey Cox Story, Paul, MacGruber, Extract, Date Night, Whip It, Knocked Up, Forgetting Sarah Marshall m fl) och äntligen har det hänt. Precis som jag misstänkte är både Wiig och filmen hysteriskt roliga och jag ser nu fram emot att få se Wiig i fler huvudroller i allt roligare komedier (drömmen är en rulle där hon har huvudrollen mot Will Ferrell då Wiig är som en kvinnlig Ferrell). En del recensenter har tagit på sig experthatten och basunerar ut att Bridesmaids är en kvinnlig Baksmällan. Gud vad fel de har. Baksmällan är en rulle om ett par snubbar som försöker pussla ihop vad fan som hände kvällen innan på svensexan, medan Bridesmaids handlar om kampen mellan en gammal och ny väninna när deras gemensamma kompis ska gifta sig. Vi får aldrig ens se en möhippa i den här filmen (vi får se vägen till möhippan dock HAHAHAHAHAHA flygplansscenen är redan en modern klassiker och Wiig är faaaaaaantastisk liksom i många andra scener). Rullen är skriven av Wiig så det är inte undra på att hon slänger in alla sina komiska styrkor och bjussar på skratt så jag ligger och vrider mig (scenen där hon vägrar ge upp mikrofonen! HAHAHAHAHA! eller där hon försöker välta fontänen! HAHAHAHAHAHAAAAA!) men hon lämnar även en hel del utrymme till sina medskådisar. Främst är det Melissa McCarthy som bara sådär bjussar på en så sjukt störd karaktär att Zach Galifinakis ringde och undrade vem som snott hans skägg! Bland kiss och bajs och kräks och fyllor bjussas det på lite kärlek och äkta vänskap också. Som sagt har den liknats vid Baksmällan. Jag skulle hellre likna den vid Min Bäste Väns Bröllop eller Mitt Stora Feta Grekiska Bröllop om dessa filmer gick på crack, snortade koks och sköt på folk som stirrade för länge i ögat på dem. En av sommarens absoluta höjdpunkter på bio.
/Surskägget

@@@@
Jag kan inte annat än att totalt hålla med vår vän Surskägget här. Asskön garvrulle från Apatowstallet som benämns som chickflick (som inte ÄR en chick flick, bara för att det är tjejer i huvudrollerna så behöver det väl inte kategoriseras så förbannat hela tiden? SEX IN THE CITY-filmerna, där har vi chick flicks i ordets rätta bem…eeehehehehe!). Jag är hemligt kär i Kristen Wiig som här äntligen får skina i en huvudroll (innan hon fyller 40! Åååååååh ibland hatar jag Hollywood så så mycket…). Inget mer att orda om här. Har du ett uns gnutta humor och/eller vill bli riktigt glad en tisdag så se den här filmen. Saknar du humor så kommer du tycka att den är dålig och då är du en chick flick. DU!
/Vrångmannen

Paul

@@@
Simon Pegg och Nick Frost som är mest kända för att ha gett oss Shaun of the Dead (fan jag måste verkligen ta och se den already!) och Hot Fuzz teamar upp igen. Den här gången spelar de två sci-finördar från England som är på roadtrip i USA. De börjar på Comiconmässan (stor sci-fi, fantasy, serietidningsmässa) och ska sedan åka runt och titta på sevärdheter som Area 51 och Roswell. Ute i öknen stöter de på Paul (CGI-animerad med Seth Rogens röst), en tvättäkta utomjording som flytt från myndigheterna (representeras här av Jason Bateman). På sin flykt får de med sig galna Kristen Wiig (hahahaha hon är heeeeelt slut och visar igen prov på att hon är den kvinnliga Will Ferrell, när ska hon få en huvudroll jeebus christ already!). Snart jagas de land och rike runt av Bateman och kompani och lyckas droppa hundra populärkultursreferenser i sekunden framförallt från Star Wars och andra sci-firullar men även från alla möjliga och omöjliga Steven Spielbergfilmer (mannen själv är med på telefon i filmen hahahahaha). Eftersom att Seth Rogen är med (om än bara som röst) får vi även lite sköna röka-gräs-skämt i vanlig ordning. Kul rulle som inte tar sig själv på särskilt stort allvar och som är gjord av sci-finördar för sci-finördar.
/Surskägget

Extract

@@
Jag är ledsen. Jag ville så gärna att den här filmen skulle vara bättre. Den har ju mängder med förutsättningar. Manus och regi av Mike Judge som för alltid ska hyllas även om han bara skulle göra filmer om hästar som bajsar från och med nu bara för att han gav oss fantastiskt roliga Beavis & Butt-Head, makalöst bra men lite bortglömda King of the Hill (Hemma hos Hill på svenska) och naturligtvis mästerverket Office Space. Jason Bateman (den roligaste straight man som setts på film), Mila Kunis (sötaste lilla sötnossötisen vi ses i Vegas å gifter oss på USA's nationaldag), Ben Affleck (i helskägg! hahahahaha!), JK Simmons (han Peter Parkers tidningschef J Jonah Jameson i Spider-Manfilmerna) och Kristen Wiig (som fått en alldeles för straight roll med tanke på hur knäpp hon kan vara) i huvudrollerna. Och en handling som kretsar kring det som Mike Judge kan bäst egentligen - vanliga jänkare som försöker klara sig igenom en lite småknäpp vardag men jobbiga grannar, otrohetsaffärer, skumma droger och stämningsansökningar. Bitvis skitkul men det lyfter aldrig. Det är som att det står ett jetflyg och blänker i solen på startbanan med full tank och bara väntar på ett klartecken att få flyga iväg som aldrig kommer. Jävligt synd. Fortfarande sevärd, men inte den klockrena film det borde ha varit.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte ungefär likadant för en gångs skull.

MacGruber

@@@@

HAHAHAHAHAHA! MacGruber, he made a fucking movie, MACGRUBER!!! Från en av de roligaste sketchidéerna på senare år på SNL till en av årets riktigt roliga höjdarfilmer. Will Forte har med MacGruber (ja det är en parodi på MacGuyver, självklart) skapat en fantastisk karaktär som har lyckats gå från korta 30-sekunders sketcher till långfilm hur smärtfritt som helst. MacGruber är mannen, myten och legenden i en och samma person. Han är tuffast och hårdast, bästa soldaten USA nånsin skakat fram. Samtidigt är han den klantigaste och galnaste snubbe du träffat på med ett enda mål i livet, att döda Dieter von Cunth (Val Kilmer hahahaha orkar inte honom, pöstjock och flinig och heeeeeeeeelt slut) som hämnd för att von Cunth en gång i tiden dödade MacGrubers fru (och när ni får höra varför von Cunth vill ha ihjäl både MacGruber och frugan kommer ni skratta ihjäl er för det är ännu en uppvisning i MacGrubers galenhet). Det här är en riktig kiss- och bajsrulle med ett enda mål, att locka så många skratt som möjligt med hjälp av den lägsta nivå av humor som finns hahahahaha och jag älskar det! Kristen Wiig har vi nämnt flera gånger i mängder av biroller och här stjäl hon återigen mycket av filmen. Ge den kvinnan en långfilm snart! Hon är ju bland de roligaste människorna på planeten just nu.

/Surskägget

Whip It

@@@

Det finns Hollywoodstjärnor och så finns det Hollywoodkungligheter. Drew Barrymore tillhör definitivt kungligheterna med tre generationers skådisars blod och osunt leverne i ådrorna. Hon genomlevde mer innan hon var 12 än de flesta skådisar hinner med på en livstid. Efter att ha dragit sig upp ur knarkträsket följde b-filmer som Poison Ivy, Waxwork II: Lost in Time och Doppelganger tills hon lyckades ta sig upp på A-listenivå igen med Batman Forever, Scream och Charlie's Änglar. Sedan 1999 har hon eget produktionsbolag och nu debuterar hon som regissör. Och hon gör det med en söt liten feel-goodrulle om Bliss (Ellen Page) som bara vill bort från den lilla sydstatshåla hon bor i. Detta lyckas hon göra genom att gå med i en rollegirlsförening (tjejer som åker rullskridskor på en bana och pucklar på varandra, en av två sporter som är helt uppfunna i USA, den andra är basket) där hon snabbt blir en av stjärnorna i den lilla sporten. Kruxet är förstås att man måste vara 21 eller ha målsmans tillstånd vilket inte stämmer in på lilla Bliss alls. Söt och charmig film som tyvärr inte är den där pärlan jag hoppades på men som ändå är mysig och go för stunden. Perfekt daterulle med andra ord. Utöver Ellen Page ser vi självklart Drew själv, Juliette Lewis, Jimmy Fallon och Kristen "när ska jag få en huvudroll och bli den kvinnliga Will Ferrell för jag är roligast" Wiig.

Vrångmannens tankar här.

/Surskägget

Whip It

@@@@
Underbart underhållande och välspelat om unga tjejen Bliss (Ellen Page) som jobbar på en vägkrog efter skolan samt för att göra sin mor glad ställer upp i skönhetstävlingar när hon egentligen hatar det. Hon råkar av en slump hitta en flyer för ett Roller Girlderby och förälskar sig i sporten så pass att hon satsar allt för att bli en Roller Girl. Whip It är en riktigt rolig, tänkvärd och varm punkrock till film. Detta är också Drew Barrymores regidebut där hon själv medverkar i en biroll tillsammans med bl.a Kristen Wiig, Juliette Lewis, Jimmy Fallon m.fl. Att inte den här coming-of-age-girl-power historien blev en större hit i USA är ett f**cking mysterium. Förhoppningsvis hittar den sina fans på DVD och på bio i andra världsdelar. Den förtjänar ett betydligt bättre öde och blir du inte go och gla’ av Whip It så förtjänar du förmodligen några piskrapp.
/Vrångmannen

Extract

@@@

Mike Judge har bjussat oss på så minnesvärda karaktärer som Beavis & Butt-head och så minnesvärda komedier som Office Space och Idiocracy (Jo! Idiocracy ÄR rolig! Vad är det med folk?? Sågad vid fotknölarna och dunderflopp när den gick upp på bio vilket är heeeelt otroligt! En slags live-action Futurama med ett garv i sekunden! Idioter åååååååååh!!! Den har i allafall fått sin kultfollowing precis som Rocky Horror Picture Show så håll kääääää....!!). Här kommer hans senaste alster Extract. Skojige Jason Bateman äger en fabrik som gör smakessens för kakor typ. Hans anställda är godhjärtade white trash. Jason tycker livet är lite tråkigt så han hyr en gigolo (på råd av hans bästa vän spelad av Ben Affleck) för att förföra sin fru så han själv kan ha sex med den nya söta tjejen på fabriken (Mila Kunis) utan att ha dåligt samvete. Farsen kan börja. Detta är verkligen en fars och i Mike Judges händer så blir det helt ok. En hel del dråpliga scener samtidigt som man undrar lite över poängen med filmen och varför man t.ex inte lät Kristen "komedigudinnan" Wiig vara roligare. Småbusig underhållning men långt kvar till charmen som Office Space och Idiocracy (ååååååååh!!!) gav oss.

/Vrångmannen