@@@
Disney fortsätter att spotta ur sig Star Warsfilmer som om det inte fanns någon morgondag. Hade jag varit 10 bast hade det här varit himmelriket. Minst en ny Star Warsrulle varje år! Vilken dröm! Nu när man är äldre är man lite mer skeptisk till idén. För allt det handlar om i grund och botten är att Disney vill casha in på sin investering och skiter helt i kvalitet och koncept. Prångla ut filmer och merch bara så miljarderna trillar in fortare än nånsin. Det här har vi ju sett hur det har påverkat filmerna. Rogue One var katastrof och Episod 8 ett totalt fiasko. Jag var därför minst sagt skeptisk till den här filmen om min absoluta favoritkaraktär i hela Star Warsuniversumet. Tack och lov har man skärpt till sig rejält från de förra två magplasken. Utan att det för den sakens skull blir någon filmmagi. Det här är kompetent underhållning av filmvärldens Opel, herr Ron Howard. Inga större överraskningar, lagom doser action, lagom snygga effekter, lagom okej manus, lagom lagom lagom. Det är som att Howard vore svensk så mycket lagom som det är i filmen. Mest glad är jag att man lyckas göra en film som inte helt spottar på legenden Han Solo. Mest ledsen är jag över castingen för Alden Ehrenreich som axlat manteln från Harrison Ford har helt enkelt inte samma charm och karisma som Ford. Och charm och karisma är 90% till att Han är en så bra hjälte. Alden gör annars en okej insats, men sorry, det där magiska saknar han och då kunde det vara i princip vem som helst som vi glor på utan att behöva kalla karaktären för Han Solo. En okej rulle som redan sakta börjar blekna och som lär vara bortglömd inom kort.
/Surskägget
Visar inlägg med etikett star wars. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett star wars. Visa alla inlägg
tisdag 29 maj 2018
fredag 19 januari 2018
I Am Your Father
@@@
När jag var liten knodd och Stjärnornas Krig gick upp på bio så knallade en av de absolut elakaste skurkarna jag nånsin sett upp på bioduken. Och då hade jag ändå sett Zod i Stålmannen 2 och Toht i Jakten På Den Försvunna Skatten! Men Darth Vader, det var en helt annan femma det. Ondare skurk gick inte att hitta. Allt från det konstanta väsandet av den konstgjorda andningen, till masken, till dräkten, till rösten, till de minimala men ack så onda gesterna till användandet av Kraften till att strypa folk. Darth var så ond som man kunde bli. Den här dokumentärfilmen handlar om mannen bakom masken. David Prowse är ett välkänt namn för de flesta Star Warsfans trots att ingen egentligen sett honom (nej det var inte han som fick vara ansikte i Jedins Återkomst när masken äntligen kom av). Den här filmen ger oss dels en inblick i hans liv som styrkelyftare och skådis (han är med i A Clockwork Orange t ex) men också kring de många publika bråken mellan honom och George Lucas där Prowse inte alltid varit helt nöjd med hur han behandlats både ekonomiskt och som människa (han är t ex portad från alla officiella Star Warsevenemang). Bitvis blir det lite väl mycket fanvarning på regissören, men i det stora hela en intressant film.
/Surskägget
När jag var liten knodd och Stjärnornas Krig gick upp på bio så knallade en av de absolut elakaste skurkarna jag nånsin sett upp på bioduken. Och då hade jag ändå sett Zod i Stålmannen 2 och Toht i Jakten På Den Försvunna Skatten! Men Darth Vader, det var en helt annan femma det. Ondare skurk gick inte att hitta. Allt från det konstanta väsandet av den konstgjorda andningen, till masken, till dräkten, till rösten, till de minimala men ack så onda gesterna till användandet av Kraften till att strypa folk. Darth var så ond som man kunde bli. Den här dokumentärfilmen handlar om mannen bakom masken. David Prowse är ett välkänt namn för de flesta Star Warsfans trots att ingen egentligen sett honom (nej det var inte han som fick vara ansikte i Jedins Återkomst när masken äntligen kom av). Den här filmen ger oss dels en inblick i hans liv som styrkelyftare och skådis (han är med i A Clockwork Orange t ex) men också kring de många publika bråken mellan honom och George Lucas där Prowse inte alltid varit helt nöjd med hur han behandlats både ekonomiskt och som människa (han är t ex portad från alla officiella Star Warsevenemang). Bitvis blir det lite väl mycket fanvarning på regissören, men i det stora hela en intressant film.
/Surskägget
torsdag 14 december 2017
Star Wars VIII: The Last Jedi
@@
Vi avbröt julkalendern tillfälligt för två år sedan när Star Wars VII: The Force Awakens hade premiär för att ge er en recension så snabbt som möjligt på denna fantastiska rymdsaga. Naturligtvis gör vi ett snabbt avbrott även i år när Star Wars VIII: The Last Jedi har premiär. Tyvärr är jag dock inte lika entusiastisk denna gång och kommer inte sprinkla fyror och hurrarop runt mig som med Force Awakens. Att The Last Jedi ens får en tvåa beror på att jag känner mig generös och att det faktiskt finns ett par scener som lever upp till den standard filmen borde legat på hela tiden och inte bara ett par gånger.
Men låt oss börja från början. Förtexterna rullar sakta över skärmen med John Williams fantastiska musik som bakgrund, sedan panorerar kameran neråt i rymden och vi ser ett stort Imperieskepp, eller First Orderskepp eftersom att det numera inte heter Imperiet utan First Order. Så långt, så väl och en klassisk öppning på en Star Warsfilm precis som vi vill ha det.
Men direkt efter detta går det åt pipan och jag tar fram biobiljetten ur fickan för att försäkra mig om att jag inte snubblat in på en Star Warsparodi av misstag. Är det kanske Mel Brooks som regisserat? Eller är det en SNL-sketch jag ser där de klätt ut sig till Star Warskaraktärer? Monty Python? Kort sagt, vad i helvete är det som händer?
Humor har alltid varit en viktig hörnsten i Star Warsfilmerna men den har alltid varit nåt som händer i förbigående och aldrig att en hel scen är dedikerad ett skämt. Star Wars må vara mycket men det är ingen komedi. Det PM:et har regissören och tillika manusförfattaren Rian Johnson (Brick, Looper) tydligen inte fått. Öppningsscenen fortsätter sedan klumpigt vagga sig framåt med en rätt blek actionsekvens innan den äntligen lägger sig till ro och vi hamnar på ön där Rey (Daisy Ridley) hittade Luke Skywalker i slutet på Force Awakens.
Äntligen kan den riktiga Star Warskänslan infinna sig tänker jag innan jag inser att nej, den kommer nog inte göra det överhuvudtaget i den här filmen. För det är vid fler än ett tillfälle jag kommer på mig själv att tänka på att jag inte ser en Star Warsfilm trots att det är exakt det jag gör. Stämningen är helt enkelt lite off.
När vi hamnar på en planet full av kasinon är vi inne på en intergalaktisk James Bond. När Benicio Del Toro dyker upp och spelar över undrar jag smått om vi ser en intergalaktisk Fear & Loathing in Las Vegas. När Laura Dern kliver in som töntig befälhavare känns det Star Trektaffligt. Och när vi är inne i nya superskurken Snokes knallröda våningsplan misstänker jag att det är kulisser från Kanye Wests senaste hiphopvideo som blivit över.
Då hjälper det föga att den nya trilogins utpekade arvtagare till Darth Vader, Kylo Ren (Adam Driver) som var en bra skurk i Force Awakens här beter sig som en trulig tonåring som putar med läpparna, stampar med foten och gnäller att "jag ska VISST bestämma över hela universum så det så!" (Hayden Christensen, du som är Manakin Skywalker i egen hög person, kom tillbaka, allt är förlåtet, allt allt allt!!!).
Snoke (Andy Serkis) själv avpolletteras snabbare än kvickt och dödas pang bom bara utan några som helst fanfarer. Och han ska ha varit det farligaste i universum sedan Kejsaren själv. Bah! Humbug! Kylo Ren får då en ny kompis i general Hux (Domhnall Gleeson) som även han mest är tonårsstrulig och vräker ur sig långa monologer om hur han i detalj ska krossa, döda och förinta för att i nästa stund stå och hoppa jämfota och bölvråla: "Men döda dom då! Döda dom då! Skjut! Skjut! Skjut för bövelen!".
Ja. Universums två farligaste och mäktigaste snubbar som alla invånare på alla planeter darrar inför, som rebellerna desperat försöker vinna över och som är befälhavare över hundratusentals imperiesoldater är två tonårskillar man ger varsin örfil och skickar i säng utan middag. VAD I HELVETE ÄR DET SOM HÄNDER!?!?!?!
Och då ska vi inte ens prata om huvudstoryn. Här kommer den sammanfattad i en mening. Alla imperieskepp i universum åker efter ett rebellskepp med alla kvarvarande rebeller på och väntar på att rebellskeppet ska få slut på bränsle. Läs och begrunda den meningen en gång till. Ett gäng skepp åker bakom ett annat skepp i väntan på att det skeppet ska få slut på bränsle så att man kan spränga det. Det är handlingen i Star Wars åtta. Jag är så arg så det svartnar för ögonen.
Om Force Awakens var en härlig actionstänkare med glimten i ögat och mängder med nickningar till A New Hope så hoppades jag och resten av alla Star Warsfans att The Last Jedi skulle vara en mörk och vuxen actionstänkare med nickningar till Empire Strikes Back. Istället blev det en dålig komedi med nickningar åt alla Star Warsparodier som gjorts nånsin. Ibland är det så dåligt att jag förväntar mig att Nicolas Cage ska glida in från flanken och ta över i nån sorts huvudroll.
När Luke i sin slutfight projicerar sin ande från andra sidan universum och alltså aldrig är på plats för att slåss med Kylo Ren så börjar folk faktiskt smågarva i biosalongen och inte av rätt anledningar. Hamill gör för övrigt en kanoninsats som en desillusionerad gammal jediriddare som bara vill vara i fred vilket är en av filmens små räddande stunder. Även Carrie Fisher som prinsessan Leia visar att gammal är äldst och levererar en riktigt fin prestation.
Driver i rollen som Ren tyckte jag var toppen i förra filmen men spelar här mest över och har dessutom fått en roll i manus som är löjeväckande usel, återigen till skillnad från Force Awakens där Ren kändes som en klockren arvtagare till Vader. Ridley är betydligt blekare än i Force och John Boyega som Finn känns också bortkollrad jämfört med Force. Oscar Isaac som Poe Dameron klarar sig någorlunda med hedern i behåll men även Poe känns lite malplacerad i denna. Som sagt, det är gamlingarna som sticker ut och som gör det med bravur denna omgång.
Nej fy fan. Hoppas innerligt att de skärper till sig rejält inför del nio, det som måste bli den storslagna finalen på detta rymdepos.
/Surskägget
Vi avbröt julkalendern tillfälligt för två år sedan när Star Wars VII: The Force Awakens hade premiär för att ge er en recension så snabbt som möjligt på denna fantastiska rymdsaga. Naturligtvis gör vi ett snabbt avbrott även i år när Star Wars VIII: The Last Jedi har premiär. Tyvärr är jag dock inte lika entusiastisk denna gång och kommer inte sprinkla fyror och hurrarop runt mig som med Force Awakens. Att The Last Jedi ens får en tvåa beror på att jag känner mig generös och att det faktiskt finns ett par scener som lever upp till den standard filmen borde legat på hela tiden och inte bara ett par gånger.
Men låt oss börja från början. Förtexterna rullar sakta över skärmen med John Williams fantastiska musik som bakgrund, sedan panorerar kameran neråt i rymden och vi ser ett stort Imperieskepp, eller First Orderskepp eftersom att det numera inte heter Imperiet utan First Order. Så långt, så väl och en klassisk öppning på en Star Warsfilm precis som vi vill ha det.
Men direkt efter detta går det åt pipan och jag tar fram biobiljetten ur fickan för att försäkra mig om att jag inte snubblat in på en Star Warsparodi av misstag. Är det kanske Mel Brooks som regisserat? Eller är det en SNL-sketch jag ser där de klätt ut sig till Star Warskaraktärer? Monty Python? Kort sagt, vad i helvete är det som händer?
Humor har alltid varit en viktig hörnsten i Star Warsfilmerna men den har alltid varit nåt som händer i förbigående och aldrig att en hel scen är dedikerad ett skämt. Star Wars må vara mycket men det är ingen komedi. Det PM:et har regissören och tillika manusförfattaren Rian Johnson (Brick, Looper) tydligen inte fått. Öppningsscenen fortsätter sedan klumpigt vagga sig framåt med en rätt blek actionsekvens innan den äntligen lägger sig till ro och vi hamnar på ön där Rey (Daisy Ridley) hittade Luke Skywalker i slutet på Force Awakens.
Äntligen kan den riktiga Star Warskänslan infinna sig tänker jag innan jag inser att nej, den kommer nog inte göra det överhuvudtaget i den här filmen. För det är vid fler än ett tillfälle jag kommer på mig själv att tänka på att jag inte ser en Star Warsfilm trots att det är exakt det jag gör. Stämningen är helt enkelt lite off.
När vi hamnar på en planet full av kasinon är vi inne på en intergalaktisk James Bond. När Benicio Del Toro dyker upp och spelar över undrar jag smått om vi ser en intergalaktisk Fear & Loathing in Las Vegas. När Laura Dern kliver in som töntig befälhavare känns det Star Trektaffligt. Och när vi är inne i nya superskurken Snokes knallröda våningsplan misstänker jag att det är kulisser från Kanye Wests senaste hiphopvideo som blivit över.
Då hjälper det föga att den nya trilogins utpekade arvtagare till Darth Vader, Kylo Ren (Adam Driver) som var en bra skurk i Force Awakens här beter sig som en trulig tonåring som putar med läpparna, stampar med foten och gnäller att "jag ska VISST bestämma över hela universum så det så!" (Hayden Christensen, du som är Manakin Skywalker i egen hög person, kom tillbaka, allt är förlåtet, allt allt allt!!!).
Snoke (Andy Serkis) själv avpolletteras snabbare än kvickt och dödas pang bom bara utan några som helst fanfarer. Och han ska ha varit det farligaste i universum sedan Kejsaren själv. Bah! Humbug! Kylo Ren får då en ny kompis i general Hux (Domhnall Gleeson) som även han mest är tonårsstrulig och vräker ur sig långa monologer om hur han i detalj ska krossa, döda och förinta för att i nästa stund stå och hoppa jämfota och bölvråla: "Men döda dom då! Döda dom då! Skjut! Skjut! Skjut för bövelen!".
Ja. Universums två farligaste och mäktigaste snubbar som alla invånare på alla planeter darrar inför, som rebellerna desperat försöker vinna över och som är befälhavare över hundratusentals imperiesoldater är två tonårskillar man ger varsin örfil och skickar i säng utan middag. VAD I HELVETE ÄR DET SOM HÄNDER!?!?!?!
Och då ska vi inte ens prata om huvudstoryn. Här kommer den sammanfattad i en mening. Alla imperieskepp i universum åker efter ett rebellskepp med alla kvarvarande rebeller på och väntar på att rebellskeppet ska få slut på bränsle. Läs och begrunda den meningen en gång till. Ett gäng skepp åker bakom ett annat skepp i väntan på att det skeppet ska få slut på bränsle så att man kan spränga det. Det är handlingen i Star Wars åtta. Jag är så arg så det svartnar för ögonen.
Om Force Awakens var en härlig actionstänkare med glimten i ögat och mängder med nickningar till A New Hope så hoppades jag och resten av alla Star Warsfans att The Last Jedi skulle vara en mörk och vuxen actionstänkare med nickningar till Empire Strikes Back. Istället blev det en dålig komedi med nickningar åt alla Star Warsparodier som gjorts nånsin. Ibland är det så dåligt att jag förväntar mig att Nicolas Cage ska glida in från flanken och ta över i nån sorts huvudroll.
När Luke i sin slutfight projicerar sin ande från andra sidan universum och alltså aldrig är på plats för att slåss med Kylo Ren så börjar folk faktiskt smågarva i biosalongen och inte av rätt anledningar. Hamill gör för övrigt en kanoninsats som en desillusionerad gammal jediriddare som bara vill vara i fred vilket är en av filmens små räddande stunder. Även Carrie Fisher som prinsessan Leia visar att gammal är äldst och levererar en riktigt fin prestation.
Driver i rollen som Ren tyckte jag var toppen i förra filmen men spelar här mest över och har dessutom fått en roll i manus som är löjeväckande usel, återigen till skillnad från Force Awakens där Ren kändes som en klockren arvtagare till Vader. Ridley är betydligt blekare än i Force och John Boyega som Finn känns också bortkollrad jämfört med Force. Oscar Isaac som Poe Dameron klarar sig någorlunda med hedern i behåll men även Poe känns lite malplacerad i denna. Som sagt, det är gamlingarna som sticker ut och som gör det med bravur denna omgång.
Nej fy fan. Hoppas innerligt att de skärper till sig rejält inför del nio, det som måste bli den storslagna finalen på detta rymdepos.
/Surskägget
Etiketter:
adam driver,
andy serkis,
benicio del toro,
carrie fisher,
daisy ridley,
john boyega,
mark hamill,
oscar isaac,
Rian Johnson,
sci-fi,
star wars,
äventyr
lördag 4 mars 2017
Rogue One
@
Den som väntar på nån som har gått väntar alltid för länge. En recension jag var sugen på att smälla upp mitt i jultemat direkt efter att jag sett filmen i december, men som var för usel för att förstöra den fina julkalendern med ståuppkomiker som vi hade rullande då. Och så visste jag att temat "Vi har sett den, så du slipper!" var på ingång nu i mars så jag höll mig. Och ju längre jag väntade desto mer byggde jag upp ett härligt hat mot den här skiten. Inte ens de värsta Jar-Jarscenerna är så usla som den här filmen. Att det här ens får vara en del av Star Warsvärlden är en skymf mot alla fans. Ge mig hellre en tretimmars film om Ewokerna igen. Det finns så många fel så jag vet knappt var jag ska börja. Fast där ljög jag. Jag vet exakt var jag ska börja. Darth Vader. Okej. Djupt andetag. Vi har här alltså en film som utspelar sig dagarna, timmarna, minuterna och till sist sekunderna innan Star Wars IV: A New Hope börjar. Vi fans har sett fyran tusentals gånger. Vi vet hur David Prowse rör sig som Darth. Vi vet exakt hur hans kroppsspråk ser ut. Så varför i hela jävla Guds frid på jorden och i universum tar man in en skådis som rör sig så jävla annorlunda mot Prowse som det är fysiskt möjligt. När Darth kommer i bild här i Rogue One SER MAN DIREKT ATT DET ÄR EN KILLE SOM KLÄTT UT SIG!!! Det är ju liksom inte Darth. Och när man sedan i slutet låter Darth köra en all-in-dark-force-attack-á-la-de-första-tre-filmerna-när-kraften-var-stark så tappar man alla koncept. Darth gör inte nåt i närheten av lika våldsamt eller over-the-top i fyran, femman eller sexan. Och det här är alltså på riktigt tio sekunder innan vi får se honom i fyran liksom. HÖRNI ALLIHOPA DET GÅR INTE IHOP DET HÄR!!! Om man nu bestämmer sig för att göra en film som är så trogen fyran som möjligt med allt från fåniga 70-talsfrisyrer till kläder till vapen till skepp till att datoranimera karaktärer som Leia och Tarkin så att de matchar fyran varför i helvete slänger man in 30 sekunder där Darth använder kraften på ett sätt han sedan aldrig gör. Aldrig gör. Aldrig. Gör. Efter två timmars supernoggrant detaljstuderande av att matcha fyran i allt, allt, allt. Så skiter man i allt i 30 sekunder. Hahahaha. Är det bara jag som ätit galenpiller? Vad är det här?!?! Att datoranimera Tarkin och Leia känns för övrigt inte heller ok. Lite som en våldtäkt på Peter Cushing som gjorde Tarkin så lysande i fyran (när jag såg filmen levde Carrie Fisher fortfarande så det kändes inte lika smutsigt på nåt sätt, plus att Leia är med betydligt mindre än Tarkin som är med mest hela tiden). Och sluta ta in en jättedålig Han Solokopia (jag menar verkligen jättedålig) och en ännu sämre Chewbaccakopia som dessutom får agera en sorts C-3PO möter R2-D2 också. Och kanske, kanske, kanske hade jag kunnat förlåta allt det här (nej det hade jag inte) om filmen inte varit så in i bomben jävla tråkig. När slutfighten drar igång, den som ska vara det stora crescendot, den balla finalen, då orkar jag inte hålla mig längre utan somnar i biofåtöljen till ljudet av laserpistoler och explosioner mot en bakgrund av svajande palmer för tydligen slåss man i Florida... Och då har jag inte ens nämnt Forest Whitakers makalösa överspel. HAHAHAHAHA! Whitaker får Depps roll som kapten Sparrow att framstå som återhållsamt metodikskådespeleri. Regissören Gareth "jag har gjort tråkiga Monsters och tråkigare Godzilla" Edwards har lyckats förstöra Star Wars för mig. Det är oförlåtligt och förkastligt. Må han aldrig komma i närheten av detta universum igen.
/Surskägget
Den som väntar på nån som har gått väntar alltid för länge. En recension jag var sugen på att smälla upp mitt i jultemat direkt efter att jag sett filmen i december, men som var för usel för att förstöra den fina julkalendern med ståuppkomiker som vi hade rullande då. Och så visste jag att temat "Vi har sett den, så du slipper!" var på ingång nu i mars så jag höll mig. Och ju längre jag väntade desto mer byggde jag upp ett härligt hat mot den här skiten. Inte ens de värsta Jar-Jarscenerna är så usla som den här filmen. Att det här ens får vara en del av Star Warsvärlden är en skymf mot alla fans. Ge mig hellre en tretimmars film om Ewokerna igen. Det finns så många fel så jag vet knappt var jag ska börja. Fast där ljög jag. Jag vet exakt var jag ska börja. Darth Vader. Okej. Djupt andetag. Vi har här alltså en film som utspelar sig dagarna, timmarna, minuterna och till sist sekunderna innan Star Wars IV: A New Hope börjar. Vi fans har sett fyran tusentals gånger. Vi vet hur David Prowse rör sig som Darth. Vi vet exakt hur hans kroppsspråk ser ut. Så varför i hela jävla Guds frid på jorden och i universum tar man in en skådis som rör sig så jävla annorlunda mot Prowse som det är fysiskt möjligt. När Darth kommer i bild här i Rogue One SER MAN DIREKT ATT DET ÄR EN KILLE SOM KLÄTT UT SIG!!! Det är ju liksom inte Darth. Och när man sedan i slutet låter Darth köra en all-in-dark-force-attack-á-la-de-första-tre-filmerna-när-kraften-var-stark så tappar man alla koncept. Darth gör inte nåt i närheten av lika våldsamt eller over-the-top i fyran, femman eller sexan. Och det här är alltså på riktigt tio sekunder innan vi får se honom i fyran liksom. HÖRNI ALLIHOPA DET GÅR INTE IHOP DET HÄR!!! Om man nu bestämmer sig för att göra en film som är så trogen fyran som möjligt med allt från fåniga 70-talsfrisyrer till kläder till vapen till skepp till att datoranimera karaktärer som Leia och Tarkin så att de matchar fyran varför i helvete slänger man in 30 sekunder där Darth använder kraften på ett sätt han sedan aldrig gör. Aldrig gör. Aldrig. Gör. Efter två timmars supernoggrant detaljstuderande av att matcha fyran i allt, allt, allt. Så skiter man i allt i 30 sekunder. Hahahaha. Är det bara jag som ätit galenpiller? Vad är det här?!?! Att datoranimera Tarkin och Leia känns för övrigt inte heller ok. Lite som en våldtäkt på Peter Cushing som gjorde Tarkin så lysande i fyran (när jag såg filmen levde Carrie Fisher fortfarande så det kändes inte lika smutsigt på nåt sätt, plus att Leia är med betydligt mindre än Tarkin som är med mest hela tiden). Och sluta ta in en jättedålig Han Solokopia (jag menar verkligen jättedålig) och en ännu sämre Chewbaccakopia som dessutom får agera en sorts C-3PO möter R2-D2 också. Och kanske, kanske, kanske hade jag kunnat förlåta allt det här (nej det hade jag inte) om filmen inte varit så in i bomben jävla tråkig. När slutfighten drar igång, den som ska vara det stora crescendot, den balla finalen, då orkar jag inte hålla mig längre utan somnar i biofåtöljen till ljudet av laserpistoler och explosioner mot en bakgrund av svajande palmer för tydligen slåss man i Florida... Och då har jag inte ens nämnt Forest Whitakers makalösa överspel. HAHAHAHAHA! Whitaker får Depps roll som kapten Sparrow att framstå som återhållsamt metodikskådespeleri. Regissören Gareth "jag har gjort tråkiga Monsters och tråkigare Godzilla" Edwards har lyckats förstöra Star Wars för mig. Det är oförlåtligt och förkastligt. Må han aldrig komma i närheten av detta universum igen.
/Surskägget
Etiketter:
action,
carrie fisher,
etta,
gareth edwards,
peter cushing,
rymden,
sci-fi,
star wars
torsdag 17 december 2015
Star Wars VII - The Force Awakens
@@@@
Är tvungen att hoppa in med en film som inte har med julkalendern att göra. Men det är ju Star Wars trots allt som vi snackar om och Star Wars går alltid före allt annat. Och wow vilken härlig känsla när man ser den här och inser att det här är ju precis vad de egentligen borde gjort med de tre prequelfilmerna. Film sju är i mångt och mycket en orgie i referenser, hyllningar och glimtar till de tre första filmerna (och då menar jag avsnitt IV-VI, de tre riktiga första filmerna, inte de där prequelrullarna). Visst kan man gnälla över att man mer eller mindre enbart tagit handlingen från första filmen (den med Luke, ska jag behöva förklara mig varje gång vad är det här?!?!?!) och kört en copy paste, men då missar man poängen som är att man SKA känna igen sig i handlingen. J.J. Abrams och medmanusförfattarna Lawrence Kasdan (som även skrev Rymdimperiet Slår Tillbaka) samt Michael Arndt slussar oss med fast hand rakt in i en värld vi känner och älskar på ett sätt som prequelfilmerna aldrig lyckades med. Visst är det copy paste (ung hjälte på sandökenplanet hittar droid med hemlig karta som måste till rebellerna pronto innan de onda får tag på nämnda karta och på vägen upptäcker att ljussablar och Kraften finns på riktigt innan man tar sig till en dödsstjärna som är på väg att spränga planet och stoppar den genom att flyga i trång passage och spränga den inifrån) men det är också tillräckligt mycket nytt för att man ska känna sig underhållen hela, hela tiden. Abrams lyckas bra med att varva action med karaktärer med handling med hyllningar med spänning med lite lagom oväntat så det är snuskigt åt det. Och när Han Solo och Chewbacca glider in i bild jublar hela salongen och att äntligen få se dem styra Falken mot nya spännande äventyr är det bästa som hänt på bio sedan de gjorde exakt det 1977. För som alla vet är Han Solo och Chewbacca de egentliga hjältarna här. Luke är som bäst en halvtrist bifigur som kan vifta med ljussabel medan Solo/Chewie är charmen, spänningen, humorn, allvaret och kärleken i ett. När man ser Harrison Ford dra av sitt patenterade Sololeende efter ännu en oneliner är det så, så tydligt exakt vad som saknades i prequelfilmerna och vad det var som lyfte originaltrilogin till såna höjder. Ford ÄR Solo precis som han ÄR Indy och ingen annan än han hade kunnat göra det så bra. Och med tanke på Fords filmer senaste 10-15 åren eller så är ingen gladare än jag att han äntligen är tillbaka i Star Wars där han en gång för alla kan visa var skåpet ska stå. Annars är detta nykomlingen Daisy Ridleys film. Det är hon som axlat Lukes mantel, d v s hjälte från ökenplaneten med Kraften starkt inom sig (om hon i nästa film visar sig vara Lukes dotter kommer i alla fall jag inte blir förvånad). Hon är stenhård, tuff, ball och kvicktänkt som om hon vore en blandning av Luke och Han Solo faktiskt och jag ser fram emot att få följa hennes utveckling i de kommande två filmerna. Det här blir helt klart till att gå och se om den på bio minst en gång till innan man får längta ihjäl sig att den släpps på Bluray.
/Surskägget
Är tvungen att hoppa in med en film som inte har med julkalendern att göra. Men det är ju Star Wars trots allt som vi snackar om och Star Wars går alltid före allt annat. Och wow vilken härlig känsla när man ser den här och inser att det här är ju precis vad de egentligen borde gjort med de tre prequelfilmerna. Film sju är i mångt och mycket en orgie i referenser, hyllningar och glimtar till de tre första filmerna (och då menar jag avsnitt IV-VI, de tre riktiga första filmerna, inte de där prequelrullarna). Visst kan man gnälla över att man mer eller mindre enbart tagit handlingen från första filmen (den med Luke, ska jag behöva förklara mig varje gång vad är det här?!?!?!) och kört en copy paste, men då missar man poängen som är att man SKA känna igen sig i handlingen. J.J. Abrams och medmanusförfattarna Lawrence Kasdan (som även skrev Rymdimperiet Slår Tillbaka) samt Michael Arndt slussar oss med fast hand rakt in i en värld vi känner och älskar på ett sätt som prequelfilmerna aldrig lyckades med. Visst är det copy paste (ung hjälte på sandökenplanet hittar droid med hemlig karta som måste till rebellerna pronto innan de onda får tag på nämnda karta och på vägen upptäcker att ljussablar och Kraften finns på riktigt innan man tar sig till en dödsstjärna som är på väg att spränga planet och stoppar den genom att flyga i trång passage och spränga den inifrån) men det är också tillräckligt mycket nytt för att man ska känna sig underhållen hela, hela tiden. Abrams lyckas bra med att varva action med karaktärer med handling med hyllningar med spänning med lite lagom oväntat så det är snuskigt åt det. Och när Han Solo och Chewbacca glider in i bild jublar hela salongen och att äntligen få se dem styra Falken mot nya spännande äventyr är det bästa som hänt på bio sedan de gjorde exakt det 1977. För som alla vet är Han Solo och Chewbacca de egentliga hjältarna här. Luke är som bäst en halvtrist bifigur som kan vifta med ljussabel medan Solo/Chewie är charmen, spänningen, humorn, allvaret och kärleken i ett. När man ser Harrison Ford dra av sitt patenterade Sololeende efter ännu en oneliner är det så, så tydligt exakt vad som saknades i prequelfilmerna och vad det var som lyfte originaltrilogin till såna höjder. Ford ÄR Solo precis som han ÄR Indy och ingen annan än han hade kunnat göra det så bra. Och med tanke på Fords filmer senaste 10-15 åren eller så är ingen gladare än jag att han äntligen är tillbaka i Star Wars där han en gång för alla kan visa var skåpet ska stå. Annars är detta nykomlingen Daisy Ridleys film. Det är hon som axlat Lukes mantel, d v s hjälte från ökenplaneten med Kraften starkt inom sig (om hon i nästa film visar sig vara Lukes dotter kommer i alla fall jag inte blir förvånad). Hon är stenhård, tuff, ball och kvicktänkt som om hon vore en blandning av Luke och Han Solo faktiskt och jag ser fram emot att få följa hennes utveckling i de kommande två filmerna. Det här blir helt klart till att gå och se om den på bio minst en gång till innan man får längta ihjäl sig att den släpps på Bluray.
/Surskägget
Etiketter:
daisy ridley,
harrison ford,
jj abrams,
sci-fi,
star wars,
äventyr
lördag 25 juni 2011
Paul
@@@Simon Pegg och Nick Frost som är mest kända för att ha gett oss Shaun of the Dead (fan jag måste verkligen ta och se den already!) och Hot Fuzz teamar upp igen. Den här gången spelar de två sci-finördar från England som är på roadtrip i USA. De börjar på Comiconmässan (stor sci-fi, fantasy, serietidningsmässa) och ska sedan åka runt och titta på sevärdheter som Area 51 och Roswell. Ute i öknen stöter de på Paul (CGI-animerad med Seth Rogens röst), en tvättäkta utomjording som flytt från myndigheterna (representeras här av Jason Bateman). På sin flykt får de med sig galna Kristen Wiig (hahahaha hon är heeeeelt slut och visar igen prov på att hon är den kvinnliga Will Ferrell, när ska hon få en huvudroll jeebus christ already!). Snart jagas de land och rike runt av Bateman och kompani och lyckas droppa hundra populärkultursreferenser i sekunden framförallt från Star Wars och andra sci-firullar men även från alla möjliga och omöjliga Steven Spielbergfilmer (mannen själv är med på telefon i filmen hahahahaha). Eftersom att Seth Rogen är med (om än bara som röst) får vi även lite sköna röka-gräs-skämt i vanlig ordning. Kul rulle som inte tar sig själv på särskilt stort allvar och som är gjord av sci-finördar för sci-finördar.
/Surskägget
Etiketter:
Jason Bateman,
komedi,
kristen wiig,
nick frost,
sci-fi,
seth rogen,
simon pegg,
star wars,
steven spielberg
måndag 22 juni 2009
Fanboys
@@
En film som är ett måste för alla Star Warsfans trots att den inte är hälften så bra som den borde vara. Fyra grabbar (hyfsat okända skådisar man ändå sett i nån biroll/rulle här och där, t ex Sam Huntington som var Jimmy Olsen i Superman Returns, Dan Fogler från Balls of Fury och Jay Baruchel från Tropic Thunder) bestämmer sig att åka till Skywalker Ranch och sno åt sig en kopia av The Phantom Menace (ja, filmen utspelar sig alltså ca ett halvt år innan filmen släpptes 1999) för att på så sätt bli först i världen med att se filmen. De studsar in i sin van och drar iväg, stöter på massa Star Trekfans de hamnar i fejd med och en bunt annat galet innan de slutligen når den mytomspunna ranchen och alla dess hemligheter. Den här filmen skulle kunna varit hysteriskt rolig men man faller lite på mållinjen inför varje skämt. Det byggs upp bra, men levereras inte. Mycket beror på att skådisarna inte har den komiska talangen som krävs (med undantag för Jay Baruchel som är bäst i gänget). Att man sen får tusen små Star Warstriviagrejer är mer en räddning än bonus.
Vrångmannen tyckte mer eller mindre likadant.
/Surskägget
En film som är ett måste för alla Star Warsfans trots att den inte är hälften så bra som den borde vara. Fyra grabbar (hyfsat okända skådisar man ändå sett i nån biroll/rulle här och där, t ex Sam Huntington som var Jimmy Olsen i Superman Returns, Dan Fogler från Balls of Fury och Jay Baruchel från Tropic Thunder) bestämmer sig att åka till Skywalker Ranch och sno åt sig en kopia av The Phantom Menace (ja, filmen utspelar sig alltså ca ett halvt år innan filmen släpptes 1999) för att på så sätt bli först i världen med att se filmen. De studsar in i sin van och drar iväg, stöter på massa Star Trekfans de hamnar i fejd med och en bunt annat galet innan de slutligen når den mytomspunna ranchen och alla dess hemligheter. Den här filmen skulle kunna varit hysteriskt rolig men man faller lite på mållinjen inför varje skämt. Det byggs upp bra, men levereras inte. Mycket beror på att skådisarna inte har den komiska talangen som krävs (med undantag för Jay Baruchel som är bäst i gänget). Att man sen får tusen små Star Warstriviagrejer är mer en räddning än bonus.
Vrångmannen tyckte mer eller mindre likadant.
/Surskägget
måndag 8 juni 2009
Fanboys
@@Året är 1998 och ett gäng Star Warsnördar som varit kompisar sen småskolan bestämmer sig för att dom ska ta en road trip över hela USA, göra inbrott på George Lucas ranch och stjäla en kopia av Star Wars Episod The Phantom Menace så dom får se den först. Med sig får de söta Zoe (Kristen Bell från TV:s Veronica Mars) och en hel del ”buskul” äventyr väntar dom på vägen (bl.a flera bråk med ”Trekkies”). Fanboys här tyvärr ändå sådär. Ytterligare en komedi som skulle blivit hur kul som helst med rätt folk bakom rattarna men som aldrig lyfter. Finns förvisso en del roliga scener och vinkningarna till alla Star Warsfilmer är MÅNGA men som helhet är den knappt underhållande. Vi har sett allt förr men här mindre genomtänkt. Några roliga cameos (Seth Rogen i TVÅ roller, Kevin Smith, Carrie Fischer, Billy Dee Williams, William Shatner mfl.) och ett par asgarv räddar tyvärr inte den här halvhjärtade soppan.
/Vrångmannen
Etiketter:
billy dee williams,
carrie fischer,
fanboys,
kristen bell,
seth rogen,
star trek,
star wars,
william shatner
söndag 24 augusti 2008
Star Wars: Clone Wars
@@@
George Lucas har bestämt sig för att verkligen mjölka ur alla slantar han kan ur sin Star Warssaga. Därför kommer nu en animerad film som utspelar sig mellan tvåan och trean. Konceptet är lysande. På det här sättet kan Lucas dundra ut 30 filmer till som utspelar sig mellan de andra filmerna utan att för den sakens skull "sabotera" sina två trilogier då "mellanfilmerna" ändå är animerade och därför inte "på riktigt". Om ni förstår vad jag menar. Det innebär dock inte att det här suger.
Animationerna är riktigt snygga och även om handligen är sisådär jämfört med de "riktiga" filmerna (de onda sith har kidnappat Jabba the Hutts son och jediriddarna måste rädda sonen för att kunna använda Tattoine som en flygrutt i framtiden) är det en underhållande film då man satsat allt krut på häftiga actionscener. Jag tror det är mer action första kvarten i den här än vad det är i hela första rullen (den riktiga första, nummer fyra m a o). Däremot är den lite lång, och handlingen kunde man jobbat lite mer med. Men helt klart godkänd underhållning om man gillar sina lasersvärd.
/Surskägget
George Lucas har bestämt sig för att verkligen mjölka ur alla slantar han kan ur sin Star Warssaga. Därför kommer nu en animerad film som utspelar sig mellan tvåan och trean. Konceptet är lysande. På det här sättet kan Lucas dundra ut 30 filmer till som utspelar sig mellan de andra filmerna utan att för den sakens skull "sabotera" sina två trilogier då "mellanfilmerna" ändå är animerade och därför inte "på riktigt". Om ni förstår vad jag menar. Det innebär dock inte att det här suger.
Animationerna är riktigt snygga och även om handligen är sisådär jämfört med de "riktiga" filmerna (de onda sith har kidnappat Jabba the Hutts son och jediriddarna måste rädda sonen för att kunna använda Tattoine som en flygrutt i framtiden) är det en underhållande film då man satsat allt krut på häftiga actionscener. Jag tror det är mer action första kvarten i den här än vad det är i hela första rullen (den riktiga första, nummer fyra m a o). Däremot är den lite lång, och handlingen kunde man jobbat lite mer med. Men helt klart godkänd underhållning om man gillar sina lasersvärd.
/Surskägget
torsdag 5 juni 2008
Jag vann!!!
Tydligen har jag varit med i en Star Warstävling. Har absolut inget minne av att ha varit med, men igår kom det hem ett paket med priser så uppenbarligen har jag tävlat. Vet inte vad tävlingen gick ut på, men på ett papper som följde med kunde jag läsa att första pris var en weekend på Skywalker Ranch och att man fick träffa mr Lucas himself. Låter schysst. Tyvärr vann jag inte första pris, men hey, jag vann nånting i alla fall.
3-10 pris var en dvd-box med alla sex Star Warsfilmer. Inte så illa om jag får säga det själv. Visserligen har jag redan alla sex filmerna på dvd, men ändå. En cool box är aldrig fel. Dock vann jag inte 3-10 pris heller. Nej. Jag (trumvirvel) vann andrapris! Av alla (förmodligen) tusentals tävlande kom jag tvåa. Visst, second place is first loser och allt det där, men ändå. Med tanke på att jag kom tvåa i en tävling jag inte ens visste om att jag ställt upp i känns det helt okej ändå. Och vad är då priset undrar ni? Med resor och dvd-boxar i potten måste andrapris vara nåt riktigt fantastiskt. Eh...nej.
En t-shirt (svart) med 20th Century Foxlogga. En keps (svart) med samma logga. Slut. Visst är det kul att vinna grejer, men hur tänkte de när de låter en t-shirt och keps vara ett högre pris än en JÄVLA DVD-BOX MED SEX STAR WARSFILMER!!!!! Jag har tappat all tro på mänskligheten...
/Surskägget
3-10 pris var en dvd-box med alla sex Star Warsfilmer. Inte så illa om jag får säga det själv. Visserligen har jag redan alla sex filmerna på dvd, men ändå. En cool box är aldrig fel. Dock vann jag inte 3-10 pris heller. Nej. Jag (trumvirvel) vann andrapris! Av alla (förmodligen) tusentals tävlande kom jag tvåa. Visst, second place is first loser och allt det där, men ändå. Med tanke på att jag kom tvåa i en tävling jag inte ens visste om att jag ställt upp i känns det helt okej ändå. Och vad är då priset undrar ni? Med resor och dvd-boxar i potten måste andrapris vara nåt riktigt fantastiskt. Eh...nej.
En t-shirt (svart) med 20th Century Foxlogga. En keps (svart) med samma logga. Slut. Visst är det kul att vinna grejer, men hur tänkte de när de låter en t-shirt och keps vara ett högre pris än en JÄVLA DVD-BOX MED SEX STAR WARSFILMER!!!!! Jag har tappat all tro på mänskligheten...
/Surskägget
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




