By the Sea

@
Okej håll i er nu. Angelina Jolie har skrivit manus och regisserat en film om ett par spelat av henne och Brad Pitt (innan skilsmässan) som är på vippen att skilja sig. Ja, seriöst. Känns som att skilsmässan inte var helt otippad trots allt och Jolie spytt ur sig alla osäkerheter in i ett manus inför sitt äktenskap med Pitt långt innan skilsmässan blev ett faktum. Alltså det här är så artsy fartsy så jag svimmade tre gånger när jag såg filmen. Min fru var så arg så hon gick in i köket och poppade popcorn bara så att hon kunde sitta och kasta popcorn på teven och skrika hur dålig filmen är. Uppenbarligen vill Jolie bli tagen på allvar som konstnär och som regissör och lämna sina Tomb Raiderår bakom sig men det här funkar bara inte. Två timmars gnällande om hur svårt allt är när man har MILJONER PÅ BANKEN (ja även karaktärerna i filmen har det). Snälla sluta.
/Surskägget

Unbroken

@@
Angelina Jolie tar på sig regihatten för andra gången i karriären (okej tredje då om man räknar en tidig dokumentärfilm). Resultatet är sådär. Konceptet "kill your darlings" är tydligen inget Jolie hört talas om och det finns rätt så många, långa scener som kunde klippts bort utan problem. Filmen är baserad på en sann historia om en olympisk löpare som under andra världskriget tjänstgör på ett bombplan. Efter att ha kraschat i havet driver han och två kamrater runt på en gummiflotte i 47(!) dagar innan japanerna plockar upp dem och skickar dem till fångstläger där en sadistisk kommendant ser till att göra livet surt för denne stackars olympier. Tittar man på bakom-scenerna-intervjuerna pratar alla vitt och brett om vilken fantastiskt inspirerande story det här är och hur inspirerande denna vår hjälte är. Javisst, att överleva 47 dagar på en gummiflotte på öppet hav är imponerande. Att överleva en sadistisk fångvakt också imponerande. Men särskilt inspirerande? Nja. Åtminstone lyckas man inte fånga det på film. För vår hjälte gör inte så mycket mer än att han har en sjujäkla massa tur och så är han lite lagom envis på sina håll. That's it. Inga brandtal, inga strategier för hur han ska sätta käppar i hjulet för kommendanten, inga upp-till-kamp-scener där han visar att han kan springa snabbare än alla japaner i världen (tvärtom vinner de mot honom den enda gången han ställer upp). Inte heller offrar han sig för att rädda nån annan. Hela filmen känns därför lite som en axelryckning. Jaha? Han hade det svårt. Det hade ett par hundra miljoner till under andra världskriget. Att dessutom dra ut på flottscenerna så det i princip känns som att det förflyter 47 dagar medan man tittar är oförlåtligt. 2 timmar och 20 minuter kunde klippts ner till 90 minuter och ändå fångat allt som behövde fångas. Jolie som skådis gillar jag fortfarande skarpt, men Jolie som regissör har inte imponerat.
/Surskägget

Maleficent

@@@@
Alla som sett Disneys gamla tecknade klassiker Törnrosa kommer för alltid att minnas den hemska häxan Maleficent som terroriserade stackars lilla sötnosen Törnrosa och kungariket. Den här Disneyproddade filmen tar avstamp i samma story med den skillnaden att vi nu får se det ur den elaka hemska häxans synvinkel och genast blir händelsen inte riktigt lika svart och vit som den tycktes vara i den tecknade versionen. Här är faktiskt Maleficent ett offer på många plan och också den som i slutändan vill Törnrosas bästa trots ett par illa valda ord vid dopet. Med Angelina Jolie i huvudrollen vet man direkt att man kommer att få en intressant och mångfacetterad häxa som helt enkelt är så mycket mer mänsklig än i den tecknade versionen. Jolie bjussar givetvis på exakt det vi förväntar oss och skapar en samhörighet med Maleficent även vid tillfällen när hon faktiskt är ganska taskig. Sen är det jättekul att se kända scener ur den tecknade få liv med riktiga skådisar och så skickligt utförda att de tangerar den tecknade versionen klockrent. Mitt tips är att man ser den tecknade och denna direkt efter varandra. Då får man ut så mycket som möjligt ur båda filmer. En snygg och underhållande saga för alla åldrar. Perfekt såhär i påsktider.
/Surskägget

The Tourist

@

Eftersom att Angelina Jolie är min blivande fru (ska bara finslipa på planen att röja Brad ur vägen) kommer jag alltid försvara henne i vått och torrt. Hon kan inte göra nånting fel. Bara så ni vet. Den här filmen däremot är helt fel. Johnny Depp (som min fru kommer gifta sig med så fort hon finslipat klart planen på att röja Vanessa Paradis ur vägen) kliver in tjugo kilo tjockare än vanligt och med världens fånigaste frisyr och fulaste skägg. Regissören Florian Henckel von Donnersmarck (fr o m nu enbart FHvD i texten) borde 1) skaffa sig ett kortare namn 2) inte ha skrivit manuset till den här filmen 3) lära sig lite personregi och 4) lära sig hur man gör actionscener. Manuset är katastrof. Replikerna är så fånigt styltiga att Noomi Rapace hörde av sig och undrade varför hon inte fick stylta sig igenom dialogen i hopp om att få ännu en Guldbagge (vilket man tydligen kan få när man levererar repliker i svensk film helt utan känsla eller rytm). FHvD glömde bort att även de bästa skådisar behöver nån typ av regi för att inte tappa bort sig och när han sen satt och redigerade filmen gjorde han actionsekvenserna så tråkiga att de inte upplevs som actionsekvenser utan som ett segt tretimmarsdrama framfört av Skarpnäcks Amatörteater. Både Jolie och Depp ser ut att undra om den betalda semestern med familj i Venedig verkligen är värd den här floppen och Paul Bettany som är med på ett hörn verkar ha gett upp helt och rabblar sig bara igenom replikerna så fort han kan för att skynda hem och glömma att han nånsin var med i den här. Tanken med filmen var säkert att göra en spännande Hitchcockthriller där oskyldig man blir förväxlad med skurk och jagad av både andra skurkar och poliser. Men där Hitchcock var en mästare på att hålla igång spänningen hela tiden klara inte FHvD att hålla igång spänningen ens när folk står med dragna pistoler och siktar på varandra. Att filmen dessutom bjuder på en intetsägande twist i slutet som du redan räknat ut när du såg bioaffischen gör inte saken bättre. Jisses.

/Surskägget

Salt

@@@

De flesta känner säkert till att denna lilla spionactionstänkare var tänkt och skriven för Tom Cruise från början men att han 1) kände att den var lite för lik Mission Impossiblerullarna och 2) studsade iväg och gjorde Knight & Day istället så manuset blev liggande tills Angelina Jolie kom förbi och ville göra rullen. Sagt och gjort, rollen skrevs om för henne istället och tack vare det har vi en skön spionactionstänkare med en kvinna i huvudrollen. Angelina är en tuff brud i lyxförpackning som vi sett i Tomb Raiderfilmerna, Wanted och Mr & Mrs Smith tidigare och det krävs i den här filmen där en hel del actionstunts måste säljas in. Angelina ramlar på lastbilstak från broar, spöar tuffa Secret Servicevakter och utstår grym tortyr. Allt medan hon med jämna mellanrum skjuter av fler skott än tio John Woohjältar. Att man redan i förtexterna vet vilken skådis som är skurken och vilken som är hjälten spelar mindre roll. Det är actionfilm vi snackar om och action bjussas det på hela tiden. Jag sitter underhållen och nöjd bland explosioner, förväxlingar, skottlossningar, mord och mordförsök och elaka närkamper. Tycker att storyn (om ryska så kallade sleeper agents som lever ett helt liv i USA innan de en dag plötsligt utför sin förprogrammerade terroristhandling) skulle platsat bättre om den förlagts till 80-talet och det kalla kriget då den var mer aktuell och intressant då än nu. Trots det funkar den absolut som back drop för actionsekvenserna och slutet lämnar naturligtvis öppet för en tvåa. Angelina är järnhård som Evelyn Salt och jag ser gärna mer.

/Surskägget

Vrångmannen tramsade som vanligt runt och hajade ingenting.

Salt

@@

By the book, superstandard, mall 1A actionthriller med Angelina Jolie som Evelyn Salt. Hon jobbar för CIA och blir en dag anklagad för att vara en rysk spion. Är hon det? Är hon det inte? WHOOOOOOOOOOOOO!!! Jakten kan börja hörni! WHOOOOOOOOOO!!! Angelina är bra och jag köper henne i såna här roller för jag tror på riktigt att hon kan spöa de flesta jag känner PÅ RIKTIGT! Det är väl fartfullt tror jag med några påkostade sekvenser a'la Bournerullarna och vi vet vem skurken är (åtminstone en av dem) efter cirpa (jo, jag skrev cirpa!) 10 minuter. Vi har sett detta 167 gånger och jag blir så blasé när jag tittar och jag bryr mig inte om alla dataexplosioner och dam-dam-dam-dammusiken. Alla skriker i walkie-talkies, pekar och kör mot rött. Kameran havvar och viftar och Angelina putar sött med läppen och fäller en tår innan hon sliter av någon huvudet med en sminkspegel (bakom nån vägg för det här är ju som vanligt även för kidsen för vi måste ju tjäna ÄNNU MER PENGAR!). Vad är det här, vad ääääääääär det här?!! Regissören Phillip Noyce är Hollywoods Harald Hamrell och har gjort en och en halv ok film i hela sin karriär men han är tydligen stabil och billig och gör som pamparna och stjärnorna säger uuuuuuuuuh "I reeeeaaaaally love working with Phillip cause he reeeeeeaaaaally listens and understands the complexity of the whole..." ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!! Håll käften Jolie!!! Men *suck* den e väl ok typ. Knappt.

/Vrångmannen

Kung Fu Panda

@@@@
Det är så skönt att animerad film tagit en rejäl vändning senaste decenniet eller så och blivit filmer där både barn och vuxna kan uppskatta filmen fast på olika nivåer. Det har också gjort att fler och fler riktigt kända skådisar ställer upp med sina röster vilket ger det hela ytterligare en dimension för oss vuxna. I Kung Fu Panda brassar man på rejält med Jack Black, Angelina Jolie, Dustin Hoffman, Seth Rogen, Lucy Liu, Jackie Chan (som har typ tre repliker för hans engelska är ju verkligen sämst) och David "Tobias hahahahaha Fünke" Cross. Handlingen är ganska enkel och baserad på klassisk kung-fufilmsmall, men gjord med glimten i ögat och lika delar hyllning som utveckling av genren. Pandan Po vill bli kung-fumästare trots att han jobbar med att sälja nudlar. Genom en slump får han givetvis chansen att bli tränad av den urgamla och legendariske tränaren Shifu. Efter diverse misslyckanden inser Shifu hur han kan träna den lata och matglada pandan och Po blir lagom till den stora finalen mot skurken Tai Lung en kung-fumästare. Det är fart och fläkt från start till slut och Jack Black och kompani bjussar på en hel del garv genom filmen. Snygga animationer med hjärta och hjärna i en skön kombo. Rekommenderas varmt.
Herr Vrångman var inte lika impad.
/Surskägget

True Women a k a Angelina Joliefilmer du inte visste fanns 4

@@
Detta är en miniserie på två delar gjord för teve med budget och manus därefter. Tänk Borta Med Vinden möter Familjen MacCahan. Släng med några slevar Harlequinromaner och du har True Women. I det stora hela handlar det om tre kvinnor genom vars ögon vi får ta del av amerikanska inbördeskriget, slaveriet, indianutrotningen och kvinnors rösträtt. Trots sina olika personligheter har de en sak gemensamt, de är viljestarka och modiga kvinnor som inte tar nån skit från nån. När de blir lämnade ensamma för att männen måste dra ut i krig plockar de fram sin puffra och försvarar hus och härd lika bra som den bäste John Wayne eller Clintan nånsin skulle kunna. Angie spelar en ung kvinna som har indianskt blod och som måste dölja det för omvärlden för att inte bli skjuten. Samtidigt har hon utan problem slavar och struntar i den dubbelmoralen totalt. Bitvis är det här en rätt underhållande westernmelodram, men med närmare tre timmars speltid blir det uppenbart att man inte hade tillräckligt med idéer för att fylla mer än halva tiden egentligen.
/Surskägget

Without Evidence a k a Angelina Joliefilmer du inte visste fanns 3

@
Att titta på Without Evidence är som att runka med en osthyvel. Knappt njutbart och mestadels smärtsamt.
/Surskägget
PS. Angie är med i ca 10 minuter utspritt från mitten och framåt. En film för hardcorefansen enbart. Knappt oss faktiskt.

Mojave Moon a k a Angelina Joliefilmer du inte visste fanns 2

@@
Lite samma upplägg som med Hell's Kitchen i det att vi får en bunt duktiga skådisar (Danny Aiello, Anne Archer, Michael Biehn, Alfred Molina och Angie förstås) men en regissör som inte riktigt vet vad han ska göra med dem (som efter denna långfilm enbart jobbat inom teve, inget fel med det, men alla vill ju jobba med långfilm så är det ju). Danny Aiello blir uppraggad av en sjukt sexig Angie och hamnar i hennes trailerfamiljs galna värld. Det dröjer inte länge innan mamma Archer raggar på honom också, styvpappa Biehn lagt en död snubbe som inte är riktigt död i bagageluckan på Aiellos bil och Angie rent allmänt springer runt å är skum. Sexig och skum. Lite udda indierulle som säkert lät mer kul på papper än det i slutänden blev, men som ändå funkar nånstans. Biehn är kul som crazy psykopatsnubbe, Archer viskpratar sig rakt ner i skrevet på vilken snubbe som helst och Aiello är okej som leading man (inte hans starkaste sida, men han funkar). Problemet är att vi bara slängs in i dessa karaktärers liv utan att få en förklaring till deras handlingar. Motiven saknas helt enkelt. Men gillar man Angie ska man ändå passa på och kolla den här.
/Surskägget

Hell's Kitchen a k a Angelina Joliefilmer du inte visste fanns 1

@
Som många vet är ju Angelina Jolie min absoluta favvoskådespelerska. Hon har en cool balans av talang, skönhet och personlighet kombinerat med överlag bra val av filmprojekt (och en Oscar i bagaget, bara en sån sak). Meeeeeen det finns ju alltid de där svarta fåren. De där filmerna innan Tomb Raider, Oscarsgubbe och paparazzikändisskap. Hell's Kitchen är en sån. Jag förstår att hon gjorde den. Övriga skådisar är Rosanna Arquette, Mekhi Phifer och William Forsythe och storyn kunde nog sett rätt så intressant och engagerande ut på papper. Dock har ju regissören vare sig förr eller senare fått komma i närheten av en kamera. Vilket märks. Trots fyra duktiga skådisar presterar ingen av dem på sin vanliga nivå. Arquette är faktiskt bäst som nerknarkad mamma till Angie, men det som kunde blivit en Oscar performance känns nu som ett svagt ljus i en annars kolsvart film. Det tråkigaste med den här rullen är att man ser vad som kunde blivit i händerna på en bättre regissör/manusförfattare. Nu slarvas den potentiella guldklimpen bort och blir i bästa fall en svag film med ett par starka scener och i sämsta fall ren och skär dynga. Skulle vilja ge den en tvåa för det finns vissa scener (framförallt med Arquette som sagt) där man rycks med och man hoppas att filmen kanske får lite liv trots allt, men sen fallerar allt igen och ettan är det enda som kan delas ut.
/Surskägget

Changeling

@@@
Angelina Jolie i regi av Clint Eastwood innebar en Oscarsnominering som helt klart var välförtjänt. Hon gör ett starkt och gripande men samtidigt enkelt och naturligt porträtt av en kvinna som råkar ut för det värsta en förälder kan råka ut för – hennes pojke försvinner en dag spårlöst. Filmen är baserad på en sann historia som utspelade sig i slutet av 20-talet i Los Angeles där polisen tydligen var exakt så korrumperad som i James Ellroys alla böcker och filmatiseringar (L.A. Konfidentiellt t ex). En dag dyker snuten upp med en grabb som de säger är hennes, men hon ser direkt att det är en annan unge. Polisen vill bara ha bra press så de insisterar att hon ska säga att ungen är hennes och när hon vägrar spärrar de in henne på ett mentalsjukhus med flera andra kvinnor som vågat ifrågasätta poliskåren. Att det här skett på riktigt är faktiskt heeeeelt sjukt. Men en radiopräst (spelad av John Malkovich) lyckas rädda Angie från dårhuset och en rättegång inleds. Filmens svaghet är att den vill för mycket. Å ena sidan är det en film om en moders sökande efter sin son. Å andra sidan en film om en korrumperad poliskår. Å ena sidan en film om en barnamördare och de ungar som lyckades fly. Å andra sidan en rättegångsfilm. Man skulle fokuserat mer på en huvudstory med ett sidospår istället för att ha typ fyra olika huvudspår. Men Clint har ändå skapat en snygg rulle som fångar 20- och 30-talet klockrent och som tar fram det bästa ur skådespelarna.
/Surskägget

Oscarsgalan och enkäter

Då har vi klarat av tre enkäter kring Oscarsgalan, Bästa Film, Bästa Manliga och Bästa Kvinnliga. Ni tror följande:

Slumdog Millionaire eller The Curious Case of Benjamin Button som vinnare av Bästa Film.
Mickey Rourke som vinnare av Bästa Manliga.
Kate Winslet som vinnare av Bästa Kvinnliga.

Bästa Film är svårtippat i år. Ingen av de filmer jag sett har impad storligen på mig. The Reader är en knapp tvåa, Frost/Nixon en okej rulle och Slumdog Millionaire en bra film men inget mästerverk på något sätt. Måste säga att jag tror på Benjamin Button (trots att jag inte sett den) just för att den är en kopia av Forrest Gump och Forrest kammade hem det mesta det året. Dessutom är det synd och skam att Fincher inte fått typ sju Oscars vid det här laget.

Bästa Manliga måste bli Rourke. Annars äter jag liksom von Pluring upp mitt plommonstop med lite salt till.

Bästa Kvinnliga är också lite svårare. Winslet har vind i seglen nu och lite tippad favorit. Och visst, hon gör bra ifrån sig i The Reader, men filmen suger ju purjo och såååå jävla fantastisk är hon inte. Streep gör ju ett jättejobb som ilsken nunna i Doubt och är filmens stora behållning och Oscarsjuryn gillar ju sina old timers som går in och visar var skåpet ska stå. Meeeeen mitt hjärta klappar alltid för Angelina och eftersom att det är Clintan som regisserat (och för att Angie enligt vad jag hört är riktigt bra) borde det övertyga de flesta i Oscarsjuryn att hon ska kamma hem sin andra statyett.

Surskäggets tipsrad:
Benjamin Button, Rourke, Jolie. Ni kan gratulera mig till mina tre rätt på måndag.

Vrångmannens tipsrad:
Slumdog Millionaire, Rourke och Winslet.
Winslet har kammat hem massor av andra feta priser för den här rollen precis som Rourke gjort för The Wrestler och det brukar vara det absoluta tecknet på att Oscarn är nära. Benjamin Button vinner ICKE bästa film (tyvärr kanske för Fincher är värd en guldgubbe) så här har ni facit alltså, inte hos pruttskägget.

Wanted

@@@
http://www.imdb.com/title/tt0493464/
Ibland händer det att jag och surskägget är i perfekt synk med varandra. Det är inte ofta men det händer (åååååh det där skägget..alltid ska han..alltid ska han..). Jag tänkte här skriva en recension om actionfisen Wanted men det känns ganska onödigt då surskägget redan skrivit till 99% vad jag tycker här:
http://film4fucksake.blogspot.com/2008/08/wanted.html

Det enda jag inte håller med om är att James McAvoy inte passar i rollen som misslyckad vanlig kille goes uber assassin. Jag tycker han gör det bra. Annars spot on skägget, spot on.
/Vrångmannen

Wanted

@@@
Jag har älskat trailern till den här rullen och längtat till filmen ända sedan dess. Jag är ju som ni säkert alla vet ett enormt Angelina Joliefan, och en överdriven serietidningsactionfilm med henne i huvudrollen kan ju inte vara annat än bra underhållning. Vilket den är. Tyvärr skulle den kunnat bli så mycket bättre om man 1) valt en annan manlig huvudrollsinnehavare och 2) valt en annan regissör. James McAvoy som spelar huvudrollen är kanske mest känd som den fiktive doktorn till Idi Amin i The Last King of Scotland (en roll han gjorde jättebra). Här är han dock helt malplacerad. För regin står Timur Bekmambetov (Night Watch och Day Watch) och även om jag fattar varför man trodde att karln skulle ro det här i hamn så räcker det liksom inte riktigt hela vägen. Visst, det finns ett par skitsnygga och lite annorlunda kameraåkningar, men i det stora hela räcker inte hans visuella koncept när han verkar vara okapabel att ge bra regianvisningar till sina skådisar. Hursomhelst. Vill man ha lite pangpang, Angelina "för-snygg-för-sitt-eget-bästa-trots-att-hon-börjar-bli-lite-väl-benig" Jolie och en handling som bara är så jävla överdriven att man inte annat än kan älska den, ja då ska man se den här.
/Surskägget

Angelina som Lara Croft

I vår senaste enkät där ni skulle bestämma vilken film Angie ser snyggast ut vann "Tomb Raider" överlägset. Jag börjar undra om det är för att det är hennes mest kända film, för seriöst, har ni sett Gia people? Nåja. Lite av en kuggfråga var det förstås för hon ser snyggast ut i ALLA sina filmer. Här i alla fall en segerbild.

/Surskägget

Beowulf

@@@@
Med Robert Zemeckis i regissörsstolen kan man vara säker på att det allt som oftast blir riktigt bra (Tillbaka till Framtiden, Forrest Gump, Roger Rabbit) och Beowulf är inget undantag. Med manus av Neil Gaiman (Sandmanserierna, Stardust) och Roger Avary (Pulp Fiction) och skådisar som Anthony Hopkins, Ray Winstone, Angelina Jolie (okej, hon är med i ca 92 sekunder, men ändå!), John Malkovich och Robin Wright Penn är det kanske inte helt otippat att det blev bra. Det sköna med Beowulf är att man använder en ny typ av teknik som blandar riktiga skådisar med animation och resultatet är en skum men grymt coolt halvblandning av äkta och animation som funkar klockrent. Storyn är en gammal dansk sägen från vikingatiden där Beowulf är en tuff krigare som ger sig i kast med demonen Grendel som härjar i bygden. Det svulstigt maffiga i stil med Sagan om Ringen varvas med lite Korpen Flygervibbar från karga Isländska vidder. Släng in en drake på slutet och lyckan är total.
/Surskägget

Cyborg + Cyborg 2

På allmän begäran kommer här de filmiska mästerverken Cyborg och Cyborg 2.

Cyborg - @
Jean-Claude van Damme började bli ett namn efter biroller i No Retreat, No Surrender och Black Eagle och framförallt första huvudrollen Bloodsport (självklart totalförbjuden av Filmcensuren i Sverige). Med Cyborg skulle han säkerställa sin ställning som actionhjälten nummer ett (b-filmsactionhjälte alltså). Och Cyborg börjar bra. Pesten har tagit kål på stora delar av jordens befolkning, anarki och kaos råder överallt. En cyborg (hälften människa, hälften maskin) har lyckas få tag på info som kan leda till botemedlet. Men ett gäng lett av onde Fender kidnappar cyborgen för att roffa åt sig alla stålars av vaccinet. Dock hinner cyborgen be Jean-Claude om hjälp. Och det är ungefär nu, en kvart in i filmen, som filmen blir boring resterande väg. Actionsekvenserna är visserligen tätt på varandra, men sega och trista som gammalt tuggummi. Slagsmålskoreografen måste ha varit nybörjare för jag har sett bättre filmslagsmål i gamla John Waynewesterns. Actionfilm utan action kan man säga. Gäääsp.

Cyborg 2 - @@
Cyborg 2 har ungefär lika mycket med Cyborg 1 att göra som Jean-Claude har med Oscarsgalan. Det här är en helt annan typ av story där enda kopplingen är att det finns cyborger i tvåan också. Man har helt enkelt tagit ett sci-fimanus och slängt på titeln Cyborg 2 i hopp om att det ska locka lite folk. Egentligen påminner Cyborg 2 mer om Blade Runner (utan att vara i närheten av lika bra förstås) än Cyborg 1. Hursom. Filmen är väl idag mest känd för att vara Angelina Jolies första roll, och det är hon som fått äran att spela filmens cyborg. Hon är 18 och lika vacker då som idag. Handlingen är lite rörig, men det är två konkurrerande företag som försöker få varandra att gå i konkurs och Angie har en bomb i sig som ska exploderade på det konkurrerande företagets styrelsemöte. Hon flyr dock när hon får reda på detta. Med sig har hon Elias Koteas som hjälp. Billy "galne skurken från Delta Force2" Drago dyker upp som galen prisjägare och Jack "jag kan göra armhävningar trots att jag är 125 när jag vunnit Oscars" Palance är en mystisk man som hjälper Angie och Elias. Mer än så vete fan vad det handlar om egentligen, men som b-action/sci-firulle funkar den klart bättre än andra i genren, och Angie har ju star quality redan här utan snack.
/Surskägget

The Actresses: Angelina Jolie

Jaaaaa det var bara en tidsfråga innan allas vår favoritskådespelerska skulle dyka upp här. Nu kör vi!

Hackers - @@@
Den här filmen är väldig charmig trots att den är extrem föråldrad vad gäller alla specialeffekter. Det handlar ju om ett gäng hackare, och även om filmen kanske var high-tech när den kom, har ju dagens teknik sprungit om den med flera ljusår. Det är en blandning av high schoolrulle och thriller. Jag gillar den mest på grund av high schoolbiten, är ju svag för sånt. Karaktärerna är kul, och även om det är en dussinrulle, sticker den ut lite från den mängden ändå på nåt sätt. Angelina är förstås en tuff brud i lyxförpackning som huvudrollsinnehavaren (som spelas av Johnny Lee Miller) blir kär i (precis som han tydligen blen in real life också). Hon är dominant, cool och häftig (trots en galen pottfrilla) och det slutar naturligtvis med att de blir ihop även om hon först ska motstå honom och göra hans liv allmänt surt. En traditionell story som ändå är klart sevärd, om inte annat för att den är en av Angelinas tidiga.

Vrångmannens kommentar: Hackers är helt ok men Angelina ser inte klok ut. Överraskande underhållning @@@


Gia - @@@
Angelinas genombrott (åtminstone inom branschen). Den här ledde till att vi såg henne i Bone Collector och Girl, Interrupted som i sin tur ledde till Oscar och det riktiga genombrottet för allmänheten i Tomb Raider. Hursomhelst. Angelina är strålande i sin tolkning av en av världens första supermodeller Gia Marie Carangi, som sen också blev en av de allra första kändisarna att dö i AIDS i mitten av 80-talet. Det är sex, knark, diviga modeller och knasiga fotografer i en enda röra (Kate Moss anyone?) och till sist en sjukhussäng och döden. Tyvärr lyckas inte regissören hålla tillräcklig klass för att göra storyn och tempot i filmen lika bra som Angelina är. Stundtals är filmen riktigt, riktigt bra, och stundtals märks det att regissören kanske inte är Coppola, Spielberg eller Scorsese om vi säger så. Men Angelina är lysande hela tiden. Det är nästan som att hon verkligen blir stackars Gia Carangi.

Vrångmannens kommentar: Gillar ju biopics men visste inte vem Gia Marie Carangi var och nu vet jag det med råge. Angelina är grym i rollen och rulen är klart sevärd @@@


Playing By Heart - @@@@
En jättefin, lite underskattad film med ett gäng duktiga skådisar i minnesvärda roller. Sean Connery, Dennis Quaid, Ryan Phillippe, Gena Rowlands, Madeleine Stowe, Ellen Burstyn och Jay Mohr säger en del om vilket sällskap Angelina befinner sig i. Filmen väver ihop ett gäng olika människor liv på ett fint sätt, och alla historier är intressanta. Den som dock sticker ut är den delen av handlingen som innefattar Angelina och Ryan. De är unga, hippa och hänger på dansklubbar nätterna i ända. De träffas av en slump, och sakta men säkert skalar de av sina ytliga lager och närmar sig sina verkliga känslor. Det är gripande, vackert och kärleksfullt, och både Angelina och Ryan gör strålande insatser. En film som verkligen berör mig av nån anledning och som jag brukar se om med jämna mellanrum.

Pushing Tin - @@@
Den här lilla rullen är i efterhand kanske mest känd som filminspelningen hon och Billy Bob Thornton möttes på. De spelar ett par i filmen, och hux flux var de ett par i verkligheten också. Filmen i sig är en helt okej komedi som kretsar kring John Cusack och Billy Bob. De jobbar i ett flygledartorn och viss konkurrens uppstår mellan dem vilket leder till en hel del knasiga situationer. Samtidigt passar Angelina på att vara otrogen mot Billy Bob med lille John. Komplikationer i mängder följer. Hollywoodkomedi enligt punkt och pricka, småkul för stunden men lämnar inga bestående intryck.

Vrångmannens kommentar: Underhållande men ojämn svart komedi med John Cusack och Billy Bob Thornton i högform. Tjejerna (Cate Blanchett & Angelina) hamnar lite i skymundan tyvärr. Filmen bjuder på en av filmhistoriens roligaste scener när Billy Bob ställer sig bakom jetstrålen på en Boeing för att visa hur cool han är. Den scenen kan jag se om och om igen med lika stora tårar sprutande ur ögonen. Fantastiskt. Tänk om hela rullen varit så rolig @@@


The Bone Collector - @@@
Jag har alltid gillat Denzel Washington, och tror på fullaste allvar att om karlen hade varit vit så hade han varit hyllad som en av sin generations största skådespelare, och förmodligen rakat hem mer än en Oscar vid det här laget. Han är nämligen grymt bra i allt han gör, och det är löjligt att andra, vita, skådisar som Pacino, DeNiro etc hyllas mer än den här killen (därmed inte sagt att Pacino eller DeNiro skulle vara dåliga). Hursomhelst. Det här är en dussinrulle som höjer sig betydligt över medel tack vare Denzel och Angelina. Det finns några riktigt läskiga "När Lammen Tystnar"-scener, och det är uppenbart att Bone Collector är inspirerad av gamle Hannibal the Cannibal Lector. Angelina är som vanligt trovärdig, hon har ju den fördelen att man köper henne både som snygg och sexig, likväl som tuff och macho. Få tjejer som har den kombinationen, och i den här rollen som rookiesnut med aspirationer är den dualiteten klockren.

Vrångmannens kommentar: ZZZZZZZZZZZZZZzzzzzzz...va..?! Denzel i dussinthriller? Angelina som rookiesnut som ska...ZZZZZZZZZzzzzzzz...va?! Standard hela vägen och standardslut efter formuläret 1A?! ZZZZZZZZZZZZZZZZ @@


Girl, Interrupted - @@@@
Det här är en underbar film med ett gäng underbara insatser från alla inblandade. Ironiskt nog skulle detta vara rullen som gav Winona Ryder en Oscar (hon har varit nominerad förr) men det slutade med att Angelina stal showen och knep en Oscar för bästa kvinnliga biroll. Andra som dök upp i filmen som var relativt okända då var Brittany Murphy, Clea DuVall och Jared Leto. Det är inte konstigt att det blev Angie som fick en Oscar. Winona spelar snälla, men smått förvirrade flickan, Angie aggressiva och manipulativa men ack så charmiga tuffa bruden. Det är såklart att hon är intressantare. Läser man intervjuer från den tiden får man dessutom en känsla av att karaktären inte låg så långt bort från Angies riktiga jag vilket ger det hela mer tyngd. En av Angies bästa roller hittills.

Vrångmannens kommentar: Lysande Gökboet light. Att inte Angelina tog hem en Oscar för hennes roll i denna är ju...jaha..det gjorde hon? Då har jag inget att klaga på @@@@


Gone in 60 Seconds - @@@
Det här är ju tänkt som en grabbig Nic Cagerulle med tuffa bilar, snygga biljakter och häftiga stunts. Och det är det väl delvis, även om den inte håller riktigt samma actionklass som Simpson/Bruckheimer brukar leverera. Men en sak har den, och det är en Angelina Jolie som kaxig biltjuv. Överlag är det så med Angie, hon verkar alltid få roller som kaxiga, tuffa och självständiga brudar. Kanske för att hon själv är det. Ännu en anledning till att gilla henne. Hursomhelst, filmens största nackdel är att Angie är med alldeles för lite. Annars är det som det brukar vara, Nic springer runt och ser lite nervös ut mest hela tiden i sin svarta skinnjacka han verkar ha i alla filmer, och räddar naturligtvis dagen till sist. Det som verkligen räddar filmen är alla bra skådisar i birollerna, Robert Duvall, Giovanni Ribisi, Delroy Lindo och Christopher Eccleston bland andra. Och så Angelina förstås.

Vrångmannens kommentar: ZZZZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzz @@


Lara Croft: Tomb Raider - @@@
Visste man inte vem hon var innan Tomb Raider, hade man ingen chans att missa henne efter att den släpptes. Nördar världen över dreglade när deras favvodataspelsbrud Lara Croft fick Angelinas ansikte och kropp i den här världen. Storyn är lite halvseg (som sig bör vara när dataspel blir film) men det finns många sköna scener som man minns långt efter att ha sett filmen. Framförallt bungyscenen där Angelina spöar sönder en mindre armé med hjälp av bungy jumpsnöre är en klassiker. Bäst av allt - hon gjorde mer eller mindre alla stunts själv och vann miljontals fans världen över. Diskussionerna när filmen kom handlade inte så mycket om huruvida filmen var bra eller dålig, den handlade mest om huruvida filmskaparna förstorat Angies bröst eller inte (det hade de med lite fusk i behån, ett beslut som omvärderades till del två). Världens första riktiga kvinnliga actionhjälte var född (nej, Linda Hamilton räknas inte i T2 därför att Arnie inte Linda hade huvudrollen, och Sigourney Weaver räknas inte heller för Aliensagan är en Sci-fi och inte en action, så det så).

Vrångmannens kommentar: @@@


Original Sin - @@
Såg säkert ut som en bra idé på papper - en kärlekstriangel med många vändningar, twists och turer, svettig sex, exotiska miljöer och två av de största sexsymbolerna Angelina Jolie och Antonio Banderas i huvudrollerna. Tyvärr lyckas inte regissören (som även rattade Gia) särskilt väl med uppgiften. Det blir lite mischmasch av det hela, vare sig bu eller bä och trots att Angie och Antonio har en väldigt naken sexscen hettar det aldrig till mellan dem på det sätt som man skulle kunna förvänta sig (kolla kemin mellan George Clooney och Jennifer Lopez i Out of Sight, där kan man snacka). Visst finns det bitar här och där som är okej, Angie och Antonio kämpar på, och jag lägger all skuld på regissören för att detta inte blir så bra som det skulle kunna bli. Och dessutom, vem fan har fotoredigerat Angie på omslaget, ser inte ens ut som hon.

Vrångmannens kommentar: Den får @@ för lite naket annars är den kass. KASS!


Life Or Something Like It - @@@@
En film som tyvärr försvann lite i skymundan mellan Tomb Raiderrullarna och floppen Original Sin. Det här är en kul och charmig kärlekskomedi, som dessutom bara blir bättre för varje gång jag ser den. Den är egentligen inte sådär jättespeciell, men skådisarna (Edward Burns och Tony Shalhoub utöver Angie) gör mycket med lite och upplevs som extremt sympatiska och på nåt sätt lyfter storyn och blir mer än den lovar. En skön feelgoodfilm helt enkelt med lite lagom övernaturliga inslag. Nyhetsreporter med enbart karriär för ögonen inser att kärlek är viktigare än jobb, och blir en lycklig människa i slutet av filmen. Angie är otroligt bra i filmen, och personifierar verkligen den här kvinnan både mitt i karriären och även senare när hon lämnar det strama, tråkiga bakom sig och blommar ut.

Lara Croft Tomb Raider: The Cradle of Life - @@@
När jag såg den på bio kändes den sådär, men när jag sen såg om den på dvd kändes den genast lite roligare. Tror att handlingen kändes väldigt rörig första vändan, vilket gav sig i och med omgång två. Det var förstås givet att Tomb Raider skulle få en uppföljare, och efter ettans succé kunde de kanske valt en annan regissör än Jan de Bont som tycks få komma in så fort en tvåa ska spelas in. Med en bättre och roligare regissör hade det här kunnat bli mer, för karaktären och grundkonceptet är ju jävligt coolt, och Angie är som klippt och skuren för rollen. Men som actionspektakel är det ändå helt klart godkänt.

Vrångmannens kommentar: @@@


Beyond Borders - @@@+
Angie blev intresserad av Kambodja under inspelningen av första Tomb Raider, vilket i förlängningen ledde till att hon blev mer och mer intresserad av de vidriga förhållanden många flyktingar lever i. Det ledde till arbete för FN och den här filmen. Den har väl blivit lite bortglömd, lite bespottad och lite skrattad åt, men det är klart orättvist. Faktum är att det är en bitvis väldigt tät och spännande actionthriller med en lysande Clive Owen och Angelina Jolie i huvudrollerna. Visst finns där en hel del "tänk-på-hur-bra-du-har-det-nu-när-du-ser-hur-illa-andra-har-det" och en pekfingrar här och där, men det kan man ju inte säga nåt om egentligen för det är ju sanningen. En hel del action blandat med en nypa kärlek och en skopa vett och etikett. Det värsta är dock att slutet är oerhört grymt och jobbigt. I alla fall för Angiefans som en själv.

Taking Lives - @@@
Efter lite FN-arbete i Beyond Borders var det dags att kliva tillbaka till thrillergenren hon tidigare besökt i Bone Collector. Och visst skulle man kunna tänka sig att FBI-agenten hon spelar här, är samma karaktär vi lärde känna för ett gäng år sen i Bone Collector. Nu är det dock två skilda filmer, men likheterna finns trots allt där. Vi snackar massmördare som specialiserar sig på att byta identitet med jämna mellanrum vilket gör att det är skitsvårt att fånga honom. Men sen kliver Angie in i bilden, och det dröjer inte länge innan det är hon som utsätts för dåren. Man försöker sig på en twist eller två, men alla som sett en thriller tidigare känner igen sig. Inget nytt under solen, men som så vanligt när det är Angierullar är det trots allt alltid värt en titt för bra prestationer av både henne och medspelarna, i detta fall Ethan Hawke och Kiefer Sutherland (fast jobbige fransosen Tchéky Karyo kommer jag aldrig palla med).

Vrångmannen: Standaaaaardthriller av det lite mörkare men ändå tråkigare slaget. Angelina är bra men rullen sådär @@


Shark Tale - @@@@
Okej, det kanske inte är en Angelinarulle i klassisk mening, men hon är med, även om det råkar vara som fisk. Hennes roll är extremt liten, och jag hade hellre sett (eller hört kanske man ska säga i det här fallet) henne i den kvinnliga huvudrollen istället för Renée Zellweger. Jag menar handen på hjärtat, Angie har helt enkelt mycket coolare röst (även om Renées smått halvviskande röst är mycket behaglig den också). Shark Tale (eller Hajar Som Hajar som är den svenska titeln) tillhör den nya generationen animerad film som ser till mamma och pappa lika mycket som till barnen, m a o finns det mängder med filmreferenser som ungarna inte kan känna till, men som mamma och pappa kan sitta och garva åt. Och det är ju det som gör filmen så bra.

Vrångmannens kommentar: Underhållande animerad bagatell och gillar man sina gangsterfilmer så finns mycket att hämta. Martin Scorcese och Robert De Niro dubbar tecknade fiskar?!! Det är ok. @@@


Sky Captain and the World of Tomorrow - @@@
Filmen med världens längsta titel är en kul blandning av science fiction och film noir. Jude Law och Gwyneth Paltrow har huvudrollerna, och Angelina kliver in som enögd kapten för en stridsflotta både till luft och till havs. Filmen blev kanske mest uppmärksammad för att den var helt datoranimerad förutom skådisarna, och visst är det ett väldigt speciellt stuk i hela filmen som definitivt gör att den inte ser ut som nåt annat man tidigare sett. Storyn är lite väl tunn här och där, många gånger handlar det bara om att ta sig från en actionsekvens till en annan, men (som vanligt tycks det när Angie är inblandad i ett projekt) lyfter duktiga skådisar en dussinrulle lite högre. Klart sevärd, om inte annat för att Angelina ser klart fräck ut i sin uniform.

Alexander - @@
Jag gillar den här typen av filmer. Ben Hur. Gladiator. Spartacus. Till och med Troja. Men det här, nej, jag är ledsen, det är inte sådär jättekul. En tvåa räknas väl som godkänt, och det är det väl, men det här är en mastodontfilm av Oliver Stone. En sån rulle ska vara en fyra eller femma, inte en tvåa. På tok för lång, konstigt klippt, Colin Farrell passar inte alls i rollen och rätt segt överlag. Sen finns det höjdpunkter. Val Kilmer är grym som Alexanders hotfulle far. Rosario Dawson gör det mesta av sin lilla roll som Alexanders kvinna. Och Angelina Jolie är ordentligt mystisk som Alexanders mor. Men här är ännu ett problem med filmen. Såvida inte Angie var typ två när hon födde Alexander så köper man inte att hon är hans mamma. Åldersskillnaden är lika med noll hur mycket de än sminkar och har sig. Syskon, det hade jag köpt, men mamma? Nej.

Mr & Mrs Smith - @@@@
En av det årets mest bespottade och missförstådda filmer höjer jag utan att tveka till skyarna och säger att det var en av det årets bästa. För seriöst, vill man ha ett tungt kärleksdrama kan man väl hyra nåt av Bergman. Vill man glömma bort vardagen för ett par timmar med tuffa (och hyperöverdrivna) actionsekvenser, mängder av tokroliga oneliners och Hollywoods två just nu hetaste skådisar - ja då vet jag ingen annan film som levererar lika hårt som den här. De käbblas, bankar skiten ur varandra, går hos terapeuten, älskar och hatar om vartannat, och hela tiden med glimten i ögat. Snuskigt bra.

Vrångmannens kommentar: Superunderhållande action med smart och rapp dialog. Sexy, sassy shit @@@+


The Good Shepherd - @@
Robert DeNiro regisserar och vill skapa ett tungt och genomberarbetat drama om CIA's framväxt. Han slänger in Matt Damon, Alec Baldwin, Timothy Hutton, William Hurt och sig själv för att få tyngd i rollerna. Meeeeeen tyvärr blir det alldeles för långdraget och segt. Nu hjälpte det inte att jag såg filmen utan undertexter, brukar inte vara ett problem i vanliga fall, men nu snackas det lågt, otydligt och mumlande på sina ställen och dessutom sjukt mycket fakta att det fan var svårt att hänga med. Angie gör det hon ska göra med sin lilla roll, och bjuder på några av de mer intressanta partierna i filmen.

Vrångmannens kommentar: Välgjort men ack så låååångsamt och tråååååkigt @@


A Mighty Heart - @@@
Angie spelar Mariane Pearl, journalisten som förlorade sin make Daniel Pearl (också journalist) i Afghanistan nåt år efter 11:e september. Han blir kidnappad när han ska göra sitt sista reportage för att aldrig mer komma åter. Pearl blev bland de första västerlänningar att halshuggas på film som spreds på Internet som en löpeld (sen dök det upp ganska många såna, även fejkade). Angie är grym i rollen. Hon visar upp all smärta, kärlek, ilska, styrka och sårbarhet som Mariane med all förmodan gick igenom själv. Trodde faktiskt på en Oscarsnominering när jag såg filmen, men hey, man kan inte få allt.

/Surskägget