Julkalender 14 dec

Izabella Scorupco filmar i Sverige igen inför en kommande komedi som är tänkt att släppas nästa sommar 2014. Surskägget grävde lite i sina arkiv och hittade en intervju som han gjorde med Izabella inför Vertical Limit år 2000. Inte helt purfärsk intervju med andra ord, meeeeeeen rätt kul med en liten tillbakablick speciellt som Izabella själv fick recensera sina filmer upp till den tidpunkten. Så dagens lucka bjuder först på intervjun och sedan på recensionerna av Izabella själv.

Hon har hunnit gifta och skilja sig med hockeyproffset Mariusz Czerkawski, med vilken hon har dottern Julia som snart fyller fyra år. Sin tid just nu delar hon mellan Stockholm och Los Angeles, och efter rollen som Monique Aubertine i Vertical Limit lär efterfrågan i Hollywood bara öka. Det är trots allt där hon haft sina stora framgångar. De svenska filmerna har nästan utan undantag blivit sågade vid fotknölarna (många gånger oförtjänt).

Strand Hotell i Stockholm kryllar av journalister, men trots bråda och sena dagar med många intervjuer är Izabella lugn, tankfull och ger inte sken av att vara stressad. Hon är klädd i vitt, och hälsar med ett avväpnande leende. Hela hon utstrålar verkligen kvinnlighet. Från hennes sätt att räcka fram handen, till hennes oemotståndligt charmiga leende. Vi slår oss ner i varsin stol i det av solen upplysta rummet där sedan fotograferingen ska ske.

Du har sagt att du tyckte om din karaktär i Vertical Limit därför att hon är fysiskt stark, att hon är manlig då hon rör sig nästan enbart bland män, men att hon samtidigt lyckas vara feminin. Jag antar att det inte är särskilt svårt att vara feminin när man heter Izabella Scorupco. Var det svårt att hitta din maskulina sida?

-Jag tror att det är en väldigt skillnad när man vaknar, sminkar sig och piffar till håret. Då ser man ju kvinnlig ut för då har man de attributen. Men jag upplever mig själv som väldigt manhaftig med mitt sätt att gå och mitt kroppsspråk. Det har jag inte alls långt ifrån till. Det har inte varit någonting som jag har fått jobba på känner jag. Fysiskt var vi alla tvungna att förbereda oss. De flesta av oss var där sex veckor innan inspelningen började och klättrade i berg. Vi lärde oss att lita på utrustningen och hur alla selar, linor och rep fungerade. Man blev ganska manlig i och med den utrustningen man hade på sig.

Det här känns som den första roll där du inte spelar sexig i traditionell mening. Det är svårt att vara lättklädd i minus tjugo.

-Fast jag tycker aldrig att jag har spelat lättklädd och traditionellt sexig, så jag håller inte med dig. Jag måste ha varit en av de osexigaste Bondbrudarna någonsin. Jämför med Ursula Andrews, Britt Ekland och Kim Basinger. De var verkligen sexiga Bondbrudar. Jag var verkligen nedtonad. Mitt hår var kortklippt, rödfärgat på ett nästan fult sätt. Allt för att jag skulle framstå som tråkig ryska. Vi kände att på nittiotalet var det dags för något nytt. Jag tycker själv det är kul när jag ser en Bondfilm att det finns sexiga Bondbrudar, men Famke Janssens karaktär fick stå lite för det här med sexet i Goldenye. Hon var verkligen sexig. Annars håller jag med dig om att det var som teletubbisar i Vertical Limit. Vi hade så mycket kläder på oss att man inte såg om det var en tjej eller kille.

Vad är typiskt maskulint för dig?

-För mig är det självsäkerhet. Att vara självsäker är oerhört maskulint. Självsäkerhet yttrar sig inte i att ha en snygg bil eller stora muskler, och att bara fränt sitta och skryta om det materiella. Jag tycker om killar som har en stor portion kvinnlighet i sig. Det är en man som jag känner att jag vill spendera min tid med.

Vad tänker du på när du säger kvinnlighet?

-Att man har någon form av medkänsla, och att man älskar kvinnan för det hon är. Man ska inte känna att det är jobbigt att hon sitter och pratar om sin väninna. Ofta är det så att där det krockar mellan män och kvinnor är för att vi inte kommunicerar med varandra. Män upplever kvinnor som bara allmänt tjatiga. En man som har en stark kvinnlig sida kan diskutera och prata med en kvinna. Det är ofta där tror jag det blir fel. Män är inte öppna för att prata mer än vad de pallar med. Jag tror att tjejer har ett större behov av att kommunicera och samtala. Ofta pratar de sönder saker om de inte får den uppmärksamheten de behöver. Man tjatar bara på för att på något vis väcka det här inom mannen, men för honom blir det tvärtom. Överhuvudtaget det sexigaste och häftigaste som finns mellan en man och kvinna är att man accepterar varandra. Man ska inte försöka ändra på någon. Det finns inget mer oattraktivt än när man känner att någon försöker ändra på dig. Då försvinner man bit för bit. Jag tror att det är ett misstag som många människor åker på. Man förälskar sig, och går igenom en stor passion. Sedan börjar man ändra på den personen för att det är någonting som inte stämmer. Det är fel, och orättvist. Antingen är man modig och säger att man inte passar ihop, eller så tar man den människan för allt hon är och allt som följer med henne på köpet. Det var ett väldigt stort utlägg. (Skratt.)

Vad är typiskt kvinnligt då?

-Typiskt feminint är att vara väldigt känslig tror jag. Det traditionella är någon form av omhändertagande. Fixa, dona, pyssla hemma. Vilket är fruktansvärt tråkigt om en man begär det av en kvinna. Det häftigaste är om man gör det tillsammans och njuter av att dela på det. Att laga middagar ihop, och att det inte ska heta att killen är barnvakt. Man har barn ihop. Oftast är det så killarna uttrycker sig. Nej, jag kan inte göra det här för att jag är barnvakt. Då undrar man. Men typiskt kvinnligt? Förståelse. Kvinnor är väldigt bra på att lyssna tror jag. Men i dag finns inte det här längre. Förr kunde man mycket mer rakt av säga vad som var kvinnligt och manligt, det som är det här traditionella. Nu tycker jag att vi är så otroligt lika, män och kvinnor. Speciellt i Sverige. Hamnar man i Polen är det fortfarande väldigt traditionellt.

Är det bra eller dåligt att vi har blivit så lika?

-Jag tycker det är fantastiskt. Utan att för den delen förlora den här attraktionen och spänningen mellan man och kvinna. Det ska inte ens behöva ifrågasättas. Jag tycker att något som är väldigt viktigt inom ett förhållande är att man alltid ska vara nyfiken på den man har ett förhållande med. Man ska alltid bevara en liten hemlighet inom sig, och det har inte att göra med hemligheter som kan skada ett förhållande. Nu menar jag inte några intriger eller att man håller en massa saker bakom ryggen. Men att man har någonting inom sig som gör att den andra människan hela tiden attraheras. Lite, åh, varför gjorde han så? Man vill hela tiden umgås och vara med den här individen. Det är kul att hela livet kunna överraskas av den människa man lever med. Det är förfärligt att alla skiljs. Alla skiljs tycker jag. Jag tycker jag hör varje dag att någon skiljer sig. Det har väldigt mycket med att göra att kvinnan är så stark. Tyvärr så tror jag det. Det har mycket att göra med att mannen inte pallar med det. Han pallar inte med kvinnans möjligheter.

Är vi män kanske lite förvirrade? Allt håller ju på att ändras med könsroller. Eller är vi bara fastlåsta i gamla traditioner?

-Det är nog inte det. En man har så mycket tydligare, starkare och större behov av att få känna att han är framgångsrik än en kvinna. Vi lever ofta nu i förhållanden där kvinnan kan vara mer framgångsrik än mannen. Det tror jag är väldigt svårt för en man att leva i ett sådant förhållande. För hur man än vrider och vänder på det, hur mycket man än pratar om det och säger att det här fungerar, nu är det jag och det går bra för mig, så i slutändan jagas man ifatt av det här att mannen känner att han inte har något värde. Det är nog svårare för en man att leva med det än tvärtom. Det är nog lättare för en kvinna att acceptera att hon har en lägre status än mannen.

Varför tror du att det är så?

-Det är naturen. En man vill komma in med sin kvinna på en restaurang och känna att: ”This is my woman”. Det är fantastiskt. Det får kvinnan att känna sig kvinnlig. Jag menar, det är inget fel med det. Han kommer in och slår sig för bröstet. Det tycker jag är jättesexigt, det är jättehäftigt. Då kan kvinnan känna wow, och känna sig attraktiv i att han är så stolt över henne. Det får inte försvinna. Börjar man sudda ut de linjerna, då finns det ingen attraktion kvar alls.

Att ge blommor och hålla upp dörren, är det något som innefattas i detta?

-Jag tycker att det är fantastiskt om man kan få med det. Men det får inte bli tillgjort. Då går det bort direkt. Det blir bara pinsamt. Sedan om man känner att det är någon form av erövrande, då är det inte kul. Då vet man, okej, hur länge håller han på så här? Ett halvår och sedan (fejkar en stor gäspning) ligger han och fiser i soffan. Det vill man inte vara med om att det ska vara så maximalt i början. Då känner man som kvinna att man har blivit vilseledd. Man blir ofta förälskad i en man för det man får uppleva i början av ett förhållande. Sedan går det över till någon lathet där han känner att nu är hon min. Nu kan jag ta det lugnt. Där är problemet. Då har han utgett sig för att vara en annan person. Det är så klart att kvinnan kräver att hon vill ha honom tillbaka som det var från början. Och med all rätt tycker jag.

Men är inte det lätt hänt? Det gamla klassiska är ju att man som barn gör de coola cykelkonsterna så att tjejen ska bli imponerad.

(Leende)-Det är falsk marknadsföring. Det är ju så, det är naturens gång. Man tröttnar och går vidare. Men jag är en obotlig romantiker. Jag tror hela tiden på att man kan leva med samma person livet ut. Då måste man förstås jobba på det stenhårt. Man måste veta att det verkligen är rätt människa. Då jobbar man på det. Jag skulle i alla fall göra det.

Ingen Kan Älska Som Vi (1988)

@

Jag ger den en etta. Då tyckte jag det var en femma. På den tiden var det megastort för mig. Men i dag är det definitivt en etta, om inte noll (skratt). Men utan den hade jag inte suttit här just nu, så jag kan inte riktigt ångra den.

/Izabella Scorupco

@

Man kan inte annat än att hålla med Izabellas sågning. Rätt taffligt mest hela tiden. Ungefär som de flesta av Staffan Hildebrands filmer.

/Surskägget

Petri Tårar (1995)

@@@

Jag pratade med Rolf Lassgård nyligen. Vi var samtidigt på Sen Kväll Med Luuk, och Rolf sa det: ”Fy fan vad den filmen blev orättvist behandlad.” Jag tror att folk tog den på alldeles för stort allvar. Vi hade bara roligt, och ville underhålla människor. Vi hade inget speciellt budskap att komma med. För min del ger jag den en trea. Jag mådde otroligt bra, och det var kul att jobba med den filmen.

/Izabella Scorupco

@@@

Håller med både Izabella och Lassgård. Tycker också den blev onödigt sågad då det begav sig. Rätt kul liten romp från medeltiden som bjussar på både garv och lite allvar. Inget speciellt på något sätt, men skön matinéunderhållning en söndag.

/Surskägget

Goldeneye (1995)

@@@@@

Det är en femma därför att det var så oerhört stort för mig. Från Petri Tårar där man käkade blodpudding i tre månader så hamnade jag i glamour. James Bond. Allt var så overkligt. Fortfarande så har jag svårt att se mig som Bondbrud. Det låter så kul. Bondbrud. Jag kan inte förstå att jag har varit en Bondbrud. Jag gör inte det.

/Izabella Scorupco

@@@

Izabella tar i så hon spricker men det är å andra sidan förståeligt. Måste varit hur coolt som helst att vara med i en Bondrulle och med den upplevelsen bli det förmodligen en femma. Brosnans första som Bond och hans bästa, resten han gjorde är bara ettor och möjligtvis någon tvåa. 

/Surskägget

Med Eld Och Svärd (1999)

@@@@

En fyra blir det väl. Jag kan ju inte sätta femma på allt, fast det känns som om den är värt det. Fyra blir det för att jag gick igenom lite privata problem. Jag hade en liten svacka som person. Filmen blev ju en jättehit. Den har setts av sju, åtta miljoner människor i Polen. Det var verkligen en jättesuccé. Ska man göra något inom polsk film, så var det den filmen.

/Izabella Scorupco

Dykaren (2000)

@@

Ja Dykaren blev ju en superflopp, men jag känner fortfarande att jag tyckte så mycket om att jobba med Stefan Sauk och Erik Gustavsson. Jag var inte här i Sverige när filmen gick upp, så jag slapp ju allt runt omkring. Det är en tvåa tror jag.

/Izabella Scorupco

@

HAHAHAHAHAHA! Det här är så dåligt så det blir skrattfest. Sauk verkar inte veta vad han pysslar med och Scorupco är anonymare än anonymast. Är det nån som ens minns nåt från den här förutom den megasuperstora reklamaffischen mitt ute i skogen? Så sjukt felplacerad produktplacering i en film har jag aldrig sett tror jag.

/Surskägget

Vertical Limit (2001)

@@@@@

Det blir ju en femma, i och med att jag fick jobba med Martin Campbell (Goldeneye) igen. Det är extremt och otroligt att jag fick ännu en chans att jobba med honom som är en fantastisk regissör, och sedan på den nivån det trots allt blir. Det är en internationell film som många människor kan se. 

/Izabella Scorupco

@@@

Nu tar hon i så hon spricker igen. En hyfsat tät och spännande actionthriller som lider lite väl mycket av Cliffhangerkomplex. Chris O'Donnell kan kännas lite malplacerad i huvudrollen, men Izabella gör absolut en solid insats. Standardaction enligt alla mallar, men funkar absolut utan att sticka ut från mängden.

/Surskägget

Drakarnas Rike (2002)

@@

Matthew McConaughey och Christian Bale slåss mot drakar i framtiden. Rätt dåligt CGI-animerade drakar. Matthew kör sitt charmiga smile men det håller inte när storyn är tunnare än pappret det skrevs på. Minns inte ens att Izabella var med i den här. Sorry.

/Surskägget

Recensioner av Solstorm här och här.

The Actresses: Sandra Bullock

Sandra Bullock är ju mer eller mindre synonym med romantiska komedier. Ibland gör hon en dramastänkare för tjejerna och sen tillbaka till en romcom snabbt som attan. Hon har den där girl-next-door-känslan och har en lagom (åh detta härliga svenska ord) dos av allt. Söt. Sexig. Snygg. Charmig. Rolig. Smart. Talangfull. Samtidigt är det kanske inte så att man springer och ställer sig i kö vid biljettkassan när man hör att Sandra Bullock är med i en ny film. Snarare väntar man på att den dyker upp på dvd och plockar den för 3 för 100 ett par år efter det när man storhandlar på Willys. Ju mer jag tänker på det desto mer Ron "Opel" Howard känns det. Inga direkt bottennapp, men inga superfemmor heller. Eller? Låt oss ta en titt.


Love Potion no. 9 (1992)
@@
En romantisk komedi där Sandra blir kär i en snubbe som har en magisk dryck som gör honom oemotståndlig för kvinnor. Men hon är kär i honom utan drycken. Lyckligt slut. Okej rulle i genren som du glömt medan eftertexten fortfarande rullar.
/Surskägget

@
Det här var skräp ja.
/Vrångmannen

The Vanishing (1993)
@@
Sandra är ihop med Kiefer Sutherland men blir kidnappad. Sutherland letar kors och tvärs tills han blir kontaktad av Jeff Bridges som har Sandra. Katt-och-råttalek följer. En hyfsad rulle med ett ganska elakt slut.
/Surskägget

@@@+
Mycket spännande och annorlunda thriller där Miss Bullock har en blink and miss roll. Jeff Bridges är grym som "psykopat". Det holländska originalet är lite tradigare men har ett mycket elakare slut.
/Vrångmannen

The Thing Called Love (1993)
@@@
Countrydrama i Nashville där en bunt unga förmågor söker skivkontrakt. Sandra är söt sångerska och hänger med River Phoenix, Dermot Mulroney och Samantha "vart tog min karriär vägen hörni?" Mathis. Mycket sköna countrylåtar och standarddramamanus 1A. Men fan River var en bra skådis.
/Surskägget

Demolition Man (1993)
@@@
En gång i tiden var det en fyra för mig, men fan den har tappat en hel del med åren. Wesley Snipes i en av sina bästa roller (den andra är första Blade och sen har ju den karlen aldrig gjort nånting värt bläcket på pappret). Stallone är snut som blir nedfryst och väckt i framtiden där Sandra väntar och ska lära honom om hur saker och ting funkar i framtiden. Många sköna actionsekvenser och Wesley är heeeeeelt knäpp som skurk hahahaha.
/Surskägget

@@@
En bitvis ok action med charmig Bullock. Har korrekt tappat med åren till skillnad mot Stallones andra framtidsspektakel Judge Dredd..HAAHAHAHAHAAHHAHAHAHAAHAA!!!
/Vrångmannen

Wrestling Ernest Hemingway (1993)
@@
Är den nån annan än jag som ens sett den här? Nä, trodde väl det. Mest handlar det om två gamla gubbar (Robert Duvall och Richard Harris) som är lite kompisar med varandra trots att de ofta bråkar om det mesta. Sandra är servitris på ett café där gubbarna hänger ibland. Bra skådisar men ganska sömnig film.
/Surskägget

Speed (1994)
@@@@
Aaaaaah, nu börjar det hända grejer. Genombrottet! Tam-ta-ta-ta-tam-ta-ta-ta! Dennis Hopper är galen skurk, Keanu Reeves snuten som ska stoppa honom och Sandra Bullock tjejen som råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt. Adrenalinfyllt actionspektakel vi gillar än. Regissören Jan de Bont hade tydligen inte samma agent som Bullock och Reeves. Efter denna fantastiska regidebut gjorde han Twister (okej), Speed 2 (neeeeeeeeeeeeeeej!!!), The Haunting (gäääääääsp) och Tomb Raider 2 (vilken är okej tack vare Angelina). Och det var det. Det var alltså sju år sen han gjorde en film sist...
/Surskägget

@@@
Det var charmigt och spännande och nu är det mest charmigt och lite larvigt men ändå med en hel del stjärtspark och elakaste Dennis Hopper som skurk.
/Vrångmannen

Medan Du Sov (1995)
@@
En romantisk komedi där Sandra Bullock blir kär i Bill Pullman. Eller om det är tvärtom. Skitsamma. Levde lyckliga i alla sina dar yadda yadda yadda.
/Surskägget

@@
Jag tror att jag skrattade till eller var det något jag åt? Den är ok. Knappt.
/Vrångmannen

Nätet (1995)
@@
Hahahaha Internet var nytt. Och farligt! Sandra blir jagad lite av skurkar som har tillgång till hela hennes liv via Internet. Men hon är för smart och slår tillbaka. Dennis Miller av alla människor dyker upp i en roll hahahaha!
/Surskägget

@
Av alla jävliga..
/Vrångmannen

Two If By Sea (1996)
@@
Hette nåt annat på svenska jag inte kommer på nu. Bullock blir denna gång ihopparad med Denis Leary! Hahahahaha! Lägg av. Sluta drick Jägermeister på castingkontoret innan lunch. Vad är det här?! Öh och just det. En romantisk komedi.
/Surskägget

@@
När Denis Leary läste manuset för första gången var det det roligaste han någonsin läst, berättade han i en intervju. Sen när första inspelningsdagen kom så hade någon druckit jäger på kontoret och skrivit om skiten!
/Vrångmannen

A Time To Kill (1996)
@@@@
Ingen Sandrarulle egentligen. Hon har ganska liten biroll. Matthew McConaughey i sin första större roll samt även Samuel L. Jackson, Kevin Spacey och Ashley Judd. Rättegångsthriller baserad på Grishams första bok som till skillnad från thrillermallen han fastnade i sen är riktigt bra.
/Surskägget

@@@+
Stabilt. Habilt. Bra. Gripande. Spännande. By the book. Hahahaha by the book..
/Vrångmannen

In Love And War (1996)
@@
Ett romantiskt drama där Sandra är sjuksköterskan som har hand om Hemingway (spelad av Chris O'Donnell?!?!? WTF!!! Vad sa jag om Jäger innan lunch på castingkontoret!) way back when. De blir kära etc.
/Surskägget

Speed 2: Cruise Control (1997)
@
Ibland vill man se terrorister och galningar på en båt (Under Belägring). Ibland vill man det inte (Speed 2).
/Surskägget

@
I arslet på..
/Vrångmannen

Hope Floats (1998)
@@
En romantisk dramakomedi där Bullock återvänder till lilla hemstaden efter att ha skilt sig. Bla bla bla. Lyckligt slut.
/Surskägget

Magiska Systrar (1998)
@@@
En romantisk komedi där Sandra är syster med Nicole Kidman och där båda är häxor som aldrig kan bli förälskade i en man för då kommer han att dö. Meeeeeeen det har väl aldrig hindrat att man hittar på vägar runt såna småsaker? Nä precis. Levde lyckliga i alla sina dar.
/Surskägget

@@
Hahahaha romantisk komedi? Vad såg du för film? Två häxor tar ihjäl en karl som kommer tillbaka från graven och försöker ta ihjäl dom. Det flörtas lite med en polis meeeeeen TVÅ HÄXOR TAR IHJÄL EN..
/Vrångmannen

Forces of Nature (1999)
@@@
Romantisk komedi som parar ihop Sandra med Ben Affleck. Jag gillar den här helt klart. Blandar Raka Spåret till Chicago med lite kärlek. Ibland behövs inte mer.
/Surskägget

28 Dagar (2000)
@@@
En romantisk komedi där Sandra är alkis och blir inlagd på behandlingshem. Hon hittar ny kärlek och slutar med spriten. Levde lyckliga i alla sina dar.
/Surskägget

@@
Hahahaha romantisk komedi? Vad såg du för film? Elände på elände på ett behandlingshem och enda gången Bullock garvar är när hon är full eller påtänd.
/Vrångmannen

Miss Congeniality (2000)
@@@
En romantisk komedi där Sandra är ful FBI-agent som tvingas bli snygg för att lösa beauty pageantmordet. Helt plötsligt är det högklackat och kortkort istället för sneakers och pistol som gäller. Söt och kul.
/Surskägget

@@@-
Bah! Det tar mig emot. DET TAR MIG EMOT! Tycker ju att den är underhållande och mysbusig. For shame!
/Vrångmannen

Murder By Numbers (2002)
@@@
Thriller om två unga grabbar som mördat och kommit undan med det. Eller har de? Sandra är snuten som är dem på spåren.
/Surskägget

@@@
Grabbarna är på riktigt bindgalna och det blir lite intressant att titta på. Rätt mörk rulle för att vara en Bullock.
/Vrångmannen

Two Weeks Notice (2002)
@@@
En romantisk komedi med Sandra Bullock OCH Hugh Grant. Där har du fantastisk casting. Kemin mellan Bullock och Grant är underbar och ja vi har sett allt förr men ser det gärna igen. Med ett leende. Levde lyckliga etc...
/Surskägget

Crash (2004)
@@@@
Handlingen kretsar kring ett gäng olika människor med olika etniska bakgrunder under två dygn i LA. Självklart vävs deras liv ihop, och vi får ta del av både fördomar, mord och hjältedåd. Briljant skriven, och mycket bra skådisar. Don Cheadle (en riktig favorit ändå sen jag såg honom i Djävul Med Blå Klänning) och Matt Dillon (i skön "comeback") lyser starkast, men alla är verkligen bra (även om det är svårt att ta Brendan "Djungel-George" Fraser på allvar just på grund av att han är Djungel-George). Sandra är rasistisk, rädd, lite elak och mycket ensam.
/Surskägget

@@@
Bullock är bra i denna men rullen är också lite överhypad. Sevärd.
/Vrångmannen

Miss Congeniality 2: Armed & Fabulous (2005)
@@
Är ganska säker på att jag sett den. Men minns ingenting. Nåja. En romantisk komedi med Sandra Bullock? Minst en tvåa i betyg.
/Surskägget

The Lake House (2006)
@@@
En romantisk komedi som återförenar Bullock med Keanu Reeves. De skickar brev till varandra genom tid och rum i en magisk brevlåda i huset i titeln. Slutet? Levde lyckliga etc...
/Surskägget

Premonition (2007)
@@
Sandra ser framtiden. Fast väldigt hoppigt. Typ ser torsdag sen tisdag sen söndag sen onsdag under samma vecka. Okej rulle. Minns väldigt lite av den nu.
/Surskägget

The Proposal (2009)
@@
En romantisk komedi som parar ihop Sandra med Ryan Reynolds. Sandra är hans väldigt bossiga boss som bor i USA men är från Kanada. För att få stanna i landet måste hon gifta sig och då är det Ryan som snällt får ställa upp. Sen åker de till Ryans familj och vet ni vad? De blir kära på riktigt! Kunde man väl aldrig tro. Hehehehe. Följer alla mallar men är söt och snäll och Sandra bjussar på en rolig nakenscen. Vrångmannen skrev såhär.
/Surskägget

The Blind Side (2009)
@@
Rollen som väldigt otippat gav henne en Oscar. Och filmen är helt okej. Hon är - som vanligt - helt okej. Men Oscar? Nån på filmbolaget måste mutat en hel jävla många människor att rösta på henne. Baserad på en sann story där en numera superkänd amerikansk fotbollsspelare från början var urfattig helt utan familj tills superrika Leigh Anne tar sig an honom och låter honom bo med hennes familj. Det puttrar på så sakteliga och alla lär känna varandra mer och mer och blir som en riktig familj mer och mer och så helt plötsligt är han bäst i världen på amerikansk fotboll och superrik själv. Det händer liksom inget egentligen i filmen, den bara rullar på rätt så trivsamt tills tiden är slut. Jag gillar ju mina filmer med lite amerikansk fotboll, men nja, problemet är som sagt att det aldrig är särskilt spännande för det finns typ inga motsättningar nånstans. Okej rulle, men inte mer. Vrångmannen sa såhär för ett tag sen.
/Surskägget

Avslutningsvis finns väl inget mer att säga än att Bullock har talangen och utseendet för sig men att hennes filmer i regel är "hyfsade", "okej" eller "lagom". Där Ron Howard är en Opel är miss Bullock helt enkelt filmvärldens alldeles egna fröken Lagom.
/Surskägget

The Actresses: Marilyn Monroe

Det finns inte mycket att tillägga om en av världshistoriens allra största ikoner. Från liten pappalös flicka (och vissa stunder även mammalös då mamman åkte in på mentalsjukhus) till en av världens än idag största och kändaste skådespelare. Det har skrivits hyllmetrar om hennes sexighet, talang, filmer, aborter, äktenskap, älskare och påstådda älskarinnor, förhållande med Kennedybröderna och hennes död (oavsiktlig överdos? mord? självmord?). Det finns inget nytt att tillföra om alla de bitarna från vår sida. Istället är det dags att göra en liten minispotlight på några av hennes filmer.

I Hetaste Laget, Flickan Ovanpå (The Seven Year Itch) och Herrar Föredrar Blondiner har vi recenserat tidigare.

Niagara
@@@
Fröken Monroes riktiga genombrott som kall och beräknande fru som ska se till att hennes älskare dödar hennes man. Det glittrar dollarsedlar i ögonen med tanke på försäkringspengarna och den där älskaren är nog bortglömd i samma ögonblick första checken dimper ner i brevlådan. En vågad film för sin tid där Monroe varvar sexighet som verkligen ångar från bioduken (eller plasmateven) med ren och skär ondska och galenskap. Precis som en riktigt bra skurk ska vara. Meeeeeeeen ungefär halvvägs in i filmen får vi en liten twist och plötsligt är ondskan och galenskapen av helt annan sort. Filmskaparna gör mycket med väldigt lite och låter de mäktiga Niagarafallen vara en naturlig del av filmen. Scenen där Monroe kliver ut i sin lilla stuga hon och hennes man hyr i en liten stugby och dansar sig svettig till lite härlig musik medan alla män runtom glor så ögonen trillar ur är makalös och ett bevis på hur Monroe behärskade filmmediet och att vara sexig till det yttersta utan att bli slampig eller ens visa nån direkt hud. En liten mordhistoria som växte sig in i filmhistorien tack vare Monroes talang och förmåga.
/Surskägget

Hur Man Fångar En Miljonär
@@@
Lauren Bacall, Marilyn Monroe och Betty Grable var alla tre stora stjärnor vid denna tidpunkt. Så vad bättre än att slänga in dem i samma rulle? De spelar tre skrupelfria brudar vars ända mål i livet är att gifta sig rikt. Ju större plånbok mannen i fråga har desto mer kärlek får han från damerna. Naturligtvis uppstår en mängd förväxlingar och ingen av tjejerna gifter sig till slut med den man de trodde utan för kärleks skull. Aaaah. Kärleken övervinner allt. Monroes karaktär är starkt närsynt och lika fåfäng och bär därför inte sina glasögon (och eftersom att det är Monroe är hon lika snygg i som utan glasögon på näsan) och traskar in i dörrar och väggar som den värsta Jim Carrey. Rollen som blåst bimbo må Monroe ha varit gruvligt trött på (hon var en smart blondin hon) men hon gör det så jäkla bra att man förstår att hon fick den här typen av roller om och om igen. Det räcker att hon ler och säger nåt lagom gulligt förvirrat så är man fast. I verkliga livet hade man dödat en sån karaktär efter en kvart, men på film funkar det om det görs av rätt person vilken alltså Monroe verkligen var. I slutändan är detta inget mer än en flamsig romcom, men med tre superstjärnor i rollerna blir det bra hur man än vrider och vänder på det.
/Surskägget

Floden Utan Återvändo
@@@
I denna westernstory spelar den storslagna naturen en nästan lika stor roll som både Marilyn Monroe som hennes medspelare Robert Mitchum. Monroe är en danserska och sångerska var kortfuskande man fifflat till sig ägarbevis på en bit land där det hittats guld. Nu måste han ta sig från den vilda tältbyn där guldrushen härjar ner till stora staden och få ägarbeviset godkänt av staten. Tillsammans med Monroe tar han en flotte och på vägen stöter de på Mitchums lilla fredliga stuga mitt ute i bushen. Det ena leder till det andra och plötsligt är Mitchum utan sin häst och sitt gevär. Det är riktigt illa, speciellt med tanke på indianerna som stormar nerför berget för att döda alla vita. Mitchum, Monroe och Mitchums lilla grabb har inget val än att hoppa på flotten och dra. Fart och fläkt mest hela tiden med ett par sång- och dansnummer signerade Monroe räcker helt klart för god underhållning. Det skjuts lite indianer, det fajtas lite med elaka män som vill våldta Monroe och det kämpas en hel del på flotten i den brusiga floden. Mitchum och Monroe har ett superbt samspel och bara det gör filmen sevärd.
/Surskägget

The Misfits
@@@@
Filmen är kanske idag mest känd för att den råkade bli inte bara Marilyn Monroes sista film utan även legenden Clark Gables. Filmen var även slutet på äktenskapet mellan Monroe och pjäsförfattaren Arthur Miller som skrev manuset. En del gnäller över att Miller skulle ha hållit sig till pjäser och inte gett sig in på filmmanus, men jag tycker tvärtom att dialogen och karaktärerna känns trovärdiga. Visst spelar Monroe faktiskt över i ett par scener, men det får nog anses vara regissören John Hustons huvudvärk. Gable gör en solid roll som cowboyen som inte hunnit växa ikapp med samtiden och Eli Wallach (den fule från Den Gode, Den Onde, Den Fule) är lysande som Gables polare. Människorna vi får träffa är alla trasiga på sitt sätt och försöker bara leva i den här knasiga världen så gott de kan. En film utan direkt handling som är karaktärsdriven och som utspelar sig inom de olika karaktärernas utveckling eller brist på utveckling. Efter både Gables och Monroes bortgång har filmen för alltid en given plats i filmhistorien, men även om båda stjärnor levt vidare hade den här filmen överlevt tidens tand och fascinerat oss än idag.
/Surskägget

Don’t Bother To Knock
@@@
Den första större roll Marilyn Monroe hade, och framförallt den dittills mest dramatiska. Här fick hon visa att hon var mer än ett snyggt ansikte som kunde spela den dumma blonda bimbon till fulländning. Storyn är ganska enkel. Monroe ska sitta barnvakt åt en lite unge åt ett rikt par på hotellet där en av hennes släktingar jobbar som hisskötare. Tyvärr står inte allt helt rätt till i skallen på henne och hon visar sig vara allt annat än den perfekta barnvakten. Hon växlar mellan oskuldsfullt korkad och snäll till mansslukerska till rabiat och bindgalen snabbare än Lewis Hamilton kör ett varv på en Formel 1-bana. Mestadelen av filmen utspelar sig på hotellrummet och resten i hotellets lobby och bar. Filmen bärs mycket av Monroe och utan henne hade den förmodligen inte överlevt tidens tand. Inget speciellt som sagt, men väl värt en titt.
/Surskägget

The Actresses - Charlize Theron

Vi gjorde en liten spotlight häromsistens på regissören Ron Howard i en kommande och ständigt pågående serie vi valt att döpa till "The Directors". Självklart ska även skådespelare och skådespelerskor dissekeras film genom film och under rubriken "The Actresses" kommer här en av Surskäggets stora favoriter - Charlize Theron.
Surskägget förklarar: "Hon har den där magiska blandningen av talang, skönhet, charm och glimten i ögat. En tjej man vill vara ihop med, eller bara vara kompis med. Hon är dessutom en av de hårdast arbetande kvinnorna i branschen med ett snitt på 2,4 filmer per år de senaste tio åren. Det är inte många som mäktar med."



2 days in the valley
@@@
Theron debuterar i en skön independent rulle med lite noirkänsla. Hade Quentin gjort rullen hade den dels varit mycket kändare, dels lite vassare (det ska vi inte sticka under stol med) men upplägget är coolt och Therons roll som sexig vamp är klockren.
/Surskägget

@@@
En våldsam "Short Cuts" späckad med kända skådisar. Ofta spännande annorlunda och snyggt paketerad men samtidigt kunde den varit vassare som skägget säger. Klart sevärd dock och Charlize tidiga roll ger klart hintar om att hon är här för att stanna.
/Vrångmannen

That Thing You Do!
@@@
Tom Hanks fick för sig att regidebutera, och har med Theron i en jätteliten biroll som man mer eller mindre missar om man blinkar. Hon spelar söt flickvän, och det gör hon ju bra då enda egentliga kriteriet är att se söt ut. Jag gav faktiskt filmen en femma när jag såg den på bio, bara för att lugna ner mig lite när jag såg om den på video.
/Surskägget

@@@
Söt rulle om ett band från en småstad som får en one hit wonder. Underhållande och fartfyllt men inget speciellt. Minns inte ens Charlize från denna.
/Vrångmannen


Trial and Error
@@@
En komedi avsedd att sparka igång Kramers filmkarriär (ni vet han från otroligt överskattade Seinfeld) men som kanske mer sparkade igång Therons filmkarriär. Blev totalt förälskad i hennes rollfigur (och henne) när jag såg den här filmen. Fri, vild, söt, smart, cool, tuff, egensinnig, häftig, sexig och allmänt ball sån är Theron i filmen. Vad finns att inte gilla? Filmen i sig är annars en klassisk Hollywoodkomedi med en hel del roliga stunder.
/Surskägget

@@
Minns tyvärr besvikelsen. Hade sett fram emot denna (jag GILLAR ju Seinfeld) och kul att se Michael "Kramer" Richards i en långfilm (han var hysterisk i schyssta Airheads med Steve Buscemi och Adam Sandler) men mest fåniga skämt och en gnutta onödigt allvar. Lite schysst slapstick räddar den från total katastrof och Charlize var bra.
/Vrångmannen


Djävulens Advokat
@@@@
Theron fick chansen att visa lite vad hon går för här mot Keanu Reeves och Al Pacino. Hon har fortfarande bara en biroll, men en ganska stor sådan som Keanus fru. Al är förstås Djävulen som försöker locka Keanu att störta världen i ondska. Theron listar ut detta långt innan Keanu, och det hela slutar otroligt tragiskt för Therons del. Scenen i mentalsjukhuset är knäckande bra.
/Surskägget

@@@@
Instämmer med skägget. Underskattad övernaturlig thriller med komiska svarta undertoner. Charlize spelar skiten ur alla (utom Pacino för han ÄR djävulen). Kalasrulle.
/Vrångmannen

Celebrity
@@@
En Woody Allenrulle med Kenneth Branagh som Woody. Bästa scenen är med Leonardo när han flippar ur totalt och slår sönder ett hotellrum. Minns helt ärligt inte att Theron är med i den, men hon spelar tydligen en roll som supermodell. Minns visserligen rätt så lite av filmen utöver Leos scen. En av mina andra favoriter, Winona Ryder, är också med på ett hörn.
/Surskägget

@@
En av de få Woody Allenfilmer jag aldrig riktigt gillat. En hel del kändisar flyger förbi, bl.a Charlize men filmen var varken speciellt rolig eller speciellt speciell vad jag minns. Woody får dock aldrig en etta.
/Vrångmannen

Joe jättegorillan
@@@
Theron fick för sig att göra en familjefilm, och det är väl hedervärt, men King Kong tänker man ju direkt när det dyker upp en jättegorilla, och då blev det lite svårt att ta resten av filmen på allvar. Men hey, som familjefilm fyller den helt klart sitt syfte, och Theron är charmig som alltid.
/Surskägget

@@@
Rätt skoj och spännande men ett lite konstigt val av Charlize kan tyckas.
/Vrångmannen

The Astrounat’s Wife
@@@
Här spelar hon återigen en fru som misstänker att allt inte står rätt till med maken, denna gång spelad av Johnny Depp. En skräckis i stil med Rosemary’s Baby ungefär, som tyvärr försvann lite bland utbudet. Synd, för filmen förtjänar faktiskt att ses. Både Depp och Theron är bra, och den har sina små halvläskiga stunder. Kruxet var kanske att regissören inte våga ta steget fullt ut, plus att vågen med såna här skräckisar kom först ett par år senare.
/Surskägget

@
Det som kunde ha blivit så bra blev skit. Charlize är bra, Depp är bra men filmen är fortfarande ett dravel till sömnpiller.
/Vrångmannen

Ciderhusreglerna
@@@@
Lasse Hallström har fått äran att regissera Theron, och det gör han bra. Tobey Maguire (långt innan Spider-Man) blir kär i Therons karaktär som dock redan har ihop det med en annan snubbe. Men vad vore det för film om det inte slutade med att de fick ihop det lite ändå. Delroy Lindo förtjänar att nämnas här, för han bjussar på en av världshistoriens absolut bästa dödsscener. Grymt bra film överlag.
/Surskägget

@@@@
Instämmer med föregående talare (för det är så kul att vara den som skriver SIST!)
/Vrångmannen

Reindeer Games
@@@
En actionrulle med lite twist på slutet. Ben Affleck är alltid sevärd (jag råkar gilla karlen, alla ni hatare kan dra nåt gammalt över er) och Gary Sinise är förstås sååå elak. Theron kör sitt race som sexig flamma, och gör det som vanligt mycket övertygande.
/Surskägget

@@
Ok thriller med alla basics. Lite tröttsamt men Charlize är bra och Affleck visar att han kan vara en leading man. En bakisrulle a'la söndagsfilmen på TV3. Vi har sett det förr men orkar inte byta kanal så det får duga.
/Vrångmannen

The Yards
@@@
Här spelar hon mot Mark Wahlberg i en tät och lågmäld thriller. Hennes roll är inte sådär jättestor, men som vanligt minnesvärd. Marky Mark & the Fonky Bonkys rollfigur är en liten smågangster som bestämmer sig för att bli good guy, men det är förstås inte helt enkelt. Man ville skapa lite vibbar av Gudfadern, Goodfellas, Carlito’s Way och liknande, men når inte riktigt dit. Dock sevärd.
/Surskägget

@@
Ytterligare ett sömnpiller från överskattade regissören till överskattade sömnpillret Little Odessa (med Tim roth). Bra skådisar dock och Charlize är som vanligt läcker.
/Vrångmannen

Men of Honor
@@@@
Många har dissat den här rullen, men jag tycker faktiskt att det är en bra och spännande rulle med bra skådisprestationer rakt igenom (Cuba Gooding Jr, DeNiro och Theron). En sann story om den första svarta attackdykaren får vi väl kalla honom, som är en lagom blandning av drama, action och snyftare. Theron är alkoholiserad militärhustru, så det är lite skillnad mot tidigare roller.
/Surskägget

@@@
Ingen fyra här inte men helt klart sevärt och välspelat verklighetsdrama. Charlize är slampig men med hjärta och smärta.
/Vrångmannen

The Legend of Bagger Vance
@@@
En film om golf. Hur kul kan det bli? Hyfsat när skådisarna är Matt Damon, Will Smith och självklart Theron. Redford har stått för regin, och det är en klassisk amerikansk sportrtulle där golfen är en metafor för livet. Sticker inte ut på nåt sätt, minns inga direkta höjdpunkter, men en såndär trevlig rulle för stunden.
/Surskägget

Sweet November
@@
Utan tvekan Therons svagaste filmer. Här spelar hon mot Keanu Reeves, och tanken med filmen är att det ska vara en sorts annorlunda kärleksfilm. Tyvärr är det totalt kallt mellan henne och Keanu på duken, och det förstör liksom hela grejen. Det hettar aldrig till mellan dem, extremt dålig kemi, trots att Theron som alltid är söt och charmig så det står härliga till. Keanu har dock aldrig varit stelare tror jag.
/Surskägget

15 minutes
@@@
Actiondrama som ska vara kritisk mot teve och hetsen media kan skapa. Ett par mördare spelar in sina mord och blir rikskändisar. Som Natural Born Killers men utan Oliver Stones schysst regi och galna filmiska bildspråk. DeNiro och Edward Burns har huvudrollerna. Theron är med extremt lite, så om man vill kolla just henne ska man hyra nåt annat.
/Surskägget

@
Oh fy helvete vilket förbannat slöseri med tid och liv.
/Vrångmannen

Curse of the Jade Scorpion
@@@
Woody Allen försöker sig på att vara lika kul som han kanske var en gång på 70-talet. Det går väl sådär, men trots allt är filmen helt okej. Tanken är väl att det ska vara lite av en film noir, och det lyckas han väl hyfsat med. Det är främst Helen Hunt som syns på duken, men Theron är som alltid bra, och man vill definitivt se mer av henne här.
/Surskägget

Trapped
@@@
Kevin Bacon och Courtney Love är elaka. Theron är snäll. Hon blir kidnappad av Bacon, men lyckas slå tillbaka. Många tidiga roller har varit bimboroller, men här får hon vara tuff och hård på riktigt för första gången. Samspelet mellan henne och Bacon är riktigt bra, man köper hur mycket hon hatar honom till 100% och han är bara för creepy. Ännu en film som kanske blev lite sågad, men som helt klart är sevärd.
/Surskägget

@@@
By the book men rätt spännande och sevärt pga av RIKTIGT elaka skurkar (Alltid Bacon hehehe) samt en övertygande Theron som spelar som om det hängde på en Oscar. Courtney Love måste nämnas som helt ok i sin roll som skurk (med hjärta och smärta). Synd bara att hon MÖRDADE KURT COBAIN!
/Vrångmannen

Waking Up In Reno
@@@
Theron är tillbaka i komedigenren här med Billy Bob Thornton och Patrick Swayze. Det handlar om två par som tillsammans reser till Las Vegas på semester. Grejen är bara att Theron och Billy Bob har sex med varandra, och det är inte de som är ihop. Swayze är jättekul som dum hillbilly, och Theron perfekt som sötcharmig sydstatsbrutta (det är det där white trashandet jag går igång på jag vet). Och Billy Bob är som alltid Billy Bob.
/Surskägget

@@
Den är ok men varför inte roligare?
/Vrångmannen

The Italian Job
@@
Nej, det här var inte speciellt kul. Andra gången hon spelar mot Marky Mark & the Fonky Bonky, inte för att det egentligen har med saken att göra, men ändå. Den här filmen har allt, bra skådisar (Edward Norton, Donald Sutherland), bra handling (juveltjuvar lurar varandra hit och dit), bra actionsekvenser, men allt det bra blir bara en sådär gröt för regin är obefintlig och storyn totalt ointressant trots allt. Kunde bli jättebra, blir mest oengagerande.
/Surskägget

Orkade inte se klart..
/Vrångmannen

Monster
Har jag inte sett.
/Surskägget

@@@@
Snuskigt bra verklighetsbaserat drama om den kvinnliga seriemördaren Aileen Wuornos. Charlize gör en full hjärtgripande transformation till "monstret" och får för detta bl.a en Oscar och en Golden Globe. Jävlar hur hon ser ut. Hur kunde hon? Men grym prestation och skitbra film.
/Vrångmannen

The Life And Death Of Peter Sellers
@@@
Peter Sellers var jättekul i Rosa Panternrullarna och det mesta andra han företog sig. Geoffrey Rush spelar honom här, och man koncentrerar sig såklart på många av hans demoner. Theron kliver in som Britt Ekland (som var gift med Sellers) och om Britt var hälften så sexig som Theron är så förstår man varför Sellers blev upp över öronen förälskad. Tyvärr kunde Theron ha varit med mer, men man får nöja sig med det man får. Filmen är dock helt ointressant om du inte är ett Sellersfan.
/Surskägget

@@@
Välgjord Biopic som är intressant när man ser den och sen har man glömt. Charlize är bra. Geoffrey är oväntat bra som Sellers. Gillar ju sånt här.
/Vrångmannen

Head in the Clouds
@@@
En film som kom och gick utan att nån verkade lägga märke till den. Lite synd, för det är en helt okej film om två vitt skilda personer som genom en slump kommer in i varandras liv och sen blir förälskade. Första delen av filmen är bäst när vi får följa Theron och Stuart Townsends första stapplande steg in i förälskelse och relation. Andra hälften av filmen koncentrerar sig kring andra världskriget där Townsend är brittisk spion som hjälper franska motståndsrörelsen, och Theron en sorts Mata Hari som genom användandet av sin sexappeal lurar tyska officerare i säng och får ur dem hemligheter. Där känns det som att filmen inte riktigt vet var den ska ta vägen, och det är synd. Framförallt är det Therons enorma charm och utstrålning som lyfter filmen från dussinrullarnas dammiga land, men även Townsend och Penelope Cruz (i en liten biroll) gör sitt till. En charmig nonsensrulle som vill säga mer än den kanske lyckas med, men som trots det är en trevlig titt.
/Surskägget

North Country
@@@@
Theron är den ensamstående mamman som kämpar med näbbar och klor för att få ett någorlunda drägligt liv. För att tjäna hyfsade pengar börjar hon jobba på ortens gruva som är en starkt mansdominerad arbetsplats. Hon och andra kvinnor som jobbar där blir supermobbade mest hela tiden, men Theron är den enda som ryter ifrån och slåss för sitt erkännande vilket leder till att de mest idiotiska herrarna fortsätter att mobba henne ännu mer. Baserad på en sann historia. Theron är förstås mycket, mycket bra (hon var Oscarsnominerad för den här har jag för mig).
/Surskägget

@@@
Ytterligare ett jättelyft för Charlize som visar att hon är en riktigt bra skådespelerska. Att män är idioter har vi redan hört (raaap!) men här är dom såna svin så man skäms och vill rulla in en granat. Slutet i domstolen är hollywoodlarvigt och avvikande från den annars tänkvärda filmen och fallet från en fyra till en trea i betyg blir uppenbart.
/Vrångmannen

Aeon Flux
@@@
Här är det kanske mer actionsekvenser och specialeffekter som driver filmen än Charlize själv, men att se henne sparka stjärt i tajt skinnklädsel är ju inte helt fel det heller. Storyn är en gammal hederlig 1984-rippoff där staten kontrollerar och styr sina medborgare slaviskt. Det finns en grupp rebeller som vill ha frihet! jämlikhet! broderskap! jadda jadda jadda! och tänker ha ihjäl Ledaren med stort L. Theron är rebellernas perfekta mördarmaskin (hon som är så snäll och söt och go, vart är världen på väg?) och skickas iväg för att utföra jobbet. Självklart så är det inte så lätt som man kan tro, och Ledaren med stort L har en snyftstory om hur missförstådd han är i bakfickan. Allt som allt tycker jag filmen är helt okej. Mest på grund av Theron misstänker jag. Hon tar med sig en pondus och skörhet (märklig blandning jag vet, men så är det) till rollen som gör att filmen känns mer substansrik än den kanske egentligen är bland alla specialeffekter. Kul action, vare sig mer eller mindre.
/Surskägget

@@@
Instämmer med föregående skägg!

Hancock
@@
Will Smith som alkoholiserad superhjälte lät på papper som en riktigt bra idé. Lite annorlunda men ändå i tidens anda med alla superhjältefilmer som rullar. Och Smith funkar som tankad superhjälte (vars krafter påminner om Stålmannens ungefär) där han försöker sätta fast skurkar och hjälpa oskyldiga men oftast mest lyckas slå sönder mer än han räddar. In kliver en PR-agent (Jason Bateman som mer eller mindre repriserar sin roll från Arrested Development ungefär, men det gör han ju bra så vadå?) och hjälper Hancock att bli nykter och i samma veva rädda sitt anseende. Batemans fru (spelad av underbara Charlize Theron) är förstås skeptisk då en full snubbe med superkrafter inte är det roligaste att ha i huset. Det finns en liten twist förstås, men det borde alla fatta vad det är efter en halvtimme ungefär. Standard komediaction med lite specialeffekter som kunde varit bättre. Okej, men inte mer.
/Surskägget

@@@+
Hancock kan ALDRIG bli en tvåa som Surskägget skriver i sin recension. Jag är ledsen men den är grymt underhållande utan att vara något märkvärdigt. Kort då. Will Smith är Hancock, en superhjälte som lever som en uteliggare och alkoholiserat sig pga av att ingen gillar honom och han försöker göra rätt men ställer till mer kaos och besvär typ river halva stan för att fånga en snattare. In kommer en PR-agent (spelad av Jason Bateman) och försöker ge Hancock en ny image så folk ska gilla honom igen och så han ska gilla sig själv. Allt det här har skägget redan skrivit så jag skippar storyn (Charlize Theron ååååååååååååh PUSS!). Det är dock allt annat än en dålig film. Tvärtom så är den annorlunda, rolig och fartfylld med coola effekter och några sköna överraskningar. En klassisk summer blockbuster som gör få besvikna. Det görs många sämre filmer i liknande genres och vi har aldrig sett en rulle som Hancock förut. Skägget! Ta skägget ur röven och sluta sura. Det här ÄR smart och lite manipulerande entertainment som snart ses i en dvdhylla nära dig och som sen glöms bort även om det känns som ett lite orättvist öde. Ge den en chans. Minst.
/Vrångmannen

The Actresses: Angelina Jolie

Jaaaaa det var bara en tidsfråga innan allas vår favoritskådespelerska skulle dyka upp här. Nu kör vi!

Hackers - @@@
Den här filmen är väldig charmig trots att den är extrem föråldrad vad gäller alla specialeffekter. Det handlar ju om ett gäng hackare, och även om filmen kanske var high-tech när den kom, har ju dagens teknik sprungit om den med flera ljusår. Det är en blandning av high schoolrulle och thriller. Jag gillar den mest på grund av high schoolbiten, är ju svag för sånt. Karaktärerna är kul, och även om det är en dussinrulle, sticker den ut lite från den mängden ändå på nåt sätt. Angelina är förstås en tuff brud i lyxförpackning som huvudrollsinnehavaren (som spelas av Johnny Lee Miller) blir kär i (precis som han tydligen blen in real life också). Hon är dominant, cool och häftig (trots en galen pottfrilla) och det slutar naturligtvis med att de blir ihop även om hon först ska motstå honom och göra hans liv allmänt surt. En traditionell story som ändå är klart sevärd, om inte annat för att den är en av Angelinas tidiga.

Vrångmannens kommentar: Hackers är helt ok men Angelina ser inte klok ut. Överraskande underhållning @@@


Gia - @@@
Angelinas genombrott (åtminstone inom branschen). Den här ledde till att vi såg henne i Bone Collector och Girl, Interrupted som i sin tur ledde till Oscar och det riktiga genombrottet för allmänheten i Tomb Raider. Hursomhelst. Angelina är strålande i sin tolkning av en av världens första supermodeller Gia Marie Carangi, som sen också blev en av de allra första kändisarna att dö i AIDS i mitten av 80-talet. Det är sex, knark, diviga modeller och knasiga fotografer i en enda röra (Kate Moss anyone?) och till sist en sjukhussäng och döden. Tyvärr lyckas inte regissören hålla tillräcklig klass för att göra storyn och tempot i filmen lika bra som Angelina är. Stundtals är filmen riktigt, riktigt bra, och stundtals märks det att regissören kanske inte är Coppola, Spielberg eller Scorsese om vi säger så. Men Angelina är lysande hela tiden. Det är nästan som att hon verkligen blir stackars Gia Carangi.

Vrångmannens kommentar: Gillar ju biopics men visste inte vem Gia Marie Carangi var och nu vet jag det med råge. Angelina är grym i rollen och rulen är klart sevärd @@@


Playing By Heart - @@@@
En jättefin, lite underskattad film med ett gäng duktiga skådisar i minnesvärda roller. Sean Connery, Dennis Quaid, Ryan Phillippe, Gena Rowlands, Madeleine Stowe, Ellen Burstyn och Jay Mohr säger en del om vilket sällskap Angelina befinner sig i. Filmen väver ihop ett gäng olika människor liv på ett fint sätt, och alla historier är intressanta. Den som dock sticker ut är den delen av handlingen som innefattar Angelina och Ryan. De är unga, hippa och hänger på dansklubbar nätterna i ända. De träffas av en slump, och sakta men säkert skalar de av sina ytliga lager och närmar sig sina verkliga känslor. Det är gripande, vackert och kärleksfullt, och både Angelina och Ryan gör strålande insatser. En film som verkligen berör mig av nån anledning och som jag brukar se om med jämna mellanrum.

Pushing Tin - @@@
Den här lilla rullen är i efterhand kanske mest känd som filminspelningen hon och Billy Bob Thornton möttes på. De spelar ett par i filmen, och hux flux var de ett par i verkligheten också. Filmen i sig är en helt okej komedi som kretsar kring John Cusack och Billy Bob. De jobbar i ett flygledartorn och viss konkurrens uppstår mellan dem vilket leder till en hel del knasiga situationer. Samtidigt passar Angelina på att vara otrogen mot Billy Bob med lille John. Komplikationer i mängder följer. Hollywoodkomedi enligt punkt och pricka, småkul för stunden men lämnar inga bestående intryck.

Vrångmannens kommentar: Underhållande men ojämn svart komedi med John Cusack och Billy Bob Thornton i högform. Tjejerna (Cate Blanchett & Angelina) hamnar lite i skymundan tyvärr. Filmen bjuder på en av filmhistoriens roligaste scener när Billy Bob ställer sig bakom jetstrålen på en Boeing för att visa hur cool han är. Den scenen kan jag se om och om igen med lika stora tårar sprutande ur ögonen. Fantastiskt. Tänk om hela rullen varit så rolig @@@


The Bone Collector - @@@
Jag har alltid gillat Denzel Washington, och tror på fullaste allvar att om karlen hade varit vit så hade han varit hyllad som en av sin generations största skådespelare, och förmodligen rakat hem mer än en Oscar vid det här laget. Han är nämligen grymt bra i allt han gör, och det är löjligt att andra, vita, skådisar som Pacino, DeNiro etc hyllas mer än den här killen (därmed inte sagt att Pacino eller DeNiro skulle vara dåliga). Hursomhelst. Det här är en dussinrulle som höjer sig betydligt över medel tack vare Denzel och Angelina. Det finns några riktigt läskiga "När Lammen Tystnar"-scener, och det är uppenbart att Bone Collector är inspirerad av gamle Hannibal the Cannibal Lector. Angelina är som vanligt trovärdig, hon har ju den fördelen att man köper henne både som snygg och sexig, likväl som tuff och macho. Få tjejer som har den kombinationen, och i den här rollen som rookiesnut med aspirationer är den dualiteten klockren.

Vrångmannens kommentar: ZZZZZZZZZZZZZZzzzzzzz...va..?! Denzel i dussinthriller? Angelina som rookiesnut som ska...ZZZZZZZZZzzzzzzz...va?! Standard hela vägen och standardslut efter formuläret 1A?! ZZZZZZZZZZZZZZZZ @@


Girl, Interrupted - @@@@
Det här är en underbar film med ett gäng underbara insatser från alla inblandade. Ironiskt nog skulle detta vara rullen som gav Winona Ryder en Oscar (hon har varit nominerad förr) men det slutade med att Angelina stal showen och knep en Oscar för bästa kvinnliga biroll. Andra som dök upp i filmen som var relativt okända då var Brittany Murphy, Clea DuVall och Jared Leto. Det är inte konstigt att det blev Angie som fick en Oscar. Winona spelar snälla, men smått förvirrade flickan, Angie aggressiva och manipulativa men ack så charmiga tuffa bruden. Det är såklart att hon är intressantare. Läser man intervjuer från den tiden får man dessutom en känsla av att karaktären inte låg så långt bort från Angies riktiga jag vilket ger det hela mer tyngd. En av Angies bästa roller hittills.

Vrångmannens kommentar: Lysande Gökboet light. Att inte Angelina tog hem en Oscar för hennes roll i denna är ju...jaha..det gjorde hon? Då har jag inget att klaga på @@@@


Gone in 60 Seconds - @@@
Det här är ju tänkt som en grabbig Nic Cagerulle med tuffa bilar, snygga biljakter och häftiga stunts. Och det är det väl delvis, även om den inte håller riktigt samma actionklass som Simpson/Bruckheimer brukar leverera. Men en sak har den, och det är en Angelina Jolie som kaxig biltjuv. Överlag är det så med Angie, hon verkar alltid få roller som kaxiga, tuffa och självständiga brudar. Kanske för att hon själv är det. Ännu en anledning till att gilla henne. Hursomhelst, filmens största nackdel är att Angie är med alldeles för lite. Annars är det som det brukar vara, Nic springer runt och ser lite nervös ut mest hela tiden i sin svarta skinnjacka han verkar ha i alla filmer, och räddar naturligtvis dagen till sist. Det som verkligen räddar filmen är alla bra skådisar i birollerna, Robert Duvall, Giovanni Ribisi, Delroy Lindo och Christopher Eccleston bland andra. Och så Angelina förstås.

Vrångmannens kommentar: ZZZZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzz @@


Lara Croft: Tomb Raider - @@@
Visste man inte vem hon var innan Tomb Raider, hade man ingen chans att missa henne efter att den släpptes. Nördar världen över dreglade när deras favvodataspelsbrud Lara Croft fick Angelinas ansikte och kropp i den här världen. Storyn är lite halvseg (som sig bör vara när dataspel blir film) men det finns många sköna scener som man minns långt efter att ha sett filmen. Framförallt bungyscenen där Angelina spöar sönder en mindre armé med hjälp av bungy jumpsnöre är en klassiker. Bäst av allt - hon gjorde mer eller mindre alla stunts själv och vann miljontals fans världen över. Diskussionerna när filmen kom handlade inte så mycket om huruvida filmen var bra eller dålig, den handlade mest om huruvida filmskaparna förstorat Angies bröst eller inte (det hade de med lite fusk i behån, ett beslut som omvärderades till del två). Världens första riktiga kvinnliga actionhjälte var född (nej, Linda Hamilton räknas inte i T2 därför att Arnie inte Linda hade huvudrollen, och Sigourney Weaver räknas inte heller för Aliensagan är en Sci-fi och inte en action, så det så).

Vrångmannens kommentar: @@@


Original Sin - @@
Såg säkert ut som en bra idé på papper - en kärlekstriangel med många vändningar, twists och turer, svettig sex, exotiska miljöer och två av de största sexsymbolerna Angelina Jolie och Antonio Banderas i huvudrollerna. Tyvärr lyckas inte regissören (som även rattade Gia) särskilt väl med uppgiften. Det blir lite mischmasch av det hela, vare sig bu eller bä och trots att Angie och Antonio har en väldigt naken sexscen hettar det aldrig till mellan dem på det sätt som man skulle kunna förvänta sig (kolla kemin mellan George Clooney och Jennifer Lopez i Out of Sight, där kan man snacka). Visst finns det bitar här och där som är okej, Angie och Antonio kämpar på, och jag lägger all skuld på regissören för att detta inte blir så bra som det skulle kunna bli. Och dessutom, vem fan har fotoredigerat Angie på omslaget, ser inte ens ut som hon.

Vrångmannens kommentar: Den får @@ för lite naket annars är den kass. KASS!


Life Or Something Like It - @@@@
En film som tyvärr försvann lite i skymundan mellan Tomb Raiderrullarna och floppen Original Sin. Det här är en kul och charmig kärlekskomedi, som dessutom bara blir bättre för varje gång jag ser den. Den är egentligen inte sådär jättespeciell, men skådisarna (Edward Burns och Tony Shalhoub utöver Angie) gör mycket med lite och upplevs som extremt sympatiska och på nåt sätt lyfter storyn och blir mer än den lovar. En skön feelgoodfilm helt enkelt med lite lagom övernaturliga inslag. Nyhetsreporter med enbart karriär för ögonen inser att kärlek är viktigare än jobb, och blir en lycklig människa i slutet av filmen. Angie är otroligt bra i filmen, och personifierar verkligen den här kvinnan både mitt i karriären och även senare när hon lämnar det strama, tråkiga bakom sig och blommar ut.

Lara Croft Tomb Raider: The Cradle of Life - @@@
När jag såg den på bio kändes den sådär, men när jag sen såg om den på dvd kändes den genast lite roligare. Tror att handlingen kändes väldigt rörig första vändan, vilket gav sig i och med omgång två. Det var förstås givet att Tomb Raider skulle få en uppföljare, och efter ettans succé kunde de kanske valt en annan regissör än Jan de Bont som tycks få komma in så fort en tvåa ska spelas in. Med en bättre och roligare regissör hade det här kunnat bli mer, för karaktären och grundkonceptet är ju jävligt coolt, och Angie är som klippt och skuren för rollen. Men som actionspektakel är det ändå helt klart godkänt.

Vrångmannens kommentar: @@@


Beyond Borders - @@@+
Angie blev intresserad av Kambodja under inspelningen av första Tomb Raider, vilket i förlängningen ledde till att hon blev mer och mer intresserad av de vidriga förhållanden många flyktingar lever i. Det ledde till arbete för FN och den här filmen. Den har väl blivit lite bortglömd, lite bespottad och lite skrattad åt, men det är klart orättvist. Faktum är att det är en bitvis väldigt tät och spännande actionthriller med en lysande Clive Owen och Angelina Jolie i huvudrollerna. Visst finns där en hel del "tänk-på-hur-bra-du-har-det-nu-när-du-ser-hur-illa-andra-har-det" och en pekfingrar här och där, men det kan man ju inte säga nåt om egentligen för det är ju sanningen. En hel del action blandat med en nypa kärlek och en skopa vett och etikett. Det värsta är dock att slutet är oerhört grymt och jobbigt. I alla fall för Angiefans som en själv.

Taking Lives - @@@
Efter lite FN-arbete i Beyond Borders var det dags att kliva tillbaka till thrillergenren hon tidigare besökt i Bone Collector. Och visst skulle man kunna tänka sig att FBI-agenten hon spelar här, är samma karaktär vi lärde känna för ett gäng år sen i Bone Collector. Nu är det dock två skilda filmer, men likheterna finns trots allt där. Vi snackar massmördare som specialiserar sig på att byta identitet med jämna mellanrum vilket gör att det är skitsvårt att fånga honom. Men sen kliver Angie in i bilden, och det dröjer inte länge innan det är hon som utsätts för dåren. Man försöker sig på en twist eller två, men alla som sett en thriller tidigare känner igen sig. Inget nytt under solen, men som så vanligt när det är Angierullar är det trots allt alltid värt en titt för bra prestationer av både henne och medspelarna, i detta fall Ethan Hawke och Kiefer Sutherland (fast jobbige fransosen Tchéky Karyo kommer jag aldrig palla med).

Vrångmannen: Standaaaaardthriller av det lite mörkare men ändå tråkigare slaget. Angelina är bra men rullen sådär @@


Shark Tale - @@@@
Okej, det kanske inte är en Angelinarulle i klassisk mening, men hon är med, även om det råkar vara som fisk. Hennes roll är extremt liten, och jag hade hellre sett (eller hört kanske man ska säga i det här fallet) henne i den kvinnliga huvudrollen istället för Renée Zellweger. Jag menar handen på hjärtat, Angie har helt enkelt mycket coolare röst (även om Renées smått halvviskande röst är mycket behaglig den också). Shark Tale (eller Hajar Som Hajar som är den svenska titeln) tillhör den nya generationen animerad film som ser till mamma och pappa lika mycket som till barnen, m a o finns det mängder med filmreferenser som ungarna inte kan känna till, men som mamma och pappa kan sitta och garva åt. Och det är ju det som gör filmen så bra.

Vrångmannens kommentar: Underhållande animerad bagatell och gillar man sina gangsterfilmer så finns mycket att hämta. Martin Scorcese och Robert De Niro dubbar tecknade fiskar?!! Det är ok. @@@


Sky Captain and the World of Tomorrow - @@@
Filmen med världens längsta titel är en kul blandning av science fiction och film noir. Jude Law och Gwyneth Paltrow har huvudrollerna, och Angelina kliver in som enögd kapten för en stridsflotta både till luft och till havs. Filmen blev kanske mest uppmärksammad för att den var helt datoranimerad förutom skådisarna, och visst är det ett väldigt speciellt stuk i hela filmen som definitivt gör att den inte ser ut som nåt annat man tidigare sett. Storyn är lite väl tunn här och där, många gånger handlar det bara om att ta sig från en actionsekvens till en annan, men (som vanligt tycks det när Angie är inblandad i ett projekt) lyfter duktiga skådisar en dussinrulle lite högre. Klart sevärd, om inte annat för att Angelina ser klart fräck ut i sin uniform.

Alexander - @@
Jag gillar den här typen av filmer. Ben Hur. Gladiator. Spartacus. Till och med Troja. Men det här, nej, jag är ledsen, det är inte sådär jättekul. En tvåa räknas väl som godkänt, och det är det väl, men det här är en mastodontfilm av Oliver Stone. En sån rulle ska vara en fyra eller femma, inte en tvåa. På tok för lång, konstigt klippt, Colin Farrell passar inte alls i rollen och rätt segt överlag. Sen finns det höjdpunkter. Val Kilmer är grym som Alexanders hotfulle far. Rosario Dawson gör det mesta av sin lilla roll som Alexanders kvinna. Och Angelina Jolie är ordentligt mystisk som Alexanders mor. Men här är ännu ett problem med filmen. Såvida inte Angie var typ två när hon födde Alexander så köper man inte att hon är hans mamma. Åldersskillnaden är lika med noll hur mycket de än sminkar och har sig. Syskon, det hade jag köpt, men mamma? Nej.

Mr & Mrs Smith - @@@@
En av det årets mest bespottade och missförstådda filmer höjer jag utan att tveka till skyarna och säger att det var en av det årets bästa. För seriöst, vill man ha ett tungt kärleksdrama kan man väl hyra nåt av Bergman. Vill man glömma bort vardagen för ett par timmar med tuffa (och hyperöverdrivna) actionsekvenser, mängder av tokroliga oneliners och Hollywoods två just nu hetaste skådisar - ja då vet jag ingen annan film som levererar lika hårt som den här. De käbblas, bankar skiten ur varandra, går hos terapeuten, älskar och hatar om vartannat, och hela tiden med glimten i ögat. Snuskigt bra.

Vrångmannens kommentar: Superunderhållande action med smart och rapp dialog. Sexy, sassy shit @@@+


The Good Shepherd - @@
Robert DeNiro regisserar och vill skapa ett tungt och genomberarbetat drama om CIA's framväxt. Han slänger in Matt Damon, Alec Baldwin, Timothy Hutton, William Hurt och sig själv för att få tyngd i rollerna. Meeeeeen tyvärr blir det alldeles för långdraget och segt. Nu hjälpte det inte att jag såg filmen utan undertexter, brukar inte vara ett problem i vanliga fall, men nu snackas det lågt, otydligt och mumlande på sina ställen och dessutom sjukt mycket fakta att det fan var svårt att hänga med. Angie gör det hon ska göra med sin lilla roll, och bjuder på några av de mer intressanta partierna i filmen.

Vrångmannens kommentar: Välgjort men ack så låååångsamt och tråååååkigt @@


A Mighty Heart - @@@
Angie spelar Mariane Pearl, journalisten som förlorade sin make Daniel Pearl (också journalist) i Afghanistan nåt år efter 11:e september. Han blir kidnappad när han ska göra sitt sista reportage för att aldrig mer komma åter. Pearl blev bland de första västerlänningar att halshuggas på film som spreds på Internet som en löpeld (sen dök det upp ganska många såna, även fejkade). Angie är grym i rollen. Hon visar upp all smärta, kärlek, ilska, styrka och sårbarhet som Mariane med all förmodan gick igenom själv. Trodde faktiskt på en Oscarsnominering när jag såg filmen, men hey, man kan inte få allt.

/Surskägget