Out of the Furnace

@@@@
Jobbigt mörk och dyster film där allt går åt helvete för alla våra karaktärer hela tiden. Det finns liksom inte en endaste strimma hopp eller ljus överhuvudtaget, allt är nattsvart från start till slut. Christian Bale och Casey Affleck spelar två brorsor i en dyster Pennsylvaniastad där man antingen är arbetslös (Affleck) eller jobbar i stålfabriken (Bale). För att dra in lite pengar börjar Affleck boxas på illegala klubbar med hjälp av "managern" Willem Dafoe som sedan motvilligt introducerar Affleck till storskurken Woody Harrelson som genast har ihjäl bägge två efter att först ha blåst dem på alla deras stålars. Det här måste givetvis Bale hämnas på och lurar snart in Harrelson i en dödlig fälla. Samtidigt är snuten efter Bale och Bale måste bestämma sig om hämnd och fängelse eller ingen hämnd och ett grått och trist liv på stålfabriken är att föredra. Sa jag nattsvart? Sjukt välspelat är det i alla fall och värt både en titt och två trots allt mörker.
/Surskägget

The Big Short

@@@@
En mycket bra film som kräver ett par, tre sittningar misstänker jag för att man verkligen ska förstå och ta till sig hela konceptet. Filmen berättar den sanna historien om vad som ledde upp till att ekonomin gick åt helvete för ett par år sedan och som slutade med att folk i USA bara lämnade hus och lägenheter bakom sig och gick vidare i livet utan att bry sig ett piss om sina skulder vilket i sin tur ledde till att en hel del banker och finansinstitut som funnits där sedan tidernas gryning gick i konkurs. Regissör Adam McKay är ju mest känd för sina pruttkomedier som Step Brothers, Anchorman och Talladega Nights så att just han sitter bakom spakarna på denna rätt seriösa och tunga rulle om ekonomisk kollaps är lite förvånande. Han gör det dock jättebra och han lyckas också förklara rätt så komplicerade termer och händelser på ett bra sätt. Han lyckas helt enkelt få oss att sitta kvar intresserade även när det händer rätt så trista bankprylar ingen förutom banknördar bryr sig om. Han lyckas också skaka fram riktigt bra prestationer ur sina skådisar. Christian Bale, Ryan Gosling, Steve Carell, Brad Pitt och Marisa Tomei är de mest kända, men alla inblandade gör riktigt bra roller.
/Surskägget

American Hustle

@@@
Ännu en Oscarsrulle från regissören David O. Russell (Three Kings, The Fighter, Silver Linings Playbook) med mängder av kända, duktiga skådisar (Christian Bale, Bradley Cooper, Jennifer Lawrence, Amy Adams, Jeremy Renner) som inte är så bra som all hype och alla förväntningar antyder. Missförstå mig rätt. Jag gillade Three Kings. Jag gillade The Fighter. Silver Linings Playbook var en bra rulle, men värd alla Oscarsnomineringar den fick? Nja. Samma med den här. Skådisarna är skitbra, men filmens grundstory räcker på sin höjd till ett tevedrama på History Channel. Att dra ut på det i två å en halv timme är bara oförskämt. Så filmen i sig får en etta, medan skådisarna får en femma. Slutbetyg tre. PS. Louis CK är med i en biroll som hunsad polischef och är som alltid roligast.
/Surskägget

@@@@
Skitkul och välspelat drama (eller dramatisk toppenkomedi). Coola kläder. Cool musik. Eliten bjussar på 100% toppunderhållning.
/Vrångmannen

Julkalender 14 dec

Izabella Scorupco filmar i Sverige igen inför en kommande komedi som är tänkt att släppas nästa sommar 2014. Surskägget grävde lite i sina arkiv och hittade en intervju som han gjorde med Izabella inför Vertical Limit år 2000. Inte helt purfärsk intervju med andra ord, meeeeeeen rätt kul med en liten tillbakablick speciellt som Izabella själv fick recensera sina filmer upp till den tidpunkten. Så dagens lucka bjuder först på intervjun och sedan på recensionerna av Izabella själv.

Hon har hunnit gifta och skilja sig med hockeyproffset Mariusz Czerkawski, med vilken hon har dottern Julia som snart fyller fyra år. Sin tid just nu delar hon mellan Stockholm och Los Angeles, och efter rollen som Monique Aubertine i Vertical Limit lär efterfrågan i Hollywood bara öka. Det är trots allt där hon haft sina stora framgångar. De svenska filmerna har nästan utan undantag blivit sågade vid fotknölarna (många gånger oförtjänt).

Strand Hotell i Stockholm kryllar av journalister, men trots bråda och sena dagar med många intervjuer är Izabella lugn, tankfull och ger inte sken av att vara stressad. Hon är klädd i vitt, och hälsar med ett avväpnande leende. Hela hon utstrålar verkligen kvinnlighet. Från hennes sätt att räcka fram handen, till hennes oemotståndligt charmiga leende. Vi slår oss ner i varsin stol i det av solen upplysta rummet där sedan fotograferingen ska ske.

Du har sagt att du tyckte om din karaktär i Vertical Limit därför att hon är fysiskt stark, att hon är manlig då hon rör sig nästan enbart bland män, men att hon samtidigt lyckas vara feminin. Jag antar att det inte är särskilt svårt att vara feminin när man heter Izabella Scorupco. Var det svårt att hitta din maskulina sida?

-Jag tror att det är en väldigt skillnad när man vaknar, sminkar sig och piffar till håret. Då ser man ju kvinnlig ut för då har man de attributen. Men jag upplever mig själv som väldigt manhaftig med mitt sätt att gå och mitt kroppsspråk. Det har jag inte alls långt ifrån till. Det har inte varit någonting som jag har fått jobba på känner jag. Fysiskt var vi alla tvungna att förbereda oss. De flesta av oss var där sex veckor innan inspelningen började och klättrade i berg. Vi lärde oss att lita på utrustningen och hur alla selar, linor och rep fungerade. Man blev ganska manlig i och med den utrustningen man hade på sig.

Det här känns som den första roll där du inte spelar sexig i traditionell mening. Det är svårt att vara lättklädd i minus tjugo.

-Fast jag tycker aldrig att jag har spelat lättklädd och traditionellt sexig, så jag håller inte med dig. Jag måste ha varit en av de osexigaste Bondbrudarna någonsin. Jämför med Ursula Andrews, Britt Ekland och Kim Basinger. De var verkligen sexiga Bondbrudar. Jag var verkligen nedtonad. Mitt hår var kortklippt, rödfärgat på ett nästan fult sätt. Allt för att jag skulle framstå som tråkig ryska. Vi kände att på nittiotalet var det dags för något nytt. Jag tycker själv det är kul när jag ser en Bondfilm att det finns sexiga Bondbrudar, men Famke Janssens karaktär fick stå lite för det här med sexet i Goldenye. Hon var verkligen sexig. Annars håller jag med dig om att det var som teletubbisar i Vertical Limit. Vi hade så mycket kläder på oss att man inte såg om det var en tjej eller kille.

Vad är typiskt maskulint för dig?

-För mig är det självsäkerhet. Att vara självsäker är oerhört maskulint. Självsäkerhet yttrar sig inte i att ha en snygg bil eller stora muskler, och att bara fränt sitta och skryta om det materiella. Jag tycker om killar som har en stor portion kvinnlighet i sig. Det är en man som jag känner att jag vill spendera min tid med.

Vad tänker du på när du säger kvinnlighet?

-Att man har någon form av medkänsla, och att man älskar kvinnan för det hon är. Man ska inte känna att det är jobbigt att hon sitter och pratar om sin väninna. Ofta är det så att där det krockar mellan män och kvinnor är för att vi inte kommunicerar med varandra. Män upplever kvinnor som bara allmänt tjatiga. En man som har en stark kvinnlig sida kan diskutera och prata med en kvinna. Det är ofta där tror jag det blir fel. Män är inte öppna för att prata mer än vad de pallar med. Jag tror att tjejer har ett större behov av att kommunicera och samtala. Ofta pratar de sönder saker om de inte får den uppmärksamheten de behöver. Man tjatar bara på för att på något vis väcka det här inom mannen, men för honom blir det tvärtom. Överhuvudtaget det sexigaste och häftigaste som finns mellan en man och kvinna är att man accepterar varandra. Man ska inte försöka ändra på någon. Det finns inget mer oattraktivt än när man känner att någon försöker ändra på dig. Då försvinner man bit för bit. Jag tror att det är ett misstag som många människor åker på. Man förälskar sig, och går igenom en stor passion. Sedan börjar man ändra på den personen för att det är någonting som inte stämmer. Det är fel, och orättvist. Antingen är man modig och säger att man inte passar ihop, eller så tar man den människan för allt hon är och allt som följer med henne på köpet. Det var ett väldigt stort utlägg. (Skratt.)

Vad är typiskt kvinnligt då?

-Typiskt feminint är att vara väldigt känslig tror jag. Det traditionella är någon form av omhändertagande. Fixa, dona, pyssla hemma. Vilket är fruktansvärt tråkigt om en man begär det av en kvinna. Det häftigaste är om man gör det tillsammans och njuter av att dela på det. Att laga middagar ihop, och att det inte ska heta att killen är barnvakt. Man har barn ihop. Oftast är det så killarna uttrycker sig. Nej, jag kan inte göra det här för att jag är barnvakt. Då undrar man. Men typiskt kvinnligt? Förståelse. Kvinnor är väldigt bra på att lyssna tror jag. Men i dag finns inte det här längre. Förr kunde man mycket mer rakt av säga vad som var kvinnligt och manligt, det som är det här traditionella. Nu tycker jag att vi är så otroligt lika, män och kvinnor. Speciellt i Sverige. Hamnar man i Polen är det fortfarande väldigt traditionellt.

Är det bra eller dåligt att vi har blivit så lika?

-Jag tycker det är fantastiskt. Utan att för den delen förlora den här attraktionen och spänningen mellan man och kvinna. Det ska inte ens behöva ifrågasättas. Jag tycker att något som är väldigt viktigt inom ett förhållande är att man alltid ska vara nyfiken på den man har ett förhållande med. Man ska alltid bevara en liten hemlighet inom sig, och det har inte att göra med hemligheter som kan skada ett förhållande. Nu menar jag inte några intriger eller att man håller en massa saker bakom ryggen. Men att man har någonting inom sig som gör att den andra människan hela tiden attraheras. Lite, åh, varför gjorde han så? Man vill hela tiden umgås och vara med den här individen. Det är kul att hela livet kunna överraskas av den människa man lever med. Det är förfärligt att alla skiljs. Alla skiljs tycker jag. Jag tycker jag hör varje dag att någon skiljer sig. Det har väldigt mycket med att göra att kvinnan är så stark. Tyvärr så tror jag det. Det har mycket att göra med att mannen inte pallar med det. Han pallar inte med kvinnans möjligheter.

Är vi män kanske lite förvirrade? Allt håller ju på att ändras med könsroller. Eller är vi bara fastlåsta i gamla traditioner?

-Det är nog inte det. En man har så mycket tydligare, starkare och större behov av att få känna att han är framgångsrik än en kvinna. Vi lever ofta nu i förhållanden där kvinnan kan vara mer framgångsrik än mannen. Det tror jag är väldigt svårt för en man att leva i ett sådant förhållande. För hur man än vrider och vänder på det, hur mycket man än pratar om det och säger att det här fungerar, nu är det jag och det går bra för mig, så i slutändan jagas man ifatt av det här att mannen känner att han inte har något värde. Det är nog svårare för en man att leva med det än tvärtom. Det är nog lättare för en kvinna att acceptera att hon har en lägre status än mannen.

Varför tror du att det är så?

-Det är naturen. En man vill komma in med sin kvinna på en restaurang och känna att: ”This is my woman”. Det är fantastiskt. Det får kvinnan att känna sig kvinnlig. Jag menar, det är inget fel med det. Han kommer in och slår sig för bröstet. Det tycker jag är jättesexigt, det är jättehäftigt. Då kan kvinnan känna wow, och känna sig attraktiv i att han är så stolt över henne. Det får inte försvinna. Börjar man sudda ut de linjerna, då finns det ingen attraktion kvar alls.

Att ge blommor och hålla upp dörren, är det något som innefattas i detta?

-Jag tycker att det är fantastiskt om man kan få med det. Men det får inte bli tillgjort. Då går det bort direkt. Det blir bara pinsamt. Sedan om man känner att det är någon form av erövrande, då är det inte kul. Då vet man, okej, hur länge håller han på så här? Ett halvår och sedan (fejkar en stor gäspning) ligger han och fiser i soffan. Det vill man inte vara med om att det ska vara så maximalt i början. Då känner man som kvinna att man har blivit vilseledd. Man blir ofta förälskad i en man för det man får uppleva i början av ett förhållande. Sedan går det över till någon lathet där han känner att nu är hon min. Nu kan jag ta det lugnt. Där är problemet. Då har han utgett sig för att vara en annan person. Det är så klart att kvinnan kräver att hon vill ha honom tillbaka som det var från början. Och med all rätt tycker jag.

Men är inte det lätt hänt? Det gamla klassiska är ju att man som barn gör de coola cykelkonsterna så att tjejen ska bli imponerad.

(Leende)-Det är falsk marknadsföring. Det är ju så, det är naturens gång. Man tröttnar och går vidare. Men jag är en obotlig romantiker. Jag tror hela tiden på att man kan leva med samma person livet ut. Då måste man förstås jobba på det stenhårt. Man måste veta att det verkligen är rätt människa. Då jobbar man på det. Jag skulle i alla fall göra det.

Ingen Kan Älska Som Vi (1988)

@

Jag ger den en etta. Då tyckte jag det var en femma. På den tiden var det megastort för mig. Men i dag är det definitivt en etta, om inte noll (skratt). Men utan den hade jag inte suttit här just nu, så jag kan inte riktigt ångra den.

/Izabella Scorupco

@

Man kan inte annat än att hålla med Izabellas sågning. Rätt taffligt mest hela tiden. Ungefär som de flesta av Staffan Hildebrands filmer.

/Surskägget

Petri Tårar (1995)

@@@

Jag pratade med Rolf Lassgård nyligen. Vi var samtidigt på Sen Kväll Med Luuk, och Rolf sa det: ”Fy fan vad den filmen blev orättvist behandlad.” Jag tror att folk tog den på alldeles för stort allvar. Vi hade bara roligt, och ville underhålla människor. Vi hade inget speciellt budskap att komma med. För min del ger jag den en trea. Jag mådde otroligt bra, och det var kul att jobba med den filmen.

/Izabella Scorupco

@@@

Håller med både Izabella och Lassgård. Tycker också den blev onödigt sågad då det begav sig. Rätt kul liten romp från medeltiden som bjussar på både garv och lite allvar. Inget speciellt på något sätt, men skön matinéunderhållning en söndag.

/Surskägget

Goldeneye (1995)

@@@@@

Det är en femma därför att det var så oerhört stort för mig. Från Petri Tårar där man käkade blodpudding i tre månader så hamnade jag i glamour. James Bond. Allt var så overkligt. Fortfarande så har jag svårt att se mig som Bondbrud. Det låter så kul. Bondbrud. Jag kan inte förstå att jag har varit en Bondbrud. Jag gör inte det.

/Izabella Scorupco

@@@

Izabella tar i så hon spricker men det är å andra sidan förståeligt. Måste varit hur coolt som helst att vara med i en Bondrulle och med den upplevelsen bli det förmodligen en femma. Brosnans första som Bond och hans bästa, resten han gjorde är bara ettor och möjligtvis någon tvåa. 

/Surskägget

Med Eld Och Svärd (1999)

@@@@

En fyra blir det väl. Jag kan ju inte sätta femma på allt, fast det känns som om den är värt det. Fyra blir det för att jag gick igenom lite privata problem. Jag hade en liten svacka som person. Filmen blev ju en jättehit. Den har setts av sju, åtta miljoner människor i Polen. Det var verkligen en jättesuccé. Ska man göra något inom polsk film, så var det den filmen.

/Izabella Scorupco

Dykaren (2000)

@@

Ja Dykaren blev ju en superflopp, men jag känner fortfarande att jag tyckte så mycket om att jobba med Stefan Sauk och Erik Gustavsson. Jag var inte här i Sverige när filmen gick upp, så jag slapp ju allt runt omkring. Det är en tvåa tror jag.

/Izabella Scorupco

@

HAHAHAHAHAHA! Det här är så dåligt så det blir skrattfest. Sauk verkar inte veta vad han pysslar med och Scorupco är anonymare än anonymast. Är det nån som ens minns nåt från den här förutom den megasuperstora reklamaffischen mitt ute i skogen? Så sjukt felplacerad produktplacering i en film har jag aldrig sett tror jag.

/Surskägget

Vertical Limit (2001)

@@@@@

Det blir ju en femma, i och med att jag fick jobba med Martin Campbell (Goldeneye) igen. Det är extremt och otroligt att jag fick ännu en chans att jobba med honom som är en fantastisk regissör, och sedan på den nivån det trots allt blir. Det är en internationell film som många människor kan se. 

/Izabella Scorupco

@@@

Nu tar hon i så hon spricker igen. En hyfsat tät och spännande actionthriller som lider lite väl mycket av Cliffhangerkomplex. Chris O'Donnell kan kännas lite malplacerad i huvudrollen, men Izabella gör absolut en solid insats. Standardaction enligt alla mallar, men funkar absolut utan att sticka ut från mängden.

/Surskägget

Drakarnas Rike (2002)

@@

Matthew McConaughey och Christian Bale slåss mot drakar i framtiden. Rätt dåligt CGI-animerade drakar. Matthew kör sitt charmiga smile men det håller inte när storyn är tunnare än pappret det skrevs på. Minns inte ens att Izabella var med i den här. Sorry.

/Surskägget

Recensioner av Solstorm här och här.

The Dark Knight Rises

@@@
Så har vi alltså kommit fram till den sista och dyraste och största och mest efterlängtade och hypade delen i Christopher Nolans Batman-trilogi. Själv såg jag den på IMAX i London för att få ut det feta av det fetaste och en stor kaka av filmen är filmad i IMAX-formatet. Detta kan nog delvis bidragit till att jag inte tyckte den var lika usel som vår busige vän Surskägget. Filmen har problem helt klart. Nolan kör på med sina flashback-flashforward-flashsideways-knep vilket kan lätt bli lite tröttsamt. Skurken (Bane) är både tuff och sämst samtidigt vilket aldrig är bra. Att Batman (när han är med för det är ganska lite..) mest får stryk och gnyr är katastrofalt. Filmen är dock superambitiös och det syns. Vi får kaos på hög nivå och actionscenerna tar här en ny dimension helt klart. Nolan vågar visa mer och klipper inte sönder allt pang-pang och poff-poff hela tiden. Alla inblandade gör ett bra jobb. Man skulle ha önskat att manuset fått gått genom ”maskineriet” ett par gånger till och att Nolan valt att ge Batman mer utrymme i rullen. Jag tror The Dark Knight Rises kommer att vinna med tiden. Se om den när de allt för stora förväntningarna lagt sig och det finns mycket godis att hämta. Absolut den sämsta i trilogin men för den skull inte alls dålig.
/Vrångmannen

The Dark Knight Rises

@
När Christopher Nolan tog över Batmanfranchisen och gjorde riktigt bra Batman Begins och fantastiskt asbra The Dark Knight och meddelade att det skulle bli en avslutande trilogi kunde man inte annat än att ha skyhöga förväntningar på sista filmen. Trean skulle sparka röv och slänga in namn i Arkham Asylum. Och så släpps den här unkna skiten. FY FAN! Jag är så arg så jag kokar gosse! SJUKA SPOILERS FRÅN OCH MED NU! Inte nog med att man låter i princip hela filmen utspelas i dagsljus (note to Nolan: Batman är en mörkrets varelse) man har knappt med Batman överhuvudtaget. När han väl glider in får han mest stryk och ser lite förvirrad ut. Fine. Jag fattar att man vill visa att skurken Bane är den som knäcker Batman precis som han gör i serietidningarna. Men låt honom förbli knäckt då precis som i serien. Nä, istället ligger han med bruten ryggrad i en kvart i en fängelsehåla under marken utan annan medicinsk vård än att han blir upphängd i taket i ett par rep och hey presto så är ryggen bättre än någonsin. Sen klättrar han upp för en brunn för att komma bort ur fängelset som ska vara jättesvår att klättra i men som ser ut som en klättervägg när den filmas underifrån. EN KLÄTTERVÄGG FÖR NYBÖRJARE SOM ALLA FRÅN BEBISAR TILL HUNDRAÅRINGAR KAN KLÄTTRA UPPFÖR VAD ÄR DET HÄR VAD ÄR DET HÄR?!?!?! Givetvis misslyckas Bruce Wayne (för han är ju knappt Batman i fem minuter i filmen som är nära tre timmar lång) ett par gånger innan han får lite Yodaråd från gammal "vis" fånge och hey presto så har han klättrat upp och ut. På tal om Yoda. Är Nolan sånt Star Warsfan att han kände sig tvungen att låta Bane låta som Darth Vader? Det är in- och utandningar med lite metallisk klang och så en mörk basröst som är ondskefull. Jisses. Hade jag varit Lucas hade jag stämt skiten ur Nolan direkt. Skaffa dig en egen skurkröst för fan. Dessutom verkar Bane ha både inbyggd mikrofon, förstärkare och högtalare i sin mask för hans RÖST DÅNAR SOM EN ROCKKONSERT! Ingenstans förklaras Banes superstyrka heller. Han är liksom en snubbe som gått på gym sju dagar i veckan helt enkelt. Att han sen kan slå sönder tegelväggar utan den giftiga kemikalie som förvandlar honom till superstark (som det är i serien och t o m i gamla Batman & Robin där Bane är med som knähund till Arnies superroliga Freeze) verkar inte bekymra Nolan nämnvärt. Alla med lite muskler kan väl slå sönder väggar? Och fine återigen. Hade filmen varit gjord som en serietidning hade man köpt det också. Men Nolan har ju hela tiden i samtliga Batmanrullar han gjort försökt ha nån sorts verklighetsförankring. Anne Hathaway som Catwoman slarvas också bort. Hon är skurk hon är snäll hon är skurk hon är snäll hon är skurk hon är snäll. Jävla schizo. Bestäm dig nångång. Och Batman agerar som en liten mes och förlåter henne allting precis hela tiden och hey presto simsalabim så är de förälskade trots att han låg med en annan brud nyss som målades upp som kärleken i filmen. Att hon är den egentliga skurken är väl ingen förvånad över. Den enda förvåning är att Marion Cotillard som spelar huvudskurken spelar över så jävla mycket att Tim Burton ringde och ville ha tillbaka överspelet så han och Johnny Depp kunde göra en ny film ihop. Jag har hört en del försvara filmen med argumentet: "okej det var ingen Batmanrulle men ser man den som en vanlig actionrulle är den faktiskt rätt schysst". Nej. För det är noll action i den. Det börjar med en flygplansscen James Bond gjorde häftigare på 60-talet och avslutas med kravaller Nolan själv gjorde hundra gånger häftigare i Batman Begins. Däremellan är det ett så sjukt tråkigt, tomt, förvirrat, segt, oinspirerat och rent generellt uselt manus som försöker trycka in så mycket information som möjligt på så kort tid som möjligt samtidigt som det inte finns minsta lilla fokus på var, hur eller varför vi ska få all denna information. Som om inte allt det vore nog är filmen skitful. Både ettan och tvåan var snygga. Den här är bara ful. Förmodligen för att allt utspelar sig i en platt, trist och grådaskig dagsmiljö istället för en mörk, mystisk och farlig nattmiljö. Nolan får passa sig nu. Först halvtrista Inception och nu den här dyngan. Skärper han inte till sig med nästa rulle förpassar jag honom till M. Night Shyamalablablamanhyllan där han får ligga och ruttna.
/Surskägget

Shaft (2000)

@@@
Det här är alltså inte den gamla blaxploitationklassikern med Richard Roundtree från 1971 utan nyinspelningen med Samuel L. Jackson. Eller nyinspelning och nyinspelning. Snarare har man tagit titeln och skapat en helt ny deckarrulle där Jackson spelar släkting med Roundtrees Shaft. Roundtree dyker även upp i en hyfsat stor biroll i den här filmen där han spelar sin gamla roll. Då se det här mer som en sorts uppföljare trettio år senare. Och grejen är att filmen har potential att bli riktigt, riktigt bra. Problemet är att man filat på manuset i många långa år fram och tillbaka och hittat på idéer, slopat idéer och kommit på nya idéer igen. Till slut har man pressat in två skilda stories och klämt in dem i samma film. I story A är Shaft på jakt efter ett överklassäckel (lysande spelad av Christian Bale) som iskallt dödat en svart kille utanför en restaurang och tack vare pappas pengar och advokater gått helt fri. I story B jagar Shaft en knarklangare (makalöst, fantastiskt bra spelad av Jeffrey Wright som på riktigt borde fått en birollsoscar för den här) som tror att han styr New Yorks undre värld och som kan göra som han vill då typ ingen vågar vittna mot honom. Var för sig är varje story spännande och intressant men när det ska hoppas och studsas mellan dem och sedan tvångsföra ihop dem bara för att få nån sorts gemensam shoot-out i slutet känns det bara krystat. Synd att de inte höll sig till bara det ena spåret för då är jag säker på att fyran hade suttit gjuten.
/Surskägget

@@@
Smaskigt underhållande men också lättglömd. Christian Bale är här ondskan personifierad och vi ser gärna fler sådana skurkar på vita duken. Sam Jackson är tuffast och kastar fast polisbrickan i väggen som en kaststjärna i domstolen när rättvisa inte skipas. Han är ju trots allt en Shaft. John Singleton regisserar och har gått från samhällskritiska draman till hårdkokt (och samhällskritisk) action. Sugen att se om denna snarast.
/Vrångmannen

Oscarsgala - Bästa Manliga Biroll

Men nurå. Bale måste ju plocka hem den här. Kommer fortfarande ihåg när man såg honom för första gången på bio i Solens Rike. Och kolla in skägget! Otroligt. Folk skriker Winter's Bone här i bakgrunden men vad fan vet dom? Jeremy Renner är bra i The Town, men räcker inte till jämfört med Bale. Ruffalo vet inte ens vad fan han har i det här sällskapet att göra och det vet inte jag heller. Seriöst. Sluta slänga ut nomineringar som om de är gratisgodis. Geoffrey Rush är den enda som kan hota Bale på allvar. Och vinnaren är...CHRISTIAN BALE!!! Som sagt, Surskägget är het ikväll! 100% hittills.
/Surskägget

Rätt här också. 2-1 skägget. 2-1. I'm coming for you Barbara! I'm coming for you!
/Vrångmannen

The Fighter

@@@-
Är The Fighter Oscarsnominerad för bästa film? FÖR BÄSTA FILM?! Jag fattar ingenting. Högst ordinär karbonkopia av riktigt schyssta The Wrestler (Darren Aronofsky som regisserade The Wrestler har även producerat The Fighter..). Vardagliga människor som tjafsar lite, gör en inre resa, är lite smutsiga och lite fina ändå. Nej detta är en besvikelse på flera nivåer och då hade jag inga större förväntningar om jag ska vara ärlig. Regissören David O. Russell (känd för att bråka med allt och alla under sina inspelningar av bl.a Three Kings och I Heart Huckabees) har följt mallen till punkt och pricka verkar det som. Du får med allt som ska vara med i en sån här rulle men inget lyfter och inget berör, förutom skådisarna. Christian Bale, Amy Adams och Melissa Leo (Frozen River) fullkomligen glöder och det är deras prestationer som höjer filmens betyg ett snäpp. Det är en njutning att se dem agera även i en sån här ”dussinrulle”. Mark Wahlberg (”Say hi to your mother for me”) spelar Mark Wahlberg och verkar smygimponerad av skådisarna omkring honom. Sen en sak till. Dicky? Micky? Dicky? Dicky? Micky? Micky? Dicky? Hur månger gånger sägs karaktärernas namn i filmen?! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! Högst irriterande. Jag veeeeet att folk pratar så i allmänhet men det betyder inte att det blir bra på vita duken. Dicky? Dicky? Micky? Hahahaha! Överlag bra skådespelare i en annars ganska tillintetsägande och platt rulle alltså. Vrångis är icke lika imponerad som Skägget.
/Vrångmannen

The Fighter

@@@@

Den sanna berättelsen om boxaren Micky Ward (Mark Wahlberg) och hans brorsa Dicky Eklund (Christian Bale). Grabbarna växte upp i fattiga områden i Lowell, Massachusetts och boxningen blev en livsstil som involverade hela familjen (med sju systrar!). Dickys stor höjdpunkt i karriären var när han knockade den store Sugar Ray Leonard, vilket gjorde honom till lokalkändis. Tyvärr blev Dicky hårt crackberoende och trots att han coachar Micky är det mest struligt för Micky då Dicky alltid är sen, hamnar i klammer med rättvisan eller är hög. Men när Micky träffar Charlene (Amy Adams) inser han att man kanske inte alltid måste göra som familjen säger utan tänka för sig själv och sätta sin egen karriär framför brorsans. På ytan en film om ett par boxare och deras krokiga väg mot toppen, men på djupet ett starkt porträtt av slitningarna i en familj och hur det inte alltid är så självklart att välja mellan familjens krav, flickvännens krav och sina egna krav. Bale är fantastisk som den nerpundade Dicky Eklund och väl värd sin Oscarsnominering för Bästa Manliga Biroll. Wahlberg gör ett bra jobb, men känns lite blek i scenerna mot Bale vilket mest beror på att Bale skådespelar skiten ur sina scener. Amy Adams visar definitivt prov på att hon kan vara mer än lite söt och rolig och det är fullt förståeligt att även hon är nominerad i Bästa Kvinnliga Biroll. The Fighter är lite som en sann Rocky men bör inte ses som en boxningsfilm då fokus större delen av tiden handlar om personerna och deras inre kamp med både sig själva och omvärlden.

/Surskägget

Public Enemies

@@
Var riktigt sugen på den här filmen. Den har alla förutsättningar för att kunna ha blivit nåt riktigt bra. Johnny Depp och Christian Bale spelar huvudrollerna och Michael Mann har regisserat och skrivit. Och så handlar det om en gangster som jagas av FBI. Mann om nån har ju bevisat att han är väldigt duktig på denna typ av story (Heat är och förblir ett mästerverk och Collateral är riktigt jävla bra). Tyvärr verkar Manns fingertoppskänsla ha försvunnit på senare år. Detta är baserat på en sann story om depressionens mest kända bankrånare i USA, John Dillinger (Depp), och FBI-agenten (Bale) som jagar honom. Förutom att det är en intressant tid i USA’s historia är det dessutom alltid kul att ta del av sanna historier om bankrånare, skurkar och ligister på film. Dock inte denna gång. Det är trögt trots ett par actionsekvenser inslängda med jämna mellanrum för att hålla publiken vaken. Depp och Bale verkar inte ha vaknat eller så drömmer de på alla pengar de kommer få för nästa uppföljare av Pirates of the Caribbean respektive Batman för att de är knappt närvarande nån av dem på samma sätt som de brukar vara. Helt värdelöst är det inte, men mycket mer än okej och en axelryckning blir det inte heller. Synd på all potential.
/Surskägget

Vrångmannen tyckte såhär.

Julkalendern 21 dec: Little Women

@@@@

Nej jag skäms inte att ge den en fyra! Winona Ryder är sötast och bäst och därmed basta! Detta är ännu en i raden av många inspelningar av en mycket populär bok med samma namn (en annan riktigt bra version är den från 1933 med Katharine Hepburn i huvudrollen) och det är lätt att förstå varför den filmatiserats gång på gång. Det är en tidlös berättelse om syskonskap, kärlek, uppväxt och familj. Och jul förstås. Även om inte hela filmen utspelas kring julen får vi många fina scener från julfirandet hos familjen March som det hela handlar om. Vi får träffa fyra systrar March spelade av Ryder, Samantha Mathis, Claire Danes och Trini Alvarado (även Kirsten Dunst spelar en av systrarna som mindre). Det är mitt under inbördeskriget i USA och pappan är ute och på slagfältet. Mamma Susan Sarandon får ta hand om ruljangsen hemma samtidigt som döttrarna blir kära i Christian Bale och Eric Stoltz, åtminstone tills Gabriel Byrne dyker upp och snor Ryders hjärta. Fullt med duktiga skådisar med andra ord och för alla som gillar sina kostymfilmer är detta förstås rena rama....wait for it...julafton!

/Surskägget

@@+
Nö nö nö nöööö! Tjejerna är glada. Nö nö nö nöööö! Nu hände det något tragiskt. Nö nö nö nöööö! Dom håller ihop i vått och torrt. Nö nö nö nöööö! Skruva på stråkarna så tårarna rinner och pengarna flödar..
Hehehe ok jag ska vara hyggligt snäll. Den här snyftaren är klockrent riktad åt en kvinnlig publik om man ska vara Hollywoodpengsynisk och de som förmodligen älskade den gamla romanklassikern. Så vitt jag förstår det så har Little Women filmats flertalet gånger genom åren (bl.a med Katherine Hepburn 1933) och även satts upp som pjäser och dyligt. Nö nö nö nöööö! Jänkarnas alldeles egna Barnen från Frostmofjället (fast mer påkostad och med stora stjärnor). Inget för den här vrånga gamla gubbjäveln men den är väl knappt ok, typ.
/Vrångmannen

Harsh Times

@@@
Skriven av samma kille som skrev Training Day och det märks. Samma typ av karaktärer, samma typ av miljöer, samma typ av handling och samma fokus på två snubbar i en bil. Den här gången är det inte två snutar som glider runt utan två gamla polare (Christian Bale och Freddy Rodriguez) som är på jakt efter jobb men som mest dricker bira och röker på. De kommer över en pistol efter att ha slagits med några gangsters och försöker sälja den för att få lite stålars. Eva Longoria är Freddys flickvän och måttligt road att Freddy hänger med Bale som är psykotisk före detta soldat med mängder av liv på sitt samvete. De glider runt lite mer i bilen och snackar skit. Får pistolen såld. Grälar lite med Longoria. Åker till Mexiko. Och där ballar Bale ur totalt så till och med Freddy lackar ur på honom. Det är inte mycket till handling, men dialogen känns naturlig och både Bale och Freddy Rodriguez (du har sett honom i Planet Terror) gör fina insatser vilket höjer upp filmen ett snäpp. Training Day är betydligt bättre, men gillar du LA och dess smutsiga baksida med skumma snubbar i bilar bör du kolla in Harsh Times.
/Surskägget

Terminator Salvation

@@@
År 2003 skriver dödsdömde fången Marcus Wright över sin kropp för medicinska test till bolaget Cyberdyne Systems. Han blir avrättad men vaknar plötsligt upp i postapokalyptiska framtiden år 2018 där det är fullt krig mot robotarna som tagit över världen (”Judgment day”, se typ de andra Terminatorrullarna först..). John Connor (arge Christian Bale) leder motståndsrörelsen mot maskinerna som har övertaget. Han får reda på att han måste rädda en viss ung Kyle Reese så denne som vuxen kan åka tillbaka i tiden och fortplant…knulla så John Connor kan bli till och leda motståndsrörelsen i den framtid han nu befinner sig…AAAAAAAARGGHH!!! Komplicerat värre och jag får fan ont i huvet. Filmen då? En sommarblockbuster med alla ingredienser. Eftersom den är lite mer barntillåten än föregångarna så är den också mindre våldsam även om det är full action man får för slantarna. Regissören McG (hahaha vilket fånigt..) har gjort ett riktigt schysst hantverk med att hålla ihop storyn med de andra delarna i serien men ändå stå på egna fötter. Den är snygg också med pengarna på duken och filmen tar sig själv på stort allvar vilket bidrar till stämningen. En dyster framtid men en till synes fartfylld sådan. Finns egentligen inget att klaga på som underhållning. Inget speciellt heller i effektsökeridjungeln men sevärd trots känslan av att vi redan gått vidare och lämnat Terminatorhistorien bakom oss för längesen. Det flörtas en del med de gamla filmerna och det har ju varit rykten om att Arnie ska dyka upp dataanimerad.. Man blir dock direkt sugen på att se Terminator och T2 när man lämnar biografen och det är alltid något. Helt ok.
/Vrångmannen

The Dark Knight

@@@@
Jag har fortfarande inte riktigt smält den här trots att det var ett par dagar sen jag såg den. Först och främst, ja, Heath Ledger är precis så sjukt lysande bra i den som alla säger. Hans tolkning av Jokern som en bänggalen terrorist som trots allt har en plan (även om den är stöpt ur kaos och knäppgökeri) är makalös. Det kan vara den bästa filmskurk som setts på duk sedan filmen som medium uppfanns. Scenerna mellan Ledger och Christian Bale (som repriserar sin roll som Batman) är magnifika. Det är två skådisar på toppen av sin karriär som båda är extremt närvarande. Väldigt starkt. Att regissören Christopher Nolan lyckas göra Batman ännu mörkare än nånsin tidigare, och samtidigt få till kontemporär samhällskritik mot bl a kameraövervakning är också en strålande insats. Att det nu inte blir en femma beror faktiskt på att jag tycker att filmen här och där känns lite korthuggen. Det är för första gången på evigheter jag känner att två och en halv timme inte räcker till. Den här borde varit tre timmar minst så mer karaktärsutveckling hade hunnits med. Är dock jättesugen på att se om den, och kommer självklart köpa den dubbeldiskutgåva som snart släpps på DVD. Kanske blir det en femma då för det är fan inte långt ifrån nu.
/Surskägget

3:10 To Yuma

@@@@
En westernrulle av den gamla skolan. Det känns som att regissören James Mangold (mest känd för dramarullar som Walk the Line, Cop Land och Girl, Interrupted) bestämde sig för att nu jävlar ska det skjutas om vi ska göra en western. Sen satte han sig ner och tittade på allt Sergio Leone och Clintan nånsin gjort i en westernfilm och bestämde sig för att hylla skiten ur skiten if you catch my drift. Storyn är busenkel. Simpel bonnafan (Christian Bale) behöver stålars och hjälper därför till att få skurk (Russell Crowe) till tåg som ska ta honom till finkan. På vägen stöter de på hinder som galna indianer, galna tågrälsbyggare och skurkens helt galna gäng. Och då blir det pang pang av. Mitt bland allt pang pang (och det är en hel del pang pang i den här) hinner Mangold och kompani bygga upp trovärdiga karaktärer och en sjukt bra stämning som gör att detta blir betydligt mer än bara ännu en standardwestern. Det är så här westernfilmer ska vara helt enkelt.
/Surskägget