Mer gigantorobotar som slåss mot gigantomonster. Fast med en twist. Flera stycken faktiskt. Det börjar med att vi får träffa Gloria (Anne Hathaway) en trettioplussare som är singel, arbetslös och bostadslös. Hon är dessutom rätt friskt alkoholiserad vilket förklarar singelheten, arbetslösheten och bostadslösheten. Hennes enda val är att flytta hem till gamla föräldrarhuset som står tomt och bosätta sig där tills vidare. Väl hemma i gamla barndomstrakterna stöter hon ihop med Oscar (Jason Sudeikis) en trevlig kille som var lite hemligt kär i henne back in the day. Han råkar äga en bar och erbjuder henne jobb där (jag vet, kanon för en alkis att jobba i en bar). Gloria blir visserligen tankad ett par, tre gånger men börjar ta sig i kragen och ta tag i sitt liv fram till att hon inser att ett jättemonster som attackerat Tokyo i själva verket är nån sorts galen avatar av henne själv. När hon står på ett visst ställe vid en viss tidpunkt materialiserar sig monstret i Tokyo. Viftar hon med armen sveper monstret ner ett höghus. Vickar hon på arslet trasar monstret sönder ett shoppingcenter. Ja, ni fattar. Och som om detta inte är jobbigt nog att hantera börjar hon så sakteliga inse att söte, snälle och rare Oscar i själva verket är en riktigt skitstövel av rang. Plötsligt uppvisar han upp alla prov på ett kvinnomisshandlande litet äckel. Och det är här filmen tar nästa twist. Från att ha varit en småsöt relationsstory om en alkad tjej som försöker komma på rätt köl i livet trots att hon samtidigt råkar vara ett jättemonster i Tokyo blir filmen plötsligt en sjukt mörk och otrevlig historia om en kvinnomisshandlade dåre som bara är ute efter att kontrollera vår stackars hjältinna. Jebus! I did not see that one coming som man säger på ren svenska. Det här är inte en film för alla. Om man däremot ger den en chans kommer man absolut komma därifrån med en helt klart annorlunda upplevelse. Och det är inte illa.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar