tisdag 20 juni 2017

Keeping Up With the Joneses

@@@@
Äkta paret Gaffney, Jeff (Zach "roligast" Galifianakis) och Karen (Isla "sötgalnast" Fisher) lever ett stillsamt liv i en stillsam förort där det mest spännande som händer är nån enstaka grillfest hos nån granne där Jeff får chans att bjuda på sin hemgjorda öl. Tills en dag när superhäftiga paret Jones, Tim (Jon "Mad Mensnyggast" Hamm) och Natalie (Gal "Surskäggets ex-fru och fortfarande sexigast och tuffast" Gadot) flyttar in i kåken mittemot. Tim och Natalie tar snabbt (och enkelt) över som kvarterets ballaste par till Jeffs och Karens förtret. Snart nog anser Karen att the Joneses är lite skumma. Förmodligen är de hemliga agenter som är där för att döda alla och sno hemligheter. Hahahaha! Låt dårskaperna börja. Zach och Isla är perfekta som det till synes normala paret som egentligen är helt jävla bäng-i-bollen-knäppa. Det är svårt faktiskt att avgöra om Zach eller Isla är den som är mer knäpp så då fattar ni själva hur mycket de faktiskt jobbar med knäppheterna. Jon har ju satsat en del på att köra komedier efter att Mad Men slutade och det gör han med bravur. Och Gal är givetvis klockren som den svalt sköna hemliga agenten som är livsfarligast av alla. Det bjussas på många sköna garv och lika många sköna actionscener så man får verkligen allt man behöver och vill ha. Släng in ett par birollskaraktärer som är lika knäppa som huvudrollerna och du har en klockren actionkomedi.
/Surskägget

Sisters

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHA SLUUUUUUUUUUUUUTA!!!!! Vad är det här?!?!?! Dårarna Tina Fey och Amy Poehler spelar två systrar som är heeeeeeeeeelt slut i huvudet hahahahahaha! Den ena (Fey) är proper och har koll på sitt liv (för mycket kontroll om du frågar hennes dotter) och den andra (Poehler dårå) har noll koll och noll kontroll. När deras föräldrar (James Brolin och Dianne Wiest) bestämmer sig för att sälja huset där systrarna växt upp tappar de alla begrepp. Alla deras minnen kommer ju att försvinna nu. Deras hus där de växt upp i trygghet kommer försvinna. Det finns givetvis bara en sak att göra. Ställa till med en sista superduperbrakfest som kommer att bli legen...vänta på det...darisk! Big mistake som vi säger i branschen. Givetvis blir det den galnaste kvällen ever och en mängd gäster som mer eller mindre river huset. Bobby Moynihan från SNL är otroligt rolig som en gammal polare som råkar få i sig enorma mängder tjack och far runt som en skållad ekorre hahahaha det är som att se en levande Chris Farley igen. Maya Rudolph (också SNL) är otrolig som avund- och svartsjuk gammal high schoolkompis och John Cena hahahaha är klockren som knarklangare. Det här är 100-skämt-i-sekunden-roligt mest hela tiden efter en lugnare startsträcka på kanske 20-30 minuter. Det finns vissa scener där jag garvade så hårt att jag var tvungen att stänga av och ta en paus för jag var rädd för mitt liv. Se genast! Fan nu blev jag sugen på att se om den pronto...
/Surskägget

måndag 19 juni 2017

Popstar: Never Stop Never Stopping

@@@@
HAHAHAHA dårarna från Flandern (Lonely Islandgänget) är tillbaka med en fantastiskt underhållande rulle om det påhittade bandet The Style Boyz som slår igenom i unga år. Men efter ett par framgångsrika år hoppar en av medlemmarna av för att han inte får cred för att ha skrivit en av hitsen. Och det är här vi kommer in. Conner (Andy Samberg) som en gång i tiden bildat bandet kör nu solo och ska släppa sin andra platta, Connquest, som han skrivit "helt själv" endast med hjälp av ungefär 200 DJ's, producenter, låtskrivare och annat löst folk hahahahaha. Conner får otroligt dåliga recensioner och turnén kantas av problem. Till slut inser han att han måste sluta vara en så galen egoist och faktiskt bli polare med sina gamla bandmedlemmar igen. Först då har han chans att hitta tillbaka till sig själv och till framgången. Andy Samber, Jorma Taccone och Akiva Schaffer som bildar Lonely Island har skrivit, producerat och regisserat en underbar pärla full av garv och sköna musikdängor. Det svänger med texter som är heeeelt galna hahahaha precis exakt som Lonely Island själva när de släpper skivor. På sätt och vis undrar jag inte om filmen också på ett sätt är lite av en inblick i hur Lonely Islandgänget själv upplever att Andy Samberg är den som är mest känd och som då och då springer iväg och gör egna prylar utan de andra (Brooklyn Nine-Nine t ex). Fullspäckat med artister som spelar sig själva är det här utan tvekan en av förra årets roligaste filmer. Se den och skratta så snoret flyger redan idag.
/Surskägget

tisdag 13 juni 2017

Warcraft: The Beginning

@
Warcraft: Let It Be The End. Please. Pretty Please With Sugar On Top! Gånger stjärnstopp. På tal om teve/dataspel som inte blir bra film...
/Surskägget

Assassin's Creed

@
Herrejösses, det här var till och med sämre än jag föreställde mig. Jag är inget superfan av spelen, har lirat litegrann och fattar idén och det kan vara kul en liten stund, men jag är för otålig för den typen av spel (ge mig ett fightspel typ Tekken, Street Fighter etc så är jag nöjdast). Så att åka tillbaka i tiden via gamla DNA-minnen hos en förfader har jag delvis köpt som koncept. Däremot så blir det så mycket fånigare när man introducerar idén i en film än i ett spel och i och med det faller också hela filmen. Sen hjälper det inte heller att det blir som en yo-yo hela tiden. Vara lite i verkligheten, vara lite i minnena, vara lite i verkligheten, vara lite i minnena. Upprepa gång på gång på gång på gång på...ja ni fattar. Taffligt manus, trist story, platta karaktärer, förbluffande dålig CGI och skådisar som inte fått nån personregi gör inte saken bättre. Det är sällan teve/dataspel blir bra film men det här var ett riktigt bottennapp och jag ser hellre om Super Mario Bros än att se det här igen.
/Surskägget
PS. Vrångmannen tyckte samma sak fast med andra ord.

lördag 10 juni 2017

Barely Lethal

@@@
En variant av Kingsman där en tonåring utbildas till livsfarlig spion av organisation som uppenbarligen inte bryr sig ett dugg om Genèvekonventionen eller några andra konventioner som helst tydligen. Hailee Steinfeld som var så klockren i Bröderna Coenpärlan True Grit (och som vi sett i Ender's Game, 3 Days To Kill och Pitch Perfect 2) spelar huvudrollen som en av de bästa agenterna man har i organisationen (som leds av Samuel L. Jackson). Hon tröttnar dock på spionlivet, låtsas bli dödad under en räd mot superskurken Jessica Alba, och skaffar sig en ny identitet i en liten byhåla där hon försöker anpassa sig till high school. Hahaha. Vi får highschoolfilmer möter action möter komedi och det blir faktiskt en rätt schysst blandning. Visst är det en hel del klichéer men det är också överraskande många stunder där man hoppar över klichéerna eller åtminstone är extremt medveten om klichéen och skrattar med oss åt den. Steinfeld gör en bra roll och bär filmen med lätthet på sina axlar. Jackson och Alba är med i två minuter var ungefär och gör det man förväntar sig av dem. En lite bagatell men en trevlig sådan.
/Surskägget

fredag 9 juni 2017

Ghost in the Shell

@@
Baserad på en japansk animé med samma namn så har här Scarlett Johansson axlat manteln i huvudrollen som tuff stjärtsparkande brud vars hjärna sitter i en robotkropp. Hon jobbar för vad hon tror är det good guys och jagar en annan stjärtsparkande robot som använder sig av Michael Pitts hjärna (ni har sett honom i bl a Bully, Boardwalk Empire och Murder By Numbers). Ju mer Scarlett jagar Michael desto mer inser hon att det kanske är så att Michael är hjälten och att företaget hon jobbar för är skurkarna. Ja ni vet. Vi har ju sett den twisten förr. Jag har en gång i tiden sett den animerade Ghost in the Shell men det var så länge sedan så jag minns det inte överhuvudtaget och kan inte säga om man fångat den bra eller dåligt här. Det jag kan säga är att det blir lite för mycket fokus på CGI ibland, det är lite spretigt i handlingen mest hela tiden och Scarlett är betydligt tuffare som Black Widow i Marvelrullarna än hon är här vilket är synd då hon har potential att vara tuffast och farligast. Allt som allt en okej film som inte höjde pulsen nämnvärt men som kan vara värd att kolla in om man råkar vara ett Scarlettfan eller fan av originalfilmen.
/Surskägget

torsdag 8 juni 2017

Logan

@@@@
En annan superhjälte (efter gårdagens Wonder Woman) vars recension fått vänta lite pga alla jävla teman som fullständigt tagit över denna blogg på senare tid. De två första Wolverinefilmerna saknade rätt mycket i termer av bra manus, schysst story och den där odefinierbara Wolverinekänslan (jaja, tvåan var helt okej om man ska vara ärlig). Allt som X-Menfilmerna lyckades förmedla så bra försvann på något sett helt när Wolverine gick solo. Vilket är så sjukt jäkla synd så jag grinar (Wolverine är en av mina absoluta favoriter så när man förstör honom så blir jag gråtfärdig på riktigt). Så kom sista delen i solotrilogin och de lyckas äntligen få till det helt rätt. Vi träffar en lite äldre Wolverine. Han är inte lika snabb och stark längre och han läker inte lika fort. Men han är fortfarande lika jävla stentuff och cool som alltid. Världen har gått vidare och mutanter är nu en utrotningshotad ras som människor jagar som djur. Wolverine hjälper sin gamle vän Xavier att överleva sina sista år så gott som det går samtidigt som de försöker hålla sig borta från trubbel. Det är givetvis lättare sagt än gjort och snart nog har de en massa skurkar efter sig och tvingas fly. James Mangold som kanske mest är känd för karaktärsdrivna, lite långsamma och känslosamma filmer som Cop Land, Girl, Interrupted och Walk the Line har på senare tid gjort lite mer actionspäckade rullar som Knight and Day och nyss nämnda del två i Wolverinetrilogin. Här har han gått tillbaka till det han kan bäst. Det här är karaktärsdrivet och långsamt och han skapar en känsla av en värld som är verklig och där mutanter faktiskt kan leva och verka (istället för att skapa en serietidningsvärld där mutanter finns punkt). Stämningen är fantastisk och samspelet mellan Hugh Jackman som Wolverine och Patrick Stewart som Xavier är lysande. Det är smart och välspelat och snyggt som fan. Jag lutade åt en femma ett tag för det här kan mycket väl vara ett mästerverk, men jag känner att jag vill se om den en gång innan jag bestämmer mig.
/Surskägget

onsdag 7 juni 2017

Wonder Woman

@@@
Så kom den då slutligen, en av sommarens superhjältefilmer jag mest sett fram emot. Gal Gadot gjorde en perfekt Wonder Woman i sitt inhopp i Batman v Superman: Dawn of Justice och man ville bara ha mer, mer, mer direkt. Nu när man får mer lyckas inte filmen som helhet leva upp till hypen. Däremot är fortfarande Gadot klockren som amazonkvinnan som är här för att svinga lasso och sparka stjärt och då plockar hon sällan fram sitt lasso. Jag vill minnas att det gnälldes en del bland fansen när det annonserades att Gadot vunnit rollen för ett par år sedan. Alla de kan bara stänga igen käften nu. Gadot är ett utmärkt val. Hon är tuff, beslutsam och sexig utan att anspela på sex. Perfekt kombo för rollen med andra ord. En tuff brud i lyxförpackning som den gamla dängan säger. Däremot finns det ett par andra saker som inte är lika klockrena. Först och främst har jag svårt för Chris Pine i birollen som killen Wonder Woman hjälper. Jag vet inte vad det är men jag tycker han har noll charm, noll karisma och är rätt tråkig. Det gäller inte bara här utan i alla filmer han dyker upp i. Det är inte hans fel egentligen, det är mest jag som inte förstår mig på honom. Jag vet med mig att det är så och tenderar att inte bry mig men det skaver ändå litegrann. Sen tycker jag man borde finputsat manuset ett par vändor till. Det blir lite tre filmer i ett nu och stundtals lite ofokuserat på vad som ska ske härnäst och varför. Sedan kommer vi till skurken. Tyvärr faller man i klichéträsket och kör på den gamla hederliga "hörni vi tar han ingen kommer tro det är som skurk medan den som är uppenbar skurk inte är skurken egentligen". Jättefiffigt om det inte vore så att ALLA andra redan gjort det så vi som sitter och tittar här vet direkt vem som är skurken. Sedan är slutfighten ett förvirrat misch-masch av rätt dåliga CGI-effekter och ospännande klippning som gör att det stora crescendot uteblir och allt filmen byggt upp till fram till dess faller som en pannkaka. Jaja. Det finns ett par riktigt bra scener också, och framförallt första 30-40 minuterna på amazonernas ö känns riktigt stabil och underhållande. Jag är fortfarande sugen på mer Wonder Woman och jag hoppas hon får minst en solofilm till. Däremot hoppas jag också att DC satsar lite mer på rätt manus nästa gång.
/Surskägget

måndag 22 maj 2017

Hitta Doris

@@@
Sista filmen i temavecka: "Animerad film" får bli uppföljaren till superdupermegasuccén Hitta Nemo. Här får vi istället, som titeln antyder, följa den smått förvirrade fisken med världens kortaste minne som hjälpte till att rädda Nemo i första filmen, nämligen Doris. Hon har ju som bekant tappat bort sin familj och nu när hon hjälpt till att hitta Nemo vill hon fortsätta sitt sökande efter sin familj. När hon plötsligt kommer ihåg en ledtråd till var de kan befinna sig sticker hon, Nemo och pappa Marvin iväg för att se om de kan hitta familjen. Det här är uppstarten till en fartfylld komedi full av den ena äventyrssekvensen efter den andra. Det är bra. Och det är underhållande. Dock saknas den där mystiska, magiska ingrediensen som Hitta Nemo hade och hur välgjord och spännande Hitta Doris än blir så infinner sig aldrig den riktiga magin. Pixar har dock absolut lyckats igen, och gillade man Nemo är chanserna stora att man kommer gilla Doris.
/Surskägget

söndag 21 maj 2017

Hotell Transylvanien 1+2

Hotell Transylvanien
@@@@
Efter att hans fru blivit ihjälbränd av människor bestämmer sig Dracula för att det säkraste för honom och hans dotter är att bygga ett monsterhotell mitt i ingenstans där de kan få vara i fred från de farliga människorna. Problemet är att när dottern växer upp och blir tonåring och ska fira sin 118-årsdag så vill hon ut i vida världen. Dracula gör allt för att hon ska tro att människor är superfarliga tills det av misstag trillar in en amerikansk backpacker som är allt annat än farlig. Adam Sandler (gör Draculas röst) har på senare tid fått smälla ur sig i princip exakt vad han vill på Netflix med varierande resultat så det är kul att gå tillbaka ett par år i tiden och få honom i lite mer strama tyglar. Och Sandler vore inte Sandler om han inte bjöd med alla sina polare. Vi får David Spade, Jon Lovitz, Kevin James, Steve Buscemi, Chris Parnell, Molly Shannon och Fran Drescher i birollerna som alla möjliga monster från Frankenstein till Varulven till Osynlige Mannen etc och i huvudrollerna som dottern och backpackern får vi Selena Gomez och geniet Andy Samberg. Det bjussas förstås på en hel del garv och man lattjar friskt med alla monster och deras styrkor och svagheter. Kul mest hela vägen.
/Surskägget

Hotell Transylvanien 2
@@@
Efter bröllopet i ettan är det dags för att introducera en ny karaktär i tvåan. Japp, ni gissade rätt, Draculas dotter och hennes snurrige människoman får barn som till Draculas stora förtret verkar vara människa och inte monster. Har inte huggtänderna kommit fram innan pojkens femårsdag är det nog bara att kapitulera och inse att grabben är människa. Med bara dagar kvar sätter Dracula igång och gör sitt allra bästa och hemskaste för att locka fram monstret i den lilla pojken. Samma gäng som i första filmen är tillbaka och får tillskott i Mel Brooks som Draculas pappa hahaha. Skämten går lite på tomgång och det är några passager som känns som ren utfyllnad men vi får också ett par sköna garv och den klassiska fina familjestämningen Sandler så ofta bjussar på i sina filmer. Inget märkvärdigt på nåt sätt och man lär glömma den rätt fort men en trevlig film när man väl tittar.
/Surskägget

lördag 20 maj 2017

Monsters vs Aliens

@@@@
Hahahahahaha exakt så här kul ska all animerad film alltid vara. Det här är en skön blandning av dåliga monsterfilmer möter dåliga utomjordingar-invaderar-jorden-filmer med skillnaden att istället för dåligt så blir det här bara bra. Susan (röst av Reese Witherspoon) är en vanlig tjej som en dag får en meteor i skallen. Istället för att dö absorberar hon det magiska ämnet i meteoren och blir typ femton meter lång med superkrafter. Hon spärras först in av militären och träffar där B.O.B. (Seth Rogen) en variant av Blob, Professor Kackerlacka (Hugh Laurie) alla galna vetenskapsmäns överman och The Missing Link (Will Arnett) som helt enkelt är Monstret Från Svarta Lagunen. Jupp, vi får alla sköna 50- och 60-talsmonster på en och samma gång. När så en ond utomjordning (Rainn Wilson) invaderar jorden låter generalen (Kiefer Sutherland) monstrena fria så att de kan spöa skiten ur utomjordingen. Galen action varvas med sköna flabb och det finns mängder med referenser till alla möjliga och omöjliga skräck- och utomjordningsfilmer. Seth Rogen är förstås den stora behållningen och bara hans sköna garv är värd en Oscar. Hahahaha se den direkt om du inte redan sett den.
/Surskägget

fredag 19 maj 2017

Shaun the Sheep Movie

@@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHA! Shaun the Sheep Movie kan vara den bästa rullen jag har sett på länge. Det går inte att värja sig mot fåret Shaun och hans vänners busiga äventyr helt enkelt. Nick Park och brittiska Aardman Studios, som tidigare gett oss utsökta leranimationerna Wallace & Gromit (både serien och långfilmen) och Flykten från hönsgården m.fl, är ju genier hela bunten. Sjukt snyggt, askul och fartfyllt för såväl stora som små. Fåret Shaun-serien är ju lite söt och rolig men här i det stora formatet har dom tappat allt vett och förstånd hahaha! Jag kan inte bjussa på något annat än det högsta betyget för jag skrattade så jag kiknade från början till slut. Zuckerliknande skämt varvas med galen slapstick, metahumor och over-the-top action i ett rasande tempo. En perfekt film om man vill garva järnet och släppa loss barnasinnet en liten stund. Feel good hela vägen! Sen undrar man ju som vanligt hur Aardman har fått till alltihop. Tog det nittio år att animera det här eller?! Att välja mellan den svenskdubbade versionen eller originalet behöver man inte ens tänka på. Det sägs inte ett enda ord i hela filmen hahaha! En låt från Foo Fighters får vi också. Perfekt. Genier.
/Vrångmannen

torsdag 18 maj 2017

Sing

@@@@
Hur kul kan en animerad film om sjungande djur vara egentligen? Hur kul som helst visade det sig. Jag var sjukt skeptisk när denna film kom på tal en fredag, speciellt som det inte var vare sig en Disney eller Pixar, men gav mig för husfridens skull. Det var ju tur det annars hade jag missat denna sköna rulle. Universal Studios har slängt in sig på allvar i kriget om att producera bra animerad film och spottar här ur sig en rulle värdig Pixar på alla sätt och vis. Vi får följa en teaterägare som är på väg att gå i konkurs och förlora sin älskade teater. Han har en sista chans att dra in pengar så att det ska räcka att rädda allt och får en snilleblixt. En talangshow. Alla älskar talangshower. Sagt och gjort så drar han igång en djurens version av Idol. Mängder med djur från när och fjärran dyker upp och vid dagens slut har han valt ut de bästa akterna som ska få tävla i en rafflande final inför en hänförd publik. Eller? Det är mycket som kan gå fel och det mesta gör det. Slutet gott, allting gott förstås och innan vi kommer dit har vi fått en hel del drama, en hel del humor och en hel del lysande musik. Dessutom har man skapat en av de absolut roligaste karaktärerna nånsin i animerad film i en ålderstigen gammal ödletant med emaljöga. HAHAHAHAHAHAHA! Hon är heeeeeelt slut och emaljögat blir som en egen karaktär hahahahahaha! Röstmässigt är det Matthew McConaughey, Reese Witherspoon, Seth MacFarlane, Scarlett Johansson, John C. Reilly med flera som ger karaktärerna liv.
/Surskägget

onsdag 17 maj 2017

Inside Out

@@@@
Pixar brukar allt som oftast leverera och Inside Out (eller Insidan Ut som den svenska titeln lyder) är inget undantag. Här har man fått den geniala idén att personifiera fem känslolägen, glädje, sorg, ilska, rädsla och avsky till små söta animerade varelser. De bor i hjärnan och hjälper till att styra den person de är en del av. Därmed skapas minnen som sedan arkiveras. Vissa extra viktiga minnen blir så kallade kärnminnen som formar en människas personlighet och moral. I huvudet på lilla flickan Riley är det Glädje som rattar skeppet 90% av tiden. Ibland måste Avsky, Rädsla, Ilska eller Sorg kliva in men oftast är det Glädje som har kontrollen. Tills en dag när Glädje och Sorg hamnar långt bort från hjärnans huvudkontor ute i det stora landskapet där alla minnen arkiveras. Nu gäller det att skynda sig tillbaka till HK innan Avsky, Rädsla och Ilska försätter Riley i så stor knipa att hon inte kan ta sig ur den. På vägen lär sig Glädje också att Sorg kanske inte är så menlös som hon alltid trott. Det kan rentav vara så att Glädje behöver Sorg för att ge Riley bästa möjliga förutsättningar i livet. Det här är vackert, välspelat och med lagom stora doser moralkakor som aldrig skrivs direkt på näsan. Animeringarna är top notch som alltid när det kommer till Pixar och karaktärerna riktigt välskrivna. Vrångmannen smällde ur sig en femma. Riktigt så långt kan jag inte sträcka mig. Däremot är det helt klart att detta är riktigt, riktigt bra.
/Surskägget

tisdag 16 maj 2017

Zootopia

@@@
Disney tar oss som så många gånger förr in i en värld där djuren beter sig som människor. Ett perfekt sätt att hålla upp en spegel mot den egna samtiden och kunna leverera samhällskritik förklädd till en tecknad familjefilm för alla åldrar. Och spegelbilden lämnar en del att önska. Rasism, våld, snikenhet och korruption formligen flödar i Zootopia. Fast givetvis i en Disneysöt animerad miljö med söta små djur hehehe. Disney vet hur en slipsten ska dras och det här är inget undantag. Det är samma mall som alltid där en liten, till synes obetydlig person (eller ja, kanin i det här fallet) tar sig an en uppgift som verkar för stor för att sedan lyckas bättre än alla tuffingar. Just i det här fallet kämpar kaninen för att bli den första poliskaninen för att sedan när den väl är polis försöka vinna nån sorts respekt som brottsbekämpare och inte bara få dela ut parkeringsböter. Moralen är klassisk, tro på dig själv så kommer du att lyckas. Det här blev lite väl för mycket standard för mig för ett högre betyg. Vrångmannen däremot hade inga problem med att dela ut fyror som om det var gratisglass.
/Surskägget

Veckotema: Animerat

Temat för maj är uppenbarligen veckoteman. Vilket i sin tur innebär att nästa vecka är vi tvungna att komma på ett sista veckotema för månaden. Vad fan ska det bli? Hur många teman kan två snubbar på en blogg hitta på? Vrångmannen tema "hästar" som förslag en gång så... Ja ja. Nu blir det i alla fall en vecka med animerad film.
/Vrångmannen & Surskägget

måndag 15 maj 2017

Tusk

@@@@
En av de knäppare filmerna under denna temavecka med verklighetsbaserade filmer (och också den sista i temat). Kevin "Geniet" Smith fick av en slump nys om en kontaktannons i en brittisk tidning där den som annonserade erbjöd gratis husrum åt en inneboende. För en fattig student måste det ha låtit som himmelriket. Gratis boende hyfsat centralt. Fantastiskt. Det fanns dock ett enda krav på denna inneboende. Ett par gånger i månaden skulle personen klä på sig en valrossdräkt som uthyraren hade låtit sy upp. Man skulle då agera och bete sig som en valross under ett par timmar. Givetvis är detta så underbart fantastiskt kul att det satte igång geniknölarna på herr Smith. Resultatet är Tusk, en av hans mest knepiga filmer till dags dato samtidigt som den är helt jävla lysande underbar. Här tar Smith konceptet lite längre och låter uthyraren droga ner och kirurgiskt sy om vår stackars inneboende till en sorts Frankensteinaktig valrosskapelse. Hahahaha! Ja det är exakt så knäppt och bisarrt som det låter. Tusk är lika delar skräckfilm som komedi allt blandat med Smiths fantasifulla och magiska dialoger och definitivt inget för den kräsmagade. Vi får Justin Long i en skräddarsydd roll som offret som blir förvandlad till valross och han gör ett kanonjobb med att få oss att känna hans skräck och förtvivlan. Vi får Johnny Depp i en helknäpp (även för honom) roll som en kanadensisk polis som jagar efter denna valrosskapande seriemördare som bjussar på en hel del garv. Men framförallt är detta Michael Parks film i rollen som den galne seriemördaren. Han är fullkomligt briljant och dessutom en av få som skulle komma undan med en del av de repliker Smith har skrivit åt honom. Tyvärr gick Parks bort nyligen så detta blir även denna filmbloggs hyllning till ett skådisgeni som aldrig fick det riktigt stora genombrottet och erkännandet som han förtjänade. R.I.P.
/Surskägget
Vrångmannen var inte lika impad som jag. Han har fel.

söndag 14 maj 2017

Masterminds

@@@
HAHAHAHAHAHA! Varje gång man tror att verkligheten inte kan överträffa fantasin så landar en sån här film i knäet på en. Med Zach Galifianakis, Kristen Wiig, Owen Wilson, Kate McKinnon, Jason Sudeikis, Mary Elizabeth Ellis och Ken Marino i rollerna vet man redan på förhand att det här blir skrattfest. Riktigt så kul hade nog inte personerna som karaktärerna är baserade på. Verklighetens story är snarare ett riktigt smutsigt, tårfyllt drama med svek och hämnd som huvudingredienser. Jaja, på film blir det hursomhelst riktigt kul. Framförallt McKinnon (mest känd från SNL och från senaste Ghostbusters) bjussar ju till det så man knappt vet var man ska ta vägen hahahaha! Blir inte hon supermegastjärna snart är det nåt fel på världen. Vår vän Zach behöver ju bara visa sig för att man ska skratta men här går han i ärlighetens namn liiiiiite på tomgång. Wiig är alltid bra liksom Wilson och Sudeikis går från klarhet till klarhet. Man vill gärna att det här ska vara en fyra men det där lilla magiska extra saknas av nån anledning. Kanske poppar upp vid titt två.
/Surskägget

@@@
En rolig film. Helt galet att den är baserad på verkliga händelser. Hahaha, vart kommer alla dårar i från?
/Vrångmannen

lördag 13 maj 2017

True Story

@@@
James Franco spelar en pappa som anklagas för att ha mördat hela sin familj. Jonah Hill spelar en journalist som precis fått sparken från New York Times efter att ha slirat lite med sanningen. Medan Francos karaktär höll sig på flykt i Mexiko använde han journalistens namn. Det visar sig att de är från samma delstat och Hill tar snart nog kontakt med Franco för att försöka förstå varför Franco valt just hans namn. Där påbörjas en knackig och konstig vänskap där Franco bit för bit berättar för Hill om vägen som ledde till morden. Franco försöker spela oskyldig och Hill försöker låtsas tro på honom. Dessa samtal ledde till slut fram till en bok med samma namn som filmen. Francos karaktär sitter fortfarande inom lås och bom och väntar på att hans dödsstraff ska verkställas. Franco och Hill har bra kemi och trots att detta till stor del är en film där två snubbar sitter och snackar med varandra är det underhållande mest hela tiden. En stabil film som dock inte bjussar på större överraskningar och som man både kan se och skippa.
/Surskägget

@@@
Håller med Surskägget. Välspelad och småintressant pratfilm. Konstigt att man kan se Franco och Hill i samma rum och glömma bort vilka dom egentligen är och skratta ihjäl sig. Bra jobbat på det viset.
/Vrångmannen

fredag 12 maj 2017

Rock the Kasbah

@@@@
Hahahaha Bill Murray vet hur en slipsten ska dras. Mannen är ju otrolig i allt han gör. Det här är en liten lågmäld indiedramakomedi om en amerikansk manager på dekis (Murray) som på en sjabbig krog hittar en sångerska han tror på (Zooey Deschanel). Eftersom att han är på dekis lyckas han boka in henne som underhållning för trupperna i Afghanistan. Väl på plats försvinner Deschanel nästan direkt och Murray kommer i samklang med två vapenhandlare (Scott Caan och Danny McBride) och en legoknekt (Bruce Willis) som ska sälja vapen till några rebeller som hjälper USA. Och det är därute i öknen som Murray får höra den bästa röst han hört på evigheter. Kruxet är att rösten tillhör en ung kvinna och som kvinna får man inte bara springa iväg och skaffa sig en sångkarriär. Tillsammans flyr de rebellbasen och Murray lyckas få henne att ställa upp i afghanistanska versionen av Idol. Hahahahaha! Det här är så knäppt och skruvat så man knappt tror att det är sant, men det är det! Hahahahaha! Okej, allt som händer i filmen har inte hänt i verkligheten men grejen med grottjejen som vann Idol i Afghanistan är sann och bara det är helt otroligt. Murray är som vanligt helt jävla lysande och hans improviserade scen där han kör Led Zeppelin på nåt sorts inhemskt instrument för en handfull förbluffade ökenbor orkar jag knappt tänka på utan att skratta ihjäl mig hahahahahahahahahahaha!
/Surskägget

torsdag 11 maj 2017

Spotlight

@@@
En film som hyllats enormt när den kom och som plockade hem Oscars för Bästa Film och Bästa Manus. Personligen tyckte jag att den absolut var bra, men så bra som att plocka hem en Oscar? Nja, kanske inte. Vi får följa ett litet team journalister som jobbar för The Boston Globe och som specifikt jobbar med att gräva riktigt djupt i riktigt smutsiga affärer. Här får de nys om katolska präster som är pedofiler och som våldtagit barn i åratal med kyrkans vetskap. Ju mer de gräver och nystar i det hela för att skaka fram sanningen, desto mer börjar kyrkan lägga sig i och försöka stoppa dem från att publicera storyn. Intressant och välskrivet på alla sätt och framförallt är det riktigt fina insatser från samtliga skådisar med Mark Ruffalo, Rachel McAdams, Michael Keaton och Liev Schreiber i täten. Dock ska jag erkänna att den aldrig riktigt grep tag i mig på det sätt jag förväntade mig och en del scener kändes kanske lite onödiga på sina ställen. Som sagt, en bra film absolut, men att slänga Oscars på den? Nja.
Vrångmannen tyckte såhär
/Surskägget

onsdag 10 maj 2017

Big Eyes

@@@@
Tim Burton slår till med en film utan Johnny Depp! Kors i taket, vad är det som händer? Här får vi följa den osannolika men ändå helt sanna historien om Margaret Keane (Amy Adams) och hennes make Walter (Christoph Waltz). De två var ett på ytan lyckligt konstnärspar där Walter på 50- och 60-talen blev oerhört känd både i konstnärskretsar och utanför dessa med en radda lite udda, men charmiga tavlor där alla personer som avtecknas har extremt stora ögon. Pengarna rullar in och alla hyllar Walter för den unika stilen. I själva verket var det Margaret som målade allting men Walter ansåg att en man hade bättre chans att få tavlorna sålda än en kvinna. För den som inte listat ut det än, ja Walter var ett stort svin. Burton målar på med sina vanliga penslar och vi får en fantasifull och visuellt vacker film som alltid från honom (med undantag för den gräsliga första remaken av Apornas Planet med Mark Wahlberg som jag hoppas alla glömt vid det här laget). Adams och Waltz gör bägge två kanonprestationer och detta är i det stora hela en fröjd att beskåda. En intressant bit nutidshistoria.
/Surskägget

tisdag 9 maj 2017

Macfarland, USA

@@@
Bakom denna ganska trista titel döljer sig ett sportdrama förankrat i verkliga händelser som utspelade sig i slutet av 80-talet. Kevin Costner spelar en coach i amerikansk fotboll som efter lite otur i livet hamnar i en liten avkrok till stad där han får ta över rollen som gympalärare för en liten skola med mestadels fattiga latinoamerikaner. Som vit är det först svårt att komma in och få respekt men snart nog inser Costner att flera av eleverna, om än rätt bråkiga, självfallet är schyssta grabbar innerst inne som bara behöver lite motivation. Det visar sig att löpning är grejen som kan föra ihop dem allihop. Han sätter igång och snart har han ett av Kaliforniens bästa löparlag på highschoolnivå under sig. Det här är Disneyproducerat så givetvis är det bara feelgoodkänsla hela vägen, men det funkar helt klart även om man känner igen mallen på lång väg. Snyggt att i slutet filma den riktiga coachen och hans riktiga elever när de är ute och springer.
/Surskägget

Veckotema: Baserat på verkliga händelser

Japp ni läste rätt. Det är fullt ös medvetslös med teman på denna kära blogg. Nu har vi sett en bunt filmer baserade på verkliga händelser så då kör vi en vecka med såna filmer. Som alltid för just din trivsel!
/Vrångmannen & Surskägget

måndag 8 maj 2017

Saigon (Off Limits)

@@@@
Vi rundar av vårt veckotema med krigsfilm med en skön gammal 80-talare som jag tycker är lite oförtjänt bortglömd. Här har vi Willem Dafoe och Gregory Hines som två tuffa snutar som mitt under brinnande Vietnamkrig löser brott i Saigon. Inte nog med att de måste ducka för bomber och soldater och kulor som viner kors och tvärs, de måste också lösa fallet. Genial idé som lånar lika mycket från gamla klassiska film noirfilmer som modernare (för dåtiden) krigsfilmer. Det är en skön balans mellan en gammal hederlig nu-löser-vi-fallet och galen krigsaction där det sprängs och skjuts så det yr i skallen på en. Dafoe och Hines utgör en coolt och sammansvetsat radarpar med skön kemi mellan sig och jag hade gärna sett fler filmer med detta snutpar. Regissören Christopher Crowe har dock aldrig gjort något större väsen av sig efter denna film, mestadels lite tv-serier och så manuset till Den Siste Mohikanen, en av Vrångmannens stora favoritfilmer. Synd, för här visar Crowe potential till stordåd. Det är svettigt, spännande och actionfyllt hela vägen och jag rekommenderar den varmt om ni får chans att se den.
/Surskägget

söndag 7 maj 2017

Hamilton 2: Men Inte Om Det Gäller Din Dotter

@@
Kan det vara den sämsta titeln nånsin? Ledsen men det funkar verkligen inte. Känns som att det är handlar om nåt sorts dåligt vårdnadsdrama. Istället sticker Hamilton återigen till öknen (för där bor alla skurkar sa jag!) för att rädda en kidnappad dotter till ett kompispar. Den här gången är det inte fullt så uselt manus som i första delen och fritagningen bjussar faktiskt på schyssta actionsekvenser med en hel del militärer inblandade (hahaha och därför godkändes den som en film i krigstemat för veckan). Därmed sträcker jag mig till en tvåa. Dock är det här absolut inget ni behöver springa ner till närmaste videobutik för att hyra eller köpa. Förmodligen har den gått på både TV4 och TV3 och kanske Femman och även Sjuan en bunt gånger vid det här laget och kommer säkert repriseras i oändlig tid framöver på såna där udda tider när ingen egentligen tittar på teve. Råkar du bläddra förbi den på teven just där och då så...kan du ändå hoppa över den.
/Surskägget

lördag 6 maj 2017

Hamilton: I Nationens Intresse

@
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA men seriöst vad i helvete är det jag precis såg med ögat?!?!?! Det finns så många fel med den här att jag knappt vet var jag ska börja. Hahahahaha! Orkar inte! Gör man verkligen sån här film i Sverige fortfarande? Det här är ju krejsy bananasdåligt. Hur många miljoner kostade inte detta spektakel? Och så fick man en låda kobajs som resultat. Makalöst. Främst är det manuset som är bindgalet uselt. Och då hjälper det inte att regin är rätt usel den med. Vi får ingen som helst bakgrund till nån karaktär vilket gör att man sitter och undrar varför folk håller på som de gör. Det förutsätts liksom att vi har läst böckerna och vet allt om Hamilton redan. Trots att jag har läst Hamilton och kan allt om honom redan känns det ändå hopplöst tomt och ospännande att titta på Persbrandts tolkning för jag har inte fått ett dugg i denna film som ger mig en känsla för vem han är och varför. När han helt omotiverat mördar sin flickvän (okej, okej, det var ett ärligt misstag från hans sida men ändå) och alla befäl bara bestämmer sig för att se till att händelsen försvinner ur alla polisrapporter nånsin fattar man ingenting. Sen är det nåt med rysk maffia och skit och ingen bryr sig för det här GÅR INTE ATT TITTA PÅ!!!! Det skjuts dock en hel del, mestadels i öknen för där bor alla skurkar.
/Surskägget

fredag 5 maj 2017

Hacksaw Ridge

@@@@
Här har vi en sann historia väl värd att berätta. Andrew Garfield (känd som den dålige Spindelmannen) spelar Desmond Doss, en from ung man som mot sluttampen av andra världskriget känner att han måste ut och hjälpa till att slåss mot ondskan. Det är helt enkelt moraliskt fel att låta andra unga amerikanska män slåss och inte hjälpa till. Det finns bara ett litet bekymmer. Desmonds religiösa övertygelse tillåter honom inte att ta i ett vapen, än mindre att skjuta och döda någon. Det spelar liksom ingen roll att det är krig och att ondskan måste bekämpas. Doss vill hjälpa till men han vägrar bära vapen. Han vill vara sjukvårdare och hjälpa så många som möjligt. Det här ställer till en del oreda för militären. Här har vi en kille som anmäler sig frivilligt men som vägrar döda. Befälen vet knappt vad de ska ta sig till och den pluton Doss hamnar i tittar snett på honom. Väl ute i fält visar det sig snart att Doss har större kulor än samtliga i hela plutonen tillsammans och ju fler han räddar desto mer respekt vinner han. Regissör Mel Gibson må ha tvivelaktig syn på svarta och på kvinnor men jäklar vad han kan berätta en historia. Det här är löjligt snyggt genomfört och filmens andra halva är en veritabel massaker när jänkarna försöker inta klippformationen Hacksaw Ridge. Inte sedan Spielberg släppte loss intet ont anande amerikanska soldater på Frankrikes stränder bara för att bli totalt nermejade har jag sett sådan intensiv och realistisk krigsskildring som här. Man vill vara ungefär exakt varsomhelst förutom på Hacksaw Ridge helt enkelt. Det är svettigt, blodigt och mardrömslikt. Kudos också till Garfield som lyckas förmedla Doss som person med sina styrkor och svagheter. Tack och lov har han kommit en bra bit sedan Spindelmannen. Vill även nämna Hugo Weaving som gör ett snyggt porträtt av den alkoholiserade pappan, Teresa Palmer som Doss' fru och Vince Vaughn som skrikande armésergeant i en typ av roll han brukade göra förr innan pruttkomedierna tog över.
/Surskägget

torsdag 4 maj 2017

Eye in the Sky

@@@@
Intressant och annorlunda krigsfilm där vi får ta del av det internationella samarbetet och de många snåriga politiska sakfrågor samt krigslagar och regler som nationer måste hålla sig till innan de bestämmer sig för att bomba skiten ur en byggnad. Helen Mirren är översten som desperat vill få till stånd att jänkarna via en drönare ska bomba skiten ur en terrorist som hon jagat under flera år. Det är dock inte helt lätt att få till stånd. Så fort det står klart att drönarbomben förmodligen kommer slå ut x antal civila också är det väldigt få på den politiska sidan som är beredda att ta beslutet att låta henne fortsätta. Så en tät kamp mellan militär ledning och politisk ledning med små inlägg från juristerna bollas samtidigt som det står klart att terroristerna planerar en självmordsattack samma dag. Så bomba och kanske döda x oskyldiga eller låta terroristerna vara så att de i sin tur spränger x antal andra oskyldiga till döds. Överlag bra insatser från de flesta skådisarna där Mirren, Alan Rickman och Barkhad Abdi (från Captain Phillips) sticker ut. Detta blev för övrigt Rickmans sista roll (han gjorde rösten till Alice i Spegellandet också) innan han dog. R.I.P.
/Surskägget

onsdag 3 maj 2017

Unbroken

@@
Angelina Jolie tar på sig regihatten för andra gången i karriären (okej tredje då om man räknar en tidig dokumentärfilm). Resultatet är sådär. Konceptet "kill your darlings" är tydligen inget Jolie hört talas om och det finns rätt så många, långa scener som kunde klippts bort utan problem. Filmen är baserad på en sann historia om en olympisk löpare som under andra världskriget tjänstgör på ett bombplan. Efter att ha kraschat i havet driver han och två kamrater runt på en gummiflotte i 47(!) dagar innan japanerna plockar upp dem och skickar dem till fångstläger där en sadistisk kommendant ser till att göra livet surt för denne stackars olympier. Tittar man på bakom-scenerna-intervjuerna pratar alla vitt och brett om vilken fantastiskt inspirerande story det här är och hur inspirerande denna vår hjälte är. Javisst, att överleva 47 dagar på en gummiflotte på öppet hav är imponerande. Att överleva en sadistisk fångvakt också imponerande. Men särskilt inspirerande? Nja. Åtminstone lyckas man inte fånga det på film. För vår hjälte gör inte så mycket mer än att han har en sjujäkla massa tur och så är han lite lagom envis på sina håll. That's it. Inga brandtal, inga strategier för hur han ska sätta käppar i hjulet för kommendanten, inga upp-till-kamp-scener där han visar att han kan springa snabbare än alla japaner i världen (tvärtom vinner de mot honom den enda gången han ställer upp). Inte heller offrar han sig för att rädda nån annan. Hela filmen känns därför lite som en axelryckning. Jaha? Han hade det svårt. Det hade ett par hundra miljoner till under andra världskriget. Att dessutom dra ut på flottscenerna så det i princip känns som att det förflyter 47 dagar medan man tittar är oförlåtligt. 2 timmar och 20 minuter kunde klippts ner till 90 minuter och ändå fångat allt som behövde fångas. Jolie som skådis gillar jag fortfarande skarpt, men Jolie som regissör har inte imponerat.
/Surskägget

tisdag 2 maj 2017

Kong: Skull Island

@@@
En av de mer lovande trailers på år och dar blev en skön actionstänkare som för tankarna till en mix av King Kong möter Apocalypse Now! (se även affischen som snott den känslan rakt upp och ner). Vietnamkriget har precis tagit slut när Preston Packard (Samuel L. Jackson) får ett nytt uppdrag för sig och sina män. De ska eskortera ett gäng forskare till en mystisk ö som inte går att hitta på några kartor och som omgärdas av kraftiga stormvindar och evig dimma (ja tydligen kan man ha dimma och stormvindar samtidigt utan att vindarna blåser bort dimman). Hopp in i helikoptrarna bara så drar vi iväg! När den lilla gruppen väl tagit sig igenom dimma och storm blir de snart anfallna av en jättegorilla. Och då går det illa (HAHAHAHAHA!). De få överlevande stapplar iväg från metallskroten som en gång var helikoptrar och förbereder sig för att kämpa för att överleva. Snart nog visar det sig dock att jättegorillan King Kong egentligen är snäll och bara försöker rädda ön (och därmed världen) från hemska monster från andra dimensioner. Det här är typ första kvarten, sen är det bara galet actionös resterande tid hahaha! Älskar att man lyckats skapa den där sköna Apocalypse Now!-känslan som ger det galna CGI-actionspektaklet ett lite mer grundat och jordnära intryck. Älskar att man slänger in John C. Reilly som en helknäpp amerikansk soldat som överlevt på ön sedan andra världskriget. Och älskar att Samuel L. Jackson är helt bindgalet bananas som officeraren som vägrar tycka att King Kong kanske är snäll. Apjävel ska dö punkt. Hahahaha! Vill man se sina jättemonster lite för snyggt datoranimerade spöa skiten ur varandra är det här verkligen helt rätt film. På minussidan måste jag säga att själva skurkmonstrena var rätt fantasilöst designade och tråkiga. Här har vi King Kong för bövelen. Ge honom lite mer att slåss mot än nån halvtråkig ödla. Då är fortfarande fighten mellan Kong och de två Tyrannosaurusarna i Peter Jacksons remake av King Kong bättre och ballare.
/Surskägget

Veckotema Krig

För fan den här bloggen har ju inte haft annat än teman sedan typ oktober 2016 så man blir nästan rastlös när det inte är ett tema på g. Riktigt all-in för en hel månad har vi inte då vi betade av krigsfilm i september 2015 men en vecka får ni med lite sköna krigsrullar. Gung-ho!
/Surskägget

måndag 1 maj 2017

SUMMER BOX OFFICE 2017 - Kuntza at the movies

Kuntza, vår egen spåfarbror är tillbaka! Det här har han att säga denna gång om sommarens storfilmer.

Det börjar närma sig för Hollywood-sommar. Högsäsong med årets tjockaste blockbusters. Och här är många alltid oroliga – vad blir flipp, vad blir flopp, vad är bra, och vad är skräpet?

Var inte oroliga – er ledsagare och expert Kuntza håller er i handen genom högt och lågt i sommardjungeln med den traditionsenliga Box Office Bonanza.
Jag kan erkänna att 2016 inte var min största stund. För första gången så hade jag ett par fel i min annars supersäkra prognos. Några rullar som jag flaggade som hits blev sen flops, och tvärtom. Det här måste berott på en värmebölja eller annat som förvirrade sinnet men får förstås inte hända (folk måste ju kunna lita på Kuntza!) så årets lista ska vara så säker ni kan förvänta er.

Fate & Furious
En av de absolut mest Over-The-Top trailers jag nånsin sett. Finns ingen gräns på mayhem och fansen gråter av glädje.
Själv bryr jag mig inte men teamet skrattar hela vägen till banken och den har det här har redan lugnt seglat ut som en av sommarens två största hits.

Guardians of the Galaxy vol 2
Nja den första filmen var inte så fantastisk som många säger. En avslappnad bagatell som inte lämnade några minnen en vecka senare.
Men nya trailern är kanon och med stor medvind i ryggen så kommer det här funka bra.
Lugnt en av sommarens största hits.

King Arthur: Legend of the Sword
Aj aj aj - här dyker vi rakt ner i ett djupt svart hål. Huvudrollsinnehavarna är helt okända, Jude Law säljer inga biljetter, storyn är för ointressant för amerikaner och de har krystat in lite monster som inte ens finns i originalhistorien. Trailern är bara förvirrande och de har inte ens orkat göra Jude Law till crazy galen badguy utan mer nedstämd och mjuk vilket är generalfel. Skyll er själva, det är bara att sätta upp skylten direkt: det här är solklart sommarens stora flopp.

Alien: Covenant
Efter den förvirrat pompösa och spretiga Prometheus så har de nu krupit till korset för att ge fansen den film de vill ha. Men sån här hitta-monstret-rymden rullar har vi verkligen sett förut så förvänta er inget nytt. Men trailers är schyssta och Ridley Scott kan fortfarande skapa scenerier som ingen annan så om de lyckas klippa allt mumbo-jumbo och våga gå hård horror så kan det vara en vinnare.
Tror på stor hit.

Cars 3
Pixar har ju tappat styrningen på sistone, man prioriterar numera säkra kort med etablerade franchises för att säkra intäkterna. Det har gett dem massa pengar men minskad cred. Och nu ska det cashas in igen. Även om alla barn som satt sina föräldrar i konkurs genom all merchandise för 5 år sen nu är äldre så kommer de nu hitta rätt nivå och är revanschsugna efter den usla Bilar 2.
Trailern är OK och Pixar lyckas alltid så blir stor hit.

Rough night
Det verkar finnas en publik för lite råare tjejkomedier och utan konkurrens den här sommaren så kan den här sticka ut som vinnare. Skamligt snodd story mixar Weekend at Bernies med Very Bad Things (se den I KVÄLL om du inte redan gjort det) men vem bryr sig.
Det kommer funka. Min tjej Scarlett J är alltid duktig. Stor hit.

Pirates of the Caribbean: Salazar's Revenge
Åååh, nu är det ni som slutar upp med här nu med det samma! Johnny ”vad hände med min karriär?” Depp gör sin vanliga grej och storyn är…finns det nån story…?
Jag tröttnade direkt efter första filmen och det här skeppet har nu seglat alldeles för långt ut från hamn (hepp!) så snälla kan de inte sluta med de här filmerna.
Tråkiga trailers och jag tror inte publiken orkar… nej det här blir en mini-flopp.

Wonder Woman
DC Comics är alltid i skuggan av storebror Marvel och har kraschlandat de flesta av sina franschise-startar rullar som dragit in OK pengar men hatats av alla.
Den här har helt OK trailers och känns ganska schysst men kvinnliga superhjältar haft det väldigt svårt att locka publik tidigare.
Svårgissat men jag tror medium hit.

The House
Will Ferrell har tappat lite fart senaste tiden och med åldern väl lugnat ner sig lite. Kanske passar det honom inte helt, och den här känns lite sådär standard, vi-har-sett-det-förut, fast jaha. En regissör som är gröngöling och en trailer som visar för mycket gör att man blir osäker.
Medium hit.

Amityvile: The Awakening
Finns ett gäng gamla filmserier som de aldrig kan sluta producera. Den här har alltid varit sisådär, och efter den helkassa Amityvile med Ryan Reynolds 2005 så är förväntningarna låga. Även om trailern har sina stunder så är det här PG13 och sånt funkar aldrig.
Flopp.

Baywatch
Min tjej Alexandra Daddario är alltid duktig när hon skådespelar i filmer tycker jag. Men det här är svårtippat. Kanske kan det funka att de valt spåret av busig komedi men trailers har bara varit sådär så oklart vem som är målgruppen. Men The Rock brukar sälja mycket biljetter och kanske är det här perfekt sommarunderhållning så vem vet… Medium hit.

Mumien
Tom ”Crazy” Cruise är lite 50/50 på boxoffice då varannan film är en hit och varannan en flopp. Här en riktigt bra trailer som lovar gott och det här känns som en lugn hit. Alla vill se The Cruiser springa runt rädd och det känns actionfyllt rätt för sommarpubliken. Så ja, det här kommer funka.
Tom har däremot redan varit med i en ännu mer skrämmande skräckfilm.

Transformers: The Last Knight
Åååh, nu är det ni som slutar upp med här nu med det samma!
Publiken verkar tyvärr älska det här tramset men jag känner bara en person som gillar de här filmerna (och det är inte ens Surskägget som har ökänd usel smak). De har nu verkligen stigit upp på höga hästar och pruttat fram en story som knyter an robotarna till människans historiskaaaa..zzzz. Åh vad trist. Gå inte och se det här så vi kan få slippa fler filmer då de redan planerat för upp till 19 (!) filmer.
Anthony Hopkins – vad gör du här?! Damn you Michael Bay!
Stor hit… åh the humanity.

Tjejresan
Nej ingen kommer bry sig. Flopp.

Dumma mej 3
Ja dom tuffar på som vanligt. Det här verkar funka utan problem. Stor hit.

Spider-Man: Homecoming
Dom har bra medvind här då de lyckats förlansera Tom Holland i den mysiga Cap America Civil War.
Trailern är OK men det är störande felcasting på Gamen/Vulture – det går bara inte att se Michael Keaton här. Varför ringde ingen Jackie Early Haley som är 100% lik serieoriginalet?! Om han var upptagen hade de kunnat gå på Bruce Dern eller friggin Burt Reynolds men inte Keaton som är galet fel.












Superhjältsfilmerna har börjat tappa lite fart på sistone men Marvel är revanschsugna på den här karaktären och den här kommer lugnt glida in som stor hit.
Nu måste vi få se den tuffaste skurken Hate-Monger i nästa film – gärna med subploten att han på riktigt är den maskerade Adolf Hitler! H-vete vilken rulle det skulle vara.














Valerian and the City of a Thousand Planets
Luc Besson gör supersnygga produktioner men är fransk stökig med sina historier så slutresultatet mest blir plottrigt.
Inga stjärnor i rollistan (nej, Rihanna säljer inga biljetter), finns ingen ung publik som vill se det här, serien är helt okänd för stora massan, den är typ 2.10 lång och kommer vara lite artsy fartsy snygg men sen bara dum. Så nej – flopp.
Rutger Hauer – we love you man!
Apornas planet: Striden
Hollywoods mest okända franchise lunkar på i sin egna division. Ingen pratar ens om de här filmerna men de spelar in sina pengar och funkar bra. Trailern är bra här men finns det en publik för en tredje film…? Jag tror den drar sig upp till medium hit men inte mer.

Dunkirk
Christopher Nolan gör sällan några fel – men han har fått en varning för den förvirrade Dark Knight Rises. Nu siktar han på Oscars-galan med humant krigsdrama med stor cast som såklart kommer vara kalasbra. Känns som sommarens nästa enda seriösa film i ett myller av ytliga blockbusters.
Stor hit.

Kapten Kalsong
Jag har läst alla böckerna och de är perfekta att föra över till film. Trailern är absolut OK men kan bli svårt att attrahera fler än inbitna fans, som är 90% pojkar.
Så även denna svårtippad med jag tror medium hit.

The Dark Tower
Oj vad svårtippat. Stephen King ger sällan bra biljettförsäljning, Matthew McConacughgcey är ingen säker publikdragare och vem tror att den danske regissören kan göra det här mastodontverket rättvist. Många fans vill ändå se vad de levererar så kommer säkert få en publik men räcker det för att bli en hit…njae tror jag.
Liten flopp.

Atomic Blonde
Har vi inte sett för många såna här ”tuffa-tjejer-sparkar-stjärt” rullar senaste åren? Och ingen har gett någon boxoffice.
Ja trailern är ball och filmen kan säkert vara bra, men blir max en medium hit.

The Emoji Movie
Vad är det här?

Baby driver
Ball trailer levererar och det här är säkert en bra rulle. Osäker om den funkar så bra i USA men troligen billig att spela in utan större skådisar så medium hit ska det absolut kunna bli.

Annabelle Creation
Alla hatade 1:an och de försöker nu smyga förbi skampålen genom att skippa en 2:a i filmtiteln och casha in sig med punchlinen ”the next chapter in the Conjuring universe”. Svenske David F Sandberg regisserar och kan säkert göra något OK av det här. Trailern är OK men god damn it vad vi har sett det här förut, inte en scen känns originell. Medium hit.


Summering:
Största hit: Fate and the Furious
Bästa film: Dunkirk

Största flopp: Kung Arthur

söndag 30 april 2017

Beck med Gösta Ekman

Hahahaha precis när ni alla trodde att det nu är slut på alla dessa jävla Beckrecensioner slänger vi in en liten bonus(?) som grädde på moset. Innan Peter Haber har det gjorts andra filmatiseringar av Beck. Mannen På Taket har jag redan sågat vid fotknölarna på denna blogg för ett par år sedan. Men den serie om sex filmer som gjorde med Gösta Ekman som Beck, Rolf Lassgård som Gunvald och Kjell Bergqvist som Kollberg har vi faktiskt aldrig recenserat förr så vilket bättre tillfälle än nu? För att jag skulle ge så riktiga betyg som möjligt såg jag dessutom om alla sex delar så att jag inte bara tog det ur minnet. Alla filmerna är från 1993. Dessa följer böckerna till skillnad från dem med Haber och vi får nog den mest ärliga Beck av alla de filmer som gjorts. Lassgård är kanon som Gunvald och är faktiskt betydligt bättre än Persbrandts tolkning. Ekman är en klockren Beck och trogen den Beck som han är beskriven i böckerna. Bergqvist är klockren som Kollberg och verkar dessutom vilja slå nåt sorts rekord i hur mycket en karaktär kan äta i en filmserie. Hahahaha. Svensk film när den är som bäst på nåt sätt. Givetvis hundra resor bättre än alla trötta Haberfilmatiseringar.

Roseanna
@@@
En kvinna hittas mördad i Göta Kanal. Beck utreder och spåren leder till en knäppgök som har svårt för sexuellt frigjorda kvinnor. Bergvist petar i sig två hamburgare, ett jordgubbsflarn och två äpplen. Lassgårds entré som Gunvald är makalös, varför kommer inte alla karaktärer in genom en dörr på det sättet hahaha!
/Surskägget

Mannen på Balkongen
@@@
En barnamördare härjar i Stockholm. Givetvis sätter Beck dit honom. Enda filmen där Bergqvist inte ses stoppa käften full med mat.
/Surskägget

Brandbilen Som Försvann
@@@
Min personliga favorit tillsammans med Stockholms Maraton i denna serie filmer. Bergqvist äter en bulle, massa popcorn och ett äpple. Det gäller att variera sig. Brandbilen i titeln syftar till en leksaksbil Bergqvist köpt i julklapp åt sin unge.
/Surskägget

Polis Polis Potatismos
@@@
Hahahaha Gunvald skäller ut två uniformerade poliser efter noter i en av de bästa scenerna i alla Beckfilmer som någonsin spelats in hahahaha! Bergqvist petar i sig ett helt lass kräftor.
/Surskägget

Polismördaren
@@
Den klart svagaste filmen i serien. Själva polismordet sker en timme in i filmen och är inget överlagt mord som man kan tro av titeln utan en ren slump. Det riktiga mordet som utreds är en kvinna som blivit strypt av en hemlig älskare. Bergqvist tuggar i sig Ballerinakex i två scener, får i sig en silltallrik och en rejäl hotellfrukost.
/Surskägget

Stockholm Maraton
@@@@
Den bästa i serien och en film som håller än idag. Slutjakten där Ekman, Bergqvist och Lassgård springer över hustaken på söder för att hitta mördaren är en klassiker. Kolla speciellt in scenen där Lassgård helt svettig och slut stannar till vid en tjej som solar topless uppe på ett tak och sveper i sig hennes grogg innan han springer vidare. Bergqvist springer så mycket så han hinner inte äta så mycket och får nöja sig med en ynka glass.
/Surskägget

Nu säger vi tack och hej då till Beck för all framtid. Tjohej!

lördag 29 april 2017

Beck 34 - Sista Dagen

@@@
En fortkörare stannas av en polispatrull. Allt får dock en otäck vändning när föraren kliver ut och tömmer ett magasin i polisbilen och dödar ena polisen och skadar den andre svårt. Plötsligt har vi en jakt på en polismördare och när Beck och hans team börjar gräva i det hela inser de att denne person är skyldig till ännu ett mord. Nu gäller det att hitta mördaren snabbt innan fler människor hinner sätta livet till. Spåren leder mot en lärare som blivit oskyldigt anklagad för att ha sexuellt trakasserat ett par av sina kvinnliga elever och därefter fått sparken. När Beck inser sanningen är det en jakt mot klockan för att hinna i tid till skolan där mördaren jobbade tidigare för att försöka förhindra ytterligare dödade människor. Första Beckfilmen som utspelar sig under en och samma dag. Det är både ett lyckat och ett misslyckat grepp. Lyckat för att det ger ett bra tempo till filmen, misslyckat då det inte är troligt att en skolavslutning sker sent på eftermiddagen och att det överlag glids lite på hur mycket tid som faktiskt förflyter och inte. Men allt som allt en schysst avslutning på vad som hittills är den sista Beckfilmen med Peter Haber. Fler är dock på gång så Halleluja praise the lord!
/Surskägget

Beck 33 - Vägs Ände

@@@
Film nummer 33 i den evigt pågående Beckserien öppnar upp med ett brutalt trippelmord på en familj. När Beck och hans team anländer inser de att pappan i familjen är före detta polis vilket gör det hela dess mer viktigt att lösa fallet. Snart nog inser dock Beck att snubben kanske inte var den snällaste polis som gått i ett par skor och ju mer han gräver i det hela poppar det upp mer och mer bevis för att det inte bara är den omkomne som varit smutsig utan att det leder upp i hierarkin hela vägen till Becks chef som också gör allt han kan för att stänga ner utredningen. I slutänden kan Beck bevisa vem mördaren är och också hur köpta och mutade alla chefer är. Meeeeeen Becks chef är påläggskalv inom organisationen och hans "straff" blir en befordran. Se där. Här är kanske det tydligaste exemplet på man försökt hitta tillbaka lite till böckernas Beck. Böckerna var ganska kritiska både till samhället i stort men även till delar av poliskåren och då speciellt korrumperade poliser och chefer som inte vet vad fan de håller på med.
/Surskägget

fredag 28 april 2017

Beck 32 - Steinar

@@@
Ja när man nu gjort sig av med Gunvald (oj hoppsan, se spoilervarning i recensionen av Beck 31 - Gunvald) måste man ta in en ny motpart till Beck. Och här gör man ett riktigt bra val i norrbaggen Kristofer Hivju (allmänt mest känd antar jag som Tormund i Games of Thrones) som lyckas vara en Gunvald i det att han är rätt ball och hård, men samtidigt inte gör en kopia på en Gunvald utan skapar en egen karaktär som åtminstone detta sura skägg började gilla nästan direkt han kom in i bild. Återigen är man tillbaka i en story som är ganska rakt på. Inget tjafs och man ger Steinar en hel del utrymme. Dels för att introducera honom och dels för att Haber också kanske inte är piggast på att vara med i alla scener hela tiden i tjugo års tid. Det här bytet borde man faktiskt ha gjort för rätt många år sedan. Det hade helt klart skapat en dynamik i Beckserien den har behövt i rejält många år. Bättre sent än aldrig antar jag.
/Surskägget

torsdag 27 april 2017

Beck 31 - Gunvald

@@
Okej, var beredda på ett par spoilers i den här recensionen då (som om inte affischen är all spoiler man behöver). Vi kan börja direkt med att Gunvald blir skjuten nästan direkt i början av filmen. Han ligger sen i en sjukhussäng hela rullen för att dö på slutet. Ja, Persbrandt var trött på att spela Gunvald och var väl rätt nöjd med att man lät karaktären gå hädan. Och det är fine. Det som är jäkligt tråkigt är att Gunvald inte får nåt vidare hjälteavslut. Jag hade velat se den coolaste shoot-outen i seriens alla delar där Gunvald sänker trehundra skurkar för att slutligen mot oövervinnliga odds bli ihjälskjuten efter att ha räddat typ en miljon civila. Istället kliver Gunvald in i en lägenhet och blir skjuten pang bara. Jaha? Blev det inte ett bättre avslut för Gunvald? Vad fan!?! Resten av storyn skiter man faktiskt lite i efter den pissusla döden Gunvald fick.
/Surskägget

onsdag 26 april 2017

Beck 30 - Sjukhusmorden

@@
En gammal, cancersjuk kvinna dör på sjukhuset där hon vårdas och hennes son är snabb med att anklaga hennes läkare för att ha dödat henne. Det finns vissa indicier som pekar på att kvinnan mycket väl kan ha fått en överdos läkemedel men det är svårt att peka på att det var en specifik läkare eller sköterska som har gjort. Bara dagar senare faller den utpekade läkaren från sjukhustaket och det står snart tydligt att det inte var självmord. Här är första gången denna säsong som man halkar tillbaka lite i gamla hjulspår. OBS spoiler! Istället för att det är sonen till den döda tanten som mördat läkaren (som de vill att man ska tro) är det läkarens dotter som är förövaren (välspelad av Amanda Renberg) som man fattar nästan direkt att det är trots att man gör sitt bästa för att mörka det. Här är vi tillbaka i de gamla oj-oj-oj-nu-ska-vi-luras-tiderna från tidigare säsonger. Synd. Här märks det också rätt tydligt att Persbrandt funderar på sitt avsked från Gunvald. Det är inte superengagerat om man säger så.
/Surskägget

tisdag 25 april 2017

Beck 29 - Invasionen

@@@
Nya säsongen fortsätter att tuffa på. Den här gången tar man sig nåt så aktuellt som terrorister och terrorbrott på svensk mark. Långt borta är de smygrasistiska anspelningarna och tongångarna från forna säsonger (och good riddance). Istället kliver självaste Gunvald in och förnedrar en tjurig gammal rasist på en skönt Gunvaldianskt sätt som vi alltid gärna ser mer av. Vet inte vad det här nya gänget käkar till frukost men det är gött att se att det inte kan vara samma sak som det gamla teamet. Där det förut varit rätt trötta försök till att göra nåt spännande blir de här filmerna spännande på riktigt. Visst är det en bit kvar till Hollywoods spektakulära actionthrillers men å andra sidan har ju Hollywood lika stor budget för en film som alla 34 Beckfilmerna haft tillsammans (och förmodligen ett par miljoner till). Nya säsongen var en skön ögonöppnare för detta sura skägg som aldrig varit speciellt impad av Beck.
/Surskägget

måndag 24 april 2017

Beck 28 - Familjen

@@@
Ja den här säsongen börjar onekligen bra. Här fortsätter man tack och lov på det inslagna spåret att inte hålla på och trixa och tjafsa så mycket. Vi har en story som är rakt på, inga krusiduller och fåniga karaktärer som mördare för så sjukt märkligt påhittade anledningar att det inte var trovärdigt nånstans. Här öppnar filmen upp med att en gangsterboss blir mördad framför ögonen på sin fru och sina barn. Mer eller mindre varje kriminell i hela Stockholms undre värld kan ha ett motiv att ha ihjäl bossen så Beck och Gunvald får onekligen kämpa på för att hitta rätt. Det märks att det är ett helt nytt team bakom kamerorna samt till stor del framför kameran också (i princip bara Haber och Persbrandt kvar från back in the day med några undantag) för man har en helt annan glöd och energi i sina mordfall än tidigare säsonger. Helt plötsligt får man en stabil snutthriller. Och det är ju aldrig fel liksom.
/Surskägget

söndag 23 april 2017

Beck 27 - Rum 302

@@
På ett hotellrum i city hittas en ung flicka våldtagen och mördad. Dilemmat är att man hittar sperma från två olika män i kroppen. Har bägge män hjälpts åt att våldta och mörda henne eller är det en ensam gärningsman? Snart nog är de en liten rikemansbrat på spåren som är allmänt känd runt Stureplan som en stekare som gärna bränner pappas pengar och som plockar hem brudar varje natt. Men är det verkligen han som mördat tonårstjejen? Här är en total nystart för Beck och hans team med helt nya manusförfattare, nya regissörer och nya idéer. Borta är alla knepiga, slå-knut-på-sig-själva-mordfall som kändes tröttare och tröttare ju mer man försökte snurra till det hela. Istället är det en ganska rakt på story som känns modernare och fräschare än på länge. Haber och Persbrandt fortsätter att vara stabila i sina respektive roller även om det börjar märkas på Persbrandt att han är ganska klar med rollen som Gunvald. Ingen viftar med pistoler. Gunvald svär inte så värst längre. Dottern är ganska glad. Den ende som håller fortet är grannen med sin stänkare, men även han får betydligt mer backstory i denna jämfört med tidigare. Bra så.
/Surskägget

lördag 22 april 2017

Beck 26 - Levande Begravd

@@
Ja det tar sig som mordbrännaren sa. Här har vi en skönt bindgalen mördare som begraver sina offer levande och låter dem dö under stor panik sex fot under jord allt medan han själv nynnar på visor och lägger ner stor tid och möda på att snickra ihop nästa kista. Det närmaste Beckfilmerna kommit till en riktigt bra psykopatmördare. Själva backstoryn är fortfarande lite för långsökt, men i det här fallet är jag schysst och låter dem komma undan med det. När Beck själv vaknar i en kista under jord blir det riktigt spännande. Vem ska rädda honom? Gunvald eller rookien Oskar? Ovanligt tätt och spännande för en gångs skull. Eller så har jag tappat förståndet helt efter att ha blåst igenom 26 Beckfilmer på raken. Hahahaha. Hehehehehe. Hohohohoho. Hihihihihihi. Hähähähähä. Höhöhöhöhöhö!!!! Sista delen av endast två i denna fjärde omgång Beckfilmer. Som sagt det blir mer pengar till varje film när man gör två istället för åtta och det märks en hel del.
/Surskägget

Beck 25 - I Stormens Öga

@@
Nästa serie Beckfilmer är bara två stycken. Istället för att som vanligt producera cirka 8 filmer bestämde man sig här för att lägga alla stålars på bara två filmer istället för åtta. Resultatet blir mer spänning, mer action och bättre filmer på alla sätt och vis. Här är det en miljörörelse typ Greenpeace som är lite mer militanta och som planerar på att spränga ett av våra kärnkraftverk. Det är knäppt nog men när en av de inser att det är galenskap och försöker fly så blir hon svårt jagad och snart staplas liken på hög. Gunvald visar sig ha haft ett förhållande med kvinnan och barnet hon har är faktiskt Gunvald pappa till (nej det är ingen spoiler det fattar man direkt även om Gunvald inte fattar förrän strax innan eftertexterna rullar). För en gångs skull är det ganska rakt på, inget tjafs, inga långsökta ledtrådar som inte leder nånvart etc. Faktiskt en helt okej svensk snutfilm.
/Surskägget

fredag 21 april 2017

Beck 24 - I Guds Namn

@
Sista filmen i denna serie Beckfilmer bjussar på samma långsökta soppa av dumheter som de flesta andra Beckfilmer. Jag har sagt det förut flera gånger under detta tema men det är verkligen som om manusförfattarna försöker slå knut på sig själva för att göra det så spännande och hippt som möjligt och det enda man lyckas med är att göra det urvattnat och trist. Här är det en invecklad story där en fotograf fotat en religiös ledare när han är otrogen vilket tydligen enligt dessa religiösa fanatiker måste stoppas till varje pris och då är mord ett litet pris att betala. Till slut mördas även Becks chef och då jävlar tycker Gunvald att det får vara nog och löser fallet på trettio sekunder. Nån inte bara viftar utan även skjuter med en pistol. Gunvald svär som fan. Dottern är vrångast. Och grannen bjussar på stänkare så det stänker om det!
/Surskägget

torsdag 20 april 2017

Beck 23 - Det Tysta Skriket

@
Två tonårsflickor ligger på spåret och blir ihjälkörda av ett pendeltåg. Först ser det ut som självmord men ju mer Beck luskar i det hela blir han övertygad om att det är mord. Han lyckas skaka fram en lååååååång lista på misstänkta. Vi har ena flickans pappa som är skum (för han är invandrare och vi VET JU ALLA HUR SÅNA ÄR) (som sagt manusförfattarnas illa dolda vardagsrasism som genomsyrar hela Beckserien ska inte underskattas). Vi har en gymnastikcoach som är pedofil och som kladdar på alla sina unga elever. Vi har en kaxig tonårsgrabb som mobbar alla i allmänhet och de här två tjejerna i synnerhet. Och så ska vi inte glömma pundaren som bor i nån sorts hydda där i närheten av spåret. Sen var det nån mer har jag för mig. Ingen bryr sig egentligen för det är ganska tydligt för alla som höll sig vakna trettio sekunder in i filmen att det var självmord. Synd på det taffliga manuset som i den här filmen verkligen går på sparlåga, det är som att alla bra idéer var helt slut när man väl kom till nummer 23. För det finns en grundstory här som skulle kunnat vara bra, nämligen vilken press det kan vara på tonåringar och hur jobbigt det faktiskt kan vara innan man växer upp och blir vuxen. Men allt sånt slarvas bort rejält. Ingen viftar med pistol. Gunvald svär lite mindre än vanligt. Dottern är ganska snäll. Men grannen ska givetvis ha en stänkare.
/Surskägget

onsdag 19 april 2017

Beck 22 - Den Svaga Länken

@
Men förihelvete! Snorungar som försöker bräcka varandra i att göra knäppast grejer och skryta om det för varandra. Först snor en kille en chokladkaka. Sen snor nästa kille en cykel. Då slår den tredje killen en tjej. Då våldtar snubbe ett en tjej. Varpå nästa steg är våldtäkt och mord. Vi snackar helt normala killar som bara "måste bräcka varandra, det är en grej liksom". MEN NEEEEEEEJ!!!! Jag har slutat köpa de här knäppusla handlingarna nånstans runt Beck 2. Tjugo filmer senare är det fortfarande alldeles för långsökt. Nån viftar...äh, vem bryr sig?
/Surskägget

tisdag 18 april 2017

Beck 21 - Den japanska Shungamålningen

@
Hahahahahahahaha neeeeeeeeeeeeej det här sura skägget orkar inte mer nu. Snälla sluta med dumheterna vad är det här vad är det här?!?!?!?! Snälla rara svenska filmindustrin det måste finnas folk som kan dunka ur sig vettigare manus än det här!!! Vi är 10 miljoner personer i det här landet. Jag är säker på att minst en av dem är bättre lämpad med bättre idéer. Okej. Andas. Här har vi en mördare som arrangerar sina offer som berömda tavlor (förutom att man aldrig hört talas om en enda tavla, vi snackar inte Mona Lisa här direkt). Beck som inte kan nåt om tavlor (inte vi heller eftersom att det är tavlor ingen förutom tre konstprofessorer hört talas om) tar hjälp av sin tyska kollega (som enbart är tysk för att tyskarna producerat filmerna och vill höra lite riktig tyska mitt i sin tyskdubbade Beck) som av en händelse råkar vara konstprofessor förutom Tysklands svar på Sherlock Holmes. Det vältras tamefan i dumhetsorgier i den här filmen. Persbrandt verkar knappt kunna hålla sig för garv och hade han inga planer på att hoppa av hela Beckcirkusen innan så lär han ha fått det efter den här delen. Som vanligt viftas det med pistoler á la Ture Sventon. Gunvald svär. Dottern är vrång. Grannen ska bjussa på stänkare. Jaja. På nåt sätt är det inte lika charmigt som när James Bond gör samma saker i 21 filmer.
/Surskägget

Beck 20 - Advokaten

@@
Jag bjussar på en tvåa i betyg trots att storyn återigen är så långsökt så man kissar ner sig litegrann. Så handling etc är som vanligt en etta. Nej, att den här får en tvåa beror på att en kompis till oss på Film4FuckSake är med i en av Beckfilmernas bästa förhörsscener (och ni som liksom jag orkat plåga er igenom 34 filmer vet att det finns mååååååånga förhörsscener med i de här filmerna) (scenen i sig är en klockren fyra för övrigt). Jesper Malm (som även kan ses i en klockren roll i Rallybrudar t ex) som vår vän heter sitter och är kaxig mot självaste Gunvald men det slutar snart nog med att Malms karaktär har "sprungit in i en vägg flera gånger" och med blod i hela nyllet berättar för en leende Gunvald exakt det Gunvald vill höra hehehe. Tänk om allt i Beck kunde vara av den kalibern. Då snackar vi fyror och femmor galore. Som det är nu not so much. Hursomhelst är det nån advokat som blivit mördad och själva komplotten är så långsökt så jag tappade intresset tre minuter in i filmen. Gunvald viftar vrångt. Dottern bjussar på en stänkare. Grannen svär med en pistol. Eller hur fan det nu än är...
/Surskägget