Nyårskaramell 24 - Mission: Impossible - Fallout

@@@@
Det har hunnit bli sjätte delen i denna serie som påbörjades så långt bak i tiden som 1996. Jag menar en del av er som läser det här var inte ens födda då. Tompan, vår alldeles egna favorit här på bloggen, mr Cruise himself har knappt åldrats en dag och sparkar stjärt som Ethan Hunt mer och mer för varje film. Med ett undantag (den sjukt dåliga tvåan) har MI-serien hållit hög klass genom åren och även de lite äldre rullarna håller fortfarande hög klass. Det man framförallt har kommit att älska med de här filmerna är ju att Tom gör allt själv. Han springer nerför byggnader, han hänger utanför flygplan som lyfter och i den här kastar han sig ut från ett flygplan i ett så kallt Halohopp. Egentligen helt onödigt för filmen då man ändå klipper till CGI nånstans på vägen men för Tom spelar det roll att det ska vara så äkta så möjligt så länge som möjligt. Hahahaha. Man måste älska karlen! Givetvis springer han massor, det skjuts, det exploderas och vår egna Rebecca Ferguson återkommer som Ilsa Faust från femte delen och gör det med bravur. Gillar man de här rullarna kommer man gilla den här också, konceptet är detsamma som alltid och actionscenerna intensiva och tätt på varandra. Heja heja!!!

Med det sagt, eller snarare med det skrivet, är det dags för oss här på Sveriges, om inte rentav världens, bästa filmblogg att lyfta på hatten och tacka för oss. Vi drog igång den här bloggen i januari 2008. Tio år senare lämnar vi bakom oss ett arv av tusentals recensioner och galna inlägg. Efter tio år känns det dock som att vi har gjort vårt. Man ska lämna med flaggan i topp helt enkelt. Vi tackar för alla glada läsare vi har haft genom åren. Så, ut och drick lite skumpa med er, vad sitter ni här för och läser på Nyårsafton?

GOTT NYTT ÅR!!!!

/Surskägget och Vrångmannen

The Mummy (2017)

@@@
The Mummy har ju spelats in i flera omgångar när Universal som äger varumärket velat få in lite stålars i kassan. Klassikern med Boris Karloff från 1932 är en härlig gammal svartvit dänga som givetvis inte är läskig nu 2017 men som har sin charm och helt klart också får betyget @@@ om inte annat för Karloffs sköna insats som mumien själv. Sedan har vi ju Mumientrilogin med Brendan Fraser från 1999 (@@@@), 2001 (@@) och 2008 (@@@) som var en sorts Indiana Jonesversion men äventyrs- och matinéanda mer än skräck. Nu är det dags för allas vår favorit Tom Cruise att ta sig an vad Universal hoppas på ska bli en ny franchise men som på grund av rätt dålig box office förmodligen inte blir mer än den här filmen. Lite synd faktiskt. Cruise har ju gjort denna nyversion till en skön blandning av Mission: Impossible möter Mumien och vi får en actionstänkare med fullt ös medvetslös och massa galna stunts ingen världsstjärna och knappt ens en stuntman vill spela in där Cruise givetvis gör allt själv hahahaha! Här ska också ges cred till Annabelle Wallis (Grimsby, King Arthur: Legend of the Sword) som även hon hoppar in och gör en hel del stunts själv framförallt den i framtiden klassiska scenen på flygplanet i noll gravitation. Många har dock sågat filmen och jag tror det till stor del beror på två saker. 1. Man vet inte om man ser nästa installation i Mission: Impossibleserien eller om man ser en mumieskräckis. 2. Russell Crowes horribla överspel som Dr Jekyll/Mr Hyde. Jag kan gilla att man gör en actionspäckad mumiefilm med en del zombiejakter och lite småläskig mumie. Däremot kunde man helt skippat sidostoryn där alla andra Universalmonster uppenbart existerar i denna världen. Är då detta egentligen en skräckfilm och hör den ens hemma i vårt eminenta skräckfilmstema? Det finns säkert de som blir rädda här och där. Som sagt vi har en del zombies och en elak och "läskig" mumie. Men detta sura skägg var egentligen bara underhållen och några egentliga "skräckscener" är det inte tal om. Dock är mumien en klassisk skräckfilmskaraktär och som sådan hör filmen absolut hemma i temat.
/Surskägget

American Made

@@@
Tom Cruise! The Tomster. Tomperino. The Tommeister. Tomdude. Mannen, myten, legenden spelar här piloten Barry Seal som på 80-talet genom en slump, konstigt tur och sjujäkla massa jävlaranamma och adrenalin lyckas bli anställd av CIA, Pablo Escobar och Contrasgerillan i Nicaragua. Samtidigt. Hahahaha. Det här är så galet så det borde bara kunna vara skapat i Hollywood men storyn är baserad på en sann händelse så det bevisar återigen att verkligheten överträffar dikten. Seal flyger droger åt ett håll, vapen åt ett annat och gerillamedlemmar åt ett tredje. Seal verkar ha kunnat charma brallorna av vemsomhelst som han mötte och han nyttjar den charmen gång på gång på gång för att ta sig ur alla livsfarliga situationer han hamnar i. Snart nog ligger det högar med dollarsedlar överallt och familjen badar i lyx. Tills det naturligtvis kraschar och tar stopp. En uppgång/fall-historia som Doug Liman i registolen berättar snyggt och prydligt. Lanserades som en actionrulle, i alla fall när man såg trailern, men filmen är mer ett drama med en del actioninslag. Den som förväntar sig Tom i Mission: Impossiblestil kan med andra ord direkt glömma det. Jag saknar det där lilla sista extra som lyfter upp filmen till en fyra men det är helt klart en film värd att se.
/Surskägget

Jack Reacher: Never Go Back

@@@
Allas vår favoritskådis Tom Cruise är tillbaka som Jack Reacher för ännu en omgång detektivstory. Böckerna säljer ju som smör i solsken och även om jag bara läst den allra första boken kan jag absolut förstå charmen och lockelsen i böckerna. Lee Child (författaren duh!) skriver lättsamt underhållande med lika delar allvar, humor och spänning. Första filmen om Reacher var en helt okej actiondeckare och uppföljaren är även den en helt okej actiondeckare. Tom funkar kanon som Reacher (även fast han i boken är två meter lång och käkar taggtråd) och nu får han förstärkning i form av allas vår Cobie Smulders (How I Met Your Mother, Avengers) som en tuff major i militärpolisen som råkar i trubbel. Reacher bestämmer sig för att hjälpa till och snart nog är de bägge på flykt från en hänsynslös privatarmé som fifflar och mördar för att dra in så mycket stålars som möjligt. Med på denna flykt är även en tonårstjej som kanske, kanske inte är Reachers okända dotter. Spännande värre med en hel del sköna actionscener där Tom får vara sådär Reacherbrutal när han slåss och där slutfighten gör ont att titta på för att karaktärerna verkligen gör elaka saker mot varandra helt utan nån som helst pardon. Allt som allt en skön rulle utan det där lilla extra som lyfter upp den till nästa nivå. Precis som ettan med andra ord.
/Surskägget

The Outsiders (Director's Cut)

@@@@
Jag har redan recenserat den här om än som hastigast i The Actor's: Tom Cruise men Coppola släppte för ett tag sedan en director's cut som är ca 30 minuter längre och som bättre följer boken filmen är baserad på. Framförallt är det väl Rob Lowe som blev mest glad när denna version släpptes då hans karaktär helt plötsligt får betydligt mer tid på duken än i originalversionen. Director's cut kan vara både bra och dåliga och Ridley Scott har ju gjort en karriär vid sidan av att alltid klippa om sina filmer femtielva gånger. Här är det dock berättigat och vi får betydligt mer kött på benen i denna version än originalet vilken ger filmen ett större djup och mer tyngd. Coppola har med denna version på ett sätt skapat en helt ny film som ger oss betydligt större inblick i dessa fattiga rockabillygrabbars liv. Sedan är det alltid kul att se så många stjärnor i en och samma film. C. Thomas Howell och Ralph Macchio i huvudrollerna må vara halvt bespottade på idag men snubbarna kunde leverera back in the day och förtjänar absolut sin femton minuter i rampljuset. Matt Dillon, Rob Lowe, Emilio Estevez, Patrick Swayze och Tom Cruise är alla stabila i sina biroller och det är redan här klart och tydligt att de skulle få stora karriärer. Enda större kvinnliga rollen spelas av Diane Lane och även hon lyckas glänsa i de få scener hon är med i. Det här är bra skit helt enkelt.
/Surskägget

Mission: Impossible - Rogue Nation

@@@@
Tom Cruise har alltid älskat att göra galna stunts och har tagit stuntsen till nya nivåer inför varje ny del i denna moderna Bondserie om hemlige agenten Ethan Hunt. Vi har sett honom springa (och nästan snubbla och ramla) från ett gigantiskt exploderande akvarium, klättra i berg och givetvis springa nerför en av världens högsta byggnader. Men i denna femte del i Mission: Impossibleserien tar han det givetvis till helt nya nivåer och hänger utanför ett startande flygplan! Hahahaha! Galenskapen! Jaaaa visst sitter han fast med lite vajrar meeeeeeeeen snubben hänger utanför ett flygplan som startar och lyfter. Vi tar det igen. Utanför ett startande och lyftande flygplan. Hahahahahaha! Det är så knäppt. Inte ens de riktiga stuntmännen ville göra detta för det var för galet. Och då är vi bara tre minuter in i filmen. Resten bjussar ju som vanligt på galen spräng-allt-åt-helvete-action med lika mycket katt-å-råttalek mellan hjältar och skurkar som massiva explosioner. Givetvis har vi en scen där man måste bryta sig in på ett ställe som är omöjligt att bryta sig in på och lika givetvis nyttjas de fantastiska Mission: Impossiblemaskerna så att man inte ska veta vem som är vem. Cruise bjussar som vanligt och det är inget snack om varför han är världens största filmstjärna, så istället vill jag nämna Rebecca Ferguson som klivit från svensk tevesåpa till Hollywoodspektakel som om hon var född till det. Hon har talangen, utseendet och karisman med sig så jag förväntar mig en lång och gedigen karriär för henne. Klockrent jobbat! Sen att vi har svenske b-skådisen Jens Hultén i biroll som skurk fattar jag inte alls hahaha men det handlar väl om att han varit med i 3 000 Johan Falkfilmer. Jag (och även Vrångmannen är jag säker på) rekommenderar hellre hans huvudroll i Farligt Förflutet. Den ni! "Om nåt blir knas därnere, kom hem då."
/Surskägget

@@@@
Hahaha! Farligt Förflutet är och förblir en svensk klassiker, men nu snackar vi The fucking Impossible Mission Force! Instämmer med Surskägget. Det här är bra skit alltså!
/Vrångmannen

Edge of Tomorrow

@@@@
Vrångmannen och Surskägget här. Det här blir vår första gemensamma recension på bloggen, sen vi startade för många år sedan. Vi är nästan löjligt överens. Idén med Groundhog Day möter Starship Troopers är fantastisk och när vi får vår Tompa i sin bästa Jerry McGuire möter Mission Impossiblerullarna-form så är det här oslagbart. Det är som när Juggernaut börjar springa, det går bara inte att stoppa (vet du inte vem Juggernaut är så är du inne och nosar på fel blogg). Vi här på redaktionen (hahahahahahaa!) älskar ju vår Cruise och vår stjärtsparkaraction. Att fantastiska Emily Blunt (Surskäggets nästa fru tydligen...) spelar en minst lika rockande krigare gör inte saken sämre. Det här är utan tvekan sommarens härligaste och häftigaste rulle och det bjussas på en skön story som "snor" kärleksfullt från alla klassiker i genren men ändå behåller sin egen stil. Mycket humor, busig matinékänsla, full fart och som sagt, en Tommy Raggarsväng i högform. Vi här på redaktionen (hahahahahaa!) är larvigt nöjda och kanske är det vinet från V.I.P balkongen på Rigoletto som talar men vi ger den ett fnittrande unisont (och lätt sluddrande): "Hurra!".
/Vrångmannen och Surskägget

Oblivion

@@@
Mer Tom Cruise när vi ändå håller på. Här är det sci-fiaction som gäller. Regissör Joseph Kosinski har horribelt usla Tron: Legacy som enda långfilm under bältet så att jag var skeptisk till detta (Tom Cruise till trots) kan man lugnt säga. Filmen är dessutom baserad på en serietidningsroman (graphic novel ni vet) som - hör och häpna - aldrig sett dagens ljus! Nu berodde det mest på att Kosinski såg serien som ett sätt att få storyboards till filmen så att serien aldrig blev av spelade inte så stor roll. Nåväl. Cruise spelar Jack (ja ännu en Jack, dock inte Reacher denna gång utan kort och gott 49) en tekniker/reparatör som är en av få jordbor kvar på jorden efter en rymdinvasion av elaka utomjordingar som ledde till ett hemskt och brutalt krig som sedan tvingade de flesta människor att omgruppera ute i rymden. Hans jobb är att se till att laga de drönare som åker runt och håller koll på att de få kvarvarande utomjordningarna utplånas helt. Han bor i ett sort svävande torn tillsammans med kollegan och tillika älskarinnan Victoria (Andrea Riseborough) och allt är underbart till den dag ett rymdskepp kraschar och Jack räddar Julia (Olga Kurylenko) ur vraket. Plötsligt ställs hela Jacks liv på ända och han börjar förstå att allt inte är så simpelt som han alltid trott. Cruise kör som vanligt sitt charmiga jag-är-enkla-bondgrabben-men-ändå-superactionhjälten stuk som alltid funkar och som passar denna karaktär som hand i handsken. Riseborough gör en kanonroll och Kurylenko är helt okej. Det som verkligen gör filmen sevärd är effekterna. Den är helt enkelt skitsnygg. Sjukt jävla skitsnygg till och med. Därför är det extra kul att Kosinski låter oss ta del av världen i lugn och ro innan handlingen ökar och actionelementen introduceras. En stor de av inledande 30-45 minuterna eller så handlar mest om att Cruise åker runt och lagar drönare under tiden som vi får ta del av denna framtidsvärld som är både ny och bekant för oss. Sen spårar det ur lite med en twist som inte är speciellt spännande eller "aha" på nåt sätt men som funkar i genren. Vrångmannens ressis här.
/Surskägget

Jack Reacher

@@@
Inte läst böckerna av Lee Child så hade inga förväntningar på filmen mer än att det var ännu en ny actionrulle med Tom Cruise. Och som sådan funkar den absolut. Cruise är sitt vanliga charmiga jag och handlingen lite lagom deckarspännande som det ska vara. Kan dock hålla med om kritiken att Cruise kanske inte funkar som böckernas Jack Reacher i det att han ska vara sjukt farlig och att alla är rädda för honom bara de tittar på honom (Reacher som karaktär är två meter lång med mer muskler än Aaaahnold på 70-talet). Cruise är en rätt liten kille och rädd...nja det blir man inte hur farlig han än är på att slåss. Det är dock smådetaljer och jag är underhållen och nöjd mest hela tiden. Filmen hade nog varit och sniffat på en fyra misstänker jag om det inte vore för Rosamund Pike i den kvinnliga huvudrollen. Dels beror det lite på hennes karaktär som känns sådär, men det mesta beror på Pikes gestaltning som närmar sig Noomi Rapacenivåer av stelhet, tråkighet och träighet. Replikerna känns sjukt ansträngda, minspelet är noll och dialektcoachen borde få sparken direkt för hon svajar mellan brittiska och amerikanska hela tiden. När hon slängs in i scener där betydligt bättre skådisar nonchalant slänger repliker runt sig ser hon närmast jagad ut i sina försök att hänga med. Nej, där kunde de definitivt hittat en bättre skådis. Vrångmannen skrev nåt liknande för ett tag sedan.
/Surskägget

Rock of Ages

@@@
Jag har allmänt svårt för musikaler (undantaget är Blues Brothers) och kände trots Tom Cruise, Malin Åkerman, Paul Giamatti, Catherine Zeta-Jones, Russell Brand och Alec Baldwin i rollerna ingen sådär superpepp inför denna rulle. Det stora plusset låg dock i att man omarbetat gamla 80-talshårdrocksdängor till att passa storyn (eller rättare sagt anpassat storyn utifrån dessa rockklassiker) och två timmar 80-talshårdrock är ju trots allt något som ligger mig varmt om hjärtat (sen att de inte hade med någon W.A.S.P.-låt vet jag inte om jag förlåter dem för). Grundstoryn kretsar kring småstadstjejen Sherrie (en ytterst trevlig ny bekantskap i Julianne Hough som gjort lite film tidigare men inget jag sett) och småstadskillen Drew (Diego Boneta) som både hamnat i L.A. i jakten på berömmelse. Istället får de jobb som serveringspersonal på hippa rockklubben Bourbon Bar i väntan på att bli lika kända som superduperrockstjärnan Stacee Jaxx (Tom Cruise) som själv sparkade igång sin karriär back in the day på just Bourbon Bar. Eftersom att det är en musikal är det mesta gjort med glimten i ögat och handlingen tvingar hela tiden in de mest absurda situationer bara så att karaktärerna har något att sjunga om. Men hey, sånt är konceptet och det är bara att köpa. Hough och Boneta har bra kemi (samt bra sångröster) medan övriga mer namnkunniga skådisar ger bra tyngd till birollerna (om än sämre sånginsatser). Cruise är sjukt rolig som den överdrivet divige Jaxx som är helt bortkopplad från världen och bara lever i sin egen verklighet, och Giamatti återhållsamt bra som snikne managern. Gillar man 80-talet är detta en grym nostalgitripp både musik- och klädmässigt och det är bara att njuta. Vrångmannen däremot, han gillar inte 80-talet.
/Surskägget

Oblivion

@@@-
Tom Cruise teamar upp med skaparen av Tron Legacy (Surskäggets ressis här, jag själv har inte recenserat den men tycker den är välgjord och underhållande @@@). Resultatet blir en otroligt snygg science fictionfilm, med coola miljöer, bra effekter, klockrent soundtrack och ett par rafflande scener sen händer det i princip ingenting. Ibland är det schysst med långsamma framtidsvisioner och Oblivion är inget undantag. Det finns egentligen inga fel med filmen men ändå så känns den inte kalas. Kanske bör se om den. Trailern lurade mig kraftigt, trodde det skulle vara ös a'la Starship Troopers med en miljard aliens som attackerade och resor mellan planeter etc. Oblivion är inte en sån film. Försöker mer och mer se filmer, speciellt på bio, utan att bli påverkad av reklam, trailers och förhandssnack. Filmen blir nog bättre när jag ser om den en andra gång men just den här gången hade det gått för långt. Tråkigt. Jag älskar ju trailers (drömmer om att bli trailerproducent) men hatar dom också som filmtittare till vardags. Oblivion är i alla fall ok och du lär inte somna. Det blev bara inte vad jag hade väntat mig.
/Vrångmannen

Jack Reacher

@@@
Underhållande Hollywoodthriller med allas vår Tompa Cruise i huvudrollen som Jack Reacher, en ex-militär som spöar skiten ur alla, har koll på allt och löser alla fallen hela hela tiden.Ful i mun är han också. Här är det en galen sniper som skjutit en massa folk på öppen gata och när fel man blir arresterad (och misshandlad halvt till döds) ber denne snuten att kalla in Jack Reacher för han är tuffast och kan allt mycket bätre än alla. Standardthriller som ändå håller nästan hela vägen och är tydligen baserad på en rad populära romaner om huvudkaraktären. Lite deckare, lite action och lite skön vi-har-sett-det-förr känsla. Ibland räcker det gott. Cruise blev för övrigt sågad av fansen till boken då de tyckte att han var för kort att spela Reacher. Hahaha, hört det förut någon gång? Rosamund Pike spelar advokaten som hookar upp med Reacher för att hitta den riktige mördaren och hon är jättejättedålig.

/Vrångmannen

Rock of Ages

@
Jag avskyr musikaler. Både på scen (gud hjälp mig från himmelen i all din visa kraft och styrka!) och på vita duken ("jag vill ha mina biljettpengar tillbaka och kan du ringa på en ambulans tack för jag har lagt mina avrivna öron i en godispåse.."), med ett endaste undantag. Rock of Ages var alltså aldrig ens menad med mig i åtanke som publik, men den vill så gärna försöka. Nu floppade den hårt på bio och det visar också att t.o.m folk i allmänhet inte ens orkade. Rock of Ages kan vara det sämsta jag sett i år av allt det sämsta, eller snarare det sämsta jag FÖRSÖKT se i år. Det är en kombo av allt jag hatar. Slakten av gammal snäll-rock, pratsjungandet, låtsasmisären, låtsasglamoren, låtsas-låtsas, "busiga" humorn etc. Folk är överallt i synk och i takt, kommer in och utsjungande i bild som i nån jävla musikal... Jag gillar annars de flesta inblandade framför kameran -Tom Cruise, Malin Akerman, Alec Baldwin, Paul Giamatti m.fl. Detta hjälper dock inte det här projektet ett smack. Fruktansvärt dravel. Fruktansvärt.
/Vrångmannen

Mission: Impossible - Ghost Protocol

@@@@
Mannen, myten, legenden. Tom Cruise är lite bättre, lite snyggare och lite mer hårt arbetande än vad du, jag och alla andra är. I denna fjärde installation möter vi hans karaktär Ethan Hunt i ryskt fängelse precis som han ska bli fritagen á la Mission: Impossible Stile. Till sin hjälp den här gången har han Simon Pegg (Shaun of the Dead, Hot Fuzz) och Paula Patton (Deja Vu, Precious) som efter att de fritagit Tompan inser att IMF upphört existera och att de nu måste rädda världen utan sedvanlig monetär hjälp från sin organisation. Jeremy Renner (The Hurt Locker, The Town) ansluter och de ger sig ut för att fånga/döda galne (och svenske) vetenskapsgeniet Michael Nyqvist som tycker att det är bäst för världen att utplånas i ett gigantiskt atombombskrig så naturen får börja om från scratch. Det är sällan jag blir bjussad på saker jag aldrig sett förr i actionsammanhang men här har man verkligen ansträngt sig för att dundra på ordentligt. Tempot är högt och actionsekvenserna riktigt grymma. Slutfighten mellan Krooze och Micke är kanon med fallande bilar till höger och vänster, och jakten genom en sandstorm är även den sjukt spännande. Och den kommer direkt på en adrenalinpumpande sekvens där Cruister svingar utanför Burj Khalifa i Dubai (världens högsta byggnad) vilket han gjorde själv och utan stuntmen (killen är som sagt lite, lite bättre än alla oss andra). Två timmar har sällan dundrat förbi så snabbt och äntligen fick jag en actionfilm värd namnet vilket faktiskt var ett ganska bra tag sedan. Fan, nu blev jag sugen på en femte MI-rulle. Kom igen Tompster, du vet att du vill du med!
/Surskägget
Vrångis tyckte såhär.

Mission: Impossible - Ghost Protocol

@@@
Har nu sett fjärde instansen av Mission Impossibleserien. Trean (regi: J.J Abrams) är fortfarande lätt bäst, ettan (regi: Brian De Palma) är klassigast och tvåan (regi: John Woo) går knappt att titta på. Fyran har Pixarregissören Brad Bird (Ratatouille, The Incredibles) regisserat. Detta är hans första rulle med riktiga människor i bild, på gott och ont kanske. Vi har våra galna gadgets och vi har våra för verkliga masker och utklädnader. Allt är nästan som det ska och det jagas kärnvapenkoder och missiler i bl.a Ryssland.

Pros: Hade nästan aldrig tråkigt. Rätt rolig comic relief i form av Simon Pegg (Shaun of the Dead, Hot Fuzz) även om jag tyckte det blev FÖR MYCKET nervösa-nybörjaren-i-fältet-som-kacklar-och-kacklar. När Ethan Hunt (Tom Cruise) klättrar Burj Khalifa i Dubai så svettades jag rejält. Paula Patton, herregud Paula Patton.

Cons: Känns bitvis hastigt ihopsnickrad och fult klippt på sina ställen. Flera actionscener kunde ha varit bättre koreograferade och samtidigt bjussat på ännu mer over the top (även om det nu sparkas ganska mycket stjärt). Dåligt skrivna skurkar (även om jag älskar backstoryn att Michael Nyqvists svenske stjärnfysiker Hendricks till slut fick sparken för att han VAR galen hahaha!).

Fundering: Cruise ser sliten ut så inåt helvete trots muskler och Mowglihår. Visst hade de väl kunnat släta ut rynkorna och gett honom en ännu fläskigare Hollywood make over? Å andra sidan är det inte bra att han ser ut sin ålder? Han gjorde sina egna stunts som vanligt och det kan ingen ta ifrån honom.

Jag är matinénöjd, varken mer eller mindre.

/Vrångmannen

The Actor's: Tom Cruise

Han må vara hoppa-i-soffan-knäpp och Scientologins största affischnamn, men han är också en av mina absoluta favoritskådisar. Dels för att han är sjukt duktig skådis som valt intressanta roller, dels för att han alltid gör allting till 100% och har en sällan skådad intensitet även i de få filmer som kanske inte är så bra. Vi har visserligen recenserat typ hälften av hans rullar redan, men det kändes på tiden att vi samlade ihop allt på ett ställe samtidigt som vi fyllde på med de filmer vi inte recenserat än. Dessutom är det snart premiär för den fjärde delen i Mission: Impossibleserien och då passar det extra bra att öppna upp detta år med en stor specialare. Varsågoda, vi ger er Tom Cruise!

Endless Love (1981)
Har jag inte sett. Det är mest en Brooke Shieldsrulle, så det förklarar lite varför jag inte sett den. Toms första skådisroll dock. Men låt oss snabbt gå vidare.
/Surskägget

Taps (1981)
@@@
Nu var det 15-20 år sen jag såg den, men vill minnas att jag tyckte den var riktigt bra. Tar dock det säkra före det osäkra och slår till med en trea i betyg. Minns inte så mycket mer än att det handlar om en militärskola typ West Point som ska stängas ner. Eleverna protesterar, och eftersom att eleverna är blivande soldater tar de kåken i besittning med vapenvåld. Armén kallas in och det slutar i en grym shoot-out. Det finns en scen som för alltid har fastnat på min näthinna, och det är Tom Cruise som sitter och skjuter med en M-60 (har jag för mig att det var) ut genom ett fönster innan han själv blir ihjälskjuten. Starkt.
/Surskägget

The Outsiders (1983)
@@@
Återigen en film jag inte sett på år och dar, och även i denna har Tom en liten roll bland massa andra unga up-and-coming-skådisar. Det är 50-tal, gängvåld, stiletter, tuffa bilar och skön musik. Å just det, det är ingen mindre än Coppola som regisserat. Det är en annan grej med Cruise, han har jobbat med några av de bästa regissörerna genom sin karriär, också ett sätt att vara säker på att filmerna blir bra.
/Surskägget

Losin' It (1983)
Ännu en av få Tomrullar jag inte sett.
/Surskägget

Risky Business (1983)
@@@@
Nu börjar vi snacka. Det här var hans första lilla genombrott, och en kultrulle som hänger med än idag. Vissa scener är klassiska. Tom i tubsockor, kallingar, rosa skjorta och Ray-Bans är fan en del av populärkulturen. Rebecca DeMornay var alla tonårskillars våta dröm. Och bara en sån sak som att vara 15 och vara lyxhallick - det är bra grejer (det låter ju lite unket när man skriver det sådär, men se filmen, där framställs det som bra och kul).
/Surskägget

@@@
Busig underhållning med en smula mer hjärna än liknande rullar från den tiden. Ung Rebecca DeMornay som senare mest fått spela onda elakingar med bravur.
/Vrångmannen

All the Right Moves (1983)
@@@@
Se recensionen här.

Legend (1985)
@@@
Se recensionen här.

Top Gun (1986)
@@@@@
Den ultimata filmen. Se recensionen här.

@@@@
Visst är den riktigt bra och förtjänar sin plats i popkulturen men jag såg den för 20 år sedan sist och tänker inte se om den. Idag är den garanterat sämst och det orkar jag bara inte med. Känslan av att den här inte klarat tidens tand är en ganska jobbig men förmodligen korrekt en.
/Vrångmannen

The Color of Money (1986)
@@@@
Se recensionen här.

Cocktail (1988)
@@@
Såg den på bio, och har sett den ett gäng gånger sen dess hemma på video. Här förvandlar sig Cruise till überbartender, och än idag kan man se snubbar bakom baren slänga flaskor precis som Tom, och då vet man direkt vilken film de studerat. Självklart slänger man in lågklass - överklass kärleksstoryn även här, nu med Elisabeth Shue som motspelerska. Det är vackert, uptempo, och en bar har aldrig sett sexigare ut än när Tom står bakom den.
/Surskägget

@@@
Härligt underhållande "skräpfilm" efter mall 1A.
/Vrångmannen

Rain Man (1988)
@@@@
Det var Dustin Hoffman som höjdes till skyarna, men Toms roll som sur bror till handikappade Hoffman är underskattat. Kemin dem mellan är perfekt. Las Vegasscenerna fartfyllda. Och slutet när Hoffmans autistiske karaktär äntligen låter Cruise förstå att han nu älskar honom är tårdrypande.
/Surskägget

@@@@
Fin balans mellan pajig Hollywoodunderhållning, makalöst artisteri och budskap.
/Vrångmannen

Born on the Fourth of July (1989)
@@@@
Se recensionen här.

Days of Thunder (1990)
@@@
Cruise blev förälskad i snabba bilar när stålarna började rulla in, så varför inte göra en film om snabba bilar? Den har kallats Top Gun på hjul, men det är orättvist mot en så bra film som Top Gun. Grundidén är densamma, men utförandet ej i närheten. Crusie levererar som vanligt, och Nicole Kidman är bra om än kanske lite stapplande i sin roll som doktor. Men de är förälskade, det körs fort i bil, det blir krasch, återhämtning och sen final där det körs snabbt igen. Lite väl standard på sina håll, men underhållande.
/Surskägget

@@
Här kördes det av vägen. Bitvis ok underhållning om man gillar snabba bilar på bana men överlag en rätt tom film Tom. Tom? Tom?
/Vrångmannen

Far and Away (1992)
@@@
Se recensionen här.

A Few Good Men (1992)
@@@@
Här är Cruise advokat inom det militära. Slutscenen när han får Jack Nicholson att tappa alla begrepp och skrika "You can't handle the truth!" är klassisk. Demi Moore är med när hon fortfarande var hyfsat naturlig (och ser faktiskt äldre ut då än hon gör idag, vilket är helt otroligt). Standardrulle på ett sätt, men Cruise, Nicholson, Moore, Bacon och Sutherland lyfter den till lite lite mer.
/Surskägget

@@@@
Baserad på en succépjäs vilket lät lite avtändande men det blev precis tvärtom. Spännande, oväntat rolig rättegångsthriller med ett sjukt snyggt driv.
/Vrångmannen

The Firm (1993)
@@@
Det var så kul att spela advokat så han gjorde det igen. Med sämre resultat den här gången. Trots det en gedigen film, där Cruise blir jagad som Harrison Ford i Jagad. Fast av den onda advokatbyrån istället för Tommy Lee Jones.
/Surskägget

@@
Dave Grusins "pianojazz" till de så kallade spänningsscenerna mördar den här filmen för mig. Den får en tvåa men jag är arg som ett bi. Den har annars allt som en riktig thriller ska ha men musiken i filmen tycker jag är ute och cyklar rejält och dödar momenten.
/Vrångmannen

Interview with the Vampire: The Vampire Chronicles (1994)
@@@
Fans rasade när det bestämdes att Cruise skulle spela Lestat, men hurrade när filmen visades. Följer boken till punkt och pricka om jag minns rätt, Brad Pitt fick ett genombrott, och lilla Kirsten Dunst fick sitt genombrott. Ingen vampyr har nånsin varit så charmig och tvärgalen som Cruise.
/Surskägget

@@@@
Don't be hatin'
/Vrångmannen

Mission: Impossible (1996)
@@@
Det är typ sexton år sen, men då var det en stor actionrulle. Och hey, det är ju Brian DePalma trots allt. Bland de första Hollywoodrullar som delvis spelades in i Prag (vilket idag är vardagsmat) och de sprängde en bil på ett ställe jag besökt många gånger. Coolt. Cruise som agent Ethan Hunt är grym, och fortfarande lika kul att Emilio Estevez av alla människor har en cameo.
/Surskägget

@@@
Har vi inte gjort en The Directors på De Palma? Skandalen som måste åtgärdas!
/Vrångmannen

Jerry Maguire (1996)
@@@@@
Se recensionen här.

Eyes Wide Shut (1999)
@@@@
Se recensionen här.

Magnolia (1999)
@@@@
Till och med Toms mest hatiska kritiker tyckte att han borde få en Oscar för bästa manliga biroll efter Magnolia. Men så blev det inte. Tom rockar dock som aldrig förr i en härlig film med många bottnar.
/Surskägget

@@@@
Agreed.
/Vrångmannen

Mission: Impossible II (2000)
@
Se recensionen här.

Vanilla Sky (2001)
@@@
Se recensionen här.

Minority Report (2002)
@@@@
Se recensionen här.

Austin Powers in Goldmember (2002)
@@@@
Se recensionen här.

The Last Samurai (2003)
@@@@
Tom Cruise som samuraj? Ja, det funkar alldeles utmärkt. Lika delar drama som action och Cruise har som vanligt galet bra intensitet i rollen.
/Surskägget
Se Vrångmannens recension här.

Collateral (2004)
@@@@
Se recensionen här.

War of the Worlds (2005)
@@@@
Se recensionen här.

Mission:Impossible III (2006)
@@@
Bra ös och nästan ständig action och jag sitter underhållen och nöjd hela tiden när jag tittar på den, men minns den aldrig efteråt. Har ändå sett den tre gånger och kan fortfarande inte återberätta rullen. Bör tyda på att den inte är bra, men den är så sjukt kul varje gång jag tittar så det kan inte stämma heller. Oavsett räcker det lätt till en trea.
/Surskägget

Lions For Lambs (2007)
@@@
Se recensionen här.

Tropic Thunder (2008)
@@@@
Se recensionen här.

Valkyria (2008)
@@@@
Se recensionen här.

Knight & Day (2010)
@@
Se recensionen här.

Knight and Day

@@

Som de flesta vet gillar jag att få lite superöverdrivet Hollywoodactionspektakel på ögat med jämna mellanrum. Det ska pangas, sprängas, flängas, hoppas, slåss, flygas, skjutas, knivas, brottas och biljaktas så mycket som bara fysiskt omöjligt (se Wanted, Mr & Mrs Smith, Salt). När min favoritscientolog Tom Cruise och hans otroligt charmiga leende (vem kan motstå Tompa, kom igen alla haters ni vet att ni älskar honom i smyg) är en av huvudrollerna brukar jag se fram emot det extra mycket (det är sällan han sviker men det händer, se MI:2). Och jag blir inte besviken när jag ser den här. Cruise och Diaz är lite lagom busiga med varandra och slänger sig med oneliners samtidigt som Tompa avverkar skurkar snabbare än Arnie i Commando. Det pangas, sprängs, flängs, hoppas, slåss, flygs, skjuts, knivas, brottas och biljaktas så mycket som bara fysiskt omöjligt och mitt flin är brett. Jag nästan skriker: "Ja! JAAA! Det är en klockren fyra!!! Tompa lyckas igen!!!". Sen nån timme senare ska jag skriva världens längsta hyllning till filmen och inser att jag knappt minns den. Rätt så intetsägande film egentligen som funkade för stunden mest för att jag var på rätt humör men som jag aldrig kommer vilja se om och som inte bjussade på nåt speciellt egentligen. Knappt okej busaction.

/Surskägget

@@-
Var helt övertygad om att Surskägget skulle gilla denna och han göööör ju det egentligen. Han älskade filmen men glömde bort den lite när han skulle diska. Vad spelar det för roll skägget? Just den här sortens popcornrulle SKA du ha glömt när du diskar men som en bra berg och dalbana så ska du ha jävligt kul just under själva upplevelsen, precis som du verkade ha. Vad jag tyckte? Jag tyckte det var skräp och jag kommer alltid minnas den här filmen med lite avsky och avsmak. Knight and Day kommer aldrig JAG att glömma ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!
/Vrångmannen

Valkyria

@@@@

Nånstans har man väl alltid förstått att inte varenda tysk blev nazist över en natt utan att det faktiskt fanns de som insåg att Hitler var en maktgalen dåre som drev landet och den tyska nationen mot undergång. Intressant att för första gången lära känna några av de män och kvinnor som försökte dra sitt strå till stacken och förstöra för Hitler där de kunde och dessutom knäcka en plan att ta livet av honom. Skicklige regissören Bryan Singer borgar för intressanta karaktärer liksom spänning och ös, och allas vår megasuperhjälte Tom Cruise lyckas naturligtvis som vanligt göra porträttet av den man som nästan lyckades döda Hitler till en karaktär med många djup och bottnar. Visst vet man att det kommer skita sig för det tappra gänget. Visst vet man att Hitler överlever. Visst vet man att kuppen misslyckades och att alla blev avrättade. Men det är resan inte själva slutmålet som är fascinerande, spännande och gripande. Om de här männen lyckats hade många hundratusentals liv kunnat sparats, koncentrationsläger stängts och kriget avslutats. Istället drog det vidare i många långa onödiga månader till innan Hitler slutligen tog livet av sig själv i bunkern.

Vrångmannen var nog vrångare än vanligt eller så såg han en annan film än jag.

/Surskägget

Valkyria

@@
Bam dibbidibbi bam dibbidibbi! Tom Cruise new blockbuster action-thriller of the summer! Bam dibbidibbi bam dibbidibbi! Bryan “X-Men, Usual Suspects” Singer regisserar! Bam dibbidibbi bam dibbidibbi! Andra världskriget?! Attentat mot Hitler?! Bam dibbi..
Nä. På papperet såg det säkert bra ut. Tompa Cruise spelar Claus Von Stauffenberg, en tysk officer som tillsammans med ett politiskt konspirationsgäng bestämmer sig för att lönnmörda Hitler då denne tappat greppet fullständigt (duh!). Här kommer en spoiler: Dom lyckas inte! Det är väl också en av filmens stora svagheter. Man vet ju hur det ska gåååååå! Snyggt, javisst och samtidigt innehållslöst och tradigt. Lite action (med betoning på lite), lite thriller i dörrar (”Haben sie papieren?!”), lite tjafs samt snygga bilder. Ok, det är väl rätt kul att få lite historielektion paketerat så här och det var många fakta som man inte hade en aning om men gäsp. Se den på trean en bakissöndag om 2-3 år om ni orkar. Då är den säkert bättre. Bam dibbi my ass.
/Vrångmannen

Tropic Thunder

@@@@
All hype, alla trailers, alla förväntningar du har, allt är sant. Allt. Det här är årets roligaste film. Den balanserar perfekt mellan helt-dum-i-huvet-kul och fan-grabbar-det-ska-inte-bara-vara-sketch-på-sketch-utan-en-handling-som-funkar. För grejen är att handlingen är visserligen lite överdriven på sina ställen (det köper man eftersom att det är en komedi) men den skulle lika gärna kunnat tonas ner lite och gjorts som en seriös actionthriller. Aldrig tidigare tror jag begreppet actionkomedi passat en film bättre. För det smälls och exploderas lika skickligt snyggt som det levereras pruttskämt (det blir en hel del såna tack vare mr Jack Black). Jag ska inte dra handlingen igen (se istället Vrångmannens ogenerade hyllning här: http://film4fucksake.blogspot.com/2008/09/tropic-thunder.html) utan nöjer mig med att ogenerat hylla skådisarna i filmen. Vi börjar med Ben Stiller som naturligtvis kör sin stil (en blandning av Zoolanders tomhet och Gaylord Fockers överdrivna hysteri) och som är fantastisk i sin karaktärs karaktär Simple Jack HAHAHAHAHAHHAHA. Jack Black är minst lika bra som den fete komikern som hamnar i djungeln utan sina droger och därför är mitt uppe i en oförberedd och ovälkommen avtändning som får honom att spåra ur helt (får jag höra honom lova hur bra han ska suga kuk om grabbarna bara skär loss repet en gång till HAHAHAHAHAHAHAHA orkar inte ens). Nick Nolte dyker upp i en liten roll som härdad Vietnamnveteran och levererar några så klockrena skämt utan att ens skämta att Jon Voights cameo från Zoolander äntligen fått konkurrens (Voight dyker för övrigt upp i en ny klockren cameo här). Sen har vi Tom Cruise...jag vet inte ens var jag ska börja. HAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!! Hans karaktär är som Ari "Entourage" Gold gånger 3000. Lägg därtill världens snuskigaste make-up, han är svettig, hårig på ett ofräscht sätt och bara allmänt vidrig. HAHAHAHAHAHA! Femman!
Men alla hamnar i skuggan av Robert Downey Jr som spelar en sorts Russell Croweparodi. Så fort Downey Jr öppnar käften är det kul. Så fort han är med i bild måste man garva. De bästa grejerna är nästan när det inte är han som är i fokus i tagningen utan håller sig i bakgrunden. Minspelet! MINSPELET!!!! Han står för de två enkom roligaste grejerna i filmen. Jag skrattade så jag grät. Tårarna rann, nej, sprutade från ögonen. Downey Jr på droger har alltid varit en av vår tids största skådisar. Downey Jr utan droger är störst bäst och vackrast. Ingen kan ens försöka lysa som han. Så, nu ska jag ta bort min tunga från hans röv och avsluta med att säga att om man har minsta komiska ådra i sig ska man se den här för man kommer skratta ihjäl sig.
/Surskägget