@@@
Allas vår favoritskådis Tom Cruise är tillbaka som Jack Reacher för ännu en omgång detektivstory. Böckerna säljer ju som smör i solsken och även om jag bara läst den allra första boken kan jag absolut förstå charmen och lockelsen i böckerna. Lee Child (författaren duh!) skriver lättsamt underhållande med lika delar allvar, humor och spänning. Första filmen om Reacher var en helt okej actiondeckare och uppföljaren är även den en helt okej actiondeckare. Tom funkar kanon som Reacher (även fast han i boken är två meter lång och käkar taggtråd) och nu får han förstärkning i form av allas vår Cobie Smulders (How I Met Your Mother, Avengers) som en tuff major i militärpolisen som råkar i trubbel. Reacher bestämmer sig för att hjälpa till och snart nog är de bägge på flykt från en hänsynslös privatarmé som fifflar och mördar för att dra in så mycket stålars som möjligt. Med på denna flykt är även en tonårstjej som kanske, kanske inte är Reachers okända dotter. Spännande värre med en hel del sköna actionscener där Tom får vara sådär Reacherbrutal när han slåss och där slutfighten gör ont att titta på för att karaktärerna verkligen gör elaka saker mot varandra helt utan nån som helst pardon. Allt som allt en skön rulle utan det där lilla extra som lyfter upp den till nästa nivå. Precis som ettan med andra ord.
/Surskägget
Visar inlägg med etikett cobie smulders. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cobie smulders. Visa alla inlägg
söndag 30 oktober 2016
torsdag 18 februari 2016
Delivery Man
@@@
Hahahaha Vince Vaughn spelar sig själv som vanligt och kommer undan med det som vanligt. Det är "mannen-på-gatan" som är lite lagom cynisk och trött på världen men som fortfarande har världens största hjärta innanför den lite ruffiga ytan. Vi har sett Vaughn göra det här forever vid det här laget och för det här Surskäggets skull behöver han inte ändra på receptet. Jag garvar och gillar vad jag ser även om jag sett det förr pga Vaughns charm. Där andra inte skulle komma undan med att reprisera samma sak in absurdum köper jag det bara för att jag älskar Vaughn så mycket. Grundkonceptet i denna film är annars att han i sin ungdom var spermadonator. Många gånger. Så många gånger att han har ett hundratal kids därute. Allt är frid och fröjd tills det sipprar fram att så pass många har samma "pappa" och därför börjar leta efter honom. Hahahaha! Ni hör ju. Det här är givetvis bäddat för mängder av patenterade Vaughnscener där han kan spela ut hela sitt register samtidigt som han tittar på oss med de där hundögonen. Fan, snart blir det en fyra!
/Surskägget
@@
Småkul här och där. Vince Vaughn gillar vi. Flopp på bio. Inget nytt under solen. Söndagsrulle.
/Vrångmannen
Hahahaha Vince Vaughn spelar sig själv som vanligt och kommer undan med det som vanligt. Det är "mannen-på-gatan" som är lite lagom cynisk och trött på världen men som fortfarande har världens största hjärta innanför den lite ruffiga ytan. Vi har sett Vaughn göra det här forever vid det här laget och för det här Surskäggets skull behöver han inte ändra på receptet. Jag garvar och gillar vad jag ser även om jag sett det förr pga Vaughns charm. Där andra inte skulle komma undan med att reprisera samma sak in absurdum köper jag det bara för att jag älskar Vaughn så mycket. Grundkonceptet i denna film är annars att han i sin ungdom var spermadonator. Många gånger. Så många gånger att han har ett hundratal kids därute. Allt är frid och fröjd tills det sipprar fram att så pass många har samma "pappa" och därför börjar leta efter honom. Hahahaha! Ni hör ju. Det här är givetvis bäddat för mängder av patenterade Vaughnscener där han kan spela ut hela sitt register samtidigt som han tittar på oss med de där hundögonen. Fan, snart blir det en fyra!
/Surskägget
@@
Småkul här och där. Vince Vaughn gillar vi. Flopp på bio. Inget nytt under solen. Söndagsrulle.
/Vrångmannen
Etiketter:
bobby moynihan,
chris pratt,
cobie smulders,
komedi,
vince vaughn
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)