Nyårskaramell 24 - Mission: Impossible - Fallout

@@@@
Det har hunnit bli sjätte delen i denna serie som påbörjades så långt bak i tiden som 1996. Jag menar en del av er som läser det här var inte ens födda då. Tompan, vår alldeles egna favorit här på bloggen, mr Cruise himself har knappt åldrats en dag och sparkar stjärt som Ethan Hunt mer och mer för varje film. Med ett undantag (den sjukt dåliga tvåan) har MI-serien hållit hög klass genom åren och även de lite äldre rullarna håller fortfarande hög klass. Det man framförallt har kommit att älska med de här filmerna är ju att Tom gör allt själv. Han springer nerför byggnader, han hänger utanför flygplan som lyfter och i den här kastar han sig ut från ett flygplan i ett så kallt Halohopp. Egentligen helt onödigt för filmen då man ändå klipper till CGI nånstans på vägen men för Tom spelar det roll att det ska vara så äkta så möjligt så länge som möjligt. Hahahaha. Man måste älska karlen! Givetvis springer han massor, det skjuts, det exploderas och vår egna Rebecca Ferguson återkommer som Ilsa Faust från femte delen och gör det med bravur. Gillar man de här rullarna kommer man gilla den här också, konceptet är detsamma som alltid och actionscenerna intensiva och tätt på varandra. Heja heja!!!

Med det sagt, eller snarare med det skrivet, är det dags för oss här på Sveriges, om inte rentav världens, bästa filmblogg att lyfta på hatten och tacka för oss. Vi drog igång den här bloggen i januari 2008. Tio år senare lämnar vi bakom oss ett arv av tusentals recensioner och galna inlägg. Efter tio år känns det dock som att vi har gjort vårt. Man ska lämna med flaggan i topp helt enkelt. Vi tackar för alla glada läsare vi har haft genom åren. Så, ut och drick lite skumpa med er, vad sitter ni här för och läser på Nyårsafton?

GOTT NYTT ÅR!!!!

/Surskägget och Vrångmannen

Nyårskaramell 20 - Pitch Perfect 3

@
Gud nej i helvetet vad hände här?!?!? De första två filmerna var charmiga små sockersöta komedier om de glada tjejerna i á capellalaget på college. Nu har de växt upp och då blir det nån sorts jättekonstigt actionthriller med lite sång och dans inslängt. All charm, allt bus och all glimt i ögat från de första två filmerna är som bortblåst här och hela filmen känns mest som en krass och kall chans att försöka dra in de sista stålarna på denna franchise. Synd att denna trilogi inte fick det avslut den förtjänade.
/Surskägget

Nyårskaramell 19 - Valerian and the City of a Thousand Planets

@
Det här är lite som att sparka på nån som ligger, men fyfan vad bedrövligt det här var. Det som är mest konstigt är att mannen i registolen har gett oss mästerverk som Det Stora Blå, Leon och Nikita samt riktigt schyssta rullar som Det Femte Elementet och Jeanne d'Arc. Hur kan en så begåvad kille skita ur sig en sån här bedrövlig film? Det finns ju ingen rim eller reson bakom det. Luc Besson brukade innebära en kvalitetsstämpel. Nu suckar man bara och orkar inte ens spola sig igenom en film. Det här kunde blivit hans stora comeback. Ingredienserna som han älskar finns ju här (och de funkade så väl i Det Femte Elementet). Men nix. Pannkaka av allt bara.
/Surskägget

Nyårskaramell 18 - Jurassic World: Fallen Kingdom

@
Del två i den nya Jurassictrilogin. Om ettan var lite sådär tar tvåan verkligen ut svängarna och blir patetiskt, pinsamt jävla skitdålig. Det fanns stunder då jag ville klösa ögonen ur mig. Det fanns andra stunder då jag funderade på att slänga ut teven genom fönstret för att få ett slut på det hela. Det fanns till och med stunder när jag funderade på att gå med i valfri sekt och försvinna in i Amazonas djungler för att aldrig höras av igen. Inget av det hjälpte. Filmen blev inte bättre för det. Jag har så svårt att förstå att alla dessa professionella människor som får betalt i miljoner inte kan skriva ett manus som känns någorlunda intressant, spännande och vettigt. Det gick ju förr. Indiana Jones hade allt man kunde begära av en actionstänkare. Shit, till och med första Jurassic Park var ordentligt genomtänkt. Det här? Jag brukar ibland skriva att manuset var det nån som snöt ut i en näsduk. Det här manuset var snoret som man bara drog rakt ner i halsen utan att spotta.
/Surskägget

Nyårskaramell 17 - Tomb Raider (2018)

@
Hörni vad sägs om att vi lämnar komedierna därhän ett tag? Vi har fortfarande rätt många timmar kvar på denna härliga Nyårsafton. Vi måste ju också hinna med ett par snabba ettor. Först ut bland sågningarna blir, tyvärr får jag säga, rebooten av Tomb Raider med allas vår stolthet, Oscarsvinnaren, Alicia Vikander. Jag säger tyvärr för jag ville verkligen att det här skulle bli bra. Angelina Jolies version av Lara Croft var helt okej utan att bli det superspännande Indiana Jonesäventyr det borde varit. Alicias version av Lara Croft blir ett superstort sömnpiller som är så tråkigt, intetsägande och rätt fult att man häpnar att ett filmbolag år 2018 är berett att slänga in alla de miljoner som ändå krävs för en film av den här typen efter att ha läst manuset. Fast, var det verkligen nån som lästa manus? Shit, fanns det ens ett manus? Jag vet inte om det var Alicia själv eller hennes management som tappade alla begrepp men det här borde hon aldrig lovat att göra. Jag lyckas somna hela tre gånger under filmens gång och varje gång jag vaknar är det som att inget i filmen hänt. Nej, ska jag se en äventyrsactionstänkare som Tomb Raider förväntar jag mig mer. Mycket, mycket mer.
/Surskägget

Nyårskaramell 7 - Pacific Rim: Uprising

@
Första filmen var knappt tittbar och uppföljaren är väl ungefär så uselt som det kan bli när jätterobotar slåss innan det blir Transformers 5 av det hela. Jag är ledsen men det finns ingen, INGEN, som helst anledning att se den här filmen. Allt är jättesuperduperfånigt och ganska trist hela tiden. Varför? Det är ju jätterobotar som slåss mot jättemonster. Det borde ju vara toppen. Men icke.
/Surskägget

Nyårskaramell 6 - Transformers: The Last Knight

@
Blipp Bliip Blupp. Wahlberg har en fånig frisyr. Massa robotar slåss. Hela tiden. Ingen vet varför. Nån är släkt med kung Arthur. Blupp. Blipp. Allting sprängs hela tiden. Helikoptrar i slowmotion. Bliip. Blääp. Ingen. Vet. Varför. Manus. Finns. Inte.
Blipp.
Bliip.
Blupp.
/Surskägget

Nyårskaramell 5 - Patriots Day

@@@@
Ja jävlar så här ska en slipsten dras. Regissören Peter Berg går hela tiden från klarhet till klarhet och räknas väl idag som en av de bättre out there. Han har lite specialiserat sig på att göra verklighetsbaserade filmer med Mark Wahlberg i huvudrollen och det här är inget undantag. Den här gången är det terrordådet under maratonloppet i Boston som avhandlas. Vi får följa poliser i alla möjliga och omöjliga olika organisationer (jänkarna har typ tusen olika polisorganisationer) som med ljus och lykta jagar de två bröderna som stod bakom dådet. När det väl blir konfrontation och shoot-out är det nervigt och svettigt och mycket verklighetstroget vilket Berg är lite av en expert på att skapa i alla sina actionstänkare. Mycket bra.
/Surskägget

Ant-Man and the Wasp

@@@+
Marvel spottar ur sig filmer till höger och vänster hela tiden känns det som. Det mesta håller mycket hög klass dessutom. Ant-Man är väl ingen av mina favorithjältar men Paul Rudd gör faktiskt ett kanonjobb att hålla mig underhållen trots att hjälten jag glor på är sådär i ärlighetens namn. Första filmen tyckte jag var helt okej om än inte sådär superimponerande. Och det är väl exakt samma lika med tvåan. Visserligen är betygsfyran betydligt närmare, därav ett plus, men jag blir helt enkelt inte lika impad av den här hjälten som av andra. Paul Rudd gör återigen ett toppenjobb i rollen som Ant-Man och favoriten Michael Pena får mer utrymme som comic relief vilket är fantastisk. Evangeline Lilly som vi såg lite för lite av i första filmen är nu också av naturliga skäl med betydligt mer (det är trots allt hon som är The Wasp). Även Michael Douglas är tillbaka som gamle gubben och Laurence Fishburne dyker upp som halvskurk. Den riktiga skurken spelas dock av Hannah John-Kamen och hon gör ett bra jobb även om jag återigen känner att skurken i sig är lite platt jämfört med andra skurkar i Marvelvärlden. Sedan måste jag bara nämna att Michelle Pfeiffers entré är bland det mest konstiga jag sett på film. Här har vi en kvinna som levt i årtionden i en märklig dimension där inget existerar men ändå lyckas komma fullt sminkad och fönad i ett par kläder hennes karaktär definitivt inte hade på sig när hon hamnade i dimensionen. Weird.
/Surskägget

The Man With The Iron Fists

@@@
Jag gillar ju mina karaterullar som bekant och här får vi en rätt schysst variant som för den sakens skull inte är något mästerverk. Två fans från väst som älskar sin film från öst går ihop och levererar en gammal klassisk karatefilm (ja ja ja, kung-fufilm om man ska vara petig, men som jag redan en gång sagt så kallar jag alla rullar i den här genren för karatefilmer för det blir enklare så). Hjärnan bakom Wu-Tang Clan, RZA, regisserar och har även skrivit manuset ihop med Tarantinos skyddsling Eli Roth. Vi får en salig blandning av skådisar där Russell Crowe, Lucy Liu, Rick Yune och Jamie Chung är de mest kända (utöver RZA själv som också har en roll, titelrollen givetvis) och lika många karaktärer som det finns trådar i storyn. Det är rätt rörigt men handlar om kejsarens guld och en by som ska räddas. Detta öppnar upp för många slagsmål och givetvis en hel del kung-fufighter. Filmen är en enda stor hyllning till gamla karaterullar från 70-talet men med en modern touch.
/Surskägget

Den of Thieves

@@
Heatkopia med betydligt lägre budget. Gerard Butler spelar Al Pacinos roll som snut. Pablo Schreiber spelar Robert De Niros roll som skurk. I princip allt som händer i Heat händer här också. Fast sämre.
/Surskägget

Security

@@
Antonio Banderas dödar skurkar i ett nattstängt köpcenter. Ben Kingsley är skurk. Spelar som att han ska få en Oscar igen. Det får han inte. Det finns nån sorts story och röd tråd kring alla actionscener så att det liksom ska knytas ihop på nåt sätt. Ingen bryr sig. Mer skurkar skjuts, huggs och slås ihjäl. Okej actionstänkare en tisdag.
/Surskägget

Jumanji: Welcome To The Jungle

@@
Då var det dags att återuppväcka den gamla klassikerna Jumanji från 1995 som hade Robin Williams i huvudrollen. Eftersom att det nu är 20 år senare och vi är mer hippa och coola och har bättre specialeffekter nöjer sig inte filmskaparna med ett gammalt, dammigt brädspel utan man uppgraderar hela idén till tevespelsvärlden. För er som inte sett första filmen eller den här går det i korthet ut på att man spelar ett spel och dras in i den världen. De monster som attackeras på brädet (eller i tevespelet i detta fall) attackerar på riktigt och du som spelare riskerar att dö på riktigt. Oj oj oj, nu blev det spännande! Man slänger in två av världens absolut största filmstjärnor för tillfället, Dwayne Johnson och Kevin Hart, och ger dem sällskap med relativa nykomlingen Karen Gillan (från Guardians of the Galaxy och Avengers 3) samt gamle stöten Jack Black. Det här är busig matinéunderhållning för hela familjen. Lagom mycket av allt utan att det blir för läskigt, spännande eller roligt utan bara puttrar på sådär lite lagom. Mellanmjölk och Bregott helt enkelt. Funkar för stunden, men man glömmer bort det när eftertexterna rullar.
/Surskägget

The Dark Tower

@@@
Stephen Kings stora superdupermegaepos om revolvermannen Roland och hans jakt på mannen i svart och det mörka tornet som King skrivit åtta officiella och en inofficell bok om hittills har blivit en film på 90 minuter. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det här borde givetvis vara HBO's nästa stora satsning med åtta säsonger av det ballaste som setts på teve, istället får vi en jävligt urvattnad biofilm som inte fångar ens en hundradel av detta mästerverk. Med det sagt är det här en helt okej filmatisering. Idris Elba som Roland och Matthew McConaughey som mannen i svart är båda väldigt bra i sina roller och det lilla man fångar av Kings värld fångar man bra. Men det här är verkligen en film som löst är baserad på böckerna snarare än att den faktiskt är en filmatisering av en bok. Producenterna har helt enkelt försökt fånga känslan i böckerna och halvt om halvt hittat på en egen story. Känns lite sådär med tanke på böckerna, så jag hoppas verkligen detta blir en rejält bra teveserie på sikt så vi får det böckerna förtjänar.
/Surskägget

@
Tv-serie på väg! King har också önskat att serien ska vara mörkare och brutalare än den här näst intill barntillåtna filmen (plus HATT på revolvermannen för vad är det här?!). Med det sagt så satt jag mest och var förbannad i 90 minuter på det här dravlet. Heligt förbannad.
/Vrångmannen

Röda Tråden - 3 Filmer med en röd tråd

Okej, bara sådär för att det är en måndag i juni bestämde jag mig för att ni ska få Röda Tråden. Tre filmer som hänger ihop med en röd tråd.

Chronicle
@@@@
Filmer som låtsas var dokumentärer har det gjorts mängder av sedan The Blair Witch Project blev en sådan supersuccé. Oftast med rätt dåliga resultat. Här tycker jag konceptet med found footage funkar väldigt bra. Vi får följa tre tonårskillar (Dane DeHaan från Valerian and the City of a Thousand Planets, Alex Russell från nyinspelningen av Carrie och Michael B. Jordan från Black Panther bland annat) som råkar få märkliga krafter efter att de hittat nån sorts utomjordisk farkost. De kan t ex styra saker med hjärnan och flyga. Detta hanterar de självklart väldigt olika och konflikterna är snart ett faktum. Snyggt proddat och filmat med tre skådisar som alla har fått fina karriärer efter denna relativt okända lilla pärla.
/Surskägget

That Awkward Moment
@@@
Zac Efron är killen som studsar från den ena tjejen till den andra. Hans polare Miles Teller har precis blivit dumpad ur ett längre förhållande och vet inte riktigt vad han ska ta sig till. Och Michael B. Jordan är polaren i trion som fortfarande är i ett förhållande. Samtligas syn på livet och på förhållanden kommer självklart att ändras under filmens lopp. Vi får en hel del riktigt roliga scener och Efron visar ännu en gång prov på att han satsar stenhårt på roliga kiss- och bajskomedier och det är aldrig fel hahaha. Småbusig och lagom underhållande till ett par bira en fredag.
/Surskägget

Two Night Stand
@@@
Liten indierulle där Analeigh Tipton (Big Bang Theory) på chans hookar upp med en snubbe (Miles Teller) på en dejtingsida. På morgonen dagen efter är stämningen lite halvfrostig när hon försöker smita utan att väcka honom men tvingas tillbaka in i lägenheten för att hela New York blivit insnöat. Det visar sig att de är fast med varandra i Tellers lilla lya och självklart är de väldigt olika varandra. Det som bara skulle bli ett snabbt booty call utvecklas till nåt mer. Ja det här är delvis standard 1A men Tipton och Teller har väldigt fin kemi mellan sig och filmen håller uppe intresset med lite vinklar och grepp som gör att det inte bara är ännu en romcom i mängden.
/Surskägget

Sjukt svårt röd tråd att hänga med i va?

Justice League

@@@
Hörni vi har inte pratat om den här än. Av nån anledning har den ramlat lite mellan stolarna. Kanske för att DC's försök till att skapa ett Marvelliknande universum med mängder av filmer där alla hjältar äntligen kommer tillsammans i en storfilm inte har varit riktigt lika lyckat som Marvels dito. Avengers smäller helt enkelt lite högre än Justice League. Visst. Stålmannen, Wonder Woman och framförallt Batman är bra hjältar. Men Blixten, Aquaman och Cyborg är ju lite halvtråkiga om vi ska vara ärliga. Sen har ju många vänt sig emot att Zack Snyder valt att göra DC's universum lite för mörkt och allvarligt. Marvel har ju lyckats balansera fint mellan humor, spänning, action och ett uns allvar. Snyder snöar kanske ner sig lite för mycket i att göra allt mörkt och dramatiskt. Ibland kanske vi vill ha lite lättare stunder. Och de finns här i Justice League. Rykten gör dock gällande att det är de scener som Joss Whedon regisserat när Snyder hoppade av projektet pga en familjetragedi. Och det är lite det som är största problemet med Justice League. Det märks att det är två helt olika regissörer som rattat skutan. Ibland är det mörkt och dyster precis som Snyder vill ha det för att i nästa sekund vara skämtsamt, lättsamt och kul precis som Whedon alltid gör det. När hela Justice League står förenade för första gången är det helt klart lika kul som när Avengers väl stod samlade hela gänget för första gången. Men story och skurk (alltså jämför Steppenwolf med Thanos eller ens Loke och nej bara) är långt ifrån lika intressant och underhållande som Avengers. Allt som allt är det här helt okej. Men för att vara en film av den här magnituden vill vi ha mer.
/Surskägget

@@
Marvel or bust. Wonder Woman är cool. Batman är ok. Alla andra kan fara och flyga (och gör det också!)
/Vrångmannen

Life on the Line

@
Jänkarna kan som inga andra få alla möjliga och omöjliga yrkeskategorier att verka vara de tuffaste i hela världen. Den här gången är det elektriker som målas upp som det svåraste, ballaste och hårdaste yrket i hela världen. Inte vilka elektriker som helst naturligtvis. Det här handlar om personerna som klättrar upp i elstolparna och fixar med ellinjerna 100 meter upp i luften på en ranglig stege. Helst i en orkanstorm. Eller kanske när det åskar och ösregnar. Det blir liksom lite farligare och tuffare då. Att man råkar stryka med ett gäng gubbar varje år är smällar man får ta. Det här är baserat på en sann berättelse om de här elektrikerna och en galen storm där de får jobba ihjäl sig. Bokstavligt talat. John Travolta, Devon Sawa, Kate Bosworth, Sharon Stone, Gil Bellows och Julie Benz är affischnamnen i ett trist och förutsägbart actiondrama du inte vill se.
/Surskägget

xXx: Return of Xander Cage

@@
Jag ska erkänna att jag verkligen gillade ettan när den kom. När jag sett om den nu på senare år har den tappat en hel del och känns lite föråldrad nästan, men när den kom tyckte jag det var bra ös i den och Vin Diesel kändes som den nya actionstjärnan (vilket han sen också blev när han väl kom tillbaka till Fast/Furiousfilmerna). Man gjorde en uppföljare till xXx med Ice Cube som var helt okej antar jag och nu när Diesel hittat formen i Fast/Fuirous kände han att det var dags att sparka liv i den här gamla franchisen också. Helt onödigt faktiskt. FF-filmerna har ett bättre tempo, ett bättre ös, bättre actionsekvenser och ett bättre team av karaktärer än xXx kan drömma om att komma i närheten av. Så skit i att satsa på fler filmer i den här rätt trötta franchisen när vi vill se fler FF-filmer istället.
/Surskägget

Solo: A Star Wars Story

@@@
Disney fortsätter att spotta ur sig Star Warsfilmer som om det inte fanns någon morgondag. Hade jag varit 10 bast hade det här varit himmelriket. Minst en ny Star Warsrulle varje år! Vilken dröm! Nu när man är äldre är man lite mer skeptisk till idén. För allt det handlar om i grund och botten är att Disney vill casha in på sin investering och skiter helt i kvalitet och koncept. Prångla ut filmer och merch bara så miljarderna trillar in fortare än nånsin. Det här har vi ju sett hur det har påverkat filmerna. Rogue One var katastrof och Episod 8 ett totalt fiasko. Jag var därför minst sagt skeptisk till den här filmen om min absoluta favoritkaraktär i hela Star Warsuniversumet. Tack och lov har man skärpt till sig rejält från de förra två magplasken. Utan att det för den sakens skull blir någon filmmagi. Det här är kompetent underhållning av filmvärldens Opel, herr Ron Howard. Inga större överraskningar, lagom doser action, lagom snygga effekter, lagom okej manus, lagom lagom lagom. Det är som att Howard vore svensk så mycket lagom som det är i filmen. Mest glad är jag att man lyckas göra en film som inte helt spottar på legenden Han Solo. Mest ledsen är jag över castingen för Alden Ehrenreich som axlat manteln från Harrison Ford har helt enkelt inte samma charm och karisma som Ford. Och charm och karisma är 90% till att Han är en så bra hjälte. Alden gör annars en okej insats, men sorry, det där magiska saknar han och då kunde det vara i princip vem som helst som vi glor på utan att behöva kalla karaktären för Han Solo. En okej rulle som redan sakta börjar blekna och som lär vara bortglömd inom kort.
/Surskägget

Deadpool 2

@@@@
Ryan Reynolds är tillbaka som den helknäppe och vilt underhållande mutanten Deadpool. Precis som i första filmen slänger man ur sig mängder med referenser till annan popkultur och Deadpool kör mängder med metaskämt där han är väl medveten om att han är en karaktär i en film som har en publik hahahaha. Precis som sig bör i en uppföljare får vi mer av det mesta. Det är mer skämt, mer action och mer galna skurkar. Vi får också en kort och briljant cameo av Brad Pitt. Reynolds drar också på sig Deadpoolmasken mer och större delen av filmen skulle det rent teoretiskt kunna vara vem som helst under masken med Reynolds röst överdubbad. För en skådis är det ett ganska ballt val att knappt synas under hela filmen, speciellt när man har huvudrollen, så kudos till Reynolds. Ska jag vara lite petig så tycker jag att storyn i filmen är lite splittrad. Vi får direkt en historia där Deadpool ska hämnas. Detta löser han relativt omgående och sedan är det en annan story där han ska rädda en grabb. Dessa två historier vävs aldrig riktigt ihop och man får en känsla av att man försökt kräma in två historier till priset av en utan att det finns nån större anledning till det hela. Men det är smådetaljer. Som helhet är Deadpool 2 fantastiskt underhållande och gillade man ettan lär man gilla den här.
/Surskägget