Röda Tråden - 3 Filmer med en röd tråd

Okej, bara sådär för att det är en måndag i juni bestämde jag mig för att ni ska få Röda Tråden. Tre filmer som hänger ihop med en röd tråd.

Chronicle
@@@@
Filmer som låtsas var dokumentärer har det gjorts mängder av sedan The Blair Witch Project blev en sådan supersuccé. Oftast med rätt dåliga resultat. Här tycker jag konceptet med found footage funkar väldigt bra. Vi får följa tre tonårskillar (Dane DeHaan från Valerian and the City of a Thousand Planets, Alex Russell från nyinspelningen av Carrie och Michael B. Jordan från Black Panther bland annat) som råkar få märkliga krafter efter att de hittat nån sorts utomjordisk farkost. De kan t ex styra saker med hjärnan och flyga. Detta hanterar de självklart väldigt olika och konflikterna är snart ett faktum. Snyggt proddat och filmat med tre skådisar som alla har fått fina karriärer efter denna relativt okända lilla pärla.
/Surskägget

That Awkward Moment
@@@
Zac Efron är killen som studsar från den ena tjejen till den andra. Hans polare Miles Teller har precis blivit dumpad ur ett längre förhållande och vet inte riktigt vad han ska ta sig till. Och Michael B. Jordan är polaren i trion som fortfarande är i ett förhållande. Samtligas syn på livet och på förhållanden kommer självklart att ändras under filmens lopp. Vi får en hel del riktigt roliga scener och Efron visar ännu en gång prov på att han satsar stenhårt på roliga kiss- och bajskomedier och det är aldrig fel hahaha. Småbusig och lagom underhållande till ett par bira en fredag.
/Surskägget

Two Night Stand
@@@
Liten indierulle där Analeigh Tipton (Big Bang Theory) på chans hookar upp med en snubbe (Miles Teller) på en dejtingsida. På morgonen dagen efter är stämningen lite halvfrostig när hon försöker smita utan att väcka honom men tvingas tillbaka in i lägenheten för att hela New York blivit insnöat. Det visar sig att de är fast med varandra i Tellers lilla lya och självklart är de väldigt olika varandra. Det som bara skulle bli ett snabbt booty call utvecklas till nåt mer. Ja det här är delvis standard 1A men Tipton och Teller har väldigt fin kemi mellan sig och filmen håller uppe intresset med lite vinklar och grepp som gör att det inte bara är ännu en romcom i mängden.
/Surskägget

Sjukt svårt röd tråd att hänga med i va?

Black Panther

@@
Som vanligt är det upp till detta sura skägg att berätta för er hur det egentligen ligger till. Fyror och femmor regnar över den här filmen och det kastas superlativ på den från höger och vänster. Frågan är varför. Det här är nämligen en ganska spretig och platt film full av klichéer och ett manus som är lövtunt. Vi får ungefär sex, sju olika småhandlingar som inte på något sätt knyts ihop till en helhet och för att vara en Marvelfilm är vissa specialeffekter riktigt fula. Slutstriden där man kör en copy/paste på Sagan Om De Två Tornens wargattack är så fantasilös att jag nästan somnar, och det faktum att kung T'Challas (alltså Black Panther själv dårå) två största utmaningar är exakt samma scen två gånger fast mot olika skurkar (man slåss i en typ knädjup vattenpöl nära ett vattenfall) får mig att undra om hela manusteamet hellre tog semester än att faktiskt lägga lite tid på att vara kreativa. Precis som i fiaskot Star Wars: The Last Jedi slänger man in lite James Bond ett par gånger (casinoscenen i Black Panther luktar väldigt mycket casinoscenen i Skyfall, och Black Panthers lillasyster Shuris labb är mer eller mindre alla labb SPECTRE nånsin haft) och känslan av Marvel infinner sig knappt alls under hela filmen. Chadwick Boseman är en habil Black Panther men jag saknar den där wowkänslan av superhjälte jag kan få från andra skådisar, och Martin Freeman som den vite sidekicken gör inte heller något större väsen av sig. Nej, det finns två skådisar som sticker ut. Bägge spelar skurkar. Andy Serkis som Klaue, en vapenhandlare och allmän dåre, gör en riktigt schysst skurk som droppar dåliga oneliners så fort han kommer åt, är lite för galen för sitt eget bästa och springer runt och frustar och muttrar mest hela tiden samtidigt som han bara vill döda alla. Han är den största behållningen i filmen, men eftersom att vi har sex, sju minihandlingar kommer han in och försvinner ut innan hans fulla potential som skurk kan nyttjas maximalt. Den andra behållningen i filmen är Michael B. Jordan som flera gånger (Chronicle, Fruitvale Station, Creed) visat prov på att han är en riktigt duktig skådis och en kille som jag tror vi kommer se mycket av i framtiden. Hade det funnits någon rättvisa i världen hade han spelat Black Panther, det hade blivit betydligt bättre. Om inte annat får han lite upprättelse som skurken Killmonger efter att ha varit med i horribla Fantastic Four (2015). Avslutningsvis finns egentligen inte så mycket mer att säga än att alla recensenter verkar ha stirrat sig blinda på att det mestadels är svarta skådisar i filmen och att kvinnor till stor del spelar roller som annars traditionellt brukar vara manliga och att det är därför man slänger fyror och femmor på en film. Men man har tydligen helt glömt bort att oavsett om man är svart eller vit, man eller kvinna, så kanske man ska ha ett vettigt manus att utgå från. Det har man inte här och resultatet är därefter.
/Surskägget