Ant-Man and the Wasp

@@@+
Marvel spottar ur sig filmer till höger och vänster hela tiden känns det som. Det mesta håller mycket hög klass dessutom. Ant-Man är väl ingen av mina favorithjältar men Paul Rudd gör faktiskt ett kanonjobb att hålla mig underhållen trots att hjälten jag glor på är sådär i ärlighetens namn. Första filmen tyckte jag var helt okej om än inte sådär superimponerande. Och det är väl exakt samma lika med tvåan. Visserligen är betygsfyran betydligt närmare, därav ett plus, men jag blir helt enkelt inte lika impad av den här hjälten som av andra. Paul Rudd gör återigen ett toppenjobb i rollen som Ant-Man och favoriten Michael Pena får mer utrymme som comic relief vilket är fantastisk. Evangeline Lilly som vi såg lite för lite av i första filmen är nu också av naturliga skäl med betydligt mer (det är trots allt hon som är The Wasp). Även Michael Douglas är tillbaka som gamle gubben och Laurence Fishburne dyker upp som halvskurk. Den riktiga skurken spelas dock av Hannah John-Kamen och hon gör ett bra jobb även om jag återigen känner att skurken i sig är lite platt jämfört med andra skurkar i Marvelvärlden. Sedan måste jag bara nämna att Michelle Pfeiffers entré är bland det mest konstiga jag sett på film. Här har vi en kvinna som levt i årtionden i en märklig dimension där inget existerar men ändå lyckas komma fullt sminkad och fönad i ett par kläder hennes karaktär definitivt inte hade på sig när hon hamnade i dimensionen. Weird.
/Surskägget

Avengers: Infinity War

@@@@@
Dra åt helvete med en rostig spik vad satan i gatans sjuhelvete jäkla bra det här var. Peppen inför den här har varit total och Jebus vad den levererar. Släng in alla hjältarna vi redan lärt oss att älska i sisådär 18 filmer innan den här och vi har den galnaste, mest stjärnspäckade serietidningsactionextravaganzan vi nånsin sett på en bioduk. Det här är lätt den bästa Marvelfilmen hittills och det är inte illa med tanke på konkurrensen. Marvel har ju överlag spottat ur sig 18 väldigt starka filmer innan den här med några få undantag (Guardians of the Galaxy är jag inget jättefan av, speciellt inte tvåan och Black Panther var ju sådär alltså). Det börjar med en rejäl smäll direkt och sedan tar det bara full fart framåt. Det är helt magiskt hur man lyckats smälla in så mycket actionsekvenser och fortfarande kunna berätta en historia. Dessutom har man lyckats skapa en klockren skurk i Thanos (Josh Brolin) som faktiskt på ett sätt har helt rätt i sin galenskap. Man skulle faktiskt kunna argumentera för att man borde göra exakt så som han vill med hela universum för att det då skulle bli betydligt bättre för jorden, miljön och den hälft av befolkningen som överlever. Samtidigt är det förstås en helt koko-bananas-plan så det är inget någon normal person skulle överväga. Balansen där är snygg. Filmen överlag är snygg, specialeffekterna är så bra så att allt måste vara på riktigt och inget kan vara inspelat framför en grön skärm hahaha. Funkar det då att ha ALLA hjältar i en och samma film? Absolut! Att rabbla rollistan skulle ta hela dagen så det skiter vi i, och ni vet ju ändå vilka som är med. Är det nåt jag saknar så är det att jag gärna skulle velat ha lite mer Captain America och Black Widow, de får kanske lite för lite tid på duken. Men Spindelmannen kliver in och levererar med busig entusiasm och då är jag fem bast igen med en Spiddetidning i mina händer och lever mig in i den underbara karaktär Spidde är. Eftersom att jag inte vill dra till med spoilers finns egentligen inte så mycket mer att säga än att det här lever upp till hypen utan problem och jag har redan köpt biljett för titt nummer två.
/Surskägget

Black Panther

@@
Som vanligt är det upp till detta sura skägg att berätta för er hur det egentligen ligger till. Fyror och femmor regnar över den här filmen och det kastas superlativ på den från höger och vänster. Frågan är varför. Det här är nämligen en ganska spretig och platt film full av klichéer och ett manus som är lövtunt. Vi får ungefär sex, sju olika småhandlingar som inte på något sätt knyts ihop till en helhet och för att vara en Marvelfilm är vissa specialeffekter riktigt fula. Slutstriden där man kör en copy/paste på Sagan Om De Två Tornens wargattack är så fantasilös att jag nästan somnar, och det faktum att kung T'Challas (alltså Black Panther själv dårå) två största utmaningar är exakt samma scen två gånger fast mot olika skurkar (man slåss i en typ knädjup vattenpöl nära ett vattenfall) får mig att undra om hela manusteamet hellre tog semester än att faktiskt lägga lite tid på att vara kreativa. Precis som i fiaskot Star Wars: The Last Jedi slänger man in lite James Bond ett par gånger (casinoscenen i Black Panther luktar väldigt mycket casinoscenen i Skyfall, och Black Panthers lillasyster Shuris labb är mer eller mindre alla labb SPECTRE nånsin haft) och känslan av Marvel infinner sig knappt alls under hela filmen. Chadwick Boseman är en habil Black Panther men jag saknar den där wowkänslan av superhjälte jag kan få från andra skådisar, och Martin Freeman som den vite sidekicken gör inte heller något större väsen av sig. Nej, det finns två skådisar som sticker ut. Bägge spelar skurkar. Andy Serkis som Klaue, en vapenhandlare och allmän dåre, gör en riktigt schysst skurk som droppar dåliga oneliners så fort han kommer åt, är lite för galen för sitt eget bästa och springer runt och frustar och muttrar mest hela tiden samtidigt som han bara vill döda alla. Han är den största behållningen i filmen, men eftersom att vi har sex, sju minihandlingar kommer han in och försvinner ut innan hans fulla potential som skurk kan nyttjas maximalt. Den andra behållningen i filmen är Michael B. Jordan som flera gånger (Chronicle, Fruitvale Station, Creed) visat prov på att han är en riktigt duktig skådis och en kille som jag tror vi kommer se mycket av i framtiden. Hade det funnits någon rättvisa i världen hade han spelat Black Panther, det hade blivit betydligt bättre. Om inte annat får han lite upprättelse som skurken Killmonger efter att ha varit med i horribla Fantastic Four (2015). Avslutningsvis finns egentligen inte så mycket mer att säga än att alla recensenter verkar ha stirrat sig blinda på att det mestadels är svarta skådisar i filmen och att kvinnor till stor del spelar roller som annars traditionellt brukar vara manliga och att det är därför man slänger fyror och femmor på en film. Men man har tydligen helt glömt bort att oavsett om man är svart eller vit, man eller kvinna, så kanske man ska ha ett vettigt manus att utgå från. Det har man inte här och resultatet är därefter.
/Surskägget

Thor: Ragnarök

@@@@
Hahahaha javisst, exakt såhär ska en slipsten dras. Redan i första Thorfilmen satte man ribban för hur denna karaktär skulle porträtteras, nämligen med en stor dos humor. När det till stor del försvann i del två blev också den filmen en av de svagare i den serie Marvelfilmer som knyter ihop de två första Avengersfilmerna. Tack och lov har man tagit den sköna humorn tillbaka i trean, och dessutom boostat den en hel del nivåer. Kanske är det regissören Taika Waititis förtjänst. Han har regisserat bl a Flight of the Concords och What We Do In The Shadows och han tar helt klart med sig den typen av humor in i detta actionspektakel som är Thor. Chris Hemsworth repriserar rollen som Thor och gör det med en självklar pondus nu när han gjort karaktären i fem filmer. Charmig och med glimten i ögat glider han igenom filmen som den självklare åskguden som växt som människa en hel del sedan han var hetsig "tonåring" i den första filmen. Lika självklar är Tom Hiddleston som Loke och pendlar lekande lätt mellan att vara schysst och att vara elak. Loke är trots allt inte alltigenom ond, det får vi aldrig glömma. Cate Blanchett gör en helt okej dödsrikesdrottning, Idris Elba är med lite för lite som Heimdal, Jeff Goldblum är en magiskt bra ny karaktär som heter Grandmaster, Mark Ruffalo är alltid bra som Bruce Banner, Anthony Hopkins känns lite blasé som Oden, Karl Urban som skurksidekick känns helt onödig som karaktär så det är relativa nykomligen Tessa Thompson (Westworld, Creed) som lyser allra klarast som en försupen valkyria på jakt efter hämnd eller total glömska beroende på vad som kommer först. Precis som trailern har lovat osar hela filmen skönt 80-tal utan att för den sakens skull kännas mossig eller dammig. Det är hippt och modernt men väldigt 80-tal ändå. Perfekt kombo. Musiken är en skön blandning av Carpenter möter C64 och höjer helt klart stämning på rätt sätt. Jag är nästan på vippen att slänga dit en femma i betyg för det finns inga egentliga fel (dessutom fick Spider-Man: Homecoming en femma på samma grunder) men spar den till nästa titt.
/Surskägget

Guardians of the Galaxy vol 2

@@
Jag var jätteglad efter att ha sett första filmen. Idag, 2 och ett halvt år senare, kan jag inte påstå att jag minns filmen överhuvudtaget. Det var säkert som jag skriver, full fart och fläkt mest hela tiden, vilket dock inte innebär att jag minns ett skvatt. Uppföljaren är lite likadan. Det är massa action mest hela tiden. Pang pang pang. Nånting exploderar. Pang pang pang. Det dras några skämt. Pang pang explosion pang. Groot är söt och datoranimerad. Pang pang pang. Kurt Russell är en hel planet. Pang pang. Stor explosion. Pang. Sluttexter. Det är extremt mycket yta och allt är skitsnyggt och man verkligen ser hur mycket pengar man plöjt ner i specialeffekterna. Idag, två dagar efter att jag såg den, minns jag knappt handlingen. Om ett halvår kommer jag ifrågasätta mig själv om jag överhuvudtaget har sett den och om ett år minns jag den inte alls. Kanske beror det på att dessa hjältar i Marvels universum är de jag inte känner till alls. Kanske beror det på att man ibland vill ha lite story även i en actiondriven serietidningsfilm. Kanske beror det bara på att den här knappt var ok. Jag vet inte. Allt jag vet är att det var en actionspäckad extravaganza som jag knappt minns två dagar efter att jag sett den.
/Surskägget

@@@
Lite väl snålt tilltaget där va, Skägget? Håller med om att det är mycket yta och alla pengar på duken. Tvåan är sämre än ettan helt klart men som tunn men snygg tjo-fadderittan-underhållning så duger den utmärkt.
/Vrångmannen

Ghost Rider: Spirit of Vengeance

@
Nic Cage. Hahaha, vad är det frågan om? Han gjorde först en Ghost Rider-film 2007 som knappt spelade in pengarna och som hatades i principav alla. Fansen skrek åt herr Cage att vänligen hoppa och skita eftersom han hade förstört den älskade Marvelfiguren Johnny Blaze, som med ett brinnande huvud drar omkring på en motorcykel. Cage: "Waddafuck?! I am da fuckin' Ghost Rider ya know! Let´s make a new one and eeeeveryboddy gonna luv it yeaaah woooooh!!". Fyra år senare så lät alltså någon honom att göra en till. Vem är denna någon och vad gör denna någon idag? DET är mer intressant och spännande än bägge spökryttarfilmerna tillsammans med extra popcorn och allt. Kan ingen göra en film om DEN personen?
/Vrångmannen

P.S. Surskägget har lite att säga om den här rackarns topprullen också.

Deadpool

@@@@
Ryan Reynolds kan äntligen pusta ut. Efter flera år av floppar och mediokra rullar (Green Lantern nån?!) så är han på banan igen. Och vilken jävla bana sen! Deadpool är ju en relativt okänd Marvelfigur som nu blivit en av de kändaste samt största barnförbjudna succérna i hela filmhistorien. Reynolds (som vi här på bloggen gillar) är perfekt i rollen på alla sätt. Filmen likaså. Så förbannat uppfriskande att se en så anarkistisk och skitkul actionrulle där metahumor och kulregn går hand i hand. Deadpool är om inget annat en av de mest underhållande filmer jag sett på flera år. Asgarven duggar tätt och våldet är ibland härligt överjävligt utan pardon. Det finns egentligen inget att ogilla med Deadpool, alls. Känslan av att man måste se den igen, med en gång, när man lämnar biografen är nästan hypnotisk stark. Betygsfyran likaså. Ge oss en uppföljare nurå! Och snåla inte med Ikeaskämten.
/Vrångmannen

Ant-Man

@@@
Såna förväntningar jag hade. Visst, det är kanske inte Marvels mest spännande hjälte, men vi vet ju vilket ös och vilket action vi kan förvänta oss av Marvels coola superhjältefilmer. Och kanske var det jag som hade en dålig dag eller så var förväntningarna för högt satta för det här flög inte alls till samma nivåer jag lärt mig att Marvel håller. Dåligt är det inte. Absolut inte. Men lysande är det inte heller. En helt okej actionrulle som saknar de stora actionscenerna vi vill ha när superhjältar är i farten. Paul Rudd är absolut helt rätt i rollen, det fanns det ju en viss tvekan om när man först hörde talas om det. Rudd lägger in en del av sin patenterade humor utan att det för den sakens skull tar över och gör filmen till en komedi. Vi vet ju dessutom att humor är en stor del av Marvelfilmerna (och ingen gör det väl så briljant som Robert Downey Jr som Iron Man). Visst är det också kul för alla inbitna Marvelfans att Michael Douglas kliver in och spelar rollen som den förste Ant-Man som vi känner till från serietidningarna. Det räcker dock inte. Skurken är relativt lam och jag saknar de riktigt stora actionsekvenserna. Nja, det här blir godkänt på sin höjd. Tillbaka till ritbordet och gör lite mer av denna karaktär.
/Surskägget

@@@@
ARGA Saijonmaa over there! Surskägget, du hade en dålig dag OCH dina förväntningar var skyhöga (på myrmannen?!). Kom igeeen! Rom-di-dom-dom-dom-dom! Busigt, fartfyllt actionskoj utan krusiduller. Ant-Man kanske inte ligger i toppskiktet av Marvels bästa men är helt klart värd betyget. Vi välkomnar Paul Rudd och company tillbaka för en uppföljare. Så det så!
/Vrångmannen

Fantastic Four (2015)

@

Nu får dom fan ta och ge sig.

/Vrångmannen

Avengers: Age of Ultron

@@@@

”Hey big guy...”. Så var det alltså dags för uppföljaren till THE HULK SMASH HIT OF THE SEASON The Avengers. Hur står den sig då mot den första? Mycket väl tycker den här Vrångmannen, som redan sett uppföljarmonstret två gånger på bio. Joss Whedon vet vad han sysslar med och får alla Marvelfans att dregla över de små detaljerna såväl som de stora slagen. Mycket humor, mycket action och allt ser som vanligt ut som att det har kostat en triljard yen (vilket förmodligen är sant). Förutom "the usual suspects", Iron Man (Robert Downey Jr), Black Widow (Scarlett Johansson), Hulken (Mark Ruffalo), Thor (Chris Hemsworth), Captain America (Chris Evans) och Hawkeye (Jeremy Renner) så får vi även möta två nya lirare, Scarlet Witch (Elisabeth Olsen) och Quicksilver (Aaron Taylor-Johnson från Kick-Assrullarna). Det är naturligtvis svårt att toppa ettan. Jag anser att den var helt perfekt i sin balla genre. Många av filmerna som fokuserar på de enskilda hjältarna är skitbra (Iron Man, Iron Man 3 och Captain America: The Winter Soldier, i synnerhet) men det är schysst att se dem alla samlade i rättvisans och fredens (?!) tecken. I dessa dagar av FÖR dyra filmer, späckade med specialeffekter och stjärnor så har man nog blivit lite avtrubbad och trött på det hela. The Avengers var den absoluta höjdpunkten och det kommer nog dröja tills vi ser något liknande i serietidningsmått mätt igen. Avengers: Age of Ultron kommer dock rejält nära och hamnar helt klart på min good side, även om jag måste erkänna att jag börjar bli rätt mätt på den här typen av filmpizza.

/Vrångmannen

@@@@
Bam-daba-dam-bam-bam! Serietidningsös utan dess like har vi blivit sjukt bortskämda med på senare år. När man dessutom får en bra ramhandling som dels är spännande ur ett actionäventyrsscenario och dels faktiskt ger oss en inte speciellt smickrande spegelbild på ett samhälle som är en bra bit in i ett övervakningsträsk inte ens Orwell kunde föreställt vet man att det är bra skit. Första Avengersfilmen är precis som Vrångmannen skriver snäppet bättre än allt annat. Dock tror jag att tvåan har potential att segla upp på en femma i betyg efter ett par tittningar till. Efter att ha sett alla andra nio filmer på raken under en sjukt lång maratonhelg framför teven kände jag mig lite mätt när jag väl fick provsmaka del två. För det är ett sjujäkla ös och smart handling i den här precis som i ettan. Hade det här varit del ett hade man skrikit: "JAAAAAAAAAAAAA!!!" och gett den en femma direkt. Som det är nu är man lite bortskämd med alla andra Marvelfilmer som i princip utan undantag varit helt jävla fabulöst bra. Mätt helt enkelt.
/Surskägget

The Guardians of the Galaxy

@@@@
Dessa för mig, och säkert många andra filmälskare, näst intill okända Marvelhjältar hade fått klartecken för den vita duken med en fet budget och en hyfsat okänd regissör (James Gunn som bjussade på den hyfsade 80-talsmonsterhyllningen Slither och billabongflippade Super). Det här funkar. Humor, sci-fi-action, fart och fläkt blandas med en specialeffektsbonanza där regissören Gunn valt att hylla det gamla, fula med så väl det senaste...fula. Handlingen är bisarrt rörig och lite fånig (som sig bör) men det bryr jag mig inte om. Så här kul var det längesen jag hade på bio. The Avengers dyker upp som någon slags jämförelsemall. När jag läste att The Guardians of the Galaxy utspelar sig exakt samtidigt som The Avengers-filmen, fast i rymden (eller snarare den andra dimensionen?), så ramlade många poletter ner och allt blev så makalöst mycket bättre. Många små vinkningar till både den ena och den tredje Marvelfilmen. Fansen dreglar ihjäl sig hahahaha! Ge mig mer av allt bara, så länge jag slipper ytterligare en Spider-Man reboot. Vad sysslar DOM dårarna med?
/Vrångmannen

The Amazing Spider-Man 2

@
Och där kom den ja.
/Vrångmannen

Captain America: The Winter Soldier

@@@@
Bam-da-da-bam-da-da-bam-bam-bam-da! Här är fullt ös medvetslös när vi får följa den störste amerikanske krigshjälten genom tiderna. Den gode kaptenen jobbar fortfarande för att anpassa sig till modern tid (ni minns väl att han blev nedfrusen i slutet av första filmen och upptinad en sisådär 60 år senare) och att hitta sin roll i världen. Till skillnad från de flesta andra Avengers jobbar Captain America fortfarande åt och för S.H.I.E.L.D. och mer eller mindre direkt i filmens inledning får vi följa med på ett uppdrag som går ut på att rädda lite gisslan. Efter snurrar det på fort med mord, förräderi och en superhemlig infiltrationsplan av ärkeskurken Red Skulls gamla nazigäng HYDRA. Som om inte allt detta vore nog, måste vår vän kaptenen kliva upp och möte den i princip odödlige sovjetiske supersoldaten enbart känd som The Winter Soldier. Det sparas sannerligen inte på krutet i uppföljaren till första filmen och actionsekvensen i slutet matchar helt klart den i The Avengers (även om Avengers är lite tuffare bara för att vi har alla Avengers samlade på bild). Det är som ni förstår maaaaaaaaffigt mycket action. Chris Evans fortsätter övertyga som Captain America och Samuel L. Jackson är sådär råbarkad tuff som Nick Fury. Men den som verkligen stjäl filmen (och som borde få en egen film som jag redan nämnt i andra recensioner) är Scarlett Johansson som Black Widow. Tack och lov får hon mängder med tid på bioduken men trots det längtar man efter mer. Allt som allt är detta en perfekt serietidningsactionstänkare som ger blodad tand och som det ska bli jäkligt kul att se om när den släpps på BluRay.
/Surskägget

Thor: The Dark World

@@@
Marvelfilmerna kring Avengershjältarna har hittills alla hållit väldigt hög klass. Iron Mantrilogin är kanongrym, Avengersfilmen i sig är fantastisk och nu börjar uppföljarna till Captain America och Thor trilla in för att rundas av med en tredje del efter Avengers 2 får man gissa (här måste jag dock påpeka att jag absolut skulle velat haft en Black Widowtrilogi också, tycker det är lite snålt att hon får små gästroller i de andra trilogierna men inte en egen, hon är ju sjukt kick-ass och cool!). Det jag älskade med första Thorfilmen var att Kenneth Branagh i registolen tycks ha insett att "hörni allihopa, det här handlar om en stor musklig blond Fabiokopia som svingar en alldeles för stor hammare i tid och otid" och att det som koncept faktiskt är lite b. Som motvikt slängde Branagh därför in mängder med små skämt som visade prov på att man inte tog sig själva på något som helst allvar. Thor snubblade runt som värsta Charlie Chaplin mellan de stenhårda actionsekvenserna samtidigt som den stora ramhandlingen som spänner genom alla Marvelfilmer som har med Avengers att göra fick en hel del berättat. Det var snyggt, mycket action och glimten-i-ögat hela vägen. Uppföljaren gör som uppföljare brukar göra. Mer av allt. Mer action. Mer snygga effekter. Mer tillkrånglad handling. Men, och det här är ett stort men, mindre humor och knappt nån glimten-i-ögat alls. Därmed blir Thor 2 en vanlig superhjälteactionrulle och eftersom att det fortfarande i grund och botten handlar om en Fabiokopia med för stor hammare (man börjar undra vad han kompenserar för med den jättehammaren) halkar Thor 2 efter jämfört med Iron Man och Captain America. Bra, men inte lysande.
/Surskägget

@@@
Bra, men inte lysande.
/Vrångmannen

The Wolverine

@
Wolverine åker till Japan. Där blir han svag och får stryk av alla. Han jämrar sig, gnällgrinar, svimmar, yrslar, om och om igen, genom hela filmen. Någon knuffar honom och då blir han ledsen. Buhuhuhu, sluta knuffas för jag är faktiskt Wolverine. Stackarn. Det kan inte vara lätt alla gånger när folk är dumma mot en. Sopfilm. Surskäggets ressis här.
/Vrångmannen

Iron Man 3

Vi har tidigare recenserat de första två delarna, men för att spara er besväret att leta igenom bloggen kommer Iron Man och Iron Man 2 här och sedan Iron Man 3. Och så slänger vi med The Avengers så har ni allt om Iron Man samlat fint och prydligt på ett ställe.

 Iron Man
@@@@
Jag har aldrig haft en relation till Tony ”Iron Man” Stark som grabb. Det som lästes var Spindelmannen, Läderlappen, Stålmannen, X-Men, Fantastiska Fyran, Daredevil och Hulken. Iron Man dök upp ibland som en birollsfigur här och där, men tyckte aldrig att hans plåtnissedräkt var speciellt imponerande. Visst han kunde flyga och sköt energistrålar men vadå, det var en snubbe i en robotdräkt. Han kändes inte som en riktig superhjälte. Så när det annonserades att filmen var på gång var jag smått skeptisk. Sen fick jag höra att Robert Downey Jr spelade huvudrollen och att Jon Favreau regisserade. Då blev jag lite nyfiken igen. Och visst fan är det en fantastisk superhjälterulle. Downey Jr är lysande (som vanligt) och skänker karaktären hjärta, hjärna och karisma. Plötsligt blev Iron Man en spännande hjälte som man vill veta mer om (vilket vi lär få göra eftersom att det är planerat som en trilogi). Jag har ingen aning om hur nära serien filmen håller sig, men gissar efter att ha tittat på extramaterialet att det är så nära som det bara går. En fartfylld actionrulle som bjussar mest hela tiden.
/Surskägget

@@@@-
Jag hade inte alls läst mycket om Marvelsuperhjälten Iron Man när jag klev in i biografen. Jag visste att det var en man i en "järndräkt" som sparkade stjärt typ. Tony Stark (Robert Downey Jr) är en dryg, charmig miljardär och ett teknologiskt geni som bygger och säljer STORA vapen. Efter en livsomvändande upplevelse så beslutar han sig för att använda sina pengar och sin kunskap till att göra gott. Klassiskt upplägg för en hjälte. Rullen är skitsnygg, ball, rolig, mycket hårdrock och förvånansvärt välskriven och välspelad av alla inblandade. Robert Downey Jr lägger ner minst lika mycket själ och jobb i denna som han gjorde i t.ex Chaplin och övriga prettorullar han tidigare gjorde i ett drogrus. Iron Man lyckas också med konsstycket att vara aktuell (Irakkriget) och på sina håll kännas ytterst trovärdig. Jon Favreau (skådis turned regissör, polare med Vince Vaughn, Swingers, Made...etc etc) visar här prov på att han är minst lika kompetent som många andra A-list regissörer i Hollywood och spottar ur sig en smaskig serietidningsrulle på rätt sida om linjen (Spiderman, X-Men). Lysande insatser från supporting cast som Jeff Bridges, Gwyneth Paltrow och Terrence Howard och ett genuint manus som tar sig tid att berätta historien gör att man förlåter att det på vissa ställen är lite actionfattigt. Klassisk första film där allt bygger upp inför en större tvåa men vilken första film! Skönt också att ÄNTLIGEN sitta i en biosalong däe folk hurrar, garvar och drar på andan i gemensam upplevelse. Det var fan inte igår! Popcorn någon?
/Vrångmannen


Iron Man 2
@@@@
Första Iron Manrullen sparkade stjärt och tog namn och det var härligt att se en vuxen actionserietidningsstänkare som balanserade perfekt mellan "mogen" handling och "störtlöjlig" action. Tvåan är precis som jag hoppades en klockren fortsättning som tar vid där ettan slutade och som bjuder på exakt samma mix av intressant och för genren smart handling med överdrivet spektakulära actionsekvenser. Downey Jr är som vanligt alldeles briljant och man har uppenbarligen anpassat mycket av dialogen till att passa Downey Jr som handen i handsken. Det är snabba, rappa, många repliker ofta levererade till synes spontant (men förmodligen väl repeterat) pang mitt i nån av de andra skådisarnas repliker. Klassisk Downey Jr med andra ord.

Tyvärr har Terrence Howard i rollen som Iron Man Tony Starks bäste vän Rhodey ersatts av Don Cheadle (tydligen över pengabråk samt att Howard ansågs svår under inspelningen av ettan). Cheadle är en bra skådis men tycker inte att han passar lika bra i rollen som Howard. Tack och lov slänger man in Mickey Rourke i en tung roll som superskurk. Fan vad den mannen kan leverera! Och min blivande fru Scarlett Johansson gör en bitvis anonym roll som S.H.I.E.L.D.-agenten Romanoff som dock har en av de ballaste nu-ska-vi-ta-oss-in-på-ett-väl-försvarat-ställe-scen sen Keanu Reeves och Carrie-Ann Moss sköt sönder hissentrén i slutet av första Matrixfilmen. Jävlar vilket stänk och ös hon (och hennes stuntkvinna) bjussar på där. Att regissör Jon Favreau fortsätter pumpa in högoktanig hårdrock som soundtrack gör verkligen inte saken sämre. Nu ser vi fram emot trean och så Avengersfilmen förstås.

/Surskägget

@@@+

Iron Man 2 håller nästan måttet och ÄR en värdig uppföljare. En skönt ösig rulle precis som ettan även om den bjuder på hela hur-han-blev-till scenariot som alltid är charmigt i en superhjälteaktig rulle (Se första Spiderman t.ex) och kanske lite mer klockren humor. Inget att klaga på här egentligen. Superunderhållning i genren och jag slutade bry mig om för många plotholes eller att vissa grejer anses som overkliga och larviga så fort jag satte mig i biomörkret eftersom det är en SAGA! Jag är extremt omottaglig den typen av diskussion när det gäller den här typen av fiction. Punkt.

/Vrångmannen

 

Iron Man 3

@@@@

Shane "jag skrev manus till Dödligt Vapenfilmerna, stora delar av Rovdjuret utan att få cred för det, Kiss Kiss Bang Bang och The Last Boy Scout" Black kliver in som både manusförfattare och regissör till tredje delen av Iron Mantrilogin. Den som därmed förväntade sig fullt ös medvetslös och mängder med sköna oneliners hårdare än cement levererade av Downey Jr får helt rätt. Black knyter ihop säcken snyggt, petar in referenser till båda de två första rullarna och även The Avengers samtidigt som han slänger in lite lagom mycket referenser till de krigshärdar som existerar på riktigt idag. Men framförallt är det galen underhållning Black vill bjussa på, inte massa politisk action. Därför snor han hämningslöst från sig själv, främst från Dödligt Vapen. Vi får en vit och en svart polare som slåss mot skurkarna (Dödligt Vapenrullarna, Last Boy Scout), slutfight på ett stort fraktfartyg (Dödligt Vapen 2), en hjälte som blir upphängd i händerna och torterad (Dödligt Vapen), fight bland julgranar (Dödligt Vapen) och en handling som utspelar sig kring jul (Dödligt Vapen). Det finns säkert mängder med ytterligare referenser som jag bara inte kommer på just för tillfället. Hahahahaha! Go Black Go! Sno så mycket du vill för det är fortfarande pang på, ös och galet och dialogen är fortfarande klockren. Tror inte heller nån skådis på jorden kan leverera Blacks dialog så jävla bäst som Robert Downey Jr (vilket vi redan såg i Kiss Kiss Bang Bang). En annan snygg grej är att Black låter Iron Manrustningen vara och Downey Jr får slåss mot skurkarna som Tony Stark enbart beväpnad med sitt intellekt, sin superförmåga att uppfinna vapen och alla hans hemmasnickrade vapen. Det gör att det blir lite mer spännande hela tiden för vi vet ju att Stark är mer eller mindre oslagbar i sin dräkt. På detta sätt blir han mänsklig och sårbar. Cred också till Guy Pearce som gör en kanonskurk och Don Cheadle som återvänder som Starks sidekick.

/Surskägget

 

The Avengers

@@@@@

JAAAAAAAAAAAA! Hulk smash! Hahahahahahaha! Jag kan inte riktigt minnas när jag sist gick och såg en film på bio två gånger samma helg. Jag kan nog inte minnas att jag gjort det alls i vuxen ålder faktiskt. Den här helgen hände det. Det lilla försiktiga alstret (...) heter The Avengers och är en film om superhjältar mot superskurkar, en slags skitdyr sagofilm för en smula äldre barn där det händer saker hela hela tiden och man behöver inte analysera särskilt mycket utan bara hänga med som på tivoli. Självklart får vi Joss Whedon (manus och regi) eftersom han utan tvekan var det perfekta valet då han 1) tydligen vet hur man skriver humor och action för en ensemble (Buffy the Vampire Slayer, Angel, Firefly, Dollhouse) för att sen rama in det snyggt och 2) är ett stort gammalt fan av Marvels superhjältar och serier i allmänhet. The Avengers är alltså Iron Man (Robert Downey Jr), Black Widow (Scarlett Johansson), The Hulk (Mark Ruffalo), Thor (Chris Hemsworth), Captain America (Chris Evans) och Hawkeye (Jeremy Renner). Ni har säkert sett en eller flera av filmerna där de själva figurerar i titelrollen. Nu är de ett omaka team som måste lösa fallet (hahaha!). The Avengers måste samarbeta för att rädda jorden från total undergång då halvgudar och aliens attackerar (för att förklara väldigt enkelt). Filmen är två och en halv timme lång men känns som knappt hälften. Man blir elva år igen i ett par timmar d.v.s den billigaste ungdomskälla eller tidsmaskin man kan lägga vantarna på. Man blir vild av all humor, action, spänning och glädje och efter filmen kan man inte riktigt prata för man har just upplevt något rackarbajsarballt utöver det vanliga. Det känns som om filmen kostat en miljard (och det har den, två t.o.m, i alla fall i svenska kronor). Jag har gillat de flesta superhjältefilmer på den senaste tiden för sån är jag. Den här spöar dom allihop. Den är absolut bäst i sin genre på mycket mycket länge och jag bara längtar tills den kommer i smaskig utgåva för lilla hemmabion så jag kan se den igen och igen. Minns ni att jag såg den två gånger? Betyget blev detsamma bägge gångerna. Vi snackar full pott. Nu ville jag palla äpplen och leka Star Wars på gården men det fick jag tydligen inte för de allra flesta. Jävla livet. Suger hårt ibland. Då är det väl tur att vi har The Avengers 2 att se fram emot så att man kan bli barn för ett par timmar igen, eller hur?

/Vrångmannen

@@@@@
Ja det är bara att kapitulera. Det här är utan tvekan den bästa superhjältefilmen ever. Att se samtliga tuffa superhjältar vi lärt känna i tidigare filmer banka skiten ur skurkarna är extremt underhållande och tillfredställande. Sista halvtimmen är en furiös actionkavalkad med more bang for the buck per minut än vad samtliga Michael Bay rullar haft nånsin. Vrångmannen har redan sagt det som behöver sägas. Jag avrundar med att nämna att Robert Downey Jr verkligen är en skådis i en klass för sig själv. När han är på duken spelar det ingen roll att han är omgiven av hyfsat duktig folk som Sam L. Jackson, Jeremy Renner, Scarlett Johansson, Mark Ruffalo eller Chris Evans. Det är Downey som äger scenen. Det är en fröjd att se honom visa var skådespelarskåpet ska stå och lämna de andra i hans damm. Den här kommer rulla varm så fort den släpps på dvd. Och då hoppas vi på en director's cut med två timmar till.
/Surskägget

The Avengers

@@@@@

JAAAAAAAAAAAA! Hulk smash! Hahahahahahaha! Jag kan inte riktigt minnas när jag sist gick och såg en film på bio två gånger samma helg. Jag kan nog inte minnas att jag gjort det alls i vuxen ålder faktiskt. Den här helgen hände det. Det lilla försiktiga alstret (...) heter The Avengers och är en film om superhjältar mot superskurkar, en slags skitdyr sagofilm för en smula äldre barn där det händer saker hela hela tiden och man behöver inte analysera särskilt mycket utan bara hänga med som på tivoli. Självklart får vi Joss Whedon (manus och regi) eftersom han utan tvekan var det perfekta valet då han 1) tydligen vet hur man skriver humor och action för en ensemble (Buffy the Vampire Slayer, Angel, Firefly, Dollhouse) för att sen rama in det snyggt och 2) är ett stort gammalt fan av Marvels superhjältar och serier i allmänhet. The Avengers är alltså Iron Man (Robert Downey Jr), Black Widow (Scarlett Johansson), The Hulk (Mark Ruffalo), Thor (Chris Hemsworth), Captain America (Chris Evans) och Hawkeye (Jeremy Renner). Ni har säkert sett en eller flera av filmerna där de själva figurerar i titelrollen. Nu är de ett omaka team som måste lösa fallet (hahaha!). The Avengers måste samarbeta för att rädda jorden från total undergång då halvgudar och aliens attackerar (för att förklara väldigt enkelt). Filmen är två och en halv timme lång men känns som knappt hälften. Man blir elva år igen i ett par timmar d.v.s den billigaste ungdomskälla eller tidsmaskin man kan lägga vantarna på. Man blir vild av all humor, action, spänning och glädje och efter filmen kan man inte riktigt prata för man har just upplevt något rackarbajsarballt utöver det vanliga. Det känns som om filmen kostat en miljard (och det har den, två t.o.m, i alla fall i svenska kronor). Jag har gillat de flesta superhjältefilmer på den senaste tiden för sån är jag. Den här spöar dom allihop. Den är absolut bäst i sin genre på mycket mycket länge och jag bara längtar tills den kommer  i smaskig utgåva för lilla hemmabion så jag kan se den igen och igen. Minns ni att jag såg den två gånger? Betyget blev detsamma bägge gångerna. Vi snackar full pott. Nu ville jag palla äpplen och leka Star Wars på gården men det fick jag tydligen inte för de allra flesta. Jävla livet. Suger hårt ibland. Då är det väl tur att vi har The Avengers 2 att se fram emot så att man kan bli barn för ett par timmar igen, eller hur?

/Vrångmannen

@@@@@
Ja det är bara att kapitulera. Det här är utan tvekan den bästa superhjältefilmen ever. Att se samtliga tuffa superhjältar vi lärt känna i tidigare filmer banka skiten ur skurkarna är extremt underhållande och tillfredställande. Sista halvtimmen är en furiös actionkavalkad med more bang for the buck per minut än vad samtliga Michael Bay rullar haft nånsin. Vrångmannen har redan sagt det som behöver sägas. Jag avrundar med att nämna att Robert Downey Jr verkligen är en skådis i en klass för sig själv. När han är på duken spelar det ingen roll att han är omgiven av hyfsat duktig folk som Sam L. Jackson, Jeremy Renner, Scarlett Johansson, Mark Ruffalo eller Chris Evans. Det är Downey som äger scenen. Det är en fröjd att se honom visa var skådespelarskåpet ska stå och lämna de andra i hans damm. Den här kommer rulla varm så fort den släpps på dvd. Och då hoppas vi på en director's cut med två timmar till.
/Surskägget

Ghost Rider: Spirit of Vengeance

@
De av er som följt bloggen ett tag kan nog inte ha undgått att skönja ett visst mönster när det kommer till recensioner av filmer med Nic Cage. Drive Angry. Knowing. National Treasure: Book of Secrets. Season of the Witch. Next (som vi visserligen inte recenserat här men som också är en etta). Alla ettor. ETTOR SÄGER JAG!!! Cage har gått från att vara en pålitlig skådis först av quirky udda kultrullar och sedan till stora actionspektakel till att numera i princip bara göra spektakel där han gång på gång skämmer ut sig själv. Självklart har det här med att göra att karlen ställer upp i vad som helst så länge han får en fet lönecheck för han förlorar ständigt mängder med pengar på hissnande usla affärer. Bara så att ni ska få ett hum på hur galen han är med sina pengar kommer här ett litet urval:
-Köpte hus i Bel Air för 6,5 miljoner dollar. Belånade huset för ytterligare 18 miljoner. Sålde det till slut för 10 miljoner.
-Köpt 50 svindyra superlyxbilar som kräver en hangar för att få plats med alla och en heltidsanställd mekaniker för att sköta dem.
-Köpte hus i Las Vegas för 8,5 miljoner. Sålde för 4,9 mill. Torskade i runda slängar 3,5 mille. Dollar. DOLLAR!
-Köpte hus på Rhode Island för 15,7 mille. Sålde för 6,2. Orkar du ens räkna ut hur många miljoner dollar han torskade där?
-Köpt flertalet slott runtom Europa som han restaurerat och sedan sålt till sjuka förluster. Runt 7 mille räknar man med att han gått back där. Ja. Det är fortfarande dollar.
Sådär håller han på den gode Cage. Till listan hör även flertalet lyxyachter, en karibisk ö och skulder till Skatteverket i USA. Inte undra på att han ställer upp i alla filmer som han gör. Jag misstänker att han inte ens läser manus. Bara frågar hur mycket han får betalt. Del två av Ghost Rider är så usel att den första delen i jämförelse framstår som ett av 2000-talets viktigaste filmiska verk. Och då ska vi komma ihåg att Ghost Rider 1 var rätt så sugig den med. Men så dålig är alltså tvåan att ettan framstår som ett frippin' mästerverk. Jisses.
/Surskägget

Captain America: The First Avenger

@@@@
Jaaaaaa här har man lyckats fånga Marvels sköna superhjältevärld på ett fartfyllt, spännande, roligt och lagom matinéaktigt vis. Chris Evans är perfekt som lille tanige Steve Rogers som tack vare sin usla fysik aldrig får ta värvning för att åka och slåss mot tysken (utspelar sig med andra ord under andra världskriget). Men han har så mycket hjärta och jävlaranamma i sig att han får en chans att vara med i en vetenskaplig test som förstärker hans muskler. Lite serum senare är han Captain America - redo att slåss för friheten! Skurken heter Red Skull och är nazist och dum och ska ha spö vilket naturligtvis gamle Cap är redo att ge honom. Det är bovar och nazister och spioner och pangpang och lite krig och mycket explosioner och ett tempo som dundrar fram hela tiden samtidigt som man ändå lyckas få in tillräckligt med story och karaktärer så att det ska kännas intressant hela vägen. Jag ser nu verkligen fram emot The Avengers med hela teamet, kommer ju bli en kanonfilm.
/Surskägget

@@@@

Håller med Surskägget här till punkt och pricka med en chock och en skräll. Mycket snyggt, fartfyllt och underhållande på alla plan. Liten kommentar bara. Red Skull är inte nazist, han är ex-nazist och numera HYDRA. Tio gånger farligare än både nazisterna och Hitler. Sieg für Hydra!

/Vrångmannen

Thor

@@@@
En av Marvels märkligaste (och faktiskt ointressantaste) hjältar (och det märkliga med honom är att han är en gud som plötsligt skulle ha svårt mot vanliga dödliga skurkar, liksom hallå?) som man som svensk alltid haft lite svårt för (jänkarna slaktade hela den nordiska mytologin rätt rejält med Thor) visade sig bli sjukt underhållande popcornfilm. Där asamytologin inte blir riktigt lika slaktad som i serietidningarna dessutom. Kanske för att britten Kenneth Branagh håller i regispakarna och som sådan har lite bättre koll på asatron än jänkarna. Eller så är jag bara fördomsfull, vem vet? I vilket fall har man här fångat mytologin betydligt bättre än i serietidningarna även om man fortfarande tar sig stora friheter (asiatiska och afrikanska asagudar? skulle liksom inte tro det) och sekvenserna som utspelar sig i Asgård gör att jag skulle vilja få en hel film baserad på asagudarna och de många mustiga och coola historier som finns kring dem (tänk er Ragnarök på film, wicked). Odin (ja vi kör jänkarnamnen på karaktärerna eftersom att de heter så i filmen) (för övrigt spelad av Anthony Hopkins) börjar bli gammal å ska lämna över tronen till Thor (Chris Hemsworth) som dock är lite för arrogant och hetsig för att bli en bra kung. När Thor dessutom förstör den fred med frostjättarna Odin lyckats bevara under många år slutar det med att Odin slänger ut Thor från Asgård ner till jorden och tar bort hans krafter. Först när Thor lär sig lite ödmjukhet och fattar att man som kung ska tjäna sitt folk och inte tvärtom får han bli värdig Mjölner igen. På jorden träffar han söta professorn Jane (Natalie Portman) som tillsammans med sina kollegor söta Darcy (Kat Dennings) och Erik (Stellan Skarsgård) lovar att hjälpa honom när de efter en viss tvekan fattar att snubben inte är förrymd mentalpatient. I kulisserna smyger Loki (Tom Hiddleston) och försöker ta över tronen själv och döda Thor. Under resans gång bjussas det på så mycket härligt testosteronpumpande dumaction att jag förlåter halvstyltig dialog, halvplatta karaktärer och en del hål i manuset. För till syvende och sist snackar vi serietidningsactionfilm här och inte en ny filmatisering av Shakespeare om nån nu trodde det. Att Hemsworth verkar ta Thor lite med en klackspark, en stor dos självdistans och ett stort leende på läpparna hjälper göra det hela lite charmigare. Visst är Thor bara nån sorts mellanfilm som ska presentera karaktären Thor så vi alla vet vem han är när det blir dags för den "riktiga" filmen The Avengers nästa år, men som matinérulle är det här sjukt underhållande. Som vanligt kan alla som inte fattar det här gå och se om nåt fem timmar långt östtyskt svartvitt existentiellt nattsvart självmordsdrama om lidande poeter med grynig dålig bild och halvtaskigt ljud.
/Surskägget