Nyårskaramell 18 - Jurassic World: Fallen Kingdom

@
Del två i den nya Jurassictrilogin. Om ettan var lite sådär tar tvåan verkligen ut svängarna och blir patetiskt, pinsamt jävla skitdålig. Det fanns stunder då jag ville klösa ögonen ur mig. Det fanns andra stunder då jag funderade på att slänga ut teven genom fönstret för att få ett slut på det hela. Det fanns till och med stunder när jag funderade på att gå med i valfri sekt och försvinna in i Amazonas djungler för att aldrig höras av igen. Inget av det hjälpte. Filmen blev inte bättre för det. Jag har så svårt att förstå att alla dessa professionella människor som får betalt i miljoner inte kan skriva ett manus som känns någorlunda intressant, spännande och vettigt. Det gick ju förr. Indiana Jones hade allt man kunde begära av en actionstänkare. Shit, till och med första Jurassic Park var ordentligt genomtänkt. Det här? Jag brukar ibland skriva att manuset var det nån som snöt ut i en näsduk. Det här manuset var snoret som man bara drog rakt ner i halsen utan att spotta.
/Surskägget

Thor: Ragnarök

@@@@
Hahahaha javisst, exakt såhär ska en slipsten dras. Redan i första Thorfilmen satte man ribban för hur denna karaktär skulle porträtteras, nämligen med en stor dos humor. När det till stor del försvann i del två blev också den filmen en av de svagare i den serie Marvelfilmer som knyter ihop de två första Avengersfilmerna. Tack och lov har man tagit den sköna humorn tillbaka i trean, och dessutom boostat den en hel del nivåer. Kanske är det regissören Taika Waititis förtjänst. Han har regisserat bl a Flight of the Concords och What We Do In The Shadows och han tar helt klart med sig den typen av humor in i detta actionspektakel som är Thor. Chris Hemsworth repriserar rollen som Thor och gör det med en självklar pondus nu när han gjort karaktären i fem filmer. Charmig och med glimten i ögat glider han igenom filmen som den självklare åskguden som växt som människa en hel del sedan han var hetsig "tonåring" i den första filmen. Lika självklar är Tom Hiddleston som Loke och pendlar lekande lätt mellan att vara schysst och att vara elak. Loke är trots allt inte alltigenom ond, det får vi aldrig glömma. Cate Blanchett gör en helt okej dödsrikesdrottning, Idris Elba är med lite för lite som Heimdal, Jeff Goldblum är en magiskt bra ny karaktär som heter Grandmaster, Mark Ruffalo är alltid bra som Bruce Banner, Anthony Hopkins känns lite blasé som Oden, Karl Urban som skurksidekick känns helt onödig som karaktär så det är relativa nykomligen Tessa Thompson (Westworld, Creed) som lyser allra klarast som en försupen valkyria på jakt efter hämnd eller total glömska beroende på vad som kommer först. Precis som trailern har lovat osar hela filmen skönt 80-tal utan att för den sakens skull kännas mossig eller dammig. Det är hippt och modernt men väldigt 80-tal ändå. Perfekt kombo. Musiken är en skön blandning av Carpenter möter C64 och höjer helt klart stämning på rätt sätt. Jag är nästan på vippen att slänga dit en femma i betyg för det finns inga egentliga fel (dessutom fick Spider-Man: Homecoming en femma på samma grunder) men spar den till nästa titt.
/Surskägget

Independence Day: Resurgence

@@@
Ibland måste man helt enkelt damma av en gammal supersuccé och försöka gjuta nytt blod i ett gammalt koncept. Första filmen ger jag än i dag @@@@ utan att skämmas. Visst har effekterna blivit lite sämre med åren men känslan, storyn och karaktärerna finns där uppblandat med rätt så mycket action. Tvåan utspelar sig prick 20 år efter första filmen vilket är kul då det är prick 20 år sedan första släpptes. Som en bonus har man fått med nästan samtliga skådisar från ettan också. Bara Will Smith saknas men så var han ju upptagen med att spela in sådana fantastiska framtida klassiker som After Earth också (okej, jag är lite elak, förmodligen krockade denna med Suicide Squad och jag skulle också hellre vara med i Suicide Squad som kommer vara fantastisk). Uppföljaren följer alla standardmallar som finns. Vi vet exakt vad som ska hända och exakt när det kommer att hända. Vi vet att det kommer att smälla och panga och explodera. Vi vet att Jeff Goldblum kommer att lösa biffen och vi vet att Liam Hemsworth kommer skjuta ner en briljon utomjordingar från sitt flygplan. Inget nytt under solen på nåt sätt. Filmen är till för att sälja popcorn och är stolt över det! Dessutom får verkligen alla plats. Vita, svarta, asiater, homosexuella, heterosexuella, barn, vuxna, pensionärer, kvinnor, män, nördar, tuffingar, starka, svaga, presidenter och vanligt folk. Man har tryckt in minst  en karaktär för alla att identifiera sig med i jakt på biljettpengar. Stor blockbuster givetvis. Dock inte speciellt spännande eller minnesvärd och ettan sparkar fortfarande röv med denna.
/Surskägget

@
Hörni! Allihopa! Vi måste ju prata om det här. Surskägget. Vi måste ju kunna prata med varandra? Hahahaha! HAHAHAHAHAHAHA! Vilken fruktansvärd kalkonkatastrofetta! Jag är så glad hahahaha! Det var längesen jag såg något så pinkuselt i den här budgetklassen. Jag menar... HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Det är synd om alla inblandade. Alla. Spelar ingen roll hur många miljoner dom fått. ALLA. Hahahaha, kan inte sluta garva. Hjälp mig hahahaha! Hjääääälp!
/Vrångmannen

Iggy Goes Down

@@@
Lite halvmärklig indierulle om en rikemansgrabben Igby (Kieran Culkin) som inte drar jämnt med sin morsa (Susan Sarandon) och vars pappa (Bill Pullman) hamnat på hispan. Äldre brorsan (Ryan Phillippe) är inte heller till nån direkt hjälp då han mest bryr sig om att smöra för mammas älskare (Jeff Goldblum) en rik affärsman som Phillippe jobbar för. Så Igby drar till New York och hamnar hos Goldblums älskarinnas (Amanda Peet) lägenhet som givetvis betalas för av Goldblum. Peet är dock för det mesta borta och jagar heroin så Igby har lyan för sig själv. Han blir ihop med en servitris (Clare Danes) som han träffar på en fest hos Goldblum, men hon hamnar snart nog i Phillippes famn då de är närmare varandra åldersmässigt. På ytan är det här som vilken artsyfartsy indierulle om bortskämda New Yorkare som helst men helt oförberett slängs det in lite barnsex (Peets karaktär är närmare 30, Culkins runt 16, Danes karaktär kanske runt 20 but still, och bägge har sex med Culkin), en vuxen (Goldblum) spöar skiten ur ett barn (Culkin igen därå) och så avslutar man med två barn som mördar sin mamma. Mörkt värre. Välspelat är det hela vägen och alla lämnar in bra roller. Speciellt Culkin lyckas verkligen bära upp filmen på sina axlar. Intressant och annorlunda film värd och se för skådisarnas skull.
/Surskägget

Tim and Eric's Billion Dollar Movie

@@@@
Hahahahahaha! Nejnejnej. Det här är en vääääääääääldigt, väääääääääldigt knepig film. Antingen älska eller hata. Tim & Eric är "kända" från teve/internet och har här försökt att på nåt sätt översätta sin knäppa och vääääääääääldigt udda sketchhumor till långfilmsformat. Och jag älskar det. Samtidigt har jag full förståelse för att en del, en hel del till och med, kommer att hata det här. Inte förstå det roliga. Tycka att Tim & Eric borde släpas ut på närmaste torg och skjutas i direktsändning. För det här är humor som gnuggar en åt alla håll och kanter utom medhårs. Vilket humor måste vara ibland. Dessutom dyker storheter som Will Ferrell, Will Forte, Robert Loggia, Jeff Goldblum, Ray Wise, Zach Galifianakis och John C. Reilly upp i mer eller mindre stora biroller och river stället. Hahahahaha! Arnetts karaktär kan vara det knäppaste jag sett på film tills jag såg Reillys karaktär som är HELT BANANAS!!!! HAHAHAHAHA! Handlingen går inte ens att berätta. Det här måste ses.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte typ likadant.

Flugan

@@@
Hahahaha David Cronenberg älskar ju att slänga in lite halväckliga specialeffekter för att chocka publiken. På den fronten är det intet nytt när han gjorde en nyinspelning på gamla b-skräckisen med Vincent Price. Här är det Jeff Goldblum som axlar Prices roll som den galna vetenskapsmannen som via ett experiment som går åt helvete minst sagt förvandlas till fluga. Där tar dock likheterna mellan filmerna slut. För där Price får ett flughuvud med människokropp börjar Goldblum sakta men säkert förvandlas helt och hållet till en enda stor jättefluga. Hahahaha! Specialeffekterna som chockade och äcklade folk på 80-talet är knappt en axelryckning idag och den mekaniska flugan i slutet av filmen är chockerande usel och lockar mest till skratt mer än till skräck. Men visst, jag minns att jag såg filmen då det begav sig och då kändes det mer skrämmande och top notch än nu. Goldblum är alltid bra och så även här. Faktiskt riktigt kul att se honom i en såpass udda roll för hans del, och givetvis lyckas han väldigt bra med att förmedla både geni och galenskap. Det är också mycket tack vare honom filmen fortfarande är sevärd för specialeffekterna är det inte.
/Surskägget

@@@@
Skräckfilmsklassiker (mer så än originalet!). Såg den på bio när den hade premiär och var så uppspelt som bara en femtonåring kan bli, typ. Eftersom jag inte sett den på säkert tjugo år så ger jag den en glasklar fyra. Det plus att man kan aldrig ändra sig om en film någonsin. Det vet väl alla? En fyra är alltid en fyra i hela hela världen, stjärnstopp allting stopp!
/Vrångmannen

Invasion of the Body Snatchers x4

Ibland är det de enkla idéerna som är bäst. En serie sci-fi/skräcknoveller som skrevs på 50-talet samlades ihop, putsades till och blev en roman där utomjordiska frön(!) skapar kopior av människor och tar över deras själar när man sover. När man vaknar har man alla sina minnen men man har tappat sina känslor. Låter inte speciellt superläskigt eller spännande, men det har gjorts hela fyra filmatiseringar på denna bok och det om nåt bevisar väl att det finns en nerv och spänning i detta. Frön eller ej.

Invasion of the Body Snatchers (1956)
@@@
Don Siegel som sedermera blev berömd för att ha skapat filmhistoria tillsammans med Clintan i hårdkokta Dirty Harry regisserar denna första filmatisering. Filmen lider en del av taskig budget, men Siegel visar redan här prov på att han är en skicklig regissör som kan skapa stämning och spänning även med de mest enkla medel. Mycket av filmens charm är givetvis att den är ett barn av 50-talet där dialog och karaktärer är väldigt djupt rotade i en annan tidsålder där män var män och kvinnor var kvinnor och man med dagens moderna ögon mest garvar åt att det var så. Samtidigt är det ett intressant tidsdokument och ett bra tecken på hur långt samhällsutvecklingen gått på bara 60 år. Den stora behållningen med filmen är dock stämningen Siegel skapar. Man sitter och glor och är orolig över karaktärerna och vad det är som sker i staden där allt utspelar sig. Man får aldrig se några monster eller läskiga specialeffekter, men man VET att det är fara för allas liv och pulsen höjs helt klart ett par gånger. Det här är nåt som dagens skräckfilmare många gånger missar helt och slänger in ungefär en miljon oläskiga datoriserade effekter ingen blir rädd för. Filmen har åldrats en del, men fortfarande håller grundstoryn.
/Surskägget

Invasion of the Body Snatchers (1978)
@@@@
I stort sett en remake på första filmen (har inte läst boken så vet inte hur väl man följer den) där man moderniserat storyn litegrann. Donald Sutherland har huvudrollen och i sann 70-talsfeministanda har man uppdaterat den kvinnliga karaktären till att bli tuff och självständig (spelas av Brooke Adams som du tycker dig känna igen men som du aldrig egentligen sett i nåt). Här har man tagit fasta på stämning och spänning ännu mer och skruvar till jag-sitter-på-nålar-bitarna fem varv till. Första timmen är nästan som ett vanligt, klassiskt  70-talsrelationsdrama där Sutherland och Adams karaktärer är kära i varandra men ihop med andra vilket omöjliggör deras förhållande. Med den skillnaden att det är nånting som inte stämmer i deras liv. Nånting är lite off i världen. Nånting är skevt. Men vad? 70-talsrealism hela vägen med närmast dokumentära kameravinklar och känsla gör att det här blir väldigt naturtroget. Sutherland visar prov på vilken duktig skådis han faktiskt är, och Jeff Goldblum (som jag alltid gillar) dyker upp i en biroll och spelar det han alltid spelar, nämligen Jeff Goldblum. Kul också att huvudrollen från första filmen får dyka upp i en liten cameo samt att även Siegel är med några minuter. Bra nerv och spänning gör filmen till den bästa av de fyra.
/Surskägget

Body Snatchers (1993)
@@@
Hahahahaha! Abel Ferraras variant tar bort all spänning och stämning och satsar på fullt ös medvetslös istället. Han förlägger storyn till en militärförläggning så att ALLA karaktärer har fri tillgång till alla vapen i hela världen hela tiden och så låter han det bli en stor jävla shoot-out av det hela. Jag förstår honom, varför göra ytterligare exakt samma remake som redan har gjorts. Gillar man grundstoryn får man ju satsa på att hitta på nåt lite nytt och fräscht med den. Det här är en b-skräckis men en bra sådan där i alla fall jag sitter och flinar från första till sista sekund. Inget mästerverk på nåt sätt, men bra ös en fredagkväll.
/Surskägget

The Invasion (2007)
@@
Tråkigaste versionen av de fyra. Nicole Kidman och Daniel Craig i huvudrollerna. Man försöker sig på en blandning av 1978-versionen och 1993-versionen och blanda stämning med action men lyckas aldrig riktigt. Väldigt mycket standard 1A över hela filmen och det känns som att de flesta ställde upp mer för lönechecken än för att de verkligen trodde på manuset. Ska du skippa nån film i "serien" så är det denna.
/Surskägget

Tim and Eric's Billion Dollar Movie

@@@@
Tycker du att det här är kul?



Eller det här?



Då kommer du KANSKE att gilla Tim and Eric's Billion Dollar Movie.

Handlingen: Tim och Eric har blivit stora Hollywoodproducenter men när deras senaste storfilm kraschar så blir de panka. Efter att ha sett en reklamfilm på tv, där en ägare av ett köpcenter (Will Ferrell hahaha!) lockar med stora pengar till den som vågar ta över rucklet efter honom och fixa till det, så nappar grabbarna och antar utmaningen.
Tim and Eric's Billion Dollar Movie är så jävla slut som film. Det har aldrig gjorts något liknande. Aldrig. Det går inte att förklara. Måste ses. De mest förberedda är väl de som sett serien "Tim and Eric's Awesome Show, Great Job" (med rådande gästartist Dr. Steve Brule hahahaha!) på Adult Swim. I långfilmen går de dock rejält över gränsen för allt som kallas smak och finlir. Skön line-up av gästspel också: Will Ferrell, John C. Reilly, Jeff Goldblum, Bob Odinkirk, Zach Galifianakis, Will Forte (som arg svärdförsäljare..hahaha...HAHAHAHAHAA!). Många tycker nog att det här är det sämsta och mest osmakliga som någonsin gjorts. Själv skrattar jag så det kommer lite kiss, när jag nu ser den för en tredje gång. Den blir bara roligare och roligare vid varje visning. Helt sjuk film. Helt. Sjuk.
/Vrångmannen

Death Wish I-IV

Death Wish (1974)
@@@
Filmen som för alltid kommer att vara mest förknippad med Charles Bronson trots att han hade betydligt bättre filmer under sitt bälte (Once Upon A Time In The West t ex). Clintan satte med Dirty Harry den ensamme och förbannade snuten som skiter i lagen och skjuter ihjäl skurkarna på kartan. Bronson sätter den ensamme och förbannade privatpersonen som skiter i lagen och skjuter ihjäl skurkarna på kartan med karaktären Paul Kersey. På sätt och vis är Harry och Paul samma mynt fast bara de olika sidorna. Båda är trötta på att skurkarna tycks komma undan med vad som helst och lagens ramar är alldeles för snäva för att verkligen kunna komma åt de värsta syndarna. Men där Harry trots allt har en polisbricka räcker det med en revolver för Kerseys del. När hans fru bli rånmördad och dottern hamnar på psyket på grund av våldtäkten i samband med inbrottet lackar Kersey ur. Beväpnad med en revolver ger han sig ut på New Yorks gator nattetid och skjuter ihjäl alla som försöker råna honom. Tidningarna börjar skriva om fenomenet och snart nog springer var och varannan civilist runt och stoppar rån. Snuten är Kersey på spåret men när det kommer till kritan väljer de att låta honom löpa. Det här är typiskt 70-tal. För stora glasögon, alla röker hela tiden, alla färger är nyanser av brunt och det är lite smutsigt och skitigt eller "realistiskt" hela tiden. Bronson har ett ansiktsuttryck som han kör nonstop hela tiden vilket ibland hindrar honom från att förmedla all dramatik Kersey upplever när han t ex skjuter ihjäl sin första skurk. I det stora hela dock en gedigen film som åldrats hyfsat väl om man kan bortse från vissa fånigheter som att skurkarna är så sjukt over-the-top och busigt onda så man verkligen ska förstå att de är skurkar.
Kändis: I Death Wishfilmerna poppade skådisar som var okända då men blev kända sen upp i små biroller som skurkar. I denna är det Jeff Goldblum som våldtar och rånar.
Antal skurkar Kersey dödar: 10.
Partyfolk med ballonger: Ja. Regissören Michael Winner gillade tydligen ballonger för i de tre Death Wishfilmer han regisserade finns det folk som festar ute på gatan med massa ballonger.
/Surskägget

Death Wish II (1982)
@@
Kersey har flyttat till Los Angeles och skaffat sig en ny flickvän. Dottern bor på mentalsjukhus men är på bättringsväg. Tills ett gäng skurkar gör inbrott hemma hos Kersey, våldtar och dödar hans hushållerska och sedan kidnappar dottern och våldtar henne också. Strax efter det tar hon livet av sig och Kersey plockar fram yea olde revolverino och ger sig ut på gatorna igen. Där skurkarna i ettan aldrig får sina straff ger sig Kersey uttryckligen efter de skurkar som är skyldiga denna gång. De skurkar som råkar komma i vägen när Kersey letar "sina" skurkar får skylla sig själva helt enkelt. En uppföljare borde vara mer av allt i, men det enda vi får mer av i denna rulle är mer utdragna scener där inget händer. 90 minuter känns som 120 och det är till och med FÄRRE skurkar som blir dödade än i ettan. Trams.
Kändis: Laurence Fishburne dyker upp som skurk innan Kersey skjuter honom till filmskurkehimlen.
Antal skurkar Kersey dödar: 9.
Partyfolk med ballonger: Ja.
/Surskägget

Death Wish 3 (1985)
@@@@
HAHAHAHAHAHA!!!! JAAAAAA! Nu börjar vi snacka. Här tappar filmserien slutligen alla koncept. Från att ha varit en ganska seriös dramafilm om en kille som fick nog och tog lagen i egna händer i ettan har vi nu tagit klivit till en typisk 80-talsactionrulle. Med andra ord mängder med skurkar som ser ut som om de kom direkt från Mad Max alternativt en Duran Duranvideo, en hjälte som skjuter först, skjuter sen och aldrig frågar och en story som är apfånig och enbart skapad för att hjälten ska kunna döda så många som möjligt. Den här gången kommer Kersey tillbaka till New York till en gammal polare bara för att upptäcka att polaren är död och kvarteret styrs av galna mutantklädda skurkar i ett stort gäng som terroriserar allt och alla. Snuten håller sig undan så det finns givetvis bara en sak för Kersey att göra. Precis, fram med pickadollen så kör vi. Första timmen är ganska långsam och halvseg med bara ett par skjutna skurkar men sista halvtimmen kompenserar i överflöd och aldrig har så många skurkar dödats på så kort tid sedan Arnold klev i land i Commando. Låt mig också påpeka att betyget absolut inte har något med att göra i bemärkelsen att det här är en bra film som t ex Gudfadern eller Taxi Driver. Det här är rätt uselt men sån galen pangpang att man bara måste älska det, jag menar huvudskurken skjuts ihjäl med ett raketgevär. PANG! Hahahahaha!
Kändis: Alex Winter blev känd för Bill & Tedfilmerna senare samt rollen som vampyrlakej i Lost Boys så han får väl räknas.
Antal skurkar Kersey dödar: 49 (det dör betydligt fler skurkar, tror runt 80-90, men Kersey skjuter 49, i alla fall fick jag det till det).
Partyfolk med ballonger: Ja.
/Surskägget

Death Wish 4: The Crackdown (1987)
@@@
Kersey är tillbaka i LA med ny flickvän och plastdotter. Nån som orkar gissa vad som händer? Jorå, dottern dör av drogöverdos och Kersey halar fram pistolen. Nu jäklar ska det dödas skurkar. Han får snabbt tag i knarklangaren som langade kokainet till dottern och ordnar biffen. Strax efter det får han ett samtal från en mystisk miljonär som ger honom all info han behöver om de två rivaliserande knarkgängen. Kersey ger sig självklart ut på jakt efter knarkkungarna och snart svämmar gatorna över av blod. Meeeeeen när dammet lagt sig och ligorna är utplånade visar det sig att den "snälle" miljonären är ännu en knarkkung som låtit Kersey jobba åt honom. Sånt kan Kersey givetvis inte tolerera så vi får en sista shoot-out innan eftertexterna rullar. Bland annat skjuts huvudskurken med ett raketgevär - igen. Men så stora smällar måste man bara älska. Ganska bra tempo genomgående men det börjar märkas att Bronson är 200 år gammal.
Kändis: Danny Trejo är med i 30 sekunder som knarkboss innan Bronson tar hand om honom.
Antal skurkar Kersey dödar: 44.
Partyfolk med ballonger: Nej. Winner regisserade inte denna.
/Surskägget

Death Wish 5 finns också, men det var så längesen jag såg den och hade inte tillgång till att se om den som jag hade med de fyra första. Därför blir det ingen recension på den.

Transylvania 6-5000

@@

Tramsigt och flamsigt egentligen men samtidigt stundtals briljant och hysteriskt roligt. Vi får Jeff Goldblum, Jeffrey Jones, Geena Davis, Carol Kane, Ed Begley Jr och Michael Richards i en komedi om vampyrer och varulvar i Transylvanien. Goldblum är som alltid en ren fröjd att skåda, mer naturlig skådis får man fan leta efter. Han borde vara minst lika stor som Robert Downey Jr (okej fine, Goldblum har både Jurassic Park och Independence Day under sitt bälte men han borde vara mer affischnamn än han är). Jones och Kane är alldeles för speedade för sitt eget bästa och Richards visar vilken snubbelkung han kan vara. Men frågan är om inte Joseph Bologna (som du typ aldrig sett i nåt trots att han är med i hur mycket som helst) snor hela showen som galna Frankensteinaktige professorn som blir galen och ond så fort han kliver in i sitt laboratorium men lugn och snäll när han kliver ut från det. HAHAHAHAHAHA! Scenen när han går fram och tillbaka och blir ond och snäll och ond och snäll och ond och snäll på millisekunder är otrolig. Bara det är värt att se hela filmen för.  Busig med hjärtat på rätt ställe men med ett manus som behövt lite mer finlir.

/Surskägget 

Date Night

@@

Phil (Steve Carell) och Claire (Tina Fey) är ett gift medelålders par med två små barn som bor ute i en av New Jerseys småmysiga villaområden en timmes bilfärd från New York. Deras inrutade liv bara rullar på utan större med- eller motgångar. De är helt enkelt grymt inkörda med varandra och Herr Vardag har sedan länge etablerat sig i deras hem. När de får reda på att ett av deras vänpar ska skiljas (hahahah Kristen Wiig i en liten men rolig biroll) bestämmer sig Phil och Claire för att försöka piffa upp vardagen lite och sluta ta varandra för givet. Resultatet blir att de snor ett annat pars bordsreservationer på superhippa innekrogen mitt i NY för en kul och galen kväll. Problemet är att de nu blir misstagna för det riktiga paret av ett par korrumperade snutar som börjar jaga efter dem med pistolerna i högsta hugg.

Carell och Fey har bra kemi och filmen påminner lite om klassiska 80-talsskomedier där en person hamnar i en jäkla massa trubbel under en natt som Trassel I Natten (Jeff Goldblum) och After Hours (Griffin Dunne) för att nämna några. Tyvärr är många passager i filmen rena rama transportsträckorna och skämten är lite för långt mellan för att det ska bli en riktigt bra komedi. Och både Carell och Fey verkar gå lite väl på rutin och tomgång istället för att verkligen bjussa på de där klassiska ögonblicken. Några tokgarv räcker inte för att rädda filmen och det gör inte de många roliga birollerna heller (Mark Wahlberg, Mila Kunis, James Franco, Ray Liotta, William Fichtner, Mark Ruffalo). En okej liten måndagsrulle när ungarna lagt sig tillrätta och Herr Vardag sätter sig ner tillsammans med er i soffan.

/Surskägget

@@

Ibland är det skönt att röka lite fredspipa med den annars så "specielle" Herr Surskägget. Hehehe. Instämmer till fullo med hans recension här ovan och kan bara lägga till att Tina Fey får faktiskt skärpa till sig lite nu. Hon är smartare än det här. Mean Girls (där hon både spelar skön lärarinna samt står för manuset) rockar ju! Mer sånt istället för dussinklubben antecknar som är den fälla hon verkar hamnat i, i allafall på vita duken.

/Vrångmannen