Independence Day: Resurgence

@@@
Ibland måste man helt enkelt damma av en gammal supersuccé och försöka gjuta nytt blod i ett gammalt koncept. Första filmen ger jag än i dag @@@@ utan att skämmas. Visst har effekterna blivit lite sämre med åren men känslan, storyn och karaktärerna finns där uppblandat med rätt så mycket action. Tvåan utspelar sig prick 20 år efter första filmen vilket är kul då det är prick 20 år sedan första släpptes. Som en bonus har man fått med nästan samtliga skådisar från ettan också. Bara Will Smith saknas men så var han ju upptagen med att spela in sådana fantastiska framtida klassiker som After Earth också (okej, jag är lite elak, förmodligen krockade denna med Suicide Squad och jag skulle också hellre vara med i Suicide Squad som kommer vara fantastisk). Uppföljaren följer alla standardmallar som finns. Vi vet exakt vad som ska hända och exakt när det kommer att hända. Vi vet att det kommer att smälla och panga och explodera. Vi vet att Jeff Goldblum kommer att lösa biffen och vi vet att Liam Hemsworth kommer skjuta ner en briljon utomjordingar från sitt flygplan. Inget nytt under solen på nåt sätt. Filmen är till för att sälja popcorn och är stolt över det! Dessutom får verkligen alla plats. Vita, svarta, asiater, homosexuella, heterosexuella, barn, vuxna, pensionärer, kvinnor, män, nördar, tuffingar, starka, svaga, presidenter och vanligt folk. Man har tryckt in minst  en karaktär för alla att identifiera sig med i jakt på biljettpengar. Stor blockbuster givetvis. Dock inte speciellt spännande eller minnesvärd och ettan sparkar fortfarande röv med denna.
/Surskägget

@
Hörni! Allihopa! Vi måste ju prata om det här. Surskägget. Vi måste ju kunna prata med varandra? Hahahaha! HAHAHAHAHAHAHA! Vilken fruktansvärd kalkonkatastrofetta! Jag är så glad hahahaha! Det var längesen jag såg något så pinkuselt i den här budgetklassen. Jag menar... HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Det är synd om alla inblandade. Alla. Spelar ingen roll hur många miljoner dom fått. ALLA. Hahahaha, kan inte sluta garva. Hjälp mig hahahaha! Hjääääälp!
/Vrångmannen

White House Down

@@@@
HAHAHAHA! Jaaaaaaaa! Det är exakt så här jag vill ha alla mina actionfilmer jämnt hela tiden. Ge mig alla klichéer i boken där allt som kommer hända planteras noggrant i filmens inledande kvart för att sedan rullas ut sakta men säkert allt medan kulor viner, bilar exploderar, hus sprängs och hjältar och skurkar slår skiten ur varandra. Faktum var att jag var sjukt skeptisk till denna rulle innan jag väl såg den. Mest för att regissören är Roland Emmerich som visserligen har Independence Day på sin meritlista men tyvärr också har Godzilla (1998-versionen), Patrioten, 10, 000 BC och 2012. Inga sådär jättelysande filmer. En annan anledning till att jag inte sprang till biograferna för att se den var för att Olympus Has Fallen kom i samma veva och handlar om samma sak. Men White House Down har helt enkelt lyckas med konceptet lite, lite bättre. Det handlar fortfarande om att spränga så mycket bomber som möjligt på strax över två timmar, men Channing Tatum, Jamie Foxx, James Woods och Maggie Gyllenhaal lyckas förmedla rätt känslor på bättre sätt än dito huvudroller i Olympus. Tatum älskar jag mer och mer för varje film jag ser med honom och sånt här vill jag se honom i hela tiden, alltid och jämnt. Fortsätter han dunka ut såna här actionrullar där han lyckas vara granngrabben med glimten i ögat och tuffast och farligast när han behöver har vi en Tom Cruise för framtiden här. Det här vill jag fan se om direkt.
/Surskägget

2012

@@

Först och främst, alla som är rädda att jorden kommer gå under 2012 kan sluta oroa sig direkt. På 500-talet räknade en munk fel när han skulle sätta datumet för Jesus födelse och räknade fyra år fel. Vi är därför redan på 2014 och inte 2010 och eftersom att jag sitter här och skriver den här recensionen får jag lov att anta att 2012 kom och gick och världen överlevde. Hela hysterin beror på mayaindianernas kalender som tar sitt slut 2012 enligt vår tidräkning, men som sagt vi är på 2014 nu egentligen så...men å andra sidan kanske allt tar slut 2016 istället och gissa om Roland Emmerich önskar att han döpt sin film korrekt då. I vilket fall som helst får vi följa John Cusack som enligt modell 1A om man är hjälte i katastroffilmer är lite bitter på livet, frånskild med två barn som vägrar kalla honom för pappa och en f d fru som hittat den perfekte snälle mannen hon numer bor med. Emmerich slängde manuset i en papperskorg och skrek att alla skulle göra tuffa explosioner i datorn som han kunde ha med i filmen. Sagt och gjort. Man spränger bort större delen av världen och några få (gissa om Cusack överlever eller inte!) överlever i Noaks Arkbåtar. Det här är ju inte bra egentligen men samtidigt är jag faktiskt underhållen större delen av tiden. Jag har kul helt enkelt. Ibland räcker det till en tvåa. Vrångmannen skrev nåt liknande här.

/Surskägget

2012

@@+

Roland Emmerich, regissören som gav oss bl.a busiga Independence Day, skrattfesten Stargate och sömnpillret The Day After Tomorrow, är tillbaka med en ny katastrofrulle. John Cusack försöker rädda spillrorna av sin familj då jorden, som Mayafolket förutspådde, går under 2012. Det pangas högljutt och effekter löser av varandra. Skådisarna går inte ens på reserven och manuset skrevs på några servetter på toaletten. Det är ändå milt kittlande underhållning (som en hyfsad karusell på Grönan) och man får skratta mycket, även om det inte är meningen. Jag har glömt hela filmen nu men minns fnitter och geléhallon. Första gången jag inte brytt mig att några tonårstjejer satt och snackade sig genom halva filmen bakom mig i salongen. Bara det måste vara värt något. Det och elefanter i sele hahahaha!

/Vrångmannen