Independence Day: Resurgence

@@@
Ibland måste man helt enkelt damma av en gammal supersuccé och försöka gjuta nytt blod i ett gammalt koncept. Första filmen ger jag än i dag @@@@ utan att skämmas. Visst har effekterna blivit lite sämre med åren men känslan, storyn och karaktärerna finns där uppblandat med rätt så mycket action. Tvåan utspelar sig prick 20 år efter första filmen vilket är kul då det är prick 20 år sedan första släpptes. Som en bonus har man fått med nästan samtliga skådisar från ettan också. Bara Will Smith saknas men så var han ju upptagen med att spela in sådana fantastiska framtida klassiker som After Earth också (okej, jag är lite elak, förmodligen krockade denna med Suicide Squad och jag skulle också hellre vara med i Suicide Squad som kommer vara fantastisk). Uppföljaren följer alla standardmallar som finns. Vi vet exakt vad som ska hända och exakt när det kommer att hända. Vi vet att det kommer att smälla och panga och explodera. Vi vet att Jeff Goldblum kommer att lösa biffen och vi vet att Liam Hemsworth kommer skjuta ner en briljon utomjordingar från sitt flygplan. Inget nytt under solen på nåt sätt. Filmen är till för att sälja popcorn och är stolt över det! Dessutom får verkligen alla plats. Vita, svarta, asiater, homosexuella, heterosexuella, barn, vuxna, pensionärer, kvinnor, män, nördar, tuffingar, starka, svaga, presidenter och vanligt folk. Man har tryckt in minst  en karaktär för alla att identifiera sig med i jakt på biljettpengar. Stor blockbuster givetvis. Dock inte speciellt spännande eller minnesvärd och ettan sparkar fortfarande röv med denna.
/Surskägget

@
Hörni! Allihopa! Vi måste ju prata om det här. Surskägget. Vi måste ju kunna prata med varandra? Hahahaha! HAHAHAHAHAHAHA! Vilken fruktansvärd kalkonkatastrofetta! Jag är så glad hahahaha! Det var längesen jag såg något så pinkuselt i den här budgetklassen. Jag menar... HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Det är synd om alla inblandade. Alla. Spelar ingen roll hur många miljoner dom fått. ALLA. Hahahaha, kan inte sluta garva. Hjälp mig hahahaha! Hjääääälp!
/Vrångmannen

Grabbers

@@@
Skräckkomedi i samma anda som Shaun of the Dead. Här finns gott om idéer men tyvärr lite för liten budget för att verkligen få till allt hundraprocentigt. Effekterna är hyfsade om än ej helt lysande, och några av skådisarna är kanske inte helt 100, men charmen vinner över och åtminstone detta sura skägg känner sig nöjd när eftertexterna börjar rulla. Idén är bland det roligaste jag sett på länge. Rymdmonster invaderar liten irländsk byhåla på en liten ö avskuren från resten av Irland. Den lokala snuten är en alkad förlorare som knappt orkar bry sig längre, till den dag han får tillfällig förstärkning från fastlandet av en söt och tuff kvinnlig kollega. De börjar undersöka de plötsliga morden i staden och spåren leder dem mot det otänkbara. Monster härjar! Tack och lov upptäcker de också att monstren inte verkar tåla alkohol. Så allt som krävs är att samla ihop hela byhålan på lokala puben och sätta igång och tömma baren! HAHAHAHA! Ju fullare karaktärerna blir desto svårare har de att slåss mot monstret som å sin sida kollapsar om den råkar få i sig det spritindränkta blodet. Alla är fyllon, folk super som tokingar och snubblar in i den ena värre situationen än den andra. Nykteristerna dör och alkisarna överlever hahahaha! Lysande idé som sagt och hade man bara haft en aningen mer i plånboken hade detta lätt klivit upp ett pinnhål i betyg. Som det är nu är det helt klart en liten indiepärla väl värd att kolla in om man gillar sin skräck blandad med sitt skratt.
/Surskägget

Men in Black x2

I väntan (om det nu är nån som väntar, tvivlar på det) på tredje installationen av Men in Black får ni här de två första.

Men in Black (1997)
@@
Jättesuccé med Will Smith och Tommy Lee Jones som hemliga agenter som kontrollerar rymdvarelsers aktiviteter här på jorden. Känns otroligt föråldrad idag. Specialeffekterna är rätt kackiga, Will Smiths hysteriska överspel är för mycket Fresh Prince och för lite bra och hans oneliners är sanslöst trötta. Det som räddar filmen från totalt fiasko är Linda Fiorentino som nyfiken bårhusläkare som är rymdmonstrena på spåret samt Vincent D'Onofrio som är rent genialiskt bra i rollen som rymdkackerlacka.
/Surskägget

@@@
Hehehe gillar ju den här. Överspelet och farsen hör ju serien till. Will Smith och Tommy Lee Jones är sköna lirare och har kemin. Designen på rullen är okcså skön. Helt ok och går att se och se om trots att man alltid väljer något annat istället.
/Vrångmannen

Men in Black II (2002)
@
Guuuuud nej. Det som var dåligt i ettan bygger man här i tvåan vidare på och utvecklar. Det som var bra i ettan är som helt bortblåst här. Rymdskurk den här gången är svalt sköna Lara Flynn Boyle som knappt har en replik värd namnet i hela filmen samt sidekicken Johnny Knoxville vars karaktär känns skriven på en bit dasspapper. Will Smiths oneliners är om möjligt ännu tröttare än i första filmen och hans överspel är stundtals fysiskt jobbigt att titta på. Tommy Lee Jones ser knappt vaken ut och undrar förmodligen hur i helvete han lurades att vara med i den här sörjan. Fula specialeffekter även här. Enda lilla behållningen är Rosario Dawson och det räcker inte för att rädda det här fiaskot.
/Surskägget

@
Sen blev det skit av allt (precis som Lara Flynn Boyles ansikte idag..).
/Vrångmannen

Super 8

@@@
Steven Spielberg har länge varit min husgud vad gäller skön och spännande äventyrsfilm. Även om han ibland villar bort sig (Indy 4, Hook, Always) brukar han leverera riktigt underhållande Hollywoodfilm med bara det bästa av vad det innebär. J.J. Abrams hyllas nästan unisont av allt och alla för lite skit han gjort för teve när han på bio inte direkt spottat ur sig nåt sådär jättetufft (förutom MI:III som mer beror på Tom Cruise än nån annan). Tillsammans har dessa herrar skapat Super 8 (Spielberg producerar och Abrams regisserar) som är ett försök att återskapa lite av Spielbergs sena 70- och tidiga 80-tal. Det är lite E.T., lite Närkontakt Av Tredje Graden och lite Goonies i en salig röra om ett gäng grabbar och en tjej i de yngre tonåren som håller på och spelar in en zombiefilm på super 8. En natt när de filmar råkar de hamna mitt i en tågkrasch. De överlever och inser under kommande dagar och nätter att nånting inte stod helt rätt till med tågkraschen. Plötsligt är militären ute efter dem och dessutom verkar nåt typ av monster snoka runt i den lilla och annars så idylliska staden de lever i. När de får tillbaka sin framkallade film och ser en liten glimt av monstret inser de att de verkligen är ute på hal is. De första 75 procenten av den här filmen är magiska. Barnskådisarna är otroliga, karaktärerna kanske lite yxiga men ändock trovärdiga, spänningen stor och tempot högt. Det blandas lite äventyr, lite skratt och lite kärlek precis som sig bör. Jag sitter med ett stort brett leende och vill att det aldrig ska ta slut. Sista 25 procenten är skittråkiga. Då ska Abrams braka på med massa trista CGI-effekter och göra om filmen till nån sorts Cloverfield möter E.T. vilket inte alls funkar. Slutet är det kanske största antiklimax jag sett i mitt liv. Poff - borta! Slut. Skitsynd för det här hade verkligen kunnat bli nåt. Jag önskar att man hållit sig till att berätta om de där ungdomarna och den där zombiefilmen de vill spela in. Inga feta effekter, inga rymdmonster, inget pangpang. Bara ett mysterium och så kamratskapet och den spirande kärleken. Det hade blivit en kanonfilm. Som det är nu får vi en smak av hur bra det kunnat bli innan allt vräks åt sidan med CGI-trams.
/Surskägget
Vrångmannens tankar här.

Battle: Los Angeles

@@@
Ja det är klichéfest i 120 minuter. Ja du har en blandning av Independence Day, Black Hawk Down, District 9 och Skyline. Ja karaktärerna är inte ett dugg originella och du har sett dem i varje krigsfilm nånsin. Samtidigt, var det nån som trodde att de skulle få en Oscarsvinnare på näthinnan där karaktärsutveckling är viktigare än ett dussin CGI-effekter och femhundra avfyrade skott på 60 sekunder? Den här filmen vill inte vara nånting annat än 120 minuters adrenalinkick. Det ska sprängas, skjutas, sprängas lite till och skjutas ännu mer. Med jämna mellanrum dör ännu en karaktär du inte haft tid att lära känna och därför inte bryr dig om, men det är liksom inte poängen här. Poängen är att utomjordingar anfaller och vi skjuter tillbaka. Med massor av skott. Hela tiden. Pang pang pang pang! Vill du inte ha det ska du se om Ett Hål I Mitt Hjärta istället. Där visar Sanna Bråding både tutte och mus och du får även se Torsten Flincks snopp. Och så gråter han lite. Buhuhu. För han vet att han är med i en pretto artsy-fartsy SKITFILM.
/Surskägget
PS. Vrångmannen har som vanligt ingen uppfattning om actionfilm.

Skyline

@@@

Låt mig direkt börja med att säga att detta är en riktig b-rulle. Skådisar du tror du känner igen från små roller i diverse teveserier och ett brödrapar i registolen som tidigare gett oss Aliens vs Predators 2 och egentligen är specialeffektskillar och inte regissörer. Man snor helt skamlöst från Världarnas Krig, Independence Day, The Matrix, Cloverfield och District 9. Det här är en sci-fiactionrulle utan några som helst ambitioner att vara nånting annat. Vilket är jävligt uppfriskande. Med en budget på 10 mille (vilket Tom Cruise betalar sin personlige assistent på en riktigt stor Hollywoodsci-fiaction) har man lyckats skapa en underhållande, spännande och fullt-ös-medvetslösrulle med skitsnygga specialeffekter (känns som att man la 9 999 999 dollar på specialeffekterna och resterande tusenlapp på skådisar) som underhåller mig hela vägen och där det händer grejer hela tiden trots att det mesta utspelas i en lägenhet och dess närmaste omgivning. Det är pangpang, det är explosioner, det är elaka rymdvarelser. Karaktärerna är vanliga människor och ingen råkar vara gammal supersoldat som vet precis hur man dödar allt och alla med en tandpetare och rymdvarelserna använder ingen teknik som vi kan smitta med virus från Apple (och vi verkar heller inte kunna smitta dem med en förkylning). Sista fem minutrarna hade jag visserligen velat vara utan, men det är en petitess i sammanhanget. Det här är en sån b-filmspärla som rockar! Ge bröderna Strause en fetingbudget nurå så vi får se vad de kan göra.

/Surskägget