@@@Så var den alltså här. J.J. Abrams & Steven Spielbergs efterlängtade mastodontrulle. Året är 1979. Ett gäng unga vänner spelar in en zombiefilm (på super-8 naturligtvis) och bevittnar en tågkrasch. Någonting stort, som varit inlåst i en av godsvagnarna, börjar i sann monsteranda härja i staden. Bra tempo, ungarna som vi följer är ytterst trovärdiga (vart hittar de alla makalösa barnskådisar), lite skoj, lite action och litervis med sentimentalitet som får E.T. att rodna och vilja åka hem IGEN! Det är den biten som drar ner betyget för mig. Jag garvar t.o.m ofrivilligt ett par gånger när glansiga barnögon blandas med ”gråt nu” stråkar. Jag är nog en gammal cyniker för tjejen framför mig i biografen snörvlade friskt några gånger. Att försöka hitta tillbaka till Spielberg-åttiotalskänslan funkar jättebra på denne Vrångman men har ingen aning om dagens biopublik bryr sig eller ens vill ha det. En hygglig popcornrulle alltså med lite besvikelse i kanten som förmodligen (och förhoppningsvis) inte visar sig vara sommarens bästa. Den verkar t.o.m gå lite trögt på bio i USA. Vad säger vår vän och spågubbe Kuntza om det månne?
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar