@@Första halvan ungefär av filmen är kanon. Lite Woody Allenkänsla om ett gift par som tappat glöden i sitt förhållande och som försöker komma på rätt bana igen med alla medel de kan komma på. Dialogen är både rapp, rolig och mitt-i-prick och alla vi som haft ett längre förhållande känner igen oss i det mesta. Sen tar filmen en helt annan vändning och går från busig komedi till att bli ett ganska seriöst drama om ett förhållande som tar slut och vägen tillbaka och hur man bäst lappar ihop något trasigt. Det är helt enkelt två olika filmer som möttes på mitten men som inte blev gladare för det. Genast blir tempot segare, plötsligt är allt kliché och vi har sett det en miljon gånger förr fast snyggare, bättre och med mer känslor. Problemet är att paret som spelas av Martin Freeman (mest känd tror jag för sin roll i brittiska The Office) och supersöta Mandy Moore helt enkelt inte har nån som helst personkemi och där man inte köper att de två är ihop överhuvudtaget. Därför bryr man sig inte så mycket att de gör slut och huruvida de blir ihop igen eller inte är helt ointressant. Första halvan av filmen funkar för då är de knappt i samma scen och när de är det bollas det roliga repliker fram och tillbaka så man upplever dem aldrig som par egentligen. Film utan tydligt fokus som borde dragits tre vändor till i manusfabriken.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar