Julkalendern 7 dec: Trapped In Paradise

@@@

En lite bortglömd film som förtjänar ett bättre öde än att hamna längst bak i lågprishyllan. Tre kriminella bröder (Nic Cage, Dana Carvey och hahahaha Jon Lovitz!) genomför världens enklaste bankrån i en liten sömnig småstad vid namn Paradise på självaste Julafton! Som de ser det är det enkla pengar, snabbt in och lika snabbt ut och innan nån ens fattat att de varit där är de redan på en varm söderhavsö med bikinibrudar och paraplydrinkar. Meeeeeeeeeen det visar sig att det inte är riktigt så lätt att komma iväg från den lilla staden som de först trodde. Faktum är att invånarna är så vänliga att de är för vänliga och gör det svårt för de innerst inne goda bröderna att bara dra. När dessutom ena brorsan ljuger så fort han öppnar munnen och andra brorsan inte kan hålla fingrarna i styr blir det ett rent elände för den sista brorsan. HAHAHAHAHAHA! Många fina stunder och skämt i den här. Både Carvey och Lovitz är hysteriskt roliga på sina ställen och Nic Cage funkar bra som tryggt ankare mellan deras tokigheter. I ett vackert vinterlandskap på självaste Julafton kan filmen naturligtvis bara sluta på ett sätt - slutet gott, allting gott!
/Surskägget

Julkalendern 6 dec: Ombytta Roller

@@@@+

HAHAHAHA! Galna gamla gubbjävlar till miljardärer leker med människors liv. Dan Aykroyd. Eddie Murphy. Jamie Lee Curtis (som precis brutit sig fri från Scream Queenstämpeln). Vet att jag slänger med ordet klassiker ofta men det skiter jag i. Ombytta Roller är en KOMEDIKLASSIKER! Det var på den här fina tiden då regissören John Landis gjorde roliga filmer och den unge hetsporren Eddie Murphy var roligast i världen. Storyn i korthet för er som inte sett den: Två gubbjävlar till miljardärer alltså slår vad om att Eddie Murphy, som är en urfattig gatuskojare, kan bli framgångsrik och sofistikerad. De sätter dit oskyldige Dan Aykroyd, som är välutbildad, rik och jobbar åt miljardärerna, för stöld. Rollerna Murphy och Aykroyd blir totalt ombytta och den glada farsen kan börja! En av Eddie Murphys roligaste roller och Dan Aykroyd går inte heller av för hackor. Fartfyllt och skitkul alltså. Jo just det. Filmen utspelar sig runt jul och Dan Aykroyd springer omkring i tomtedräkt pissfull med en pistol i högsta hugg (HAHAHAHA! Orkar inte!). Därför är filmen med på vår julkalender.
/Vrångmannen

@@@@+

HAHAHAHAHAHAHA! Den här filmen har fan det mesta. En ung Eddie Murphy i högform. Dan Aykroyd i högform. Jamie Lee Curtis som "Inga from Sveeeedeeeen" i tyska/österrikiska lederhosen! HAHAHAHAHAHAHA! En riktigt kul och än idag aktuell story med skrupelfria börshajar, finanskriser och dilemmat att vara fattig och utslagen vs den överkonsumtion rika ibland ägnar sig åt. John Landis i regissörsstolen med hits som Deltagänget och Blues Brothers bakom sig. Scenen med en galet superfull Aykroyd i sliten tomtedräkt och pistol är så kul att man nästan kissar på sig om man inte passar sig. Murphy som den för glade afrikanske utbytesstudenten som vrålar Happy Christmas and a Merry New Year med världens största smil på läpparna är obetalbar. HAHAHAHAHAHA! Se och se om genast.

/Surskägget

Julkalendern 5 dec: Bad Santa

@@
Billy Bob Thornton har gjort en karriär av att spela lite halvalkade, vrånga gubbar som nånstans ändå har hjärtat på rätta stället. Jag har en vag känsla att han mest spelar sig själv faktisk. Men anywho! Här är han en helalkad supervrång gubbe som av nån anleding får jobb som tomte på ett varuhus. Typ det sista stället i världen man skulle vilja ha den här barnhatande gubben på egentligen. Han har självklart en baktanke med jobbet och det är att på sikt länsa kassaskåpet på alla sköna julpengar. Komiska situationer uppstår bla bla bla. Alla verkar vara helt lyriska av den här rullen. Själv tycker jag den följer mallen 1A för Billy Bob Thorntonkomedier. Bra för stunden men man har glömt bort den fem minuter senare. Dock är det skönt att få en julfilm som är lite vrång och sur och som inte bara är äppelkindade glada jultomtar. Det får man tillräckligt av ändå.
/Surskägget

@@@+
Hehehe trodde att du skulle gilla den här mörka komedin skägget. En skön rulle på många sätt som sprider lite julstämning trots allt genom att vara anti mot både vår hjälte och julen i sig. Billy Bob Thornton är skitbra i rollen som alkade brottslingen Willie som skiter i allt och alla. Regissören Terry Zwigoff (Ghost World) har full koll på den mörka humorn och de skruvade karaktärerna. En feel-bad-to-feel-good film med många garv. Skägget avgudar ju som bekant Angelina Jolie och jag har en teori om varför skägget smygdissar Thornton. Den gamle skådisen och Jolie hade ju ett förhållande när det begav sig och därför dissar Skägget honom per automatik HAHAHA! "Ingen lägger labbarna på min Jolie!". Om det är sant eller inte är oklart. Bad Santa rekommenderas i alla fall av mig som en skojigt elak rulle med hjärna och fyran i betyg är riktigt riktigt nära. Lika nära som julafton faktiskt.
/Vrångmannen

Julkalendern 4 dec: Less Than Zero

@@
Mörkare tider i det annars pastellrika åttiotalet. Clay (Andrew McCarthy) återvänder hem till Los Angeles under jullovet från college. Han får då reda på att hans ex (Jami Gertz) är tillsammans med Clays bästa vän Julian som blivit knarkare (en grym Robert Downey Jr) och att de nu ”partajar” som om det inte fanns någon morgondag. Julian tycker att livet är en fest och fattar inte varför Clay är så arg och besviken. De är ju äntligen på plats alla tre precis som de gamla dagarna i high school och kan fira julen tillsammans. Mitt i allt lurar också en elak langare som Julian är skyldig på tok för mycket pengar. Less Than Zero (1987) är ett drama baserad på Bret Easton Ellis roman med samma namn. Filmen känns väldigt avlägsen och man kan inte säga att den har åldrats med värdighet. Robert Downey Jrs gripande rollprestation är i stort sett den enda behållningen i mitt tycke. Ett fett soundtrack ackompanjerar dock de glassiga bilderna (om man gillar sitt 80-tal) med bl.a The Bangles, Run DMC och Joan Jett. Som julfilm är den rakt ut sagt bedrövlig. Inte en tomte i sikte och bara elände så långt ögat kan nå. Eftersom filmen utspelar sig i L.A så är det också less than zero med snö! Nej tyvärr. Inte mycket att hänga i julgranen alltså (hehehe!)
/Vrångmannen

@@@@
Återigen är Vrångmannen ute och cyklar. Som vanligt i Easton Ellis värld är det lite för rika snorungar med lite för överdimensionerade problem som egentligen är deras föräldrars brist på empati och tid som ligger och gnager. I L.A. på 80-talet dödade man alla sorger och besvär med sprit, droger och mer droger och om nån nånsin spelat sig själv är det väl just Downey Jr i rollen som den totalt urspårade Julian som mår så dåligt psykiskt att han petar i sig vad som helst för att döva smärtan och blir en tvättäkta pundaralkis på kuppen. Filmen är lika intressant idag som då och vi vet ju att om man skulle byta ut min före detta fru Jami Gertz mot min blivande fru Lindsay Lohan, Downey Jr mot Shia Leboeuf och Andrew McCarthy mot Jake Gyllenhaal så har du en Less Than Zero för 10-talet. Vissa problem ändras aldrig och Hollywood och dess invånare lider av samma skit då som nu. Som julfilm tycker jag den ger oss en bild av hur illa vi skulle kunna ha det utan snö, jultomtar och glögg om vi både i LA som Arne...förlåt, Anna Anka, och därför kan njuta mer av den julstämning och gran vi faktiskt har här på plats. En inverterad julstämning som därmed sprider julstämning. Aaaaah, den fina tiden.
/Surskägget

Julkalendern 3 dec: Elf

@@@
Att Will Ferrell är en av vår tids komiska genier är ett faktum. Visst Semi-Pro var sådär och Land of the Lost ska ju vara sådär enligt de som sett den, men överlag bjussar ju Ferrell på väldigt starkt material. Elf var en av de tidiga huvudrollerna och det märks att Ferrell är på väg mot superstardom. Han spelar adopterad tomtenisse som tror han är som alla andra tomtenissar (typ 80 cm lång hahahahaha!) men får en dag reda på hur det ligger till och sticker till New York för att söka rätt på sin biologiske far. I New York får vi självklart mängder med komiska situationer när den Nordpolsuppväxte Ferrell försöker anpassa sig till sin nya miljö. Att se Ferrell slicka på gamla tuggummin vid en tunnelbanenedgång är så kul att jag inte vågar se den scenen igen för jag är rädd att skratta ihjäl mä! Bitvis är filmen lite ojämn, men överlag är den riktigt kul med mycket julstämning.
/Surskägget

@@@+
Hehehe! Upplägget är ju klockrent. Will Ferrell tror att han är tomtenisse. En rolig och busig rulle för både gammal och ung. En nypa hysteriskt kul tillika skön julstämning. Utan Will Ferrell, och det här är det perfekta fordonet för honom, skulle filmen inte alls vara lika intressant för oss vuxna kanske. Här får han verkligen komma till sin rätt om än på ett lite snällare sätt än i hans senare filmer. Man kan inte undgå charmen även om det ibland stinker USA av alltihopa. Favoritscenen är när Buddy (Ferrell) tror sig se jultomten i ett varuhus men upptäcker snart att det bara är ett fyllo som försöker tjäna en extra slant: ”You smell like beef and cheese, you don't smell like Santa!". HAHAHAHAHA! Gott som pepparkaka.
/Vrångmannen

Julkalendern 2 dec: Tomten Är Far Till Alla Barnen

@@@

Kjell Sundvalls dråpliga julkomedi skulle ha kunnat bli en svensk klassiker. Nu är den bara helt ok med några skojigt hysteriska scener. Sara (Katarina Ewerlöf) är gift med Janne (Peter Haber). Hon har varit gift flera gånger tidigare och fått lite barn hit och dit. Den inte så briljanta idéen uppstår att de alla ska fira jul ihop, exmakar, deras nya fruar och flickvänner, barn och hej kom och hjälp mig. Naturligtvis anar vi katastrofen runt knuten. Det som stör mig lite med filmen är att regissören Sundvall liksom har fått upplägget gratis. Släng in ett gäng tokstollar med förflutet till varandra under samma tak på en högtid så händer det grejer. Ändå känns det som om han håller tillbaka och inte vågar ta ut svängarna som han t.ex gjorde i den utomordentliga tv-filmen Vi hade i allafall tur med vädret från 1979. Överlag bra skådespelare (Dan Ekborg med världens största snusprilla hahaha!) och som sagt en och annan klassisk scen. Skön men ojämn underhållning och ytterligare en påminnelse om att julen ger ris och ros i både slott och koja.

/Vrångmannen

@@@

Håller inte riktigt med om att det inte skulle vara en svensk klassiker. Tror de flesta har tagit till sig den här som en av filmerna man traditionellt ser kring jul. Bara häromdagen hörde jag två medelålders män på pendeln sitta och diskutera filmen och hur rolig den är. Därmed inte sagt att den är lysande och förtjänt av klassikerstatus. På den punkten håller jag med Vrångmannen att filmen är skön men ojämn och att det finns en hel del slevar Sundvall skulle kunnat slänga ut som han behåller i grytan. Lite förväxlingar hit och dit kring vem som egentligen är pappa till Saras unge hon nu har i magen sköts svenskt och beskedligt, liksom hela upplägget att fira jul med sina sjuhundra ex och deras flickvänner/fruar. Här har ju Sundvall en en proppad julsäck av jobbiga och därmed komiska situationer att lägga upp på sitt julbord, men väljer som sagt att bara ställa fram den mest traditionella julskinka och sill. Vilket är gott och bra, men ibland vill man ha nånting lite mer spännande som ål eller kanske currysill som bryter av. Scenen när Haber spöar skiten ur en tomte är förstås svensk farshumor när den är som bäst och överlag finns en hel del sköna stunder varav bastuscenen med en odräglig Ekborg är en. En bra film med potential för mer.

/Surskägget

Julkalendern 1 dec: Ett Päron Till Farsa Firar Jul

@@@@
Välkomna ska ni vara till Vrångmannen & Surskäggets alldeles speciella lilla julkalender. Förra året var det en hel del som ville ha julfilmstips. Tyvärr hann vi inte riktigt med att förbereda det då, men nu är vi tillbaka with a vengeance! Och vilken film är bättre att sparka igång nedräkningen till jul än just denna klassiker? Efter att ha varit på sommarsemester både i USA och Europa var det inte svårt att lista ut att familjen Griswold (hahahahahaha jag orkar inte ens med namnet!) skulle fira jul ihop. Och naturligtvis går det mesta rätt åt helvete. Det ska snos julgranar och hängas upp julbelysning från helvetet samtidigt som Randy Quaid glider runt och är full och dum. HAHAHAHAHA! Om alla jular skulle vara såhär skulle ingen fira dem längre. Chevy är som vanligt i sitt esse i rollen som Clark Griswold och Randy Quaid förtjänar minst en hedersoscar för sin roll som den extremt jobbige kusinen Eddie (som självklart dyker upp helt oannonserad med hela stinkande white trashfamiljen). Att det är mästaren John Hughes som skrivit även denna tredje installation i serien skadar definitivt inte. Så korka upp glöggen, ta fram pepparkakorna och skratta ihjäl dig långt innan tomten fastnar i skorstenen.
/Surskägget

@@@@
Jingle bells, Batman smells, Robin laid an egg. The Batmobile, lost it’s wheel and the Joker got away! Ho ho hooooo!!! (jag var bara tvungen)
Ett Päron till farsa firar jul (Christmas Vacation) är riktigt jävla skitkul. Den lyckas också vara lite lagom sentimental utan att det går över styr och faktiskt locka fram julstämningen hos tittaren mellan alla garv. Man känner igen sig även om det naturligtvis alltid går över gränsen. Det här är också den sista filmen där Chevy Chase var riktigt rolig. Ingen vet varför. Kanske för att han blivit för gammal för sin egen lite udda humor (blickar, smygsarkasm, slapstick). Som Surskägget också påpekade så förhöjs julstämningen av en fantastisk Randy Quaid som verkar ha doktorerat i att spela white trashgubbar med hjärta. Såklart blir julen en katastrof både innan och efter släktingarna anlänt men familjen finner ändå julstämningen till slut. Den här rullen är mer svensk julafton än Kalle Anka! KALLE ANKA!
”We're gonna have the hap, hap, happiest Christmas since Bing Crosby tap-danced with Danny fucking Kaye!”
/Vrångmannen