måndag 22 januari 2018

Accidental Courtesy: Daryl Davis, Race & America

@@@
Daryl Davis är musiker, föreläsare och samlare av Ku Klux Klanmedlemmars dräkter och andra typer av souvenirer från KKK. Han är också svart. Nej, han är inte knäpp. Han har en fix idé att folk bara hatar det de inte känner till. Det är svårare att hata någon man känner. Alltså ser han till att åka runt och försöka träffa så många Klanmedlemmar som bara möjligt. Han bryter ner deras barriärer och blir sakta men säkert deras kompis och i ganska många fall slutar det med att de bryter med Klanen och skänker bort alla sina kläder och prylar till Daryl. Han omvänder folk och gör världen till en bättre plats sakta men säkert helt enkelt. Den här filmen följer honom i hans strävan att göra världen till en bättre plats där alla oavsett färg på huden blir accepterade. Vi får också en liten kortare historik i de svartas historia i USA. Intressant och lite annorlunda film om en unik person.
/Surskägget

söndag 21 januari 2018

Mortified Nation

@@@
En dag fick en kille i USA snilleblixten att bjuda in sina klasskompisar på college för att höra honom läsa upp pinsamheter från sitt gamla kärleksbrev han skrev när han var typ 12. Hahahaha! Detta utvecklades sedan snabbt till att man låter folk kliva upp och läsa upp sina gamla dagböcker. Om det är nåt man vet med säkerhet om tonåringar är det att ALLT som händer i livet är det viktigaste som hänt en person i hela världshistorien nånsin och ALLT måste överdrivas gånger en miljard. Därför blir det förstås riktigt kul att höra nån läsa upp sin dagbok från när de var 14 hahahaha för minsta skitsak som ingen vuxen ens skulle höja ett ögonbryn om är DET VIKTIGASTE NÅNSIN!!!! Den här filmen är typ 80% folk som står på scen och läser högt och det är för det mesta skitkul. Sedan är det ungefär 20% där vi får träffa personerna bakom som skapade denna föreställning som finns i flera olika städer (även Malmö) där vemsomhelst får kliva upp och läsa sitt gamla trams. Hahahaha! Underbart!
/Surskägget

lördag 20 januari 2018

Nobody Speak: Trials Of the Free Press

@
Hahahaha sluuuuuuuta! Den här filmen försöker på allvar hävda att den fria journalistiken är skakad i sina grundvalar och är på tillbakamarsch för att man blir stämd när man lägger upp stulna porrfilmer på kändisar på nätet. I detta fall är det Hulk Hogan som lackade ur när en läckt film på honom och en dam hamnade på nätet och stämde skiten ur sajten som lagt upp filmen. Och vann. Rätt och riktigt enligt mig. Enligt den här filmen så är det här ett bevis för att alla åklagare i hela världen, hela rättsystemet och alla miljardärer konspirerar mot journalister och att vi snart inte kommer ha några "fria" tidningar eller nyhetssajter kvar i världen. Jebus.
/Surskägget

fredag 19 januari 2018

I Am Your Father

@@@
När jag var liten knodd och Stjärnornas Krig gick upp på bio så knallade en av de absolut elakaste skurkarna jag nånsin sett upp på bioduken. Och då hade jag ändå sett Zod i Stålmannen 2 och Toht i Jakten På Den Försvunna Skatten! Men Darth Vader, det var en helt annan femma det. Ondare skurk gick inte att hitta. Allt från det konstanta väsandet av den konstgjorda andningen, till masken, till dräkten, till rösten, till de minimala men ack så onda gesterna till användandet av Kraften till att strypa folk. Darth var så ond som man kunde bli. Den här dokumentärfilmen handlar om mannen bakom masken. David Prowse är ett välkänt namn för de flesta Star Warsfans trots att ingen egentligen sett honom (nej det var inte han som fick vara ansikte i Jedins Återkomst när masken äntligen kom av). Den här filmen ger oss dels en inblick i hans liv som styrkelyftare och skådis (han är med i A Clockwork Orange t ex) men också kring de många publika bråken mellan honom och George Lucas där Prowse inte alltid varit helt nöjd med hur han behandlats både ekonomiskt och som människa (han är t ex portad från alla officiella Star Warsevenemang). Bitvis blir det lite väl mycket fanvarning på regissören, men i det stora hela en intressant film.
/Surskägget

torsdag 18 januari 2018

Berättelsen om Pixar

@@@
Titeln säger allt om filmen. Här får vi helt enkelt, kort och koncist, ta del av Pixars historia från start till idag. Som vanligt ligger den största fokusen på den tidiga historiken och ju närmare nutid vi kommer desto snabbare hastar man igenom det. Helt enkelt för att vi här och nu inte har koll på vad som är viktigt och inte när det fortfarande håller på och händer. Hursomhelst är det intressant och kul att få intervjuer med John Lasseter och Steve Jobs som sitter och snackar om de tidiga åren och hur teknik och berättarglädje på ett snyggt sätt förenades och skapade nånting nytt. Med megasuccéer som Toy Storyfilmerna, Bilarfilmerna, Superhjältarna, Hitta Nemo, Monsters Inc. etc etc etc så får man väl lov att säga att Pixar lyckats väl. Kanske en film mest för de mest inbitna filmnördarna som vill veta mer om studion som bjussat på en hel bunt klassiker.
/Surskägget

onsdag 17 januari 2018

A Plastic Ocean

@@@
Fan vad mycket skit det finns i haven. Här i väst ser vi till att återvinna det mesta av all plast som tillverkas, men i öst och då främst vissa länder i Asien, skiter de helt och hållet i allt detta då överlevnad för dagen förmodligen känns viktigare än var närmaste återvinningsstation finns (och då finns det ingen) och då åker all plast rakt ut i närmaste vattendrag där det sedan strömmar ut i haven. Allt typ av djurliv som lever i och kring haven riskerar att få i sig en massa plast vilket sedan självklart inte bryts ner i magen utan fyller upp magsäcken tills djuren dör. I allra bästa roligaste fall kanske vi fiskar upp en firre och så får vi i oss plast också. Mums. Kittlar dödsskönt i kistan. Fy fan! Den här filmen har ett viktigt budskap men blir på sina håll kanske lite väl föreläsande med en lätt von obenattityd där filmskaparna minsann vet bäst och klappar alla oss andra lite på huvudet. Man tappar också fokus lite ett par gånger. Oavsett det är det en viktig film att se. Försök använda så lite plast som möjligt och återvinn det du använder.
/Surskägget

tisdag 16 januari 2018

Behind "The Cove" - The Quiet Japanese Speak Out

@
Hahahaha vad är det här? The Cove, en stark dokumentärfilm om delfinslakt i en japansk by, väckte en hel del ilska och avsky när den kom för ett par år sedan. Vissa japaner höll förstås inte med och gillade inte att bli utpekade som galna delfinmördare. Fair enough. Vad jag trodde skulle vara en seriös film som belyser andra fakta kring detta och visade nån sorts motpol till The Cove visade sig vara en glad japansk kvinna som tagit med sig sin hemmakamera och gått ut på stan för att filma lite. Det här är alltså AMATÖR på hög nivå. Det kommer till och med upp en textrad mitt i filmen där det står nåt i stil med: "Hon vet inte riktigt vad hon håller på med för hon har aldrig hållit i en kamera förut så ursäkta att det är rätt så värdelöst just nu". HAHAHAHA! Sluta. Sluta! Det här är inte ens en film, det här är en människas högst personliga videodagbok som inte är intressant för nån förutom henne själv.
/Surskägget

måndag 15 januari 2018

Rats

@
Sjukt onödig och ointressant film som bara går ut på att smutskasta råttor så mycket som möjligt. Synd för råttor är smarta, intelligenta djur som helt klart lider av ett riktigt dåligt rykte. Jag hade förväntat mig mer av Morgan Spurlock (fortfarande mest känd för Super-Size Me) som här bara gör bort sig totalt. Trist, oinspirerat och helt utan värde.
/Surskägget

söndag 14 januari 2018

After Porn Ends 2

@@@
För ett par år sedan recenserade jag första filmen och nu när en otippad uppföljare kom ut på Netflix kände jag att det var lika bra att se och recensera även den. Uppföljaren är exakt vad första filmen var, det vill säga en dokumentär där man intervjuar porrskådisar, kvinnliga som manliga, som lagt karriären på hyllan och därmed måste ställa sig frågan: "Jaha, nu då?". Precis som i första filmen följer intervjuerna ungefär samma mönster med före, under och efter och precis som i första filmen så ångrar de allra flesta ingenting medan några fåtal kanske valt andra karriärer idag. Det livsöde som sticker ut lite och berör mer än övriga är Janine Lindemulder som har stora problem idag tack vare sin karriär som bland annat lett till att hon inte längre får träffa sina barn. Tragiskt och jäkligt bara för att man råkat vara naken framför kameran en gång i tiden.
/Surskägget

lördag 13 januari 2018

Mostly Sunny

@@@
Berättelsen om Sunny Leone, en av världens mest kända porrskådisar och den garanterat mest kända indiska porrstjärnan. Hon är visserligen född och uppvuxen i Kanada men eftersom att hon har indiska föräldrar verkar hela Indien veta vem hon är om man ska tro den här filmen. Hon blir inbjuden som underhållare till bröllop(!) och dyker upp i alla möjliga sammanhang i indisk teve. Nu satsar hon stenhårt på att slå igenom som seriös Bollywoodskådis (om nu seriös och Bollywood går hand i hand) och har mer eller mindre lagt porrkarriären på hyllan. Filmen följer Sunny och hennes pojkvän medan de försöker orientera sig mellan alla fallgropar från porr till nåt mer seriöst. Vi får även veta en del om Sunnys bakgrund och hur de flesta av hennes familjemedlemmar vänt henne ryggen då porr inte är kosher enligt en strikt indisk uppfostran och kultur. Sunny är en söt, glad och smart tjej med skinn på näsan som det är nästan omöjligt att inte tycka om. Därmed har filmen vunnit mycket. Bitvis kan jag dock känna att regissören borde vågat gräva lite djupare för att verkligen hitta den där kärnan som verkligen är Sunny bakom alla skal.
/Surskägget