onsdag 7 december 2016

Julkalendern 7 dec - Bernie Mac

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAA ååååååååååååååååååh hahahahahaha jag orkar inte den här mannen. En av de roligaste på en scen nånsin. Hans kännetecken när han körde stand-up var hans catch phrase "I ain't scared of you motherfucker!" som han brukade panga ur sig med jämna mellanrum. Tydligen kom det från att han tidigt i karriären klev upp lite halvnervös på scen varpå publiken försökte bua ut honom och häckla honom. Han gick då till attack med "I ain't scared of you motherfucker!" som givetvis blev en succé och vände publiken till att älska honom. Han byggde sedan en hel del av sina skämt kring detta. Hahahaha han är så "arg" på scen hela tiden. Hahahaha dunkar ur sig argaste skämten den här sidan superargast. Bernie Mac var dock så mycket mer än bara stand-upkomiker, han hade en rejäl karriär som skådis också. Vi har recenserat flertalet av hans filmer här på bloggen. Bland annat stal han alla scener han var med i i Ocean's Eleven. Tyvärr dog han 50 år ung precis när hans riktigt stora genombrott stod för dörren. Vi på Film4FuckSake sörjer en av de riktigt stora och skålar i hans minne. Tack och lov finns mängder av material vi kan glädjas åt att titta på om och om igen.
/Surskägget



'

tisdag 6 december 2016

Julkalender 6 dec - Iliza Shlesinger

En komiker som än så länge är relativt okänd för den stora massan men som lär få ett större genombrott inom ett par års tid om hon fortsätter att gå från klarhet till klarhet. Denna New Yorkbo var den första kvinna att vinna NBCs stand-uptävling Last Comic Standing (det tog bara sex säsonger så jämfört med att kvinnor fick rösträtt gick det hyfsat fort). Som många andra komiker som "växer upp" nuförtiden har hon lyckats nyttja Internet till sin fördel genom alla möjliga hemsidor från Myspace (kommer nån ihåg den sidan idag hahaha dödare än dödats) till att ha en podd som är så poppis idag bland alla verkar det som (från en som sände piratradion på 90-talet är det inte så jättehäftigt med en podd, kom igen) (okej piratradio och piratradio, det var Studentradio, men vi betedde oss som om att det var piratradio). Allt det där vore inget att hamna i denna julkalender för så tack och lov att hon smällt ur sig tre stand-upfilmer också (som alla finns tillgängliga på Netflix). De tre filmerna War Paint, Freezing Hot och Confirmed Kills följer varandra på ett snyggt sätt i det att hon då och då återkommer till skämt från filmerna innan och skapar nya situationer och nya skämt ur redan populära "karaktärer" som Party-Goblin t ex. I senaste (Confirmed Kills alltså) passar hon även på att dunka ur sig rejäla slevar kvinnor-kan-snack som känns relevant i denna tid av Kardashians. Mer Iliza åt folket!
/Surskägget



måndag 5 december 2016

Julkalendern 5 dec - Amy Schumer

Förmodligen den hetaste stand-upkomikern på planeten just nu. Het som i mest känd för tillfället, ta upp hjärnan ur avloppet för en sekund (sen är hon jävligt het också, het som i sexig och snygg). Det här sura skägget hade förmånen tillsammans med allas vår Vrångman att råka snubbla in på en liten, okänd pub nånstans i New York för ca sex år sedan. Där var det stand-upkväll. Och vem kliver inte upp på scen då om inte en i princip helt okänd Amy Schumer. Jag kände igen henne enbart för att SVT nån månad innan kört ett program med okända stå-uppkomiker där Amy var med. Redan då var hon roligast. Det har hon vässat till ytterligare ett par varv i både sketcher, filmer och stand-up så att hon nu åker världen runt för utsålda hus. Älskar hennes humor där hon säger nåt gulligt för att i nästa mening få det att bli snuskigt, äckligt och heeeeeelt fel. Kommer undan med att säga de mest vidriga (fast kul) saker mycket för att hon är kvinna vilket hon är medveten om och spelar på. Man ska köra på sina styrkor så inget fel med det. Ser fram emot många, många roliga stunder framöver och det ska bli kul att se var denna stjärna tar vägen nästa gång.
/Surskägget

söndag 4 december 2016

Julkalendern 4 dec - Steven Wright

HAHAHAHAHAAHAAAAA! Det finns en del komiker som jag bara inte klarar av att se ens utan att direkt skratta ihjäl mig. Steven Wright är en sån komiker. Jag menar kolla på honom! Den trötta blicken. Den helt döda minen. Kevin Costner skulle vara stolt. När Wright sedan öppnar käften och levererar några av de roligaste oneliners som skrivits så är det bara att kapitulera. Det finns ett par olika stand-upvarianter. Vi har den där komiker knyter ihop allt som en enda stor story och återkommer till skämt i slutet som han körde i början fast med en annan knorr. Vi har den där komikern kör fem minuter om det ämnet och sedan fem minuter om det ämnet etc. Vi har den där komiker har en sorts röd tråd, t ex politik, som skämten genomgående handlar om men där skämten inte hänger ihop mer än så. Och så har vi komikerna som glider upp och vara levererar skämt efter skämt efter skämt där inget hänger ihop egentligen men allt bara är roligt. Det är här Wright är som bäst. Han smäller in ordvitsar och finurliga tankar och idéer som egentligen är logiska men som när de presenteras med hans klassiska helt uttråkade stil blir bland det roligaste som finns. Hahahaha. Se allt med Wright på en gång.
/Surskägget

lördag 3 december 2016

Julkalendern 3 dec - Doug Stanhope

Det finns dårar och så finns det dårar hahahaha. Doug Stanhope tillhör kategorin komiker där man aldrig vet vad man får. När han kliver upp och kör sin stand-up verkar det som att han hälften av gångerna bara improviserar hej vilt eller bara allmänt svamlar om saker och ting som han är arg på. Och Doug, han är arg på det mesta hahahaha. Här har vi en snubbe som när han verkligen prickar huvudet på spiken kan vara en perfekt kombo av extremt rolig, extrem smart och extremt insiktsfull. Gärna på en socio-politisk nivå som får en att tänka till dessutom. När han däremot slänger ur sig nåt som inte verkar lik genomtänkt är han mest som vilket fyllo som helst som sitter och skriker grejer på krogen. För Stanhope är den ultimata anti-hjälten och har gjort det till en grej att kedjeröka och ständigt vara packad. Ibland lite mindre men oftast lite mer. Vissa shower blir direkt pladask för att han är för full och bara svamlar. Andra blir bland det roligaste som fångats på film. Ett litet smakprov nedan.
/Surskägget

fredag 2 december 2016

Julkalendern 2 dec - Kevin Hart

Hahahaha den lilla dåren från Flandern. Okej, han är från Philadelphia. Samma lika. Hursomhelst skulle man kunna luras att tro att han helt plötsligt poppat upp från ingenstans då vi på kort tid sett honom i Ride Along 1+2, Get Hard och Central Intelligence. Som vanligt när någon får ett genombrott ligger det dock många års hårt jobb bakom. Hart var med i sin första film redan 2001 och släppte sin första stand-upfilm 2009 (I'm A Grown Little Man). Harts humor kretsar mycket kring att han själv är rätt osäker och rädd för saker och ting medan alla stora, tuffa polare eller bara folk runt honom är balla och hårda. Harts styrka ligger i charmen. Snubben är älskvärd helt enkelt. Han är kanske inte den som levererar mest, bäst och flest skämt hela tiden. Men när han är som roligast är det få som slår honom. Hans shower är därmed lite ojämna affärer som pendlar mellan hysteriskt, skratta-ihjäl-må-kul till mnja-jaha-ja. Stand-upmässigt ska man se Seriously Funny och Laugh At My Pain som bägge är riktigt bra. 2013 års Let Me Explain var däremot lite tråkigare och den senaste från 2016 (What Now?) har jag ännu inte hunnit se. Sedan ska vi inte glömma hans sköna insatser i ovan nämnda filmer. Här ett par typiska klipp hahahahaha!
/Surskägget



torsdag 1 december 2016

Julkalendern 1 dec - Rodney Dangerfield

Hahahahaha vilken hjälte. Rodney såg jag första gången i Caddyshack där han bjussade på en hel del bra skämt men det var först med Back To School som jag fick upp ögonen för honom på allvar och insåg att han främst var känd för sin stand-up och inte sina vanliga filmroller. Rodney var gammal i gamet redan på 80-talet. Han föddes 1921 som Jacob Cohen och efter ett försök redan på 40-talet att slå sig in i branschen insåg han att det inte verkade ligga i hans framtid att bli komiker och jobbade ett tag med att sälja aluminium av alla saker. Men skam den som ger sig. Han filade vidare på sina skämt och gjorde comeback på 60-talet som Rodney Dangerfield. Hans humor kretsar mycket kring klockrena oneliners som han verkar ha ett överflöd av på lager. Han är alltid klädd i kostym och slips och ser lite nervös ut på scen samtidigt som han drar i kragen och svettas ungefär som att folk skulle bua åt honom medan de egentligen garvar läppen av sig. Hans stora grej var att han "aldrig fick nån respekt" och de flesta skämten kretsade sedan kring en påhittad familj där alla rackade ner på stackars Rodney från fru och barn hela vägen ner till hunden. Han öppnade upp en klubb på Manhattan som hette Dangerfield's där han själv körde stand-up och där han också bjöd in alla nya heta komiker. En riktig kung som alltså försökte hjälpa fram andra komiker. De flesta känner förmodligen till honom från hans roll som elak och slemmig pappa till Juliette Lewis i Natural Born Killers, en av få seriösa roller. Tyvärr är inte Rodney med oss längre, men hans humor lever för alltid vidare. Hans stand-ups kan vara svåra att få tag i, men det finns förstås ett par klipp på Youtube och bäst av alla dessa är denna kompletta show från 1995. Hahahahahaha se den och skratta ihjäl dä!
/Surskägget

Årets julkalender!!!

Så är det dags att påbörja nedräkningen mot julafton där Tomten äntligen får sig en sup, familjen kan samlas för att bråka och skrika och samma jävla julsånger ligger på repeat på Spotify tills alla kräks upp både sill och julskinka (för att inte tala om snapsen). På väg mot denna strålande dag hjälper vi här på Film4fucksake till genom att bjussa på en ny och intressant lucka i vår traditionella julkalender. I år har temat landat på - ståuppkomiker. Både Vrångmannen och Surskägget är stora fans av ståuppkomiker och glor på mer ståuppfilm än vad som förmodligen är fysiskt försvarbart. Däremot är det ganska svårt att recensera en ståuppfilm. Vad ska man skriva liksom?

@@@@
Hahahaha komiker XX var skitrolig och drog massa bra skämt på scenen.

eller

@
Nja komiker XX levererade inga bra skämt under sitt ståuppframträdande.

Ni ser. Det blir ju inga roliga recensioner. I många år har vi klurat på hur vi ska lösa detta och julkalendern är svaret. Vi kommer presentera 24 ståuppkomiker och exempel på några av deras filmer. Mestadels såna vi älskar förstås, men det kan även dyka upp en och annan varning så att ni slipper sitta er igenom timme efter timme av komiskt skit. Så korka upp glöggjäveln och slå er ner. Nu öppnar vi Film4fucksakes julkalender 2016!!!

/Vrångmannen & Surskägget

onsdag 30 november 2016

Piranha 3DD (aka Piranha DD)

@
Nej. NEJ! Neeeeeeej! Nej, nej nej. All (eventuell) charm från ettan, som tyvärr inte heller var så bra, är som bortblåst här. Piranha 3DD är riktigt jävla skitdålig faktiskt. Hemma får man ju inte ens 3D heller men det hade inte spelat någon roll. Jag stängde t.o.m butiken tidigt och tittade helt enkelt inte klart på räset (hur ofta händer det?!). Uäh! Vill ni ha lite underhållande och pajig b-filmscharm i samma valör så hittar ni den här. Vill ni läsa Surskäggets galna halvhyllning (hahahahaha!) av Piranha 3DD så hittar ni den här. Nu vill jag inte se en endaste skräckfilm till i år. Bara fluff. Vart är glöggen?
/Vrångmannen

tisdag 29 november 2016

Janghwa, Hongryeon (A Tale of Two Sisters)

@@@@
Att göra vettig skräckfilm kräver mycket. En viktig del är en fingertoppskänsla för vad som skrämmer folk i grund och botten. Jag anser att en riktigt bra rysare behöver en schysst story, tajming och karaktärer vi bryr oss om. Filmhistoriskt sett har skräckfilmen varit det svarta fåret inom filmindustrin. Hitchcocks Psycho t.ex blev ju slaktad av kritiker när den kom ut 1960 och ansågs som ett rejält lågvattenmärke av förstå-sig-påarna (även om den blev en enorm publiksuccé). Idag hyllas den som ett mästerverk och är en rejäl milstolpe i genren. Vill man se någonting annorlunda och lite överraskande idag så blickar man kanske mot öst. Japan och Sydkorea t.ex har varit väldigt framgångsrika i den här genren och en hel del av filmerna har nått en stor publik i väst samt en obligatorisk anglosaxisk remake från Hollywood som ofta är sämre. A Tale of Two Sisters är alltså en sydkoreansk rysare från 2003 som handlar om två systrar som kommer hem efter att ha spenderat tid på ett mentalsjukhus. Men hemmet de återvänder till är långt ifrån en friskare miljö än den de nyss lämnat... Det här är toppen. Inte bara som psykologisk skräckfilm utan som bra film i allmänhet. Ytterst välgjort och långsamt hårresande. "Two Sisters" har en stämning så tät så du nästan kan skära i den med kniv. Regissören Jee-woon Kim har även gjort kalasrullen I Saw the Devil samt snygga kriminaldramat A Bittersweet Life. Han var över till USA en sväng också och satte Schwarzenegger på kartan igen med actionstänkaren The Last Stand (lite underskattad tyckte både jag och Surskägget). Naturligtvis så kom det så småningom en (inte helt oäven) mellanmjölksremake på Two Sisters betitlad The Uninvited, med bl.a Emilie Browning, Elisabeth Banks och David Strathairn. Är man lite less på samma gamla skåpmat inom rysargenren, och vill bli lite skrämd, så rekommenderar jag A Tale of Two Sisters. Detsamma om man bara vill ha en lite annorlunda filmupplevelse från en annan kultur helt enkelt.
/Vrångmannen