söndag 19 november 2017

Before I Wake (2016)

@@@
Ytterligare en rysare från den högst produktive och kompetente Mike Flanagan. Det sörjande paret Jessie och Mark (Kate Bosworth och Thomas Jane), som förlorade sin son i en drunkningsolycka i badkaret, bestämmer sig för adoptera en pojke, Cody. Det finns egentligen bara ett problem. Cody är livrädd för att somna. Med all rätt visar det sig... Before I Wake är en solid rysarthriller som faktiskt får en att undra om inte lampan i hallen ska få vara tänd inatt också! Den bygger upp en obehaglig stämning och kryper längre och längre in i skräckfilmslandet och under skinnet på en. Inget nytt under solen egentligen men som så ofta när man befinner sig i Flanagans värld så är det habilt, spännande och obehagligt. Gott så, om man nu vill ligga och undra om det är elementen i lägenheten som gör dom där knäppande ljuden eller om det är NÅGONTING ANNAT?!
/Vrångmannen

UTMANING FILM NR 3: For it is a human number... Eeeeheheheee! Dags för den tredje utmaningen då Surskägget. Kommer vår principfaste bloggvän att titta eller dissa? Den fina tiden!

(Netflix)

lördag 18 november 2017

Dog Soldiers (2002)

@@@
Ytterligare en Neil Marshall-rulle som vi inte har recenserat här på bloggen, trots att den har nämnts i flera bråk hahaha! Surskägget hatar ju den här filmen och kallar den typ "en ospännande och larvig Mupparna". Hahaha, sluuuta nu Skägget. Dog Soldiers är en schysst varulvsrulle med lite svart humor och ett rackarbajsarös. En militärövning i den Skotska vildmarken går fel och soldaterna blir överfallna av ett gäng galna varulvar. Ni hör ju själv! Ok, effekterna är kanske inte alltid top notch men det var tillräckligt med blod, skratt och skräck för att Hollywood skulle få upp ögonen för filmen (som också är en debutfilm på låg budget) och regissören Neil Marshall när det begav sig. Det är bara att slappna av och låta sig bli underhållen helt enkelt.
/Vrångmannen

@
Hahahahaha kolla in Mupparna när de "anfaller" "erfarna" soldater. Hahahahaha! Hjäääälp. Hjääääälp! HJÄLP VAD USELT DET ÄR!!!! Hahahahaha! Om man har en budget bestående av en påse jordnötter kanske man inte ska försöka sig på varulvar som inte blir bra ens om man har 100 miljoner i budget. Just saying. Oj, vänta, det är nån som ringer. Häng kvar, strax tillbaka.
...
...
...
...
Sådär. Det var bara Jim Henson som VILLE HA SINA MUPPAR TILLBAKA FÖR GUD VAD ÄR DET HÄR!!!!!!!
/Surskägget

fredag 17 november 2017

The Descent 1 & 2

The Descent (2005)
@@@+
Klastrofobisk monsterrulle. Ett gäng polare beger sig på ett grottklättraräventyr men hamnar snart i livsfara av okänt ursprung. Hade faktiskt inte sett The Descent sen den gick på bio för många år sedan men märkte nu att vi inte hade ressat den på bloggen så jag skred till verket för en andra titt. Det här är en rätt så spännande, våldsam och bitvis obehaglig film (speciellt om man inte gillar trånga utrymmen). Den schyssta huvudensemblen består endast av kvinnor, med bl.a svenska MyAnna Buring i en tidig roll. Spelet känns naturligt och deras vänskap genuin vilket tillför en hel del styrka och trovärdighet till filmen. Vi har skrivit lite om den brittiske regissören/manusförfattaren Neil Marshall tidigare och man kan väl säga att både jag och Surskägget tycker att han är lite ojämn. The Descent hör till en av hans bästa filmer om ni frågar mig, men som så ofta så är det som allra bäst tills man får se monstret en gång för mycket.
/Vrångmannen

(SF Anytime)

The Descent: Part 2 (2009)
@@
En hyfsat underhållande men helt onödig uppföljare, med mer av samma vara som i ettan. Naturligtvis sämre på alla sätt och vis. Neil Marshall saknas både på manus och i registolen här. SPOILERVARNING. Det gjordes två olika slut på The Descent (ettan). Ett lite gladare för den amerikanska publiken och ett nattsvart för Europa. Del 2 är egentligen inte möjlig om man har sett den europeiska versionen, då huvudpersonen Sarah (Shauna Macdonald) dör våldsamt i den. Hon överlevde dock om man såg rullen i USA... Hahaha! Crazy times! När jag nu såg tvåan här nyss så fick jag helt enkelt låtsas att jag sett det amerikanska slutet eftersom, you know, Sarah is back! Som sagt, hyggligt sevärt ändå, om man som jag inte har något annat för sig och börjar FÅ SLUT PÅ HYFSADE SKRÄCKFILMER ATT TITTA PÅ!
/Vrångmannen

(C More)

torsdag 16 november 2017

47 Meters Down (2017)

@
Två syrror (Mandy Moore och Claire Holt) semestrar i Mexiko och ger sig ut på ett hajdyksafari. Allt går åt helvete och de blir fast på botten i en bur, luften håller på att ta slut och hajarna är som vanligt lite nyfikna och hungriga. Det är hyfsat snyggt ihopsytt visuellt och hajarna beter sig faktiskt lite oväntat som hajar gör. Inga överdrivna och galna "jag är smart och fattar vad du sysslar med" hajar alltså. MEN det hela är så BORING och ointressant. Zzzzzzz...va? Hur går det för syrrorna? Har dom ätits upp? Konstigt att allt gick sönder och åt helvete på en gång. Jättekonstigt. Så är det väl i Mexiko då? Undermålig utrustning och lite siesta när kunderna drunknar... Nepp, det har var 90 minuter blåst på konfekten. Deep Blue Sea kom tillbaaaka! Snälla. Allt är förlåtet. Och då fanns det inget att förlåta ens från början!
/Vrångmannen

@
Alltså jag gillar Mandy Moore. Hon är duktig, lite lagom busrolig och så skadar det inte att hon är söt som tre sockerpåsar. Och jag gillar hajfilmer. Men det här. Alltså, det här är så dåligt. Så jävla sjukt dåligt att jag är benägen att vilja ge Hajen 4 en Oscar i jämförelse.
/Surskägget

(SF Anytime)

onsdag 15 november 2017

The Visit (2015)

@@+
Det är farligt att hälsa på mormor och morfar. I alla fall om man ska tro M. Night Shyamalan. Efter flera otroliga floppar så sattes M. Night på kartan igen 2015 med den här jättesuccén (och året efter med den nästan lika stora boxofficehiten Split). M. Night har här alltså lyckats skapa en udda mysrysare med bra skådisar. Ungarna i huvudrollerna är både trovärdiga och störtsköna. Han har tyvärr valt att göra The Visit som en FOUND FOOTAGE film vilket allt som oftast är vedervärdigt. Nåväl. Det är låg budget som gäller och då får väl M. Night bli lite trixig. Kameralösningarna är bitvis hyfsat snygga ändå men i slutändan så ser jag någonstans en mycket bättre film om den hade gjorts på det gamla hederliga viset. Ska det vara så svårt? Att göra en film liksom? En riktig film? VA?! The Visit får därför en stark tvåa i betyg, ett ”hyggligt jobbat M. Night" men också ett stort "nu får dom fan ta och ge sig med den där sprättkameran!".
/Vrångmannen

tisdag 14 november 2017

The Void (2016)

@@@
Om du gillar din 80-tals skräck så är nog The Void någonting för dig. Det osar retro a'la Stranger Things här (fast lite läbbigare och blodigare) och filmskaparna Jeremy Gillespie och Steven Kostanski måste ha råpluggat hela John Carpenters 80-tal + en hel mängd andra skräckisar från den tiden. Musiken, effekterna, ALLT! The Void utspelar sig på ett sjukhus dit en sheriff dyker upp i natten med en skadad man. Plötsligt börjar skepnader i huvor att omringa sjukhuset och natten blir allt mörkare och ondare. Filmens tagline "There is hell. This is worse" stämmer hyfsat utmärkt hehehe. Mysryslig och lite knäpp lågbudgethorror för stunden. Inget fel med det. Mer 80's skräck åt folket!
/Vrångmannen

måndag 13 november 2017

Visiting Hours (1982)

@@+
Kanadensisk thrillerrysare (eller canuxploitation som det tydligen också kallas...). Galna galningen Colt (Michael Ironside) är en psykgalen seriemördare. En kväll ger han sig på journalisten Deborah (Lee Grant) i hennes hem. Hon skadas svårt i attacken men kommer undan. Colt får reda på att hon fortfarande lever och beger sig till sjukhuset där hon nu vistas för att avsluta "jobbet" (och alla andra som kommer i hans väg). Såg den här på hyrd vhs i starkt nedklippt version som spoling och minns att den nästan skrämde skiten ur mig. Visiting Hours har en viss obehaglig och rå stämning som inte växer på träd i dagens skräckfilmslandskap. Sjukhus är tacksamma miljöer också. Produktionen är hyfsad och vem passar inte alldeles utomordentligt toppen som galen psykdåre än en ung Michael Ironside? Vid en vuxentitt idag så var rullen ok men kändes lite seg emellanåt. Visiting Hours har ändå absolut sina stunder om man är ute efter lite 80's killer crazy times.
/Vrångmannen

söndag 12 november 2017

The Vault (2017)

@@
Nu ska jag vara så snäll som det bara går att vara. Vi börjar med det positiva. Taryn Manning (Orange Is the New Black) och Francesca Eastwood (Clintans dotter!) är riktigt bra, i synnerhet Manning som verkar gå in stenhårt i alla roller hon tar sig för, t.o.m i en tjoflöjtskräckis som denna. James Franco dyker upp i en biroll och gör sin Franco. Premissen. Några bankrånare (med Manning och Eastwood i spetsen) ger sig på fel bank då det spökar i det gamla bankvalvet (hahahaha!). Love it. Musiken är också rätt cool på ett 80's retro-synth-vis och sätter viss stämning. The Vault börjar bra som en tät thriller men tyvärr så faller den pladask då "monstren" visar sina fula (och lite larviga) ansikten. Varför måste man visa allt hela tiden och hur kan spöken ibland gå genom väggar men ibland stå och banka på en dörr för att dom inte kan komma in? Hahaha, ge er. The Vault får en snäll betygstvåa enbart för att första halvan av filmen är ok och för att insatserna framför kameran övertygar. Bakom kameran verkar det vara boink bananas i huvudet. Filmaffischen lämnar också ALLT att önska. Jebus.
/Vrångmannen

lördag 11 november 2017

El bar (2017)


(från svenska till spanska till svenska igen i Google Translate)

@
Ge mig styrka. Vad en pretentiös spanjor han fruktar. Faktum är att jag skulle göra den här galna filmen till en av utmaningarna i Skägget. Varför skulle jag lida med mig själv? En blandning av as kommer att stängas in en bar i Madrid när den är filmad ute. Plötsligt är gatorna tomma och tecknen i baren börjar undra om det är en gemensam attack eller något mer komplicerat och dunkelt. Navigera, bla, bla, mer eller mindre, alla gör det och säger att ingen någonsin skulle göra det någonstans och efter ca 20 minuter vill du raka dina ögonbryn och gråta. Lyckligtvis, efter 900 timmar, kommer eftersmakningen att aktiveras. Hej då filmen. Hej, du, jag! Aaaaaaaah!
/ Male Distortion

(El Netflix)

fredag 10 november 2017

Within (2016)

@@
Hahahaha sluuuuta! Bara för att det är en skräckrulle så får man inte bli huuuur bananas som helst. Familj flyttar in i ett hus där den förra familjen spårlöst försvunnit (SLUTA FLYTTA IN I HUS DÄR FÖRRA....VAD ÄR DET HÄR?!). Nåt eller någon börjar att iakta dom inifrån. Hotet kommer allt närmare och ingen lyssnar på tonårsdottern som börjar lägga märke till fler och fler obehagliga och oförklarliga saker. Alla är lite knäppa i huvudet, fattar noll och beter sig helt ologiskt, men så är det väl allt som oftast i skräckfilmer. Äh, jag ska inte vara alltför taskig. Within är rätt underhållande faktiskt. På ett sånt där hyfsat välgjort B-filmssätt. Vi har sett allt förr men den är i allafall inte tråkig och har en hyfsat ny tvist på det hela. Hyfsat ny. Sen är den fan rätt pajig ändå alltså hahaha! Kan inte bestämma mig. Ok, bjussar på en betygstvåa, fast egentligen...
/Vrångmannen

(Netflix)