tisdag 20 juni 2017

Keeping Up With the Joneses

@@@@
Äkta paret Gaffney, Jeff (Zach "roligast" Galifianakis) och Karen (Isla "sötgalnast" Fisher) lever ett stillsamt liv i en stillsam förort där det mest spännande som händer är nån enstaka grillfest hos nån granne där Jeff får chans att bjuda på sin hemgjorda öl. Tills en dag när superhäftiga paret Jones, Tim (Jon "Mad Mensnyggast" Hamm) och Natalie (Gal "Surskäggets ex-fru och fortfarande sexigast och tuffast" Gadot) flyttar in i kåken mittemot. Tim och Natalie tar snabbt (och enkelt) över som kvarterets ballaste par till Jeffs och Karens förtret. Snart nog anser Karen att the Joneses är lite skumma. Förmodligen är de hemliga agenter som är där för att döda alla och sno hemligheter. Hahahaha! Låt dårskaperna börja. Zach och Isla är perfekta som det till synes normala paret som egentligen är helt jävla bäng-i-bollen-knäppa. Det är svårt faktiskt att avgöra om Zach eller Isla är den som är mer knäpp så då fattar ni själva hur mycket de faktiskt jobbar med knäppheterna. Jon har ju satsat en del på att köra komedier efter att Mad Men slutade och det gör han med bravur. Och Gal är givetvis klockren som den svalt sköna hemliga agenten som är livsfarligast av alla. Det bjussas på många sköna garv och lika många sköna actionscener så man får verkligen allt man behöver och vill ha. Släng in ett par birollskaraktärer som är lika knäppa som huvudrollerna och du har en klockren actionkomedi.
/Surskägget

Sisters

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHA SLUUUUUUUUUUUUUTA!!!!! Vad är det här?!?!?! Dårarna Tina Fey och Amy Poehler spelar två systrar som är heeeeeeeeeelt slut i huvudet hahahahahaha! Den ena (Fey) är proper och har koll på sitt liv (för mycket kontroll om du frågar hennes dotter) och den andra (Poehler dårå) har noll koll och noll kontroll. När deras föräldrar (James Brolin och Dianne Wiest) bestämmer sig för att sälja huset där systrarna växt upp tappar de alla begrepp. Alla deras minnen kommer ju att försvinna nu. Deras hus där de växt upp i trygghet kommer försvinna. Det finns givetvis bara en sak att göra. Ställa till med en sista superduperbrakfest som kommer att bli legen...vänta på det...darisk! Big mistake som vi säger i branschen. Givetvis blir det den galnaste kvällen ever och en mängd gäster som mer eller mindre river huset. Bobby Moynihan från SNL är otroligt rolig som en gammal polare som råkar få i sig enorma mängder tjack och far runt som en skållad ekorre hahahaha det är som att se en levande Chris Farley igen. Maya Rudolph (också SNL) är otrolig som avund- och svartsjuk gammal high schoolkompis och John Cena hahahaha är klockren som knarklangare. Det här är 100-skämt-i-sekunden-roligt mest hela tiden efter en lugnare startsträcka på kanske 20-30 minuter. Det finns vissa scener där jag garvade så hårt att jag var tvungen att stänga av och ta en paus för jag var rädd för mitt liv. Se genast! Fan nu blev jag sugen på att se om den pronto...
/Surskägget

måndag 19 juni 2017

Popstar: Never Stop Never Stopping

@@@@
HAHAHAHA dårarna från Flandern (Lonely Islandgänget) är tillbaka med en fantastiskt underhållande rulle om det påhittade bandet The Style Boyz som slår igenom i unga år. Men efter ett par framgångsrika år hoppar en av medlemmarna av för att han inte får cred för att ha skrivit en av hitsen. Och det är här vi kommer in. Conner (Andy Samberg) som en gång i tiden bildat bandet kör nu solo och ska släppa sin andra platta, Connquest, som han skrivit "helt själv" endast med hjälp av ungefär 200 DJ's, producenter, låtskrivare och annat löst folk hahahahaha. Conner får otroligt dåliga recensioner och turnén kantas av problem. Till slut inser han att han måste sluta vara en så galen egoist och faktiskt bli polare med sina gamla bandmedlemmar igen. Först då har han chans att hitta tillbaka till sig själv och till framgången. Andy Samber, Jorma Taccone och Akiva Schaffer som bildar Lonely Island har skrivit, producerat och regisserat en underbar pärla full av garv och sköna musikdängor. Det svänger med texter som är heeeelt galna hahahaha precis exakt som Lonely Island själva när de släpper skivor. På sätt och vis undrar jag inte om filmen också på ett sätt är lite av en inblick i hur Lonely Islandgänget själv upplever att Andy Samberg är den som är mest känd och som då och då springer iväg och gör egna prylar utan de andra (Brooklyn Nine-Nine t ex). Fullspäckat med artister som spelar sig själva är det här utan tvekan en av förra årets roligaste filmer. Se den och skratta så snoret flyger redan idag.
/Surskägget

tisdag 13 juni 2017

Warcraft: The Beginning

@
Warcraft: Let It Be The End. Please. Pretty Please With Sugar On Top! Gånger stjärnstopp. På tal om teve/dataspel som inte blir bra film...
/Surskägget

Assassin's Creed

@
Herrejösses, det här var till och med sämre än jag föreställde mig. Jag är inget superfan av spelen, har lirat litegrann och fattar idén och det kan vara kul en liten stund, men jag är för otålig för den typen av spel (ge mig ett fightspel typ Tekken, Street Fighter etc så är jag nöjdast). Så att åka tillbaka i tiden via gamla DNA-minnen hos en förfader har jag delvis köpt som koncept. Däremot så blir det så mycket fånigare när man introducerar idén i en film än i ett spel och i och med det faller också hela filmen. Sen hjälper det inte heller att det blir som en yo-yo hela tiden. Vara lite i verkligheten, vara lite i minnena, vara lite i verkligheten, vara lite i minnena. Upprepa gång på gång på gång på gång på...ja ni fattar. Taffligt manus, trist story, platta karaktärer, förbluffande dålig CGI och skådisar som inte fått nån personregi gör inte saken bättre. Det är sällan teve/dataspel blir bra film men det här var ett riktigt bottennapp och jag ser hellre om Super Mario Bros än att se det här igen.
/Surskägget
PS. Vrångmannen tyckte samma sak fast med andra ord.

lördag 10 juni 2017

Barely Lethal

@@@
En variant av Kingsman där en tonåring utbildas till livsfarlig spion av organisation som uppenbarligen inte bryr sig ett dugg om Genèvekonventionen eller några andra konventioner som helst tydligen. Hailee Steinfeld som var så klockren i Bröderna Coenpärlan True Grit (och som vi sett i Ender's Game, 3 Days To Kill och Pitch Perfect 2) spelar huvudrollen som en av de bästa agenterna man har i organisationen (som leds av Samuel L. Jackson). Hon tröttnar dock på spionlivet, låtsas bli dödad under en räd mot superskurken Jessica Alba, och skaffar sig en ny identitet i en liten byhåla där hon försöker anpassa sig till high school. Hahaha. Vi får highschoolfilmer möter action möter komedi och det blir faktiskt en rätt schysst blandning. Visst är det en hel del klichéer men det är också överraskande många stunder där man hoppar över klichéerna eller åtminstone är extremt medveten om klichéen och skrattar med oss åt den. Steinfeld gör en bra roll och bär filmen med lätthet på sina axlar. Jackson och Alba är med i två minuter var ungefär och gör det man förväntar sig av dem. En lite bagatell men en trevlig sådan.
/Surskägget

fredag 9 juni 2017

Ghost in the Shell

@@
Baserad på en japansk animé med samma namn så har här Scarlett Johansson axlat manteln i huvudrollen som tuff stjärtsparkande brud vars hjärna sitter i en robotkropp. Hon jobbar för vad hon tror är det good guys och jagar en annan stjärtsparkande robot som använder sig av Michael Pitts hjärna (ni har sett honom i bl a Bully, Boardwalk Empire och Murder By Numbers). Ju mer Scarlett jagar Michael desto mer inser hon att det kanske är så att Michael är hjälten och att företaget hon jobbar för är skurkarna. Ja ni vet. Vi har ju sett den twisten förr. Jag har en gång i tiden sett den animerade Ghost in the Shell men det var så länge sedan så jag minns det inte överhuvudtaget och kan inte säga om man fångat den bra eller dåligt här. Det jag kan säga är att det blir lite för mycket fokus på CGI ibland, det är lite spretigt i handlingen mest hela tiden och Scarlett är betydligt tuffare som Black Widow i Marvelrullarna än hon är här vilket är synd då hon har potential att vara tuffast och farligast. Allt som allt en okej film som inte höjde pulsen nämnvärt men som kan vara värd att kolla in om man råkar vara ett Scarlettfan eller fan av originalfilmen.
/Surskägget

torsdag 8 juni 2017

Logan

@@@@
En annan superhjälte (efter gårdagens Wonder Woman) vars recension fått vänta lite pga alla jävla teman som fullständigt tagit över denna blogg på senare tid. De två första Wolverinefilmerna saknade rätt mycket i termer av bra manus, schysst story och den där odefinierbara Wolverinekänslan (jaja, tvåan var helt okej om man ska vara ärlig). Allt som X-Menfilmerna lyckades förmedla så bra försvann på något sett helt när Wolverine gick solo. Vilket är så sjukt jäkla synd så jag grinar (Wolverine är en av mina absoluta favoriter så när man förstör honom så blir jag gråtfärdig på riktigt). Så kom sista delen i solotrilogin och de lyckas äntligen få till det helt rätt. Vi träffar en lite äldre Wolverine. Han är inte lika snabb och stark längre och han läker inte lika fort. Men han är fortfarande lika jävla stentuff och cool som alltid. Världen har gått vidare och mutanter är nu en utrotningshotad ras som människor jagar som djur. Wolverine hjälper sin gamle vän Xavier att överleva sina sista år så gott som det går samtidigt som de försöker hålla sig borta från trubbel. Det är givetvis lättare sagt än gjort och snart nog har de en massa skurkar efter sig och tvingas fly. James Mangold som kanske mest är känd för karaktärsdrivna, lite långsamma och känslosamma filmer som Cop Land, Girl, Interrupted och Walk the Line har på senare tid gjort lite mer actionspäckade rullar som Knight and Day och nyss nämnda del två i Wolverinetrilogin. Här har han gått tillbaka till det han kan bäst. Det här är karaktärsdrivet och långsamt och han skapar en känsla av en värld som är verklig och där mutanter faktiskt kan leva och verka (istället för att skapa en serietidningsvärld där mutanter finns punkt). Stämningen är fantastisk och samspelet mellan Hugh Jackman som Wolverine och Patrick Stewart som Xavier är lysande. Det är smart och välspelat och snyggt som fan. Jag lutade åt en femma ett tag för det här kan mycket väl vara ett mästerverk, men jag känner att jag vill se om den en gång innan jag bestämmer mig.
/Surskägget

onsdag 7 juni 2017

Wonder Woman

@@@
Så kom den då slutligen, en av sommarens superhjältefilmer jag mest sett fram emot. Gal Gadot gjorde en perfekt Wonder Woman i sitt inhopp i Batman v Superman: Dawn of Justice och man ville bara ha mer, mer, mer direkt. Nu när man får mer lyckas inte filmen som helhet leva upp till hypen. Däremot är fortfarande Gadot klockren som amazonkvinnan som är här för att svinga lasso och sparka stjärt och då plockar hon sällan fram sitt lasso. Jag vill minnas att det gnälldes en del bland fansen när det annonserades att Gadot vunnit rollen för ett par år sedan. Alla de kan bara stänga igen käften nu. Gadot är ett utmärkt val. Hon är tuff, beslutsam och sexig utan att anspela på sex. Perfekt kombo för rollen med andra ord. En tuff brud i lyxförpackning som den gamla dängan säger. Däremot finns det ett par andra saker som inte är lika klockrena. Först och främst har jag svårt för Chris Pine i birollen som killen Wonder Woman hjälper. Jag vet inte vad det är men jag tycker han har noll charm, noll karisma och är rätt tråkig. Det gäller inte bara här utan i alla filmer han dyker upp i. Det är inte hans fel egentligen, det är mest jag som inte förstår mig på honom. Jag vet med mig att det är så och tenderar att inte bry mig men det skaver ändå litegrann. Sen tycker jag man borde finputsat manuset ett par vändor till. Det blir lite tre filmer i ett nu och stundtals lite ofokuserat på vad som ska ske härnäst och varför. Sedan kommer vi till skurken. Tyvärr faller man i klichéträsket och kör på den gamla hederliga "hörni vi tar han ingen kommer tro det är som skurk medan den som är uppenbar skurk inte är skurken egentligen". Jättefiffigt om det inte vore så att ALLA andra redan gjort det så vi som sitter och tittar här vet direkt vem som är skurken. Sedan är slutfighten ett förvirrat misch-masch av rätt dåliga CGI-effekter och ospännande klippning som gör att det stora crescendot uteblir och allt filmen byggt upp till fram till dess faller som en pannkaka. Jaja. Det finns ett par riktigt bra scener också, och framförallt första 30-40 minuterna på amazonernas ö känns riktigt stabil och underhållande. Jag är fortfarande sugen på mer Wonder Woman och jag hoppas hon får minst en solofilm till. Däremot hoppas jag också att DC satsar lite mer på rätt manus nästa gång.
/Surskägget

måndag 22 maj 2017

Hitta Doris

@@@
Sista filmen i temavecka: "Animerad film" får bli uppföljaren till superdupermegasuccén Hitta Nemo. Här får vi istället, som titeln antyder, följa den smått förvirrade fisken med världens kortaste minne som hjälpte till att rädda Nemo i första filmen, nämligen Doris. Hon har ju som bekant tappat bort sin familj och nu när hon hjälpt till att hitta Nemo vill hon fortsätta sitt sökande efter sin familj. När hon plötsligt kommer ihåg en ledtråd till var de kan befinna sig sticker hon, Nemo och pappa Marvin iväg för att se om de kan hitta familjen. Det här är uppstarten till en fartfylld komedi full av den ena äventyrssekvensen efter den andra. Det är bra. Och det är underhållande. Dock saknas den där mystiska, magiska ingrediensen som Hitta Nemo hade och hur välgjord och spännande Hitta Doris än blir så infinner sig aldrig den riktiga magin. Pixar har dock absolut lyckats igen, och gillade man Nemo är chanserna stora att man kommer gilla Doris.
/Surskägget