Nyårskaramell 19 - Valerian and the City of a Thousand Planets

@
Det här är lite som att sparka på nån som ligger, men fyfan vad bedrövligt det här var. Det som är mest konstigt är att mannen i registolen har gett oss mästerverk som Det Stora Blå, Leon och Nikita samt riktigt schyssta rullar som Det Femte Elementet och Jeanne d'Arc. Hur kan en så begåvad kille skita ur sig en sån här bedrövlig film? Det finns ju ingen rim eller reson bakom det. Luc Besson brukade innebära en kvalitetsstämpel. Nu suckar man bara och orkar inte ens spola sig igenom en film. Det här kunde blivit hans stora comeback. Ingredienserna som han älskar finns ju här (och de funkade så väl i Det Femte Elementet). Men nix. Pannkaka av allt bara.
/Surskägget

Hobo with a Shotgun

@@@
Hahahaha! Ännu en av "trailerfilmerna" som blev till efter att man gjort ett par skojtrailers till påhittade filmer som visades före och mellan Tarantinos/Rodriguez Grindhouseprojekt Death Proof/Planet Terror. Tidigare har ju även Machete och sedermera även Machete Kills blivit film. Vrångmannen spydde galla över filmen för ett par år sedan och jag håller uppenbarligen inte med honom. Det här är en grindhousefilm, med andra ord är hela konceptet att det ska vara väldigt b. Där Rodriguez har en magisk touch och förvandlar Planet Terror och Machetefilmerna till mästerverk trots att de egentligen är b-filmer bombade Tarantino totalt med Death Proof. Hobo with a Shogun hamnar nånstans mittemellan. Ja det är b, men det är underhållande och inte sådär katastrofalt uselt som det skulle kunna vara. Rutger Hauer har huvudrollen och även om han mestadels hamnat i b-filmsfacket är han en bra skådis som lyfter filmen en aning. Det är överdrivet och bitvis väldigt blodigt och antingen gillar och fattar man den typen av sjuk, skruvad humor eller så kommer man kasta ut filmen genom fönstret efter en kvart.
/Surskägget

Flesh+Blood

@@@
Den gamle holländske räven Paul Verhoeven har vi skrivit en hel del om tidigare här på bloggen. Han har trots allt gett oss några av våra finaste favoritfilmer som Robocop, Basic Instinct och Starship Troopers. Han har också gett oss några sköna magplask som Showgirls och Hollow Man (fortfarande underhållande men långt ifrån den nivå han kan leverera). I inlägget om Verhoeven hoppade jag över Flesh+Blood (men Vrångis ressade den då). I brist på bättre såhär en måndag i slutet av februari 2016 tänkte jag att jag lika kan ge mina fem cent på rullen så jag såg om den då det var uppåt en tjugofem år sen jag såg den sist. Tur var väl det för den har ju tappat lite med åren. Jag minns den som sjukt våldsam och brutal och även om det är en hel del sånt är den inte alls lika magstark i dag som när den kom. För Verhoeven har ju aldrig bangat för våld och sex. Titeln på filmen summerar faktiskt handlingen rätt det. Det är tuttar och blod mest hela tiden. Jennifer Jason Leigh (som gick vidare till en fin och lång karriär) gjorde här en av sina första större roller och gör det i princip utan kläder. Även Rutger Hauer drar av sig kläderna med jämna mellanrum men visar inte mer än röven. Hauer är "hjälten" och storyn kretsar kring honom. Detta är problematiskt då han är en man helt utan samvete som drivs av blodtörst och pengabegär och som bokstavligen går över lik för att få det han vill ha. Samtidigt, som Verhoeven själv sa då det begav sig, så var medeltiden en brutal tid och plats att leva under. Vill man ha lite våld och naket på ögat funkar denna film helt klart även om en vanlig Tarantinoruller är tusen gånger våldsammare idag.
/Surskägget

Hobo With a Shotgun

@
Den andra filmen baserad på en av de låtsastrailers som Quentin Tarantino och Robert Rodriguez körde under sitt Grindhouseextravaganzajippo (den första rullen blev Machete). Hela idén med Hobo With a Shotgun kittlar mig och den har varit en smula efterlängtad. Tyvärr blev det bara så fel. Rutger Hauer är en uteliggare som försöker samla ihop pengar till en gräsklippare för han är helt slut. Istället ledsnar han på allt brottsligt avskum och går bärsärk med en hagelbössa för att rensa upp stan a'la Bronson. Grindhousekänsla och flera delar Tromahyllning men på fel sätt. Övervåldsamt kladdigt på gammalt 80-talsvis (tänk Street Trash, Tromarullarna, Blood Diner etc) men på fel sätt. Usla one-liners som ska vara usla men blir usla på fel sätt. Det finns liksom ingen charm trots att jag fattar hyllningen. Noll. Hur kan man misslyckas att göra Rutger Hauer stenhård med en hagelbössa och hobokläder? Jag vill så gärna gilla detta men där Machete blev en skön och charmig underhållning i våldets tecken så är Hobo with a Shotgun en ful gäspning. Ok, skurkarna är skojigt elaka, musiken hittar rätt, och skådespelarna är skitdåliga, vilket de ska vara, men sorry det här är uselt och det på fel sätt. FEL SÄTT!
/Vrångmannen