Nyårskaramell 19 - Valerian and the City of a Thousand Planets

@
Det här är lite som att sparka på nån som ligger, men fyfan vad bedrövligt det här var. Det som är mest konstigt är att mannen i registolen har gett oss mästerverk som Det Stora Blå, Leon och Nikita samt riktigt schyssta rullar som Det Femte Elementet och Jeanne d'Arc. Hur kan en så begåvad kille skita ur sig en sån här bedrövlig film? Det finns ju ingen rim eller reson bakom det. Luc Besson brukade innebära en kvalitetsstämpel. Nu suckar man bara och orkar inte ens spola sig igenom en film. Det här kunde blivit hans stora comeback. Ingredienserna som han älskar finns ju här (och de funkade så väl i Det Femte Elementet). Men nix. Pannkaka av allt bara.
/Surskägget

Last Knights

@@@
Clive Owen gillar jag. Tycker att han har med sig en pondus och ett gravitas till sina karaktärer och i sina roller som är uppfriskande för de allra flesta filmer han är med i. Så även här. Detta är en Game of Thrones light möter Ocean's Eleven. I första halvan av filmen får vi nog med politiska intriger, ränkspel och mutor för att räcka till minst fem minuter i GoT (mest för att GoT har så jäkla mycket inte för att den här filmen har lite) och i andra hälften av filmen får vi se hur vårt gäng hjältar intar ett ointagligt fort på bästa Ocean's Elevenmanér med mängder av finurliga lösningar. Sedan slåss man en hel del också, detta är trots allt en film som utspelar sig under en tidsperiod när svärdet var en mans bäste vän, ens ord var mer värt än en kista guld och heder och ära var det enda viktiga i livet. Morgan Freeman är med första halvtimmen innan Owen tar över helt i huvudrollen. En helt okej svärdsfilm som vilken rollspelare som helst lär gilla.
/Surskägget

Blood Ties

@@@
Släng in en bunt duktiga skådisar (Clive Owen, Billy Crudup, Mila Kunis, Marion Cotillard, Zoe Saldana, James Caan, Noah Emerich, Lili Taylor) i en dramathriller om två bröder på varsin sida lagen och du har ett ganska bra recept på en spännande och sevärd film. Låt allt utspela sig på 70-talet och du får direkt en naturlig koppling till 70-talsrullar med vardagsrealism som t ex The French Connection. Blood Ties har allt det här och levererar absolut men inte hela vägen. Ibland är det svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att en film inte kryper upp på en fyra trots att det egentligen inte finns några direkta fel med den. Owen och Crudup är bägge bra och övertygande som de rivaliserande bröderna som har lite olika syn på saker och ting när det kommer till lag och ordning. Cotillard är också väldigt övertygande som tjackhora och ger en i övrigt ganska klichéfylld karaktär lite liv och hjärta.
/Surskägget

Julkalender 3 dec

Ni har säkert redan sett en av årets absolut bästa filmer. Gravity. Men har ni sett kortfilmen som regissören Alfonso Cuarón gjorde som en slags komplettering till filmen? Snacka om att verkligen bry sig om sin story och att vara på fötterna när det gäller fantasi och påhittighet. Obs! Kortfilmen innehåller spoilers (eller gör den?) så se gärna Gravity först, för maximal önskad effekt. Här är kortisen:



Här kommer nästan 20 minuter med intervjuer om den makalöst välgjorda och spännande box office smash hitten Gravity.



Blev lite sugen på att kolla in mer grejer av regissören Alfonso Cuarón. Han verkar blanda fantasi med en slags jordnära och realistisk känsla. Han ryggar inte för bang-for-the-buck och over-the-top men gillar också tystnad och eftertanke. Vet att han gjort en av Harry Potterrullarna men den får vänta (för guuuuuud..!). Istället hittade jag den här hyllade framtidsthrillern på Netflix:

Children of Men
@@@@

Året är 2027. Av någon anledning har jordens kvinnor slutat att föda barn och kaos råder. England har ett någorlunda fungerande system, där vissa har det ok men de flesta svälter och fängslas som illegala flyktingar.  Ingen rolig framtid och inte så lite fascism i polisens framfart mot de som anses inte ha rätt att vara där. Theo (Clive Owen) har tappat tron på allt. I sina ungdoms dagar var han en kämpande rebell men idag går han till sitt gråa jobb, smygsuper på kontoret, och sen hem till sitt gråa, ensamma liv (är det Vrångmannen han porträtterar?!). När Theo var ung var han rebellisk aktivist som trodde på förändring. En dag dyker hans gamla flickvän (Julianne Moore) upp och ber honom om en stor tjänst, En tjänst som kommer att förändra hela hans liv och som också kan förändra världen. Ja, vad ska man säga? Det här är skitbra. Spännande så inåt helvete, välgjort, genomtänkt, välspelat. En riktig höjdarrulle. Children of Men underhåller på hög nivå men har också något att säga. Den otäcka framtiden den porträtterar är skrämmande lik hur det börjar se ut idag i vissa delar av världen. Actionscenerna är makalösa. Hur fan gjorde dom. Inga CGI-effekter och sånt skit. Här är det t.ex en 10 minuter lång tagning där alla pepprar på alla och Theo (Owen) springer för glatta livet, hit och dit. Måste ha tagit 70 år att repa in för det fuskas inte. Det är kul att bli överraskad och nu förstår jag hur Gravity dels kunde bli så bra och dels hur den överhuvudtaget blev gjord. Det behövs en riktig visionär bakom ratten. Jag är spänd av förväntan inför Cuaróns nästa projekt och kommer faktiskt varje dag lite närmare den där Harry Pottertittningen som jag så inte vill ska hända mig, någonsin.

/Vrångmannen

Killer Elite

@@
Jason Statham i en actionrulle brukar automatiskt betydda ettor och tvåor i betyg, men eftersom att både Clive Owen och Robert DeNiro är med i den här gav jag den en chans. Men nej. Stathams track record (med undantag för Lock, Stock & Two Smoking Barrels och Snatch som ändå är Guy Ritchiefilmer mer än Stathamfilmer) håller i sig. Det här är baserat på en sann story om brittiska spioner i början av 80-talet som går loss på varandra då de tillhör varsin organisation och ingen litar på den andre. Mycket gömma sig i buskar och hemliga möten i källarlokaler men väldigt lite spännande. Det finns ett par actionsekvenser som håller intresset uppe åtminstone ett par minuter, främst den där Owen och Statham brutalt pucklar på varandra i ett sjukhus. Resten, not so much.
/Surskägget

Duplicity

@@

Om jag minns rätt var det här Julia Roberts comeback efter ett par års mammaledighet. Tyvärr är filmen i sig inte speciellt minnesvärd. Clive Owen och Julia Roberts jobbar som företagsspioner. De försöker sno så mycket information om kommande produktlanseringar de kan på ett företag och sälja det till ett annat företag i samma bransch som då kan lansera produkterna före det första företaget. Självklart är de konkurrenter. Eller? Det hoppas och studsas i tiden och vi får med jämna mellanrum se mer och mer av Owens och Roberts gemensamma historik. Ibland som kompisar, ibland som ovänner. Man ska helt enkelt aldrig riktigt veta om de samarbetar eller inte (fast det vet man ändå för filmen följer ju bara alla mallar i hela världen). Owen är bra, Roberts är bra, filmen puttrar på och när jag stänger av har jag ett vagt minne av att jag precis sett den. Eller har jag?

/Surskägget

King Arthur

@@@

De flesta känner till myten om kung Arthur. En liten pojkvasker som drar upp ett svärd ur en sten (som ingen annan kunnat rubba) och därmed blir kung över britterna. Till sin hjälp har han trollkarlen Merlin som ser till att Arthur får ett magiskt svärd kallat Excalibur av en mystisk och minst lika magisk dam i en sjö. Han instiftar ett runt bord kring vilket hans riddare sitter för alla har lika värde enligt Arthur. Riddarna heter bland annat Lancelot, Galahad, Gawain och Tristan. Arthur blir kär i Guinevere och de gifter sig men ödet är grymt och Guinevere och Lancelot blir också kära vilket leder till massa jobbiga situationer. Vill man veta mer om myten Arthur kan man se gamla hederliga Excalibur från 1981. Den här rullen med Cliwe Owen som Arthur riktar in sig på vad man tror är den någorlunda "sanna" historien om Arthur, d v s mannen vars livsöde utvecklades till en myt genom tiderna. Det fanns tydligen en historisk Arthur som var duktig på att slåss och vars män hade stort rykte om sig att vara bland de farligaste motståndarna man kunde möte i strid. Han slogs först på romarnas sida, men inser till slut att romarna har sin egna agenda och väljer till slut sina landsmän istället för Rom. Han spöar upp saxarna som försöker erövra hans kära land och allt är frid och fröjd när han gifter sig med Guinevere (Keira Knightley, Vrångmannens exfru). Owen är trovärdig som Arthur, Stellan Skarsgård grym och elak som saxarnas ledare och Keira lagom söt men framförallt tuff som en fightande Guinevere. Det är fullt ös mest hela tiden och gillar man sina stora slag med massa snubbar som slåss med svärd finns det inte mycket att gnälla över. Saknar det där lilla extra för att segla upp på en fyra, men ligger väldigt nära.

/Surskägget

Derailed

@@@
Clive Owen lever sitt förortsliv med sedvanlig uttråkhet. Varje morgon in till jobbet, varje kväll hem till ett äktenskap som sedan länge kraschat men där man håller ihop på grund av barn (som dessutom lider av den värsta typen av diabetes och kräver mycket omsorg, hänsyn och extra jobb). Han träffar Jennifer Aniston på pendeln som sitter lite i samma sits. De träffas mer och mer och till slut hamnar de på ett hotellrum. Problemet är att det stormar in en galen fransk gangster (Vincent Cassel) som rånar Owen och våldtar Aniston. Dessvärre är detta bara början på oredan och Owen sugs djupare och djupare ner i ett träsk av hot, utpressning och mord. Regissör är Mikael Håfström som gör ett riktigt bra jobb men en förhållandevis enkel och traditionell story. Han satsar på att ge karaktärerna gott om utrymme vilket ger Clive Owen chans till att verkligen växa sin karaktär och få publiken att känna med honom. Nu är jag en stor sucker för Clive, tycker han är en skön snubbe och gillar alltid den typ av trovärdighet han för med sig och därför åker betyget upp ett extra snäpp. Men utan stjärnor som får en att känna så, vad vore film då?
/Surskägget
PS. Ni kan läsa svaret på min retoriska fråga i min recension av Withnail & I hahahahahahaha!

The International

@
Såg trailern och tyckte den verkade lovande. Gillar Clive Owen som seglat upp som actionhjälte med hjärna och som alltid bjussar på en engagerande prestation. Men det hjälpte inte den här gången. Clive är bra och utan honom hade filmen varit helt katastrof, men inte ens Clive kan förmå mig att höja upp betyget ett snäpp. Han spelar en Interpolsnut som försöker sätta dit en internationell bank som pysslar med pengatvätt, vapenhandel och annan fuffens. Problemet är att banken är så stor och mäktig att de antingen dödar eller köper alla som kan tänkas ställa till det för dem genom att prata bredvid mun. Med tanke på finanskrisen just nu är det en film som ligger rätt i tiden och som sparkar på bankerna hårt och länge. Det spelar dessvärre ingen roll då handlingen är så tråkig att blommorna vissnade. Clive får upp ett spår, skyndar dit och upptäcker att banken redan dödat personen men att de missat en liten, liten ledtråd som leder Clive vidare mot nästa person som därmed döms att bli nästa offer. Det pratas mycket men inget händer. En enda scen är värd uppmärksamhet och faktiskt kan den vara enda anledningen att se filmen. Clive och ett gäng skurkar hamnar i en trovärdig, realistisk och blodig shoot-out på Guggenheimmuséet i New York. De tio minutrarna eller så rockar fett, och hade resten av filmen varit hälften så underhållande hade det här kunnat vara nåt. Nu kan vi konstatera att Tom "Spring Lola, Prinsessan och Krigaren, Heaven" Tykwer har misslyckats igen (jaaaaaaaaa han är en sopa och allt han gjort är sämst!).
/Surskägget

Shoot 'Em Up

@@@@
Äntligen! Om varje dag var julafton, och varje film på teven på julafton var precis som den här, skulle jag aldrig behöva jultomten. Det är en perfekt blandning av serietidningsaction, tuffa oneliners, bra skådisar, extremt snygga actionsekvenser och en hyfsad handling som gör detta till en grymt skön actionrulle. Ibland är fan femman riktigt nära. Sitter med ett fett stort leende och myser genom hela filmen. Att vi aldrig får den obligatoriska halvtimmes flashbacken om Clive "Hjälten" Owens bakgrund gör bara filmen bättre. Han är helt enkelt rätt kille på fel plats vid fel tid. Mer än så behöver vi inte veta.


/Surskägget

@@@
Ååååååh vad du är lättimponerad skägget! Ok det är en hel del coola actionscener. Clive Owen räddar med guns blazing en bebis från bad guys som vill ta livet ur den lilla skiten och tar hjälp av en hora (Monica Bellucci) som har mjölk i tutte. Det skjuts väl i stort sett hela tiden och det är inget fel på det. Filmen utger sig inte för att vara något annat än den är, serietidningsaction med balla oneliners. Det är väl ok. Gav filmen en tvåa när jag såg den men det känns snålt såhär i efterhand. Filmen är lika djup som min navel men det är fartfyllt och tufft och Xtremt overkligt, precis som sig bör. Jag gillar ju egentligen sånt här och vi får alldeles för lite sånt nuförtiden (vad hände med dom RIKTIGA pangpangrullarna från förr? Dog dom med Face off?). Paul Giamatii som bad guy är också ett plus. Jag ska vara snäll annars kommer nog inte tomten till mig i år men jag vill inte höra talas om "nästan en femma" igen för då får vi problem på riktigt!

/Vrångmannen