Flatliners (2017)

@
Rysarthrillern Flatliners från 1990 av Joel Schumacher är en halvlyckad och glassig mellanrulle av den svajige men rätt så pålitlige regissören. Ingen större hit på sin tid, trots stora stjärnor som Julia Roberts, Kevin Bacon och Kiefer Sutherland. Varken skrämmande eller spännande, men rätt så underhållande och snygg (på det där sena 80-talsviset). En lite annorlunda och intressant story hade den ändå, om några läkare som fascinerades av livet efter döden och drog det till sin absoluta spets med förödande och skrämmande konsekvenser. 2017 så kom det en remake.
/Vrångmannen

2xClooney

 The Ides of March
@@
Ett politiskt drama baserat på verkliga händelser. Ryan Gosling jobbar för politikern George Clooney som är mitt uppe i ett omval. Gosling är ung och idealistisk och tror verkligen på att politik kan förändra folks liv till det bättre. Snart nog inser han dock att Clooney skiter i det mesta förutom att bli omvald. Philip Seymour Hoffman och Paul Giamatti är de äldre PR-gubbarna som varit med hundra varv och inte har några skrupler alls. Evan Rachel Wood är den lika unga och idealistiska motsvarigheten till Gosling i andra lägret och Marisa Tomei också gammal i gamet. Det pratas mycket politik. Hela tiden faktiskt. Skådisarna är kanon, men handlingen såååå tråkig. Sluta prata ihjäl mig i varje jävla politisk film som görs vad är det här?!?!?!
/Surskägget

Money Monster
@@@
Här är Clooney en tevekändis vars program går ut på att rekommendera tittarna var de ska satsa sina pengar på börsen. Han har koll på vilka aktier som kommer gå upp och vilka som kommer att rasa. Eller ja, så mycket koll man nu kan ha på börsen där allt går upp och ner lite hux flux. Julia Roberts är hans producent och är på väg att sluta. Då, sista showen ihop, dyker en smått förbannad kille upp med bomb och pistol i direktsändning och skyller på Clooney att han torskat sina livs besparingar. Efter ett par rafflande (fan vad fint att använda ett ord som rafflande 2017) scener inser vi att det ligger en hund begraven och att det råder konspirationer och oenigheter i den ekonomiska världen (gasp!). Clooney och Roberts har bra kemi och det puttrar på i en rätt underhållande film som dock ganska snabbt bleknar ur minnet.
/Surskägget

August: Osage County

@@@
Pjäs blir film och då vet man att det är mycket snack. Mycket, mycket snack. Här är det tre systrar (Julia Roberts, Juliette Lewis och Julianne Nicholson) som reser hem till sin cancersjuka mor (Meryl Streep) efter att pappan dött. Den som tror att relationerna mellan mor och barn och mellan barnen internt är chill, relaxad och soft har aldrig sett en pjäs om en familj. Närå, här är det vassa tungor och mängder med uppdämda känslor som ligger och pyr under ytan och som exploderar vid helt fel tillfällen så att maximalt med olustiga känslor triggas hos publiken. Stundtals är det lysande och Streep visar ännu en gång prov på varför hon räknas som en av de bästa som synts på vita duken. Dock är det lite väl mycket transportsträckor och den riktigt stora urladdningen kommer för tidigt in i filmen när hela familjen samlas för en middag som snabbt urartar i ett skrikkrig av sällan skådat slag (man har ca 45 minuter kvar efter den scenen och den borde vara slutscenen när allt ställs på sin spets). Allt som allt är det en sevärd film med många bra prestationer även om den känns lite baktung på sina ställen.
/Surskägget

Eat, Pray, Love

@@
Boring schmoring. Julia Roberts skiljer sig och åker i tur och ordning till Italien, Indien och Bali för att "hitta sig själv". Hennes karaktär genomgår ingen som helst förvandling och är exakt densamma i början som i slutet av filmen vilket kan tyckas märkligt eftersom hela idén går ut på att hon ska hitta sig själv och bli en ny person. Baserad på en bok som tydligen handlar om exakt samma sak och som författarinnan skrev om sin egna resa till Italien, Indien och Bali på jakt efter sig själv. Av nån oklar anledning blev boken en succé och därmed film. 2 timmar och 15 minuter och det händer ingenting. Roberts är en bra skådis men har en tom och trist karaktär att jobba med. Räddningen från en etta heter Javier Bardem och han dyker upp först när det är 45 minuter kvar av filmen. Min fru säger att jag inte förstår filmen för: "du är inte kvinna". Ja, det är korrekt, jag är inte kvinna. Men jag vet vad som är boring schmoring och det här är boring schmoring.
/Surskägget

Ocean's Twelve

@@
Supersuccé och givetvis blir det en uppföljare. Andy Garcia börjar komma herrarna på spåren och kräver nu att de lämnar tillbaka pengarna och med ränta – or else! Våra vänner ser inget annat val än att göra det men för att skrapa ihop alla stålars måste de nu göra tre spektakulära rån. I Europa. Mest för att grabbarna grus och Julia Roberts ville ha en Europasemester. Vi har fortfarande charmen, glimten i ögat och sköna karaktärer. Det vi däremot saknar är en ordentlig handling. Filmen är rörig som fan och trots att jag sett den tre gånger minns jag knappt vad som händer eller inte händer i den. Jag förstår att man ville göra nåt lite annorlunda mot ettan men här lyckas det helt enkelt inte.
/Surskägget

Ocean's Eleven

@@@

Jag ser scenen framför mig. Ett gäng polare sitter och drar några drinkar i sommarsolen på en veranda nånstans i värmen. En av de slänger fram ett förslag. ”Vi som är så bra polare, vore det inte schysst att jobba ihop nångång?”. Folk håller ivrigt med. Och när kompisgänget består av George Clooney, Brad Pitt, Matt Damon och Steven Soderbergh har man plötsligt en jävla massa talang och charm redo att ta sig an en gammal skön rulle med ett annat gäng polare (i den första filmen från 1960 hängde Frank Sinatra, Dean Martin och Sammy Davis Jr bl a). Konceptet är enkelt. Ett gäng sköna rånare med finess ska råna ett Las Vegaskasino som drivs av Andy Garcia som är farlig och galen. Det gäller att komma undan med pengarna, men det gäller också att komma undan med pengarna utan att Garcia vet om att man har kommit undan med pengarna. Handlingen är inte briljant eller speciellt unik på nåt sätt. Det filmen lever på är de många sköna skådisarna. Clooney, Pitt, Damon och Garcia har vi nämnt men vi får även Bernie Mac (hahahahaa roligast!), Casey Affleck och Scott Caan som ett galet brödrarpar, Elliott Gould som gammal räv, Carl Reiner som ännu äldre räv, Don Cheadle som sprängämnesexpert och Julia Roberts som kuttersmycke (ja hennes roll är fan inte större än så egentligen). Kemin och interaktionen mellan samtliga skådisar är fantastisk och det är det som gör att man återkommer till den här rullen gång på gång. Charmen, humorn och det snyggt producerade. Klassisk Hollywoodrulle från en klassisk indieregissör.
/Surskägget

Valentine's Day

@@@
Klassisk romcom av romcomregissören Garry Marshall (Pretty Woman, Runaway Bride) där han har lyckats samla ihop en imponerande ensemble där i princip varje liten biroll är ett känt namn. Här kommer de i bokstavsordning: Jessica Alba, Kathy Bates, Jessica Biel, Bradley Cooper, Eric Dane, Patrick Dempsey, Hector Elizondo, Jamie Foxx, Jennifer Garner, Topher Grace, Anne Hathaway, Ashton Kutcher, Queen Latifah, Taylor Lautner, George Lopez, Shirley MacLaine, Emma Roberts, Julia Roberts och Taylor Swift. Puh! Det är en mängd olika stories som vävs ihop och som kretsar kring Alla Hjärtans Dag. Huvudspåret handlar om Kutchers karaktär som driver en blombutik och som naturligtvis har massor att göra på Alla Hjärtans Dag. Resten av karaktärerna vävs in och ut kring blombutiken och varandra på klassiskt Hollywoodmanér. Rätt så basic med andra ord och inga aha-upplevelser. Trean sitter dock som en smäck ändå på grund av alla skådisarna. De flesta är hyggligt duktiga på det de gör och både killar och tjejer i publiken får sitt ögongodis (Biel vinner med en noslängd för min egen del men både Alba och Hathaway är där och slåss). Lagom delar romantik och lagom delar humor (hävdar fortfarande att Kutcher är gravt underskattad komiker, se om That 70's Show och mannen ger snubbelhumorn ett nytt ansikte vi inte sett sedan Jim Carrey) ger en myspysig rulle perfekt till dejten.
/Surskägget

Larry Crowne

@@@
Tom Hanks ställer sig både framför och bakom kameran (hans regidebut That Thing You Do! har jag alltid gillat för sin enkla charm) och levererar en lagom småmysig feelgoodrulle om en medelålders man (Hanks) som får kicken och bestämmer sig för att börja plugga så han kan välja en annan karriär. Där träffar han bl a söta men luttrade och smått buttra lärarinnan Julia Roberts som sitter fast i ett dåligt äktenskap. Det ena leder till det andra och så vidare. Hanks blir även bästis med ett gäng tjugonåntings som åker moppe på fritiden och som stylar om honom så han blir lite coolare än förr. Du har sett det tusen gånger förr, men kemin mellan Hanks och Roberts är klockren och storyn i sig om än enkel får en att le och må bra för stunden och det är ju precis det Hanks ville.
/Surskägget

Duplicity

@@

Om jag minns rätt var det här Julia Roberts comeback efter ett par års mammaledighet. Tyvärr är filmen i sig inte speciellt minnesvärd. Clive Owen och Julia Roberts jobbar som företagsspioner. De försöker sno så mycket information om kommande produktlanseringar de kan på ett företag och sälja det till ett annat företag i samma bransch som då kan lansera produkterna före det första företaget. Självklart är de konkurrenter. Eller? Det hoppas och studsas i tiden och vi får med jämna mellanrum se mer och mer av Owens och Roberts gemensamma historik. Ibland som kompisar, ibland som ovänner. Man ska helt enkelt aldrig riktigt veta om de samarbetar eller inte (fast det vet man ändå för filmen följer ju bara alla mallar i hela världen). Owen är bra, Roberts är bra, filmen puttrar på och när jag stänger av har jag ett vagt minne av att jag precis sett den. Eller har jag?

/Surskägget