Unsane

@
Gillar verkligen Steven Soderbergh. Gillar verkligen Claire Foy. Gillar verkligen Juno Temple. Gillar verkligen inlåst-på-mentalsjukhus-av-misstag-eller-är-jag-galen-på-riktigt filmer. Gillar verkligen Soderberghs idé att spela in hela långfilmen med sin iPhone. Ogillar verkligen resultatet.
/Vrångmannen

Logan Lucky

@@@
Steven Soderbergh hoppar mellan sina pyttesmå indieprojekt (hans senaste är inspelad på en iphone!) och större mer lättillgängliga rullar. Logan Lucky hamnar väl i det mer breda facket och även om Soderbergh här fixade finansiering själv utanför Hollywoods ramverk (för full kreativ kontroll) så är det här en lättsam kriminalkomedi om ett gäng smått korkade hillbillies som ska utföra en komplicerad stöt mitt under Nascar. Tänk Oceans 7-Eleven (som de också nämner i filmen hahaha!).

Logan Lucky är en hyfsat välgjord, underhållande och rolig bagatell. Channing Tatum, Riley Keough, Adam Driver och Daniel Craig (med galnaste sydstatsdialekten hahaha!) gör alla fint ifrån sig som det lite galna banditgänget. Seth MacFarlane (Family Guy) dyker också upp som dryg britt i värsta pudelperuken. Bara en sån sak.

Småtrevligt, lättkollat men också lättglömt helt enkelt.

/Vrångmannen

Haywire

@@@@
Steven Soderbergh är en av få artsy-fartsyregissörer jag klarar av. Visst gör han stora blockbusterrullar som följer Hollywoodmallen när han vill (se Ocean Elevenfilmerna) men han gör också artsy-fartsyfilmer när han känner för det. Som bäst blir det när han blandar Hollywood med artsy-fartsy som t ex i Out of Sight, The Limey eller här i Haywire. För det här är en standardactionrulle som följer alla mallar i handlingen. En spion (supertuffa Gina Carano) blir blåst av sin spionchef (Ewan McGregor) som utan att skämmas sätter andra spioner på att döda henne (bl a  Channing Tatum och Michael Fassbender). Hon spöar skiten ur alla och med hjälp av toppspionen (Michael Douglas) lyckas hon få rätt info så att hon kan döda alla som står i vägen. Vi har sett det förr i Mission:Impossiblefilmerna, Bournefilmerna och i stort sett alla andra spionfilmer. Men det är här Soderberghs geni kliver in. Sättet han berättar det hela på är allt annat än klassiskt och följer inga mallar alls. När det ska vara tuff musik är det knäpptyst och allt som hörs är sparkar och slag. När historien borde vara linjär hoppar den än hit och än dit. Och där det alltid är en cool snubbe med massa muskler i huvudrollen är det en cool brud med massa muskler istället. Jag gillar det här som fan. Action med hjärna utan att kompromissa med musklerna.
/Surskägget
PS. Vrångmannen höll i stort med, men ändå inte.

Dubbel Trubbel (2x Channing Tatum)

Magic Mike
@@@
En film om manliga strippor är inte direkt vad jag brukar sätta mig ner och glo på men i regi av Steven Soderbergh så vet man att det alltid finns potential att bli riktigt magisk i bästa fall och alltid sevärt oavsett om det är ett magplask. Dessutom måste jag säga att Channing Tatum mer och mer för varje roll han tar vinner över mig till sin sida. Från att ha varit ännu en i mängden av snygga-grabbar-som-ser-exakt-likadana-ut-och-som-tar-över-Hollywood-fast-ingen-kan-skilja-dem-åt (typexempel är Sam Worthington, Jai Courtney, Liam Hemsworth och Josh Hutcherson) har han tagit klivet in i mitt hjärta genom att spotta ur sig mängder med sköna rullar som 21 Jump Street, GI Joe 1, White House Down och givetvis även 22 Jump Street där han lyckas blanda sin actionhjälteroll med lite lagom doser glimten i ögat. Här visar han prov på att han kan spela annat än snygg actionhjälte, här är han snygg dramaskådis. Soderbergh kör på sin patenterade närmast dokumentära stil och bygger storyn kring karaktärer och låter skådisarna skina. Matthew McConaughey gör även han en bra insats. Dock blir det inget mästerverk av det hela. Det är en bra film, men det där lilla extra saknas.
/Surskägget

She's The Man
@@@
Tidig Tatumroll där han har biroll. Tjej (Amanda Bynes innan hon blev kokobängibollen) tar sin tvillingbrorsas identitet (han sticker till Frankrike för att hitta sig själv eller nåt annat trams) och börjar college utklädd som honom för att kunna få spela fotboll (vanlig fotboll, inte amerikansk om nån undrade) för det får hon inte göra på sin skola där hon går som sig själv. Nu råkar hon vara duktig på fotboll och med lite tips från nya rumskompisen (och det är här Tatum kliver in) blir hon snart en av de bästa. Det här är en klassisk (samma story gjordes redan 1985 med Just One of the Guys) story om att hitta sig själv, våga stå för vem man är och att kärleken övervinner allt. Jag är ju svag för mina tonårsrullar så givetvis bjussar jag då på en trea i betyg.
/Surskägget

Side Effects

@@@
Emily (en toppenbra Rooney Mara) väntar på att hennes make snart ska släppas ut ur fängelset där han suttit i några år för ekonomisk brottslighet. Emily är deprimerad, ofokuserad, knaprar piller och försöker i samma veva ta livet av sig. Hon blir slussad till en psykiatriker (Jude Law) för att få hjälp och blir satt på starkare medicinering. Är detta verkligen den hjälp hon behöver eller är det precis tvärtom? Det är frågan som Side Effects INTE tar upp hahaha! Istället är det en hyggligt lagom underhållande thriller. Tyvärr får denne vrångman lite känslan av "var det allt?" och då blir det inga toppenbetyg här inte. Habila skådisar och igen som så ofta ett manus som borde ha setts över för det lilla extra. Steven Soderbergh (Sex Lies and Videotapes, Ocean's Eleven, Contagion...allt det där, allt det där) har meddelat någonstans att han ska sluta som filmskapare och det kanske är tråkigt för många. Å andra sidan ser jag en bättre film här om någon annan än Soderbergh hade gjort den. Hur som helst. Hitchcock extra-super-duper-light har ingen dött av och det är hyggligt underhållande. Det är inte så svårt att hänga med i vändningarna när allt skrivs i ansiktet på en. Allt UTOM om antidepressiva medel är bra eller dåligt. Det är det enda du får tänka över själv och det är alltid något.
/Vrångmannen

Ocean's Thirteen

@@@
Det var fler än jag som gnällde på att tvåan tappade sina koncept från ettan. Därför anpassade man sig efter fansen och omlokaliserade till Las Vegas igen för trean. Den här gången samarbetar Garcia med resten av gänget och kasinot de ska råna styrs den här gången av ingen mindre än Al Pacino. Vi känner igen oss från ettan i det klassiska upplägget med ”samla ihop gänget”, ”styr upp en plan”, ”öva på planen i smyg”, ”genomför planen” och ”kom undan med pengarna”. Pacino är ett kanondrag att släpa in i filmen då han mer än väl kan hålla jämna steg med resten av grabbarna och man köper att han är farligare än alla att råna ifrån. Glimten i ögat, buset, charmen, ni vet ju. Inget spektakulärt men jävligt underhållande för stunden och nåt man gärna ser om en söndag.
/Surskägget

Ocean's Twelve

@@
Supersuccé och givetvis blir det en uppföljare. Andy Garcia börjar komma herrarna på spåren och kräver nu att de lämnar tillbaka pengarna och med ränta – or else! Våra vänner ser inget annat val än att göra det men för att skrapa ihop alla stålars måste de nu göra tre spektakulära rån. I Europa. Mest för att grabbarna grus och Julia Roberts ville ha en Europasemester. Vi har fortfarande charmen, glimten i ögat och sköna karaktärer. Det vi däremot saknar är en ordentlig handling. Filmen är rörig som fan och trots att jag sett den tre gånger minns jag knappt vad som händer eller inte händer i den. Jag förstår att man ville göra nåt lite annorlunda mot ettan men här lyckas det helt enkelt inte.
/Surskägget

Ocean's Eleven

@@@

Jag ser scenen framför mig. Ett gäng polare sitter och drar några drinkar i sommarsolen på en veranda nånstans i värmen. En av de slänger fram ett förslag. ”Vi som är så bra polare, vore det inte schysst att jobba ihop nångång?”. Folk håller ivrigt med. Och när kompisgänget består av George Clooney, Brad Pitt, Matt Damon och Steven Soderbergh har man plötsligt en jävla massa talang och charm redo att ta sig an en gammal skön rulle med ett annat gäng polare (i den första filmen från 1960 hängde Frank Sinatra, Dean Martin och Sammy Davis Jr bl a). Konceptet är enkelt. Ett gäng sköna rånare med finess ska råna ett Las Vegaskasino som drivs av Andy Garcia som är farlig och galen. Det gäller att komma undan med pengarna, men det gäller också att komma undan med pengarna utan att Garcia vet om att man har kommit undan med pengarna. Handlingen är inte briljant eller speciellt unik på nåt sätt. Det filmen lever på är de många sköna skådisarna. Clooney, Pitt, Damon och Garcia har vi nämnt men vi får även Bernie Mac (hahahahaa roligast!), Casey Affleck och Scott Caan som ett galet brödrarpar, Elliott Gould som gammal räv, Carl Reiner som ännu äldre räv, Don Cheadle som sprängämnesexpert och Julia Roberts som kuttersmycke (ja hennes roll är fan inte större än så egentligen). Kemin och interaktionen mellan samtliga skådisar är fantastisk och det är det som gör att man återkommer till den här rullen gång på gång. Charmen, humorn och det snyggt producerade. Klassisk Hollywoodrulle från en klassisk indieregissör.
/Surskägget

Knarkvecka: Traffic

@@@@
En av mina favoritfilmer från en överlag mycket intressant och produktiv regissör - Steven Soderbergh. Vi får följa tre olika handlingar där knark har en central plats i varje historia. Det handlar om smugglingen av knark, missbruket av knark och försöken att politiskt stoppa knark genom lagstiftning. Soderbergh använder olika färgfilter för varje handling så det blir busenkelt att hålla isär dem, samt att det blir jävligt snyggt visuellt. Handlingarna vävs in i varandra men det innebär inte alltid att karaktärerna träffas eller ens känner till varandra. Soderbergh lyckades få med en bunt duktiga skådisar till den här. Michael Douglas, Catherine Zeta-Jones, James Brolin, Don Cheadle, Benicio Del Toro, Topher Grace, Erika Christensen, Dennis Quaid, Albert Finney, Luíz Guzman, Salma Hayek och Miguel Ferrer gör alla riktigt bra i från sig i större och mindre roller. Del Toro knep t o m hem en Oscar för Bästa Manliga Biroll. Soderbergh lyckas också med konststycket att göra en film om knark utan att vifta med pekfingrar eller glamorisera användandet. Han håller sig neutral och låter oss som publik själva avgöra om vi vill heja på Douglas när hans familj imploderar i överdoser och jävligheter eller om vi istället hoppas på Zeta-Jones som tar över den mördade makens knarkimperium för att behålla sin dyra livsstil. Snygg och smart film som tål många sittningar.
/Surskägget

Haywire

@@@

Steven Soderbergh har här skapat en rätt knepig men underhållande actionrulle i ett virrvarr av andra genrer. Arthouserulle möter all-the-way-up-to-the-mayors-office-thriller möter Bourne Identityrullarna typ. Tuffa kampsportsexperten Gina Carano i huvudrollen har förvisso en hel del kvar att lära om skådespelaryrket men kan på riktigt spöa alla i kvarteret och sparkar herrelös stjärt i filmen. Hon har helt klart en unik personlighet och kan lugnt ta plats bredvid de största av actionskådisar. Handlingen i kort då. Mallory Kane (Carano) är frilansande agent. När hon gör ett jobb åt regeringen som till synes går fel så vill de plötsligt offra henne. Den gamla standardgrejen. Hon flyr runt till olika städer i världen och försöker gömma sig men blir istället tvungen att spöa skiten ur både poliser och skurkar som är henne hack i häl. Haywire är verkligen inget speciellt men samtidigt lite busigt underhållande med hårda slag och sparkar och viss spänning. Tänk Contagion möter en näve UFC galor hahaha! Hade större förväntningar på den här men tycker ändå den är ok som underhållning OM man gillar Soderberghs speciella sätt att närma sig en genre. Fräscha klyschor helt enkelt till ett galet funky soundtrack.

/Vrångmannen

Contagion

@@@@

Steven Soderbergh har alltid varvat smarta "art movies" med stora säkra Hollywoodproduktioner. Contagion är hans smarta "art movie" från 2011 (Haywire var hans actionrulle samma år) och handlar i korthet om vad som händer när ett nytt virus utan vaccin börjar sprida sig med dödlig utgång över världen. Vi får följa ett stort antal människor (Gwyneth Paltrow, Matt Damon, Kate Winslet, Laurence Fishburne, Jude Law, Marion Cotillard och Elliott Gould bl a) som på olika sätt kommer i kontakt med detta virus samtidigt som först tusentals, sedan hundratusentals och sen miljontals med människor världen över dör samtidigt som en desperat jakt på ett vaccin pågår. Det är en väldigt dokumentär känsla över filmen vilket är precis som Soderberg brukar gilla att ha det och skådisarna tar in oss i storyn och får oss som åskådare att uppleva all nervositet, skräck och panik deras karaktärer upplever. En egentligen rätt så långsam och karaktärsdriven film som ändå känns som en up tempo actionfilm. Hatten av Mr Soderbergh.

/Surskägget

JA och NEJ (Vrångmannen)

Här kommer tre grejer jag ser fram emot inom snar framtid:

1) Red State
Kevin Smiths förhandshyllade skräckis om religiösa sekter i USA. Vi har alla garvat till Smiths många indiekomedier (alla garvat sa jag!) och nu är det dags för honom att visa var skåpet ska stå i rysargenren. Det kommer bli lysande. Sen följer hockeyactionkomedin Hit Somebody (Hahahaha!) innan Smith, i alla fall som han själv hävdar, pensionerar sig från registolen och fortsätter att producera andras grejer.

2) Steven Soderbergh x 2
Killen har antingen blivit bananas eller så rör han om i sin egen gryta genom att släppa två stjärnspäckade actionthrillers som han regisserat, Contagion och Haywire (Haywire mer action och Contagion mer thriller). Inte likt herr Soderbergh att så dedikerat ta sig an denna typen av genrer men han gillade väl att göra Oceans Eleven, Twelve och Thirteen så varför inte. Give ’em hell Mr Artsy-fartsy!

3) The Dark Knight Rises
Ser inte fram emot rullen sådär värst tyvärr (Catwoman? Bah!) utan mer att Christopher Nolan förhoppningsvis börjar ett nytt spännande projekt som förhoppningsvis inte liknar någonting annat. Förhoppningsvis.

Här är tre grejer jag hoppas sjunker i ett träsk av komprimerad ondska och svulst:

1) Spiderman reboot.
Sony, go fuck yourselves.

2) Ridley Scott gör ny Bladerunner
Vilket skräp det kommer att bli. Vi vet det redan. Man måste överhuvudtaget vara galen samt bry sig för att åtminstone lyckas halvbra. Ridley var där för 30 år sen. Idag gör han Bregottreklam i spelfilmslängd.

3) Jägarna 2
Fabriksregissören Kjell Sundvall gör uppföljare på sin egen succé från 90-talet. Bruksaction där det dricks kaffe och hittepådramatik. Även när det kanske är ok så är det sämst.

/Vrångmannen

The Informant!

@@@

The Informant! är baserad på en sann historia som är så knäpp att hade den varit påhittad hade man avfärdat den som rent nonsens. Men en sak är säker. Verkligheten överträffar alltid dikten och genom Steven Soderberghs regi och Matt Damons klockrena porträtt av Mark Whitacre som det hela handlar om får vi en djupt mänsklig historia berättad för oss. Whitacre var en högt uppsatt person inom jordbruksindustrin som en dag bestämde sig för att dels blåsa företaget han jobbade för på enorma pengar och dels gå till FBI och säga att företaget på daglig basis både tog emot och delade ut mutor. Det ena skulle liksom leda avmärksamheten från det andra. Istället nystade Mark in sig mer och mer och lögnerna blev bara större och större innan allt uppdagades. Att han lyckades så länge som han faktiskt gjorde (flera års tid) berodde på hans naturliga charm och talang att helt utan skrupler eller tvekan dra de värsta lögner du hört. Matt Damon i lite för tjock mage och liten mustasch balanserar perfekt mellan charmen och lögnerna och om Whitacre i verkliga livet hade hälften av det Damon slänger ur sig här ska vi vara glada att han inte blev politiker. I det stora hela en ganska liten och personlig film om stora händelser och stora konsekvenser. Var beredda på mycket (underhållande) snack och lite verkstad. Inte för alla kanske, men en skön rulle man kan klämma en söndag.

/Surskägget

@@@
Detta är en standard "based on a true story" med lite humor och lite allvar. Klart godkänd underhållning om man inte förväntar sig något större mästerverk. Soderbergh som varvar sin framgång genom att göra en för dom (studion) och en för sig själv (artsy-fartsy) berättar den rätt otroliga historien både enkelt och hantverksmässigt. Matt Damon är riktigt bra och bjuder på en komplicerad karaktär som genom sina galna tilltåg också inbjuder till många garv. Sevärd.
/Vrångmannen