Alien: Covenant

@
Men far åt Nostromo vilket skräp.
/Surskägget

Assassin's Creed

@
Herrejösses, det här var till och med sämre än jag föreställde mig. Jag är inget superfan av spelen, har lirat litegrann och fattar idén och det kan vara kul en liten stund, men jag är för otålig för den typen av spel (ge mig ett fightspel typ Tekken, Street Fighter etc så är jag nöjdast). Så att åka tillbaka i tiden via gamla DNA-minnen hos en förfader har jag delvis köpt som koncept. Däremot så blir det så mycket fånigare när man introducerar idén i en film än i ett spel och i och med det faller också hela filmen. Sen hjälper det inte heller att det blir som en yo-yo hela tiden. Vara lite i verkligheten, vara lite i minnena, vara lite i verkligheten, vara lite i minnena. Upprepa gång på gång på gång på gång på...ja ni fattar. Taffligt manus, trist story, platta karaktärer, förbluffande dålig CGI och skådisar som inte fått nån personregi gör inte saken bättre. Det är sällan teve/dataspel blir bra film men det här var ett riktigt bottennapp och jag ser hellre om Super Mario Bros än att se det här igen.
/Surskägget
PS. Vrångmannen tyckte samma sak fast med andra ord.

Assassin's Creed

@
Det har väl inte undgått någon att Assassin's Creed är baserad på ett gäng populära datorspel med samma namn. Michael Fassbender är ju bra i det mesta och så är fallet även här faktiskt, även om ni redan av betyget fattar vad jag tycker om den här rullen. Assassin's Creed-filmen är snygg, tom så det ekar och skittråkig. Jag förstår att man vill göra en film av spelen, då de är baserade på en grym premiss och är väldigt filmiska i sig. Men som vi alla vet så ska det mycket till för att lyckas göra en ok överföring från x-boxen till den vita duken. Det är sällan det blir bra och allt som oftast serveras det sån skit så man önskar att man satt hemma med handkontrollen i näven i stället. En annan grej är det här med åldersgränsen (återkommande tema). Att så härligt våldsamma spel får så pass snälla filmer handlar såklart om att sälja biobiljetter, men det skadar oftast filmerna och floppen var här ett faktum, så långnäsa där. Spelen får 18-årsgräns men filmerna ska tydligen ses av 8-åringar i USA. Bananas. Hur som helst. Jag har suckat-dagdrömt-tittat-på-klockan-nickat-till i två själslösa timmar. Så du slipper.
/Vrångmannen

Steve Jobs

@@@@
Okej här vi en riktig dialogfilm med skådisar som får briljera i att hålla långa svepande monologer. Med manus av Aaron Sorkin vet vi att dialogen kommer vara bra och att storyn kommer gräva ner sig djupt i den person man porträtterar. I detta fall Steve Jobs om ni inte redan fattat av filmens titel. Michael "jag är med i allt just nu" Fassbender glider in som Jobs och gör ett kanonjobb. Kate Winslet, Seth Rogen, Jeff Daniels, Michael Stuhlbarg och övriga birollsinnehavare backar upp honom väldigt starkt i regi av Danny Boyle. Sorkin har valt att berätta Jobs liv ur tre specifika händelser, lanseringen av Macintoshen 1984, lanseringen av Nextdatorn 1988 och lanseringen av iMac 1998. Vi får följa Jobs och hans vänner, bekanta, kollegor och fiender samtidigt som han förbereder sig inför att kliva på scen. Sorkin lyckas på detta vis skapa ett porträtt av en person och de kring honom utan att för den sakens skull följa Jobs från vagga till grav. Själva lanseringarna utspelar sig i princip i realtid och den information om Jobs liv vi får får vi hela tiden från de personliga mötena och lika många gånger av det som inte sägs som av det som sägs. Vissa kommer säkert tycka att det här är en pratfilm där folk babblar på i oändlighet, andra kommer gilla den för det genialiskt stora i det till synes enkla.
/Surskägget

The Counselor

@
Men jisses. Ibland blir man bara så sjukt besviken. Okej att Ridley Scott inte gjort så jäkla mycket märkvärdigt de senaste tio åren, men med manus av Cormac McCarthy som räknas till en av de bäst levande amerikanska författarna idag så hade man lite hopp om nånting som åtminstone är sevärt. Pangar man dessutom in Michael Fassbender, Penélope Cruz, Javier Bardem, Cameron Diaz och Brad Pitt i rollerna ser det lovande ut på papper. Tyvärr stannar allt det lovande just på omslaget. Filmen i sig är en enda röra där vi har en väldigt lös tråd om knarkaffärer som går fel och där Diaz lurar skiten ur alla andra. Istället för att tighta till denna handling strösslar McCarthy ur sig meningslösa scener som till stor del är två snubbar som pratar om hur män och kvinnor ska förhålla sig till varandra. Och är det en scen mellan två kvinnor ligger alltid en lagom latent lesbisk fantasi där bak och lurar. Hela skiten känns rätt gubbsjuk och unken. Två timmar klockar skiten in på när det finns material för 45 minuter som mest. Det här är alltså en tevedeckare som ikläddes alldeles för stor rock.
/Surskägget
Vrångmannen var lite fåordigare i sin recension men kom fram till samma sak.

12 Years A Slave

@@@@@
Ibland snubblar man på de här filmerna där skådisarnas skicklighet, regissörens förmåga och berättelsen i sig är så starka att filmen omöjligt kan vara annat än ett mästerverk. Det här är en sådan film. Den sanna(!) historien om Solomon Northup som lever ett helt vanligt liv med sin fru och sina barn i nordstaterna under 1800-talets mitt. Efter att ha blivit lurad av ett par samvetslösa skurkar är han plötsligt såld som slav och förflyttad till sydstaterna där en svart mans liv är mindre värt än spott. Mot sin vilja tvingas han acceptera sitt öde samtidigt som han hela tiden desperat försöker komma på ett sätt att kontakta sin familj och sina vänner i norr för att bli räddad. Chiwetel Ejiofor är lysande i rollen som Solomon och ger verkligen liv till denne man som trots alla motgångar livet slänger på honom håller huvudet högt och vägrar vika ner sig psykiskt. Michael Fassbender är lika lysande han som den sadistiske slavägaren hos vilken Solomon efter en del turer hamnar. Det är märkligt att tänka sig att det var så här det kunde se ut för bara 150 eller så år sedan. Hade man fel hudfärg ansågs det okej att behandla den personen som ett djur. Sämre faktiskt då djur stod högre i rang. Det bör ge oss alla en tankeställare om hur man kommer se på vår tid om 150 år. Vill man bli beskriven som den där personen som stängde dörren, tittade bort och sparkade på de som låg ner eller vill man bli ihågkommen som en människa som försökte göra nåt snällt och vettigt i en galen tid? Brad Pitts karaktär i den här filmen (han hjälper Solomon att bli fri till slut) vill jag hellre vara än Fassbenders om vi säger så.
/Surskägget

X-Men: Apocalypse

@@@@
Bryan Singer gjorde rätt i att komma tillbaka till denna franchise i och med förra filmen. X-Men 3 med Brett Ratner i registolen var ett klart neråttjack jämfört med Singers två första, briljanta X-Menrullar (något som väldigt komiskt påtalas i denna film hehehe). Vi fick en klar nytändning med X-Men: First Class (i regi av Matthew Vaughn som bjussat på Kick-Ass, Stardust och Kingsman: The Secret Service) och sedan kom Singer tillbaka och lyfte hela serien igen med X-Men: Days of Future Past. Det jag kände med DOFP var dock att den på sina ställen blev lite för krånglig för sitt eget bästa. Det har Singer rått bot på här med råge. Från första bildrutan till sista är detta pang-på-hej-då. Det är action och ös och humor i perfekt blandning och Singer har helt klart gått tillbaka till serietidningarnas charm. Stundtals är det så bra så jag funderar mer än en gång om detta inte kan vara seriens hittills starkaste och bästa film och bestämmer mig i slutänden för att det kanske inte är det ändå (beror nog på vilken dagsform man själv har, samt att jag saknar Wolverine lite för mycket för att kunna hylla den här som bäst även om herr Jackman dyker upp i några minuter). Som gammalt X-Menfan får man här allt man vill ha och allt man älskade med serietidningarna (minus Wolverine). Så det är bara att buga och bocka och tacka herr Singer för denna gång.
/Surskägget

Haywire

@@@@
Steven Soderbergh är en av få artsy-fartsyregissörer jag klarar av. Visst gör han stora blockbusterrullar som följer Hollywoodmallen när han vill (se Ocean Elevenfilmerna) men han gör också artsy-fartsyfilmer när han känner för det. Som bäst blir det när han blandar Hollywood med artsy-fartsy som t ex i Out of Sight, The Limey eller här i Haywire. För det här är en standardactionrulle som följer alla mallar i handlingen. En spion (supertuffa Gina Carano) blir blåst av sin spionchef (Ewan McGregor) som utan att skämmas sätter andra spioner på att döda henne (bl a  Channing Tatum och Michael Fassbender). Hon spöar skiten ur alla och med hjälp av toppspionen (Michael Douglas) lyckas hon få rätt info så att hon kan döda alla som står i vägen. Vi har sett det förr i Mission:Impossiblefilmerna, Bournefilmerna och i stort sett alla andra spionfilmer. Men det är här Soderberghs geni kliver in. Sättet han berättar det hela på är allt annat än klassiskt och följer inga mallar alls. När det ska vara tuff musik är det knäpptyst och allt som hörs är sparkar och slag. När historien borde vara linjär hoppar den än hit och än dit. Och där det alltid är en cool snubbe med massa muskler i huvudrollen är det en cool brud med massa muskler istället. Jag gillar det här som fan. Action med hjärna utan att kompromissa med musklerna.
/Surskägget
PS. Vrångmannen höll i stort med, men ändå inte.

Steve Jobs

@@
Danny Boyle har tagit sig an ett manus av Aaron Sorkin om datajätten Steve Jobs, med Michael Fassbender och Kate Winslet i huvudrollerna. Det som börjar rätt bra blir nästan outhärdligt. Efter två timmar är man alldeles grötmätt i öronen av allt kacklande. Filmen är uppbyggd lite som en pjäs med några nyckelscener backstage innan Jobs (Fassbender) ska hålla sina produktpresentationer (1984-1998). Sorkin som ofta är en hejare på rapp dialog skriver här omkull sig alldeles. Bra skådisar. Danny Boyle gör ett snyggt, om en för honom lite stelt, hantverk av det snackiga manuset. Vi får tyvärr inte den schyssta biografin vi hade hoppats på utan en ganska konstig rulle som lyser till ibland. Att hyllningarna står som spön i backen för Steve Jobs (one of the movies...) är tämligen ofattbart. Nu har jag fått ont i huvudet.
/Vrångmannen

Blood Creek

@@
Nazister och zombies! Vilken otrolig kombo. Det är nånting speciellt med det där att nazisterna på riktigt hade en avdelning som jobbade med att hitta övernaturliga artefakter och föremål och försöka sig på att få dessa "magiska" föremål att hjälpa dem vinna kriget. Det här har vi sett i mängder med filmer (Hellboy, Captain America, Indiana Jones) och det är för det mesta riktigt underhållande och spännande mycket på grund av att det finns ett uns sanning i dessa stora, fläskiga Hollywoodproduktioner. Här är nazisterna på jakt efter gamla runstenar som sägs kunna skänka evigt liv. Nazisten Wirth (Michael Fassbender) dyker upp på en liten bondgård strax innan andra världskriget mitt i centrala USA hos en tysk utflyttad familj och ber om att få bo där medan han undersöker om den runsten som familjen hittat kan vara en av de magiska runstenar han ägnat större delen av sitt liv åt att hitta. Familjen misstänker snart att något är fel men förstår inte exakt hur ond Wirth är. Spola fram till nutid och Evan (Henry Cavill) blir plötsligt väckt mitt i natten av sin sedan flera år tillbaka försvunne bror Victor (Dominic Purcell) som berättar att han blivit kidnappad, lyckats fly och nu ska tillbaka och hämnas. Evan och Vic beväpnar sig och drar tillbaka till vad som visar sig vara bondgården vi såg i början av filmen. Tyvärr råkar de släppa lös Wirth som hållits inspärrad av familjen. Skälet till att Vic blev kidnappad var att man behövde hans blod för att hålla Wirth inlåst. En dödlig kamp börjar nu mellan Evan och Vic på ena sidan och Wirth på den andra med familjen i mitten. Joel Schumacher är allmänt bespottad på för att ha förstört Batmanfranchisen med del 3 och 4 men har faktiskt gett oss mycket bra också. Han är en teknisk skicklig regissör som här skapar rätt bra stämning och spänning med små medel. Fassbender är mer eller mindre alltid intressant att kolla på men här slarvas hans talang helt bort under fyrtio kilo zombiesmink som gör att han är helt oigenkännlig och därmed skulle kunna ha spelats av vemsomhelst. Cavill innan Stålmannen gör ett stabilt jobb som hedervärd brorsa och Purcell gör inget större väsen av sig då han är den med minst talang i gänget. Det här är en bra grundidé som lite försvinner på vägen. Man hade gärna sett att man utvecklade storyn mellan nazister och deras ockulta forskning istället för att nöja sig med en halvsplattrig lågbudgetzombierulle utan zombies.
/Surskägget

X-Men: Days of Future Past

@@@@
De första två X-Menfilmerna regisserades med perfekt hand av Bryan Singer som skickligt slussade oss mellan de många karaktärerna från actionsekvens till actionsekvens samtidigt som en trovärdig och intressant story underhöll oss mellan allt pangpang. Sedan dess är det en bunt andra som testat med sådär resultat. Det var först 2011 när Matthew Vaughn (Stardust, Kick-Ass) fick rodret och gjorde en prequel till första X-Menfilmen kallad X-Men: First Class som det blev riktigt intressant igen. Och nu kliver Singer in och gör en dubbel uppföljare. Dels är detta X-Men: First Class 2, dels är det X-Men 4. Vi får följa våra favoritmutanter i både en snar framtid och dåtid där gamla fiender måste samarbeta för att överleva. som vanligt återkommer i alla skådisar från tidigare filmer i sina karaktärers roller så vi får en bra och fin kontinuitet. Storyn kan vara något svår att hänga med i ibland då det är en del studsande mellan tidsåldrarna, och det är nog lite av ett krav att ha sett de tidigare filmerna då all tid i denna satsas på att berätta den här storyn och inte så mycket att berätta vilka karaktärerna är och vad som hänt i tidigare filmer (något Singer redan gjorde i X-Men 2). Det här är precis som det brukar vara när Singer är iblandad, det vill säga snyggt, smart och fartfyllt (med undantag för Jack The Giant Slayer, Gud vilket skräp!). Som X-Menfantast är jag mycket nöjd och även om filmen verkar vara ett avslutande kapitel hoppas jag vi får se mer X-Men och Singer i kombo.
/Surskägget

Prometheus

@
Vilket svammel! Vilken sörja! Ett manus som aldrig borde fått lämna den katturinindränkta servett den skrevs på. Ridley Scott har till min stora sorg och besvikelse gått från en mästerregissör (jag har för fan tatueringar med repliker från Blade Runner!) till ett enda stort skämt (började med Kingdom of Heaven någonstans och har bara fortsatt neråt). Det enda positiva jag kan säga om Prometheus är att den verkligen är skitsnygg. Miljöerna, detaljerna, specialeffekterna (med kanske nåt undantag), kläderna, designen - allt är sjukt jävla snyggt. Allt annat i filmen är pure crap. Det är inte engagerande. Det är inte spännande. Det är inte läskigt. Det är inte underhållande. Det är ett gäng skådisar som smyger runt i en fejkad grotta i 105 minuter för att sedan bli slaktade på tre minuter innan den enda överlevande (Noomi Rapace) åker iväg i solnedgången. Det är karaktärer som gör sjukt ologiska saker bara för att manuset kräver det, inte för att situationen karaktärerna befinner sig i kräver det. Vi har två snubbar som uttryckligen säger: "Fy fan vad den här grottan är läskig, ni behöver inte oss så vi åker tillbaka till säkerheten i skeppet nu på en gång, vi ses där sen" för att sedan VARA KVAR I GROTTAN UTAN ANLEDNING ÄNDA TILLS ALLA ANDRA ÅKT TILLBAKA TILL SÄKERHETEN PÅ SKEPPET!!! Det där är inte ens en ologisk lucka i manuset, det är ren och skär lathet, smörja och uselhet från manus"författarnas" sida. Det hjälper inte heller att filmens hjältinna spelas av Noomi som har noll charm, noll karisma och noll kemi med övriga skådisar (kärleksscenen är bara pinsam). Jag känner inte Noomi, hon är säker snäll och smart och jag önskar henne all lycka i livet. Men jag kommer aldrig, aldrig fatta vad alla stjärnregissörer ser i henne. Jag har sett minst 5 000 filmer i mitt liv och tycker att jag kan urskilja de skådisar med talang och de utan, och Noomi i mina ögon har talang som en bladlus. Hade hon kompenserat med superduperkarisma och charm i överflöd hade jag köpt det, men det finns ju inte heller. Med ett så här svagt manus, rätt taffliga insatser från övriga skådisar också (Guy Pearce i sämsta gammelmansmake-upen du sett i ditt liv är skrattretande, Sean Harris som en superarg geolog spelar över så det gnistrar om det, Charlize Theron kör en Kevin Costner och byter inte en min under hela filmen) blir Noomis brister ännu mer uppenbara. Den enda skådisen som kan hålla huvudet högt är Michael Fassbender som roboten David som han lyckas balansera bra mellan stelt robotaktig och lite mystiskt intressant. Jag visste att filmen skulle vara skit när jag såg trailern och hade inga förhoppningar om ett storverk överhuvudtaget. Tyvärr var den ännu sämre än jag kunde ana.
/Surskägget
Vrångmannen hade liknande tankar här.

Prometheus 3D

*MINOR SPOILERS*

@

Jag somnade. Det hade gått ungefär 40-45 minuter av filmen så slumrade jag till. Inte länge. Bara sådär 60-90 sekunder. Kan inte riktigt minnas när det hände senast. Just sayin'..

Ridley Scotts nya sci-firulle, som han i typ varannan intervju säger inte är en Alien-prequel och i varannan säger att den är det, är riktigt dålig i den här filmbloggarens ögon. Förväntningarna var också ljumma innan visningen så det var ingen direkt förvåning att den sög heller. Diskussionerna kring filmen har varit många, långa och intensiva och roligare än själva filmen faktiskt. Många älskar den men många ogillar den ordentligt också vilket naturligtvis är bäddat för härligt filmnördspladder. Är det en Alienrulle? Varför heter planeterna olika ska det inte vara samma? Varför är forskarna så korkade och busiga hela tiden? Varför springer dom rakt fram (hahaha!) etc etc. Jag känner mig dock klar med Prometheus. Jag gillade inte rullen alls som sagt men har lagt ner väldigt mycket tid och energi på att diskutera den. Visst, det är skoj men den är faktiskt inte ens värd detta i slutändan. Den blir lite sämre varje gång man ska gräva i handlingen. 

Ridley Scott är verkligen inget geni. Han är idag en stabil filmmakare som ibland glänser till, vilket han typ borde ha gjort här, rejält. Han gav oss för länge sedan ett par makalösa filmklassiker (Alien och Blade Runner) samt ett par modernare kalasrullar (Gladiator och Black Hawk Down) men det går säkert 3-4 dåliga filmer på en knappt stabil idag (nu ska han ju göra Bladerunner 2 också..). 

Här kommer några sista ord om Prometheus. Några plus (de är larvigt få) och några minus (de är egentligen många fler):

PLUS

Ser snygg ut

Charlize Theron

Michael Fassbender

MINUS

Manuset (Damon Lindelof hahaha!)

Ospännande

Oengagerat filmskapande

Noomi Rapace (även om hon faktiskt blir bättre och bättre och får väldigt lite att göra här)

Guy Pearce i gammelsmink hela tiden (?!)
Början, mitten och slutet

Att inte våga göra en RIKTIG hederlig Alien prequel (c'mon!)

I rymden kan ingen höra dig sura, sucka, stöna och vrånga.

/Vrångmannen 

Prometheus

Riktig recension kommer när jag har lugnat ner mig.
/Vrångmannen