@@@@
Hehehe Vrångmannen hatar ju Hobbitfilmerna med en passion jag inte sett sedan jag själv hatade No Country For Old Men. Men han har ju fel. Visst är vi inte lika impade som när Ringentrilogin slog ner som en atombomb på bio och femmorna haglade som batongslagen över Rodney King. Visst är det närmast filmiskt självmord att göra tre två-och-en-halvtimmes-filmer av en bok på 160 sidor när Ringentrilogin hade närmare 1 000 sidor att sno av. Meeeeen Peter Jackson slänger ju in strider och fighter på 45-60 minuter som i boken beskrivs på två meningar så det jämnar liksom ut sig ändå. Dessutom hade han den goda smaken att faktiskt lägga till en hel del scener (framförallt i de förlängda versionerna) som inte finns i boken men som knyter an snyggt till Ringentrilogin så att man nu kan se Hobbit 1-3 och sedan Ringen 1-3 och få två trilogier som hänger ihop. Denna recension är för övrigt baserad på den förlängda versionen av filmen, så vet ni det. Trean tar vid exakt där tvåan slutar med Smaugs anfall på den lilla sömniga flodstaden. När draken väl är dräpt tar vi en liten andningspaus där dvärgkungen får storhetsvansinne innan slakten kan börja på allvar när tre arméer dyker upp utanför Smaugs gamla grotta. Jävlar i helvete vad Jackson öser på! Jag vidhåller att slaget i Sagan om Konungens Återkomst är fetare och ballare trots att den snart har 15 år på nacken, men det här kommer inte långt ifrån. Tjong och tjoff mest hela tiden, precis som vi vill ha det. Att återbesöka Tolkiens värld gestaltad genom Jackson filmlins är alltid en skön upplevelse och så även här. Jag ser nu fram emot en helg när man sätter sig och bränner igenom alla sex rullarna på raken, givetvis de förlängda versionerna.
/Surskägget
Visar inlägg med etikett ian mckellen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ian mckellen. Visa alla inlägg
söndag 28 februari 2016
tisdag 15 juli 2014
X-Men: Days of Future Past
@@@@
De första två X-Menfilmerna regisserades med perfekt hand av Bryan Singer som skickligt slussade oss mellan de många karaktärerna från actionsekvens till actionsekvens samtidigt som en trovärdig och intressant story underhöll oss mellan allt pangpang. Sedan dess är det en bunt andra som testat med sådär resultat. Det var först 2011 när Matthew Vaughn (Stardust, Kick-Ass) fick rodret och gjorde en prequel till första X-Menfilmen kallad X-Men: First Class som det blev riktigt intressant igen. Och nu kliver Singer in och gör en dubbel uppföljare. Dels är detta X-Men: First Class 2, dels är det X-Men 4. Vi får följa våra favoritmutanter i både en snar framtid och dåtid där gamla fiender måste samarbeta för att överleva. som vanligt återkommer i alla skådisar från tidigare filmer i sina karaktärers roller så vi får en bra och fin kontinuitet. Storyn kan vara något svår att hänga med i ibland då det är en del studsande mellan tidsåldrarna, och det är nog lite av ett krav att ha sett de tidigare filmerna då all tid i denna satsas på att berätta den här storyn och inte så mycket att berätta vilka karaktärerna är och vad som hänt i tidigare filmer (något Singer redan gjorde i X-Men 2). Det här är precis som det brukar vara när Singer är iblandad, det vill säga snyggt, smart och fartfyllt (med undantag för Jack The Giant Slayer, Gud vilket skräp!). Som X-Menfantast är jag mycket nöjd och även om filmen verkar vara ett avslutande kapitel hoppas jag vi får se mer X-Men och Singer i kombo.
/Surskägget
De första två X-Menfilmerna regisserades med perfekt hand av Bryan Singer som skickligt slussade oss mellan de många karaktärerna från actionsekvens till actionsekvens samtidigt som en trovärdig och intressant story underhöll oss mellan allt pangpang. Sedan dess är det en bunt andra som testat med sådär resultat. Det var först 2011 när Matthew Vaughn (Stardust, Kick-Ass) fick rodret och gjorde en prequel till första X-Menfilmen kallad X-Men: First Class som det blev riktigt intressant igen. Och nu kliver Singer in och gör en dubbel uppföljare. Dels är detta X-Men: First Class 2, dels är det X-Men 4. Vi får följa våra favoritmutanter i både en snar framtid och dåtid där gamla fiender måste samarbeta för att överleva. som vanligt återkommer i alla skådisar från tidigare filmer i sina karaktärers roller så vi får en bra och fin kontinuitet. Storyn kan vara något svår att hänga med i ibland då det är en del studsande mellan tidsåldrarna, och det är nog lite av ett krav att ha sett de tidigare filmerna då all tid i denna satsas på att berätta den här storyn och inte så mycket att berätta vilka karaktärerna är och vad som hänt i tidigare filmer (något Singer redan gjorde i X-Men 2). Det här är precis som det brukar vara när Singer är iblandad, det vill säga snyggt, smart och fartfyllt (med undantag för Jack The Giant Slayer, Gud vilket skräp!). Som X-Menfantast är jag mycket nöjd och även om filmen verkar vara ett avslutande kapitel hoppas jag vi får se mer X-Men och Singer i kombo.
/Surskägget
lördag 1 februari 2014
Hobbit: Smaugs Ödemark
Då stänger vi locket på dokumentärfilmstemat och ger oss iväg rakt in i fantasins fantastiska land. Del två i Hobbittrilogin stöter på samma problem som Sagan Om De Två Tornen gjorde när den kom. Det märks väldigt tydligt att detta är mellanfilmen, transportsträckan mellan den rafflande början och den spännande finalen. Jag var sjukt skeptisk till att man skulle göra lilla tunna Bilbo (boken alltså) till tre tretimmars filmer. Det fanns ju liksom inte material nog för det. Men första filmen motbevisade mig. Den följde boken och lyckades på att bra och naturligt sätt förlänga vissa scener (främst actionsekvenserna förstås) på ett bra sätt. Här blir det dock ganska uppenbart att materialet är lite väl tunt för att verkligen räcka till. Många gånger står filmen och stampar vatten och trots att Jackson försöker slänga med så mycket action han kan känns det många gånger ganska krystat och utdraget. Det händer ett par gånger att jag sneglar på klockan och det mina vänner är aldrig ett bra tecken. Oavsett är det fortfarande en spännande fantasyfilm trogen Tolkien och Ringenfilmerna och det kommer bli kul att se alla sex filmer på raken i framtiden då mycket knyts ihop snyggt redan nu inför vad som komma skall. Kanske filmen växer när man får chans att se om den, men just nu kändes den lite som en besvikelse efter den roliga och fartfyllda ettan.
/Surskägget
PS. Så som alla tidningar skrev om Persbrandts insatser i filmen skulle man kunna tro att han var huvudrollen. Han är med i bild i ca 57 sekunder och håller ett kort och koncist tal under större delen av de sekunderna. Blinka och du missar honom.
@@
Hej för långa tevespel.
/Vrångmannen
http://www.discshop.se/filmer/bluray/hobbit_smaugs_odemark_blu_ray/P121842
Etiketter:
cate blanchett,
fantasy,
ian mckellen,
martin freeman,
mikael persbrandt,
orlando bloom
torsdag 4 juli 2013
The Hobbit: An Unexpected Journey
@@@@+
Låt mig börja med att säga att jag var huuuuuuur skeptisk som helst inför denna rulle. Eller låt mig säga såhär; när det gick ut i media att man tänkte göra en filmatisering på Bilbo också med samma team som gjorde Ringentrilogin var jag peppad som fan. Sen började det snackas om att det skulle bli två filmer och att Guillermo del Toro (överskattad) skulle ratta skeppet istället för Peter Jackson (geni) och då sjunk peppen. När det sedan blev klart att även Bilbo med sina knappt 200 sidor också skulle bli en trilogi liksom Ringen med sina 1 000 plus sidor undrade jag vad fan de höll på med. Skulle de mjölka ut så mycket pengar som möjligt ur oss stackars konsumenter? Slänga in massa nya scener, karaktärer och annat för att fylla ut tiden så mycket som möjligt? Skeptisk var bara förnamnet. Den kom och gick på bio och jag struntade fullständigt i den. Sen efter mycket om och men såg jag den hemma på BlueRay. Och Gud i himmelen vilken bra jävla film det visade sig vara! All känsla från Ringentrilogin är där. Den långsamma första timmen med karaktärsuppbyggnaden och "uppdraget". Den första färden innan anhalten hos Elrond. Och sedan actionsekvens efter actionsekvens med orcher, vättar, vargar, eld, magi och naturligtvis lite Gollum. Att dessutom alla skådisar från Ringentrilogin vars karaktärer har roller i den här kommer tillbaka är fantastiskt. Vilken fest det kommer att bli sedan att se alla sex filmerna på raken! Jag har dessutom läst om boken och måste säga att man hittills har följt den mer eller mindre ordagrant. Att man kan dunka ut tre timmar på ca 70 sidor bok beror på att en mening som: "Och sedan slogs de med vargarna" blir tjugo minuter av den mest spännande fantasyaction du sett sedan du såg om Ringen. Nu är jag peppad som aldrig förr inför del två och tre.
/Surskägget
Vrångmannen var lite väl vrång.
Låt mig börja med att säga att jag var huuuuuuur skeptisk som helst inför denna rulle. Eller låt mig säga såhär; när det gick ut i media att man tänkte göra en filmatisering på Bilbo också med samma team som gjorde Ringentrilogin var jag peppad som fan. Sen började det snackas om att det skulle bli två filmer och att Guillermo del Toro (överskattad) skulle ratta skeppet istället för Peter Jackson (geni) och då sjunk peppen. När det sedan blev klart att även Bilbo med sina knappt 200 sidor också skulle bli en trilogi liksom Ringen med sina 1 000 plus sidor undrade jag vad fan de höll på med. Skulle de mjölka ut så mycket pengar som möjligt ur oss stackars konsumenter? Slänga in massa nya scener, karaktärer och annat för att fylla ut tiden så mycket som möjligt? Skeptisk var bara förnamnet. Den kom och gick på bio och jag struntade fullständigt i den. Sen efter mycket om och men såg jag den hemma på BlueRay. Och Gud i himmelen vilken bra jävla film det visade sig vara! All känsla från Ringentrilogin är där. Den långsamma första timmen med karaktärsuppbyggnaden och "uppdraget". Den första färden innan anhalten hos Elrond. Och sedan actionsekvens efter actionsekvens med orcher, vättar, vargar, eld, magi och naturligtvis lite Gollum. Att dessutom alla skådisar från Ringentrilogin vars karaktärer har roller i den här kommer tillbaka är fantastiskt. Vilken fest det kommer att bli sedan att se alla sex filmerna på raken! Jag har dessutom läst om boken och måste säga att man hittills har följt den mer eller mindre ordagrant. Att man kan dunka ut tre timmar på ca 70 sidor bok beror på att en mening som: "Och sedan slogs de med vargarna" blir tjugo minuter av den mest spännande fantasyaction du sett sedan du såg om Ringen. Nu är jag peppad som aldrig förr inför del två och tre.
/Surskägget
Vrångmannen var lite väl vrång.
Etiketter:
bok,
fantasy,
ian mckellen,
lord of the rings,
martin freeman,
peter jackson,
äventyr
söndag 10 maj 2009
X-Men: The Last Stand
@@@@
Bryan Singer valde att regissera Superman Returns och registolen för den tredje installationen av X-Men gick till Brett Ratner. Ingen blev ledsnare än jag när jag fick höra detta. Här hade vi alltså en snubbe med Rush Hour (blä), Rush Hour 2 (dubbelblä) och Money Talks (trippeblä) på meritlistan. Jag var mer än skeptisk och när jag klev ur biosalongen tyckte jag filmen var sådär. Men nu har jag sett om den på dvd nyligen och fan om inte Brett lyckas pricka rätt ändå. Stämningen från de två första filmerna är där. Karaktärerna och skådisarna är tillbaka. Och Kelsey Grammer som Beast är lysande. Den följer de två första filmerna troget och alla fans får äntligen se Phoenix bli Dark-Phoenix och bli ond och förgöra typ allt hon rör. Bra skit. Trilogin får faktiskt en riktigt bra avrundning och det är nästan perverst att se hur många mutanter, båda goda som onda, som dödas i diverse olika strider. Här håller man inte tillbaka och även om Singer är skickligare på att fånga det introspektiva mellan actionscenerna, brassar Ratner på med allt han kan och det räcker fan rätt bra det med.
/Surskägget
@@@-
Nix ledsen. Den är bitvis ok och har en del schyssta fighter men det mesta från ettan och tvåan är som bortblåst. Ratner gör ett schysst hantverk och karaktärerna behåller sin charm men rullen blir rätt tjatig efter ett tag och är rätt rörig på sina ställen, man vill berätta för mycket på för kort tid. Någon som är sugen på X-Men Origins: Wolverine efter sågningarna? Inte jag.
/Vrångmannen
Bryan Singer valde att regissera Superman Returns och registolen för den tredje installationen av X-Men gick till Brett Ratner. Ingen blev ledsnare än jag när jag fick höra detta. Här hade vi alltså en snubbe med Rush Hour (blä), Rush Hour 2 (dubbelblä) och Money Talks (trippeblä) på meritlistan. Jag var mer än skeptisk och när jag klev ur biosalongen tyckte jag filmen var sådär. Men nu har jag sett om den på dvd nyligen och fan om inte Brett lyckas pricka rätt ändå. Stämningen från de två första filmerna är där. Karaktärerna och skådisarna är tillbaka. Och Kelsey Grammer som Beast är lysande. Den följer de två första filmerna troget och alla fans får äntligen se Phoenix bli Dark-Phoenix och bli ond och förgöra typ allt hon rör. Bra skit. Trilogin får faktiskt en riktigt bra avrundning och det är nästan perverst att se hur många mutanter, båda goda som onda, som dödas i diverse olika strider. Här håller man inte tillbaka och även om Singer är skickligare på att fånga det introspektiva mellan actionscenerna, brassar Ratner på med allt han kan och det räcker fan rätt bra det med.
/Surskägget
@@@-
Nix ledsen. Den är bitvis ok och har en del schyssta fighter men det mesta från ettan och tvåan är som bortblåst. Ratner gör ett schysst hantverk och karaktärerna behåller sin charm men rullen blir rätt tjatig efter ett tag och är rätt rörig på sina ställen, man vill berätta för mycket på för kort tid. Någon som är sugen på X-Men Origins: Wolverine efter sågningarna? Inte jag.
/Vrångmannen
Etiketter:
brett ratner,
bryan singer,
halle berry,
hugh jackman,
ian mckellen,
mutanter,
patrick stewart,
wolverine,
x-men
X2
@@@@
Klockren uppföljare som tar vid exakt där ettan slutar. Bryan Singer är tillbaka i registolen och räknar stenhårt med att alla som ser den här har sett första delen och struntar därför i att ödsla tid på att introducera våra hjältar igen. Ett par nya mutanter dyker upp och han låter dem få en liten introduktion istället. Främst bland dessa är Nightcrawler som spelas riktigt lysande av Alan Cumming. Det är synd och skam att de inte fick med honom till trean faktiskt för han gör ett av de mest mänskliga porträtten i hela filmserien (vilket inte är så illa med tanke på att han är en blå mutant som ser ut som en djävul). Handlingen spinner vidare på kampen mellan goda och onda mutanter och människor som försöker fängsla och/eller döda alla mutanter. Brian Cox levererar en klockren skurk i Stryker, en snubbe som har en mutant till son, men som hatar mutanter mer än nåt annat och bara vill döda alla. Han lyckas nästan meeeeeen X-Men lyckas hejda honom i sista sekund. Uppföljaren bjussar i princip på mer av allt. Mer action, mer hjärna, mer hjärta, mer mutanter, mer mer mer. Tummen upp.
/Surskägget
@@@@-
X2 har mer fart och action än ettan men tycker ändå det saknas något som ettan hade. Nåväl en skön superhjälterulle är det i allafall och vinner framförallt på en andra och trejde titt om man gillar rullarna om de goda och galna mutanterna. Wolverine är fortfarande tuffast.
/Vrångmannen
Klockren uppföljare som tar vid exakt där ettan slutar. Bryan Singer är tillbaka i registolen och räknar stenhårt med att alla som ser den här har sett första delen och struntar därför i att ödsla tid på att introducera våra hjältar igen. Ett par nya mutanter dyker upp och han låter dem få en liten introduktion istället. Främst bland dessa är Nightcrawler som spelas riktigt lysande av Alan Cumming. Det är synd och skam att de inte fick med honom till trean faktiskt för han gör ett av de mest mänskliga porträtten i hela filmserien (vilket inte är så illa med tanke på att han är en blå mutant som ser ut som en djävul). Handlingen spinner vidare på kampen mellan goda och onda mutanter och människor som försöker fängsla och/eller döda alla mutanter. Brian Cox levererar en klockren skurk i Stryker, en snubbe som har en mutant till son, men som hatar mutanter mer än nåt annat och bara vill döda alla. Han lyckas nästan meeeeeen X-Men lyckas hejda honom i sista sekund. Uppföljaren bjussar i princip på mer av allt. Mer action, mer hjärna, mer hjärta, mer mutanter, mer mer mer. Tummen upp.
/Surskägget
@@@@-
X2 har mer fart och action än ettan men tycker ändå det saknas något som ettan hade. Nåväl en skön superhjälterulle är det i allafall och vinner framförallt på en andra och trejde titt om man gillar rullarna om de goda och galna mutanterna. Wolverine är fortfarande tuffast.
/Vrångmannen
Etiketter:
alan cumming,
brian cox,
halle berry,
hugh jackman,
ian mckellen,
james marsden,
mutanter,
patrick stewart,
x-men
X-Men
@@@@
Jag intervjuade Bryan Singer i samband med filmen Sommardåd, och han avslöjade då att hans nästa projekt skulle bli just X-Men. Det visade sig att han inte hade varit ett fan av serierna och inte hade någon direkt koll på mutanterna. Han hade därför påbörjat en diger research och plöjde för full fart igenom det mesta av det bästa i serietidningsväg han kunde få tag på. När filmen väl kom ut visade det sig snart att han läst på riktigt bra. Inte nog med att filmen är snygg som fan med sina blå toner, den känns väldigt förankrad i verkligheten trots att vi snackar om mutanter med krafter som att skapa stormar, läsa tankar och skjuta laserstrålar från ögonen. Singer hade även lyckats ovanligt bra med sin casting. Patrick Stewart som Prof. X och Ian McKellen som Magneto gav projektet en del tyngd, samtidigt som nykomlingen Hugh Jackman som Wolverine stal showen helt och exploderade som stjärna över en natt trots gedigen och lång karriär på teaterscener runtom den engelskspråkiga världen. Även skådisar som James Marsden och Halle Berry fick sina definitiva genombrott här.
Handlingen kretsar kring kampen mellan de goda mutanterna ledda av Prof. X och de onda ledda av Magneto som efter att nästan ha dött i koncentrationsläger som ung jude under andra världskriget nu ser människors förakt mot mutanter på samma sätt som nazisternas förakt mot judarna. Han vill därför slå första slaget och döda alla människor innan de hinner döda alla mutanter. Prof. X ser mer nyktert på saken och vill lära människor och mutanter att samarbeta. Och när Magneto är dum måste Prof. X och kompani naturligtvis stoppa honom. En snygg actionrulle med ovanligt mycket hjärna och stora slevar hjärta.
/Surskägget
@@@@
Det här är klass och låt ingen säga något annat. Klart i topp av Marvelrullarna och med den modesta budgeten i sammanhanget så har det skapats en riktigt bra story med stort hjärta och skön action. Bryan Singer visar här att han inte är en one hit wonder efter Usual Suspects (även om Superman var en besvikelse och Valkyria inget vidare..). Wolverine fuckers!!
/Vrångmannen
Jag intervjuade Bryan Singer i samband med filmen Sommardåd, och han avslöjade då att hans nästa projekt skulle bli just X-Men. Det visade sig att han inte hade varit ett fan av serierna och inte hade någon direkt koll på mutanterna. Han hade därför påbörjat en diger research och plöjde för full fart igenom det mesta av det bästa i serietidningsväg han kunde få tag på. När filmen väl kom ut visade det sig snart att han läst på riktigt bra. Inte nog med att filmen är snygg som fan med sina blå toner, den känns väldigt förankrad i verkligheten trots att vi snackar om mutanter med krafter som att skapa stormar, läsa tankar och skjuta laserstrålar från ögonen. Singer hade även lyckats ovanligt bra med sin casting. Patrick Stewart som Prof. X och Ian McKellen som Magneto gav projektet en del tyngd, samtidigt som nykomlingen Hugh Jackman som Wolverine stal showen helt och exploderade som stjärna över en natt trots gedigen och lång karriär på teaterscener runtom den engelskspråkiga världen. Även skådisar som James Marsden och Halle Berry fick sina definitiva genombrott här.
Handlingen kretsar kring kampen mellan de goda mutanterna ledda av Prof. X och de onda ledda av Magneto som efter att nästan ha dött i koncentrationsläger som ung jude under andra världskriget nu ser människors förakt mot mutanter på samma sätt som nazisternas förakt mot judarna. Han vill därför slå första slaget och döda alla människor innan de hinner döda alla mutanter. Prof. X ser mer nyktert på saken och vill lära människor och mutanter att samarbeta. Och när Magneto är dum måste Prof. X och kompani naturligtvis stoppa honom. En snygg actionrulle med ovanligt mycket hjärna och stora slevar hjärta.
/Surskägget
@@@@
Det här är klass och låt ingen säga något annat. Klart i topp av Marvelrullarna och med den modesta budgeten i sammanhanget så har det skapats en riktigt bra story med stort hjärta och skön action. Bryan Singer visar här att han inte är en one hit wonder efter Usual Suspects (även om Superman var en besvikelse och Valkyria inget vidare..). Wolverine fuckers!!
/Vrångmannen
Etiketter:
bryan singer,
halle berry,
hugh jackman,
ian mckellen,
james marsden,
mutanter,
patrick stewart,
wolverine,
x-men
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



