Housebound (2014)

@@@@
Skräckfilmer från Nya Zeeland är vi ju inte direkt bortskämda med. Det ska väl vara Peter Jacksons gamla splatterrullar då, innan han började göra big Hollywood pictures som kostade en triljard dollar och tog niohundra år att färdigställda. Housebound är en överraskande bra skräckis med en stor dos humor på ett välbalanserat vis. Unga Kylie blir, efter ett misslyckat inbrottsförsök, dömd till husarrest i sitt barndomshem. Ett hus som hon sedan länge gladeligen lämnat bakom sig. Kvar i hemmet bor Kylies lite egendomliga mamma och hennes minst sagt lika knäppa man. Snart börjar det hända märkliga och oförklarliga saker i huset och Kylie, som håller på att avlida av tristess, börjar ana att huset är hemsökt...eller värre. Housebound är spännande, välspelad, rolig och blodig. Snyggt hela vägen. Man vet aldrig vart man har filmen, vilket gör den till en liten pärla (ursäkta floskeln) i en ocean av avfall. Hoppas vi får se mer av Gerard Johnstone, som har skrivit och regisserat detta förstlingsverk. Rekommenderas!
/Vrångmannen

The Hobbit: The Battle of Five Armies

@@@@
Hehehe Vrångmannen hatar ju Hobbitfilmerna med en passion jag inte sett sedan jag själv hatade No Country For Old Men. Men han har ju fel. Visst är vi inte lika impade som när Ringentrilogin slog ner som en atombomb på bio och femmorna haglade som batongslagen över Rodney King. Visst är det närmast filmiskt självmord att göra tre två-och-en-halvtimmes-filmer av en bok på 160 sidor när Ringentrilogin hade närmare 1 000 sidor att sno av. Meeeeen Peter Jackson slänger ju in strider och fighter på 45-60 minuter som i boken beskrivs på två meningar så det jämnar liksom ut sig ändå. Dessutom hade han den goda smaken att faktiskt lägga till en hel del scener (framförallt i de förlängda versionerna) som inte finns i boken men som knyter an snyggt till Ringentrilogin så att man nu kan se Hobbit 1-3 och sedan Ringen 1-3 och få två trilogier som hänger ihop. Denna recension är för övrigt baserad på den förlängda versionen av filmen, så vet ni det. Trean tar vid exakt där tvåan slutar med Smaugs anfall på den lilla sömniga flodstaden. När draken väl är dräpt tar vi en liten andningspaus där dvärgkungen får storhetsvansinne innan slakten kan börja på allvar när tre arméer dyker upp utanför Smaugs gamla grotta. Jävlar i helvete vad Jackson öser på! Jag vidhåller att slaget i Sagan om Konungens Återkomst är fetare och ballare trots att den snart har 15 år på nacken, men det här kommer inte långt ifrån. Tjong och tjoff mest hela tiden, precis som vi vill ha det. Att återbesöka Tolkiens värld gestaltad genom Jackson filmlins är alltid en skön upplevelse och så även här. Jag ser  nu fram emot en helg när man sätter sig och bränner igenom alla sex rullarna på raken, givetvis de förlängda versionerna.
/Surskägget

The Hobbit: An Unexpected Journey

@@@@+
Låt mig börja med att säga att jag var huuuuuuur skeptisk som helst inför denna rulle. Eller låt mig säga såhär; när det gick ut i media att man tänkte göra en filmatisering på Bilbo också med samma team som gjorde Ringentrilogin var jag peppad som fan. Sen började det snackas om att det skulle bli två filmer och att Guillermo del Toro (överskattad) skulle ratta skeppet istället för Peter Jackson (geni) och då sjunk peppen. När det sedan blev klart att även Bilbo med sina knappt 200 sidor också skulle bli en trilogi liksom Ringen med sina 1 000 plus sidor undrade jag vad fan de höll på med. Skulle de mjölka ut så mycket pengar som möjligt ur oss stackars konsumenter? Slänga in massa nya scener, karaktärer och annat för att fylla ut tiden så mycket som möjligt? Skeptisk var bara förnamnet. Den kom och gick på bio och jag struntade fullständigt i den. Sen efter mycket om och men såg jag den hemma på BlueRay. Och Gud i himmelen vilken bra jävla film det visade sig vara! All känsla från Ringentrilogin är där. Den långsamma första timmen med karaktärsuppbyggnaden och "uppdraget". Den första färden innan anhalten hos Elrond. Och sedan actionsekvens efter actionsekvens med orcher, vättar, vargar, eld, magi och naturligtvis lite Gollum. Att dessutom alla skådisar från Ringentrilogin vars karaktärer har roller i den här kommer tillbaka är fantastiskt. Vilken fest det kommer att bli sedan att se alla sex filmerna på raken! Jag har dessutom läst om boken och måste säga att man hittills har följt den mer eller mindre ordagrant. Att man kan dunka ut tre timmar på ca 70 sidor bok beror på att en mening som: "Och sedan slogs de med vargarna" blir tjugo minuter av den mest spännande fantasyaction du sett sedan du såg om Ringen. Nu är jag peppad som aldrig förr inför del två och tre.
/Surskägget
Vrångmannen var lite väl vrång.

The Hobbit: An Unexpected Journey

@@@
Hyllad av filmtidningar som om de hade fått en procent på intäkterna och småhatad av vänner och filmbloggare. The Hobbit är en överlång men underhållande rulle med en touch av de gamla ”ringenfilmerna” men bara en touch. Baseras på boken Bilbo men även på andra skrifter av Tolkien för att fylla ut historien och visa mer av den sagolika världen och dess varelser. Första timmen känns som fem, andra som två och tredje som 20 minuter. Galet mycket action i sista akten som bitvis är medryckande men jag såg den tyvärr i det nya formatet 3D 48fps och det såg sådär ut. Här råder det också delade meningar och visst, jag störde mig inte alls så mycket som många andra men önskar ändå att jag sett den i vanlig hederlig 2D. Filmen känns också lite som en promenad i parken för regissören Peter Jackson. Det här gör han i sömnen och jag tycker inte alls att The Hobbit har den där desperata magin i berättandet som de tidigare ringenrullarna. Martin Freeman (bl.a tv-serierna The Office, Sherlock) ger bra dimension till unge herr Bilbo. Underhållande men gör inte tre filmer på tre timmar. Gör två på två, om ens det.
/Vrångmannen

http://www.discshop.se/filmer/dvd/hobbit_en_ovantad_resa/P110664

Tintins Äventyr: Enhörningens Hemlighet

@@@@
När två av filmvärldens action- och äventyrsgiganter Steven Spielberg och Peter Jackson slår ihop sina påsar och gör en av serietidningsvärldens mesta äventyrare Tintin till film så är det naturligtvis bäddat för ett maffigt matinéäventyr i bästa Indiana Jonesstil. Liksom karaktären Gollum i Sagan Om Ringenfilmerna är hela Tintin inspelad med så kallad motion captureteknik. Man spelar in riktiga skådisar i ett green room och animerar sedan både skådisar och världen runt dem i efterhand. Resultatet i Tintins fall är sjukt snyggt. En del menar att en live actionrulle med Tintin hade varit coolare, men en animerad film öppnar upp för andra möjligheter och tillåter Spielberg/Jackson att komma undan med actionsekvenser man inte hade köpt lika lätt om det varit riktiga skådisar. För här finns det actionsekvenser i mängder. Filmen är baserad på albumen Enhörningens Hemlighet (med pyttelite från uppföljaren Rackham den Rödes Skatt inslängt på slutet) och Krabban Med Guldklorna samt en hel del actionscener som är nyskrivna för filmen. Spielberg/Jackson har verkligen fångat Tintins anda. Det är deckare, spänning, action, humor, mysterium, knasigheter, skurkar, biljakter, skottlossning, slagsmål, fars och snubbelkomedi i en enda härlig blandning. Haddock vill mest åt spriten hela tiden, Milou är smartare än till och med Tintin, Dupontarna ungefär lika korkade som Milou är smart och Bianca Castafiore kan spräcka glas med sin röst. Filmen är närmare två timmars mys och jag är redan sugen på att se om den. Stort plus att skurken är animerad att se ut som en blandning av Spielberg och Jackson (som därmed gör världens längsta "regissörscameo" á la Hitchcock), samtidigt som han faktiskt påminner en hel del om originalkaraktären från albumet. Nu ser jag framemot filmatiseringar av Månen Tur och Retur del 1+2 samt dubbelalbumet De Sju Kristallkulorna/Solens Tempel. Om det nu blir dessa som väljs vilket jag hoppas. Annars finns alltid Tintin i Tibet, Det Hemliga Vapnet, Den Mystiska Stjärnan, Blå Lotus, Faraos Cigarrer och många många fler. Oavsett vilket vill jag se Professor Kalkyl i nästa film oavsett om han är med i albumet filmen baseras på eller ej!
/Surskägget

@@@

Visst finns det en hel del skoj att hämta här men samtidigt så kändes det lite småtrött. Vet inte hur man ska förklara det riktigt för allt är perfekt in i minsta detalj och det är full fart all the way. Jag jämför inte med seriealbumen alls utan ser filmen som en egen enhet och som sagt det är en fantastisk och fantasifull skapelse. Perfektionen i sig gör mig lite slö. Jag gillar helt enkelt inte motion capture tillräckligt, inte ens när det är som bäst. Hajar också att det varit svårt att göra Tintin som "riktig" spelfilm idag då man inte skulle komma undan med en del grejer. Helt ok på alla plan men kommer jag att se om den? Svaret är nej och det är också första gången det svaret gällt en Spielbergrulle för mig på väldigt länge.

/Vrångmannen

The Directors: Peter Jackson

Peter Jackson var och är en hårt arbetande filmnörd med stor glädje för genrefilm som lyckats totalt i branschen. Han har på kuppen blivit multimiljonär men har tydligen ändå på sig sin gamla vanliga tröja, kör en gammal bil och verkar inte bry sig alls om något annat än nästa filmprojekt (detta luktar Stanley Kubrick lång väg!). Han föddes på Nya Zeeland 1961 och andades film under hela sin uppväxt. Med hjälp av vänner och bekanta samt en ytterst blygsam budget (om man ens kan kalla det budget) började han göra splatterfilm med mycket humor, fart och fläkt. Trots den otroliga framgången idag så vägrar han att filma någon annanstans än på Nya Zeeland. Hollywood får helt enkelt komma till honom.

Bad Taste (1987)
@@@
Älskade denna som tonåring. ÄLSKADE. Här har vi en galen blandning av Världsrymden anfaller, Rambo och Helan och Halvan. Hela teamet både framför och bakom kameran är polare till Jackson och filmen tog tydligen en evighet att spela in (då polare kan vara oberäkneliga i den åldern pga tjejer, fester etc hahahaha!). Filmen ser dyrare ut än den var att spela in men ser ändå skitbillig ut. Det är ett sånt drag i Bad Taste, och asgarven är många, att man vid första titten inte hinner se alla fel som hela tiden infinner sig (som så ofta när man saknar en scripta). En skön sci-fi/zombie/splatterfilm som pga dedikerat engagemang är otroligt underhållande (inte för vekmagade) trots billighetsfaktorn och man kunde redan då ana att det inte var den sista gången vi skulle få höra talas om Peter Jackson.
/Vrångmannen

@@
Nja. Att den är gjord för 25 nyzeeländska dollar och en ostmacka är tydligt, men eftersom att det är en knäpp och crazy rulle kan man förlåta det. Däremot är det för mycket fel mest hela tiden som man visst hinner märka och garven kommer inte lika ofta som en viss Vrångman gör gällande. Första halvan av rullen är bäst sen flummar den mest på. Men visst kunde man se att herr Jackson hade vision och talang, det är inget snack.
/Surskägget

Meet the Feebles (1989)
@@+
Mupparna som knarkar, svär, mördar och knullar. Jag älskar idén men kanske måste jag se om denna i vuxen ålder för att uppskatta den till fullo. Jag minns att den bitvis var kul i all råhet men också att den blev tjatig i längden (MTV generationen!).
/Vrångmannen

Braindead (1992)
@@@@
Här får vår regissör sin första "riktiga" budget och gör inte helt överraskande en galen over-the-top zombierulle. Extremt våldsam men på det där sköna teckandefilmviset och FANTASTISKT rolig. En av de bästa skräckkomedier som gjorts kommer alltså från Nya Zeeland. Brain Dead kan man se hur många gånger som helst. Nu sitter man bara i smyg och väntar på att Jackson snart återvänder till den splatterhumor som satte honom på kartan.

/Vrångmannen

@@@@

Hahahahaha, här börjar det hända grejer. Från att vara riktigt creepyläskig i introt till att bli en splatterskrattfest utan dess like vare sig förr eller senare är detta en sann klassiker. En karatesparkande präst på en kyrkogård eller en hyfsat trött men ändå pissed-off hjälte med gräsklippare. Många klassiska scener blir det. Tydligen var det den film med mest blod per sekund nånsin när den kom, och det rekordet lär väl stå sig än idag. Humor och skräck i en perfekt blandning. Det här ska ses av alla och envar.

/Surskägget

Heavenly Creatures (1994)
@@@@
Plötsligt när man tror att man ska få nästa splatterrulle av Jackson så sadlar han om! Han gör ett sagolikt mörkt drama på en verklig händelse där två skolflickor dras in i sin egen drömvärld och till slut blir mördare. Flickorna spelas fantastiskt av en ung Kate Winslet (behöver jag ens nämna en film?) och Melanie Lynskey (succé i komediserien Two and a half men). En mörkt vacker, sorglig och bitvis rolig film som ändå gjorde att vi fans undrade om Peter Jackson redan blivit för seriös för den sköna, lättsamma underhållningsbanan han tidigt styrde in på.
/Vrångmannen

@@@@

Oj oj oj. Från splatter till starkt drama på mindre än en Winslet, Jackson visar prov på att han är mer än glada amatörkillen som är duktig på splatter. Liksom Sam Raimi innan honom klarar Jackson av flera genrer och liksom Raimi har han sedermera gjort en av världens mest sedda (och bästa) trilogier. Visste faktiskt inte ens att det var Jackson när jag såg den och blev superöverraskad när jag fick reda på det. Såhär seriös film skulle väl mer-blod-per-sekund-Jackson inte kunna leverera? Men jo. Det kunde han.

/Surskägget

Forgotten Silver (1995)
@@@+
Mockumentary där Peter Jackson snubblat på en fantastisk historisk upptäckt. Nya Zeeländaren Colin McKenzie uppfann tydligen den rörliga filmen långt innan den blev ett faktum för hela världen. Denne McKenzie skall också redan 1908 spelat in världens första talfilm i Nya Zeeland (HAHAHA!). Forgotten Silver är en skojig och välgjord bagatell som fick många att tro att det var på riktigt. När man ser den förstår man varför.
/Vrångmannen

The Frighteners (1996)
@@@@
Ett fantastiskt och lite bortglömt äventyr. Michael J Fox kan se spöken och jobbar som en slags "Ghostbuster" men folk tror honom sällan. Plötsligt dyker det upp en demon i svart skepnad (påminner väldigt mycket om de senare ringvålnaderna i Jacksons Sagan om Ringentrilogi) som börjar döda folk till höger och vänster och karvar in en siffra i offrens panna. Vår hjälte tillsammans med sina sköna spökkompisar (bl.a en gammal revolverman från vilda västern och en svart man i afro och discomundering från 70-talet) måste ta klivet in i hjälterollen för att rädda dagen. En sanslöst härlig och fartfylld skräckkomedi som borde varit Peter Jacksons stora succé men floppade tyvärr på biograferna vid premiären. Har dock nått kultstatus hos filmfans världen över (i alla fall dom jag känner!).
/Vrångmannen

@@@@

Michael J. Fox i en av sina sista större roller om jag inte minns fel. De visuella effekterna var om än kanske inte banbrytande för sin tid så väldigt avancerade. Här blandar han humor och skräck igen och lyckas återigen skapa en riktigt bra rulle. Som Vrångis skriver missade biopubliken den här (kanske på grund av affischen, seriöst, en vit vägg med nåt skuggansikte av ett monster är inte det tuffaste jag sett i mitt liv) men på video och dvd har den fått kultstatus. Fox visar att han är en lysande komiker, och Jackson visar att han kan detta med underhållande film.

/Surskägget

Lord of the Rings trilogy (2001-2003)
@@@@@
Finns inte så mycket att säga om den här cineastiska milstolpen . Fantasyfilm blir inte mycket bättre än såhär och gillar man böckerna (läser dom en gång varje år) så kan man inte vara annat än helnöjd. HELNÖJD!
/Vrångmannen

@@@@@ (Ettan), @@@@ (Tvåan), @@@@@ (Trean).

Mittenfilmen är inte lika bra som de andra två vad folk än försöker säga. Faktum är att innan the director's cut så gav jag tvåan en trea och kände mig snäll. Men när ytterligare en timme fick plats på dvd:n blev det en solid fyra och den film det borde varit hela tiden. Detta är inte förstås inte Jacksons fel. Mittenboken i trilogin är den tråkigaste av de tre böckerna, så det är svårt att göra en film lika stark som ettan och tvåan när man har originalmaterialet att utgå ifrån. De här filmerna kan man skriva långa romaner om hur bra de är. Låt oss helt enkelt avsluta med kung Theodens rop: "Death! Deeeeaaaaath! DEEEEEEEEEAAAAAAAAAAATH!!!"

/Surskägget

King Kong (2005)
@@@@-
Den här är rätt så svår att recensera/betygsätta tycker jag. Den känns på tok för lång och första halvan av filmen (förutom att den är fantastiskt snygg och välgjord) är så tråkig så man nästan snarkar ihjäl sig. Plötsligt händer något mitt i och den förvandlas till ett sjukt häftigt over-the-top-äventyr utan en tråkig minut. Spektakulärt ösig action med både humor och värme. Självaste King Kong är fenomenalt ”verklig” och här visar Peter Jackson ytterligare en gång att han kan sin action, sin spänning och sina äventyr. Andra halvan väger nästan upp för den tråkiga och sega starten. Nästan.
/Vrångmannen

@@@@

Jo, jag tycker fortfarande att det är onödigt att göra en remake på King Kong. Originalet är för jävla grymt bra trots gamla specialeffekter etc, och det går inte att göra sådär jättemycket nytt med storyn. Jag menar flicka träffar apa, apa blir kär, apa dör, det är filmen oavsett hur många remakes som görs. Men samtidigt dunkar ju Jackson på med allt specialeffektskrut som finns, och det är ju hysteriskt bra i actionsekvenserna (även om man vissa gånger bara ser resten av handlingen som en kort transportsträcka från en actionsekvens till en annan). Striden mellan Kong och tre T-rexar är en modern klassiker som man kommer njuta av mången gång. Såg om den på dvd för ett tag sedan och då kändes den ännu mer helgjuten än när jag såg den på bio, framförallt kändes då starten riktigt bra med mycket karaktärsbyggande som gav en skön känsla för resten av filmen. Ja jäklar det svänger på bra och tre timmar försvinner snabbt.

/Surskägget

The Lovely Bones (2009)
@@

Här

/Vrångmannen

The Lovely Bones

@@
Att Peter Jackson är en talangfull filmskapare är ingen nyhet. Jag hade stora förväntningar på The Lovely Bones och trailern bådade gott. Filmen är baserad på en roman av Alice Sebold och utspelar sig i början av 70-talet. Fjortonåriga Susie Salmon blir mördad på väg hem från skolan. Hon hamnar i ett slags förmak till himlen där hon blickar ner på sin sörjande familj samt sin mördare och hur han förbereder sig för nästa dåd. Det är förvisso riktigt snyggt och effektmakeriet där Susie sitter i sin "himmel" är påkostat men filmen griper aldrig tag i mig. Jag blir istället intresserad av att läsa boken (vilket är en bonus då jag allt för sällan läser fiction). Saoirse Roman är makalöst bra som unga Susie i filmen och henne kommer vi garanterat se mer av i framtiden. The Lovely Bones borde ha varit en piece of cake för Jackson som tidigare visat att han fixar både starkt drama (Heavenly Creatures) och spänning (allt annat). Istället blir det här en påkostad "Hallmarkfilm" utan djupare mening. Kanske var det ett för tungt ämne för regissören som verkar vara mer intresserad av snygga bilder och effekter. En riktig besvikelse. Nu blickar vi istället framåt mot Tintin (som Jackson regisserar tillsammans med Steven Spielberg) och The Hobbit (producent och manus). Aaaah! Där hör han hemma.
/Vrångmannen