Nyårskaramell 3 - The Raven

@@
Som sagt alla rullar med "The" i titeln som får en tvåa drar vi av nu direkt som ett plåster. The Raven utgår från författaren Edgar Allan Poe (här spelad av John Cusack) och hans skräcknoveller som än idag räknas som stora klassiker. Poe blir inblandad i en härva där en seriemördare verkar mörda utifrån Poes berättelser. Snuten famlar lite i mörkret och börjar misstänka Poe själv efter ett tag så Poe inser att han inte har nåt val. Han måste hitta mördaren själv. Jag har ju alltid gillat John Cusack ända sedan jag såg honom i nån av alla tonårsrullarna under det tidiga 80-talet. Han har en skön naturlig stil och busig glimt i ögat som funkar väl i rollen. Med det sagt är filmen i sig ingen större hit tyvärr. Storyn försöker lite för mycket tills den liksom slår knut på sig själv i sina försök att vara originell och innovativ (den är ingetdera). Synd för potentialen finns helt klart där.
/Surskägget

The Girl on the Train

@@@@
Spännande, intressant och lite annorlunda thriller som framförallt är otroligt välspelad av Emily Blunt, Haley Bennett och vår egna Rebecca Ferguson. Ja, det här är något så ovanligt som en film där tre kvinnor har huvudrollerna och männen bara är biroller i deras värld. Uppfriskande. Det som gör det än mer speciellt är att alla tre karaktärer på sina egna sätt är helt slut i huvudet hahahaha. Blunt spelar Rachel som till en början verkar helt normal tills vi inser att hon är tokalkoholist och att hon stalkar sitt ex Tom (Justin Theroux) och hans nya tjej Anna (Ferguson). Anna å sin sida var Toms älskarinna när Rachel och Tom fortfarande bodde ihop och slåss med näbbar och klor för att Rachel ska dra åt helvete trots att det faktiskt är Anna som kommit in från flanken och snott åt sig Tom. Mitt i detta har vi Megan (Bennet) som lider av psykiska besvär sedan hennes bebis drunknat när Megan råkat somna med bebisen i badet. För att dämpa ångesten knullar hon runt med allt och alla samtidigt som hennes man Scott (Luke Evans) drömmer om att de ska bilda familj. Allt det här vävs naturligtvis ihop i ett rätt ordinärt mordfall som berättas på ett annorlunda sätt som känns uppfriskande. Framförallt är det Blunt som ska ha cred som lyckas gestalta en mycket trasig människa och som levererar ett perfekt fyllo utan att det känns överspelat eller overkligt. Att spela full är svårt och Blunt gör det spot on. Nicolas Cage fick ju en Oscar när han var fyllo i Las Vegas, men Blunt blev inte ens nominerad. Ibland finns det verkligen ingen rättvisa i världen.
/Surskägget

@@@
Blunt-Oscarsnominerings-blundern är skandal på hög nivå. Hon är grym i den här! Filmen är ett snyggt, lite segt och ok thrillerdrama.
/Vrångmannen

The Hobbit: The Battle of Five Armies

@@@@
Hehehe Vrångmannen hatar ju Hobbitfilmerna med en passion jag inte sett sedan jag själv hatade No Country For Old Men. Men han har ju fel. Visst är vi inte lika impade som när Ringentrilogin slog ner som en atombomb på bio och femmorna haglade som batongslagen över Rodney King. Visst är det närmast filmiskt självmord att göra tre två-och-en-halvtimmes-filmer av en bok på 160 sidor när Ringentrilogin hade närmare 1 000 sidor att sno av. Meeeeen Peter Jackson slänger ju in strider och fighter på 45-60 minuter som i boken beskrivs på två meningar så det jämnar liksom ut sig ändå. Dessutom hade han den goda smaken att faktiskt lägga till en hel del scener (framförallt i de förlängda versionerna) som inte finns i boken men som knyter an snyggt till Ringentrilogin så att man nu kan se Hobbit 1-3 och sedan Ringen 1-3 och få två trilogier som hänger ihop. Denna recension är för övrigt baserad på den förlängda versionen av filmen, så vet ni det. Trean tar vid exakt där tvåan slutar med Smaugs anfall på den lilla sömniga flodstaden. När draken väl är dräpt tar vi en liten andningspaus där dvärgkungen får storhetsvansinne innan slakten kan börja på allvar när tre arméer dyker upp utanför Smaugs gamla grotta. Jävlar i helvete vad Jackson öser på! Jag vidhåller att slaget i Sagan om Konungens Återkomst är fetare och ballare trots att den snart har 15 år på nacken, men det här kommer inte långt ifrån. Tjong och tjoff mest hela tiden, precis som vi vill ha det. Att återbesöka Tolkiens värld gestaltad genom Jackson filmlins är alltid en skön upplevelse och så även här. Jag ser  nu fram emot en helg när man sätter sig och bränner igenom alla sex rullarna på raken, givetvis de förlängda versionerna.
/Surskägget

Dracula Untold

@@
Jag har en svaghet för vampyrfilmer och av alla filmmonster har jag alltid fascinerats mest av vampyrer i allmänhet och Dracula i synnerhet. Från likstela (haha) Bela Lugosi på 30-talet, till Christopher Lee på 50/60-talet till Gary Oldman på 90-talet och nu Luke jag-är-med-i-hobbit-jag Evans på 10-talet. Tyvärr för Luke Evans är han nog den mest bleka (haha) Dracula på länge. Eller, det är väl inte Evans det är nåt större fel på egentligen. Det är mest filmen i sig. Effekterna ser ut som nåt som blev över efter Van Helsing och storyn är sååååå vi-har-sett-det-förr att vi har sett det förr. Det är inte jättedåligt och förtjänar inte en etta, men det är inte speciellt bra heller. Det puttrar på och man sneglar lite på klockan då och då, funderar på det där mailet man ska svara på lite senare och funderar över varför Ridley Scott blivit så jävla dålig på senare tid och är det verkligen nödvändigt att man gör Blade Runner 2 förresten?
/Surskägget

@
Makalöst skitdålig.
/Vrångmannen